Motivering

Budgetpropositionen bygger på väldigt osäkra antaganden. Instabiliteten inom den internationella ekonomin återverkar också på Finland på många sätt. Även om det nu skedde en förbättring inom ekonomin syns det i sysselsättningsutvecklingen och i en eventuellt lägre arbetslöshet först om ett eller ett och ett halvt år.

Enligt arbets- och näringsministeriets egen prognos (10/2009) kommer sysselsättningsgraden att sjunka till 67 procent nästa år och antalet arbetslösa att stiga till 330 000. Samtidigt som arbetslösheten stiger, minskar antalet sysselsatta i en takt på nästan hundratusen om året. Därför bör man fortsätta med målmedveten stimulering och genom skattebeslut förbättra låginkomsttagarnas ställning, säkerställa en tillräcklig satsning på sysselsättningsåtgärder framför allt inom arbets- och näringsministeriets sektorer och stödja den kommunala ekonomin. Vi har inte råd att upprepa samma fel som under den senaste ekonomiska lågkonjunkturen.

Regeringens orättvisa skatterea som gynnar höginkomsttagare förfaller till betalning nu. Skatteunderlaget har krympt och tyngdpunkten inom beskattningen har förskjutits mot kommunalbeskattningen och indirekta skatter och serviceavgifter. Skatterean är orättvis mot de medborgare med låga inkomster som lever ur hand i mun. Lättnaderna för låginkomsttagarna återgår omedelbart tillbaka i cirkulation. Däremot använder de som har bra inkomster inte skattelättnaderna för konsumtion utan för att utöka sin förmögenhet.

Statens oansvarsfulla skattelättnadspolitik leder till en kraftig skuldsättning. Redan nästa år upptas en tilläggsskuld på tretton miljarder och på en kort tid fördubblas statsskulden. I samband med att räntenivån stiger blir utgifterna för skötseln av skulden så stora att slutsumman av endast tre huvudtitlar, finans-, undervisnings- samt social- och hälsovårdsministeriet, är större än utgifterna för att hantera skulden.

Den försämrade sysselsättningen och företagens ökade svårigheter leder också till att avkastningen från kommunalskatten och samfundsskatten snabbt minskar och att den kommunala ekonomin snabbt försvagas eftersom den är så hårt åtstramad i utgiftsramarna. Det försämrar kommunernas kapacitet att sysselsätta och tillhandahålla välfärdstjänster. Nu förbereder kommunerna nedskärningslistor eftersom man inte förmått balansera förhållandet mellan kommun och stat eller säkerställa kommunernas ekonomiska ställning. Den kommunala sektorn tvingas i framtiden allt mer tävla om arbetskraft, så de nedskärningar som görs nu kommer att straffa sig i framtiden.

Specifika läkemedel mot den ökande ungdomsarbetslösheten

Arbetslösheten bland unga ökar snabbare än den genomsnittliga arbetslösheten. Allt fler blir dessutom långtidsarbetslösa. Särskilt bland unga behövs det snabba och massiva åtgärder för att inte nya åldersgrupper ska marginaliseras i arbetslivet och samhället. Den ökande arbetslösheten bland unga är kraftigt könsbetingad eftersom arbetslösheten bland unga män är nästan dubbelt så hög som bland unga kvinnor.

Den tilläggssatsning på bekämpning av arbetslösheten bland unga som regeringen aviserat är delvis lika med noll eftersom en del av satsningen sägs vara ett tillägg fast den inte är det. Anslaget ökar inte om arbetsmarknadsstödet betalas ut som aktivt stöd i stället för så kallat passivt och ersättningen för uppehälle läggs till det. Det verkliga tillägget är ju bara så stort som förhöjningsdelen, och arbetsmarknadsstöd borde över huvudtaget inte räknas som tillägg.

Också ungdomsverkstäderna behöver tillläggsunderstöd. Med hjälp av dem har man på ett effektivt och meningsfullt sätt hittat utbildnings- och praktikmöjligheter för unga och även riktigt arbete i anställningsförhållande. Den tillläggssatsning på två miljoner euro som utskottet föreslår är otillräcklig.

De sysselsättningspolitiska överföringsutgifterna till investeringar är otillräckliga

Med arbetspolitiska investeringar har man fått sådana projekt på benen som knuffat igång andra investeringar och utvecklingsprogram. Ett investeringsbidrag med rätt förhållande mellan insats och avkastning är det mest produktiva och skapar framför allt permanenta arbetstillfällen. Med hjälp av investeringsbidrag har man kunnat utvidga och diversifiera näringslivet just på de områden där problemet är en snäv privat sektor.

Anslaget för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte i budgetpropositionen är alldeles för litet. Det är nitton miljoner euro och behöver mångdubblas och användas för att stödja investeringar på områden med massarbetslöshet och plötsliga omstruktureringar och för att skapa ersättande arbetsplatser.

Anslaget för sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder bör höjas

I budgeten har det reserverats 560 miljoner euro för direkta, till personer riktade åtgärder. Nivån är otillräcklig eftersom satsningen räknad per arbetslös sjunker avsevärt, vilket också konstateras i utskottets utlåtande. För tillfället befinner sig mer än tusen personer färre än i fjol i arbetskraftspolitiska åtgärder.

I början av året gjorde regeringen ett dubbelfel då den inte i våras gjorde upp en tilläggsbudget för sysselsättningen, utan meddelade att ersättande anslag snabbt lösgörs från ESF-programmet. Det gick ändå så att arbets- och näringsbyråerna inte kunde fatta beslut under sommaren eftersom det inte fanns några garantier för att anslagen räcker till och blir tillgänga. Också detta dubbelfel ökade trycket på det kommande året.

Av det nationella sysselsättningsanslaget förblev 60 miljoner euro oanvänt i fjol. Inte heller de utlovade ESF-pengarna delades ut. I detta arbetslöshetsläge är så här stora anslagsinbesparingar ohållabara och tyder på svagt ledarskap vid arbets- och näringsministeriet.

Nivåhöjning av grundtryggheten vid arbetslöshet

I inledningskapitlet till regeringsprogrammet uppges att "medborgarnas grundskydd skall förstärkas". En stor del av de arbetslösa lever på grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Under ingendera av statsminister Vanhanens regeringar kommer det en cent till nivåhöjning av grundtrygghet vid arbetslöshet. Inte ens fast arbetslösheten är den största enskilda orsaken till fattigdom i Finland. Reellt sett har grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet inte stigit just alls sedan 1995.

Regeringens val fördjupar fattigdomen och ökar utslagningen. Därför föreslår vi att grundtryggheten vid arbetslöshet (grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd) höjs till 700 euro i månaden. Det återverkar också på situationen för dem som lever på inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa och höjer nivån särskilt på utkomstskyddet för arbetslösa för deltidsanställda och kortjobbare.

Den svarta ekonomin måste bekämpas effektivare

Trots det allt svårare sysselsättningsläget tänker regeringen utöka användningen av utländsk arbetskraft utan att skapa något system för att se till att de finländska anställningsvillkoren alltid tillämpas på utländska arbetstagare.

Tusentals inhyrda arbetstagare från EU har i vårt land fått sådana anställningsvillkor och ett sådant bemötande som i stor utsträckning strider mot gällande kollektivavtal och bestämmelser om arbetarskydd och företagshälsovård. Det handlar om organiserad affärsverksamhet som har gått in för att dumpa anställningsvillkoren och utnyttja arbetstagarna på ett sätt som påminner om människohandel. Den utländska hyrda arbetskraften omfattas inte av beskattningen och är till stor del svart ekonomi. En del företag som förmedlar arbetskraft har också visat sig ha samband med internationell ekonomisk brottslighet.

För att främja arbetskraftsinvandring är det påkallat att övervaka anställningsvillkoren för den hyrda arbetskraften från EU, tilldela övervakningen tillräckliga resurser (arbetarskyddsdistrikten, polisen, åklagarväsendet) och effektivt bekämpa den svarta ekonomin. Även förhandskontrollen av anställningsvillkoren för arbetstagare från tredjeländer bör göras vattentät.

Behovet av resurser för bekämpning av den svarta ekonomin och ekonomiska brottsligheten ökar i och med den gränsöverskridande arbetskraftens rörlighet och arbetskraftsinvandringen. Bekämpningen kräver tillskott i anslagen och andra åtgärder vid sidan om. Det krävs också ändringar i lagstiftningen och strängare kontroll av företag som anlitar utländsk arbetskraft.

Vad som behövs är ett effektivt handlingsprogram för att bekämpa den svarta ekonomin. Programmet bör speciellt ta fasta på:

• beställarens eller utförarens förpliktelser och verkliga beställaransvar (bl.a. ansvar för utestående betalningar i anställningen vid försummelser),
• omvänd momsplikt,
• arbetsmarknadsorganisationernas rätt att väcka talan,
• bättre kontroll-, informations- och förhandlingsrättigheter och bättre anställningsskydd för förtroendemän och personalrepresentanter,
• skyldighet för företag som anlitar utländsk hyrd arbetskraft att göra anmälan om personalen i realtid till skattemyndigheten,
• mer resurser för arbetarskyddsdistrikten att kontrollera utländska anställdas arbetsvillkor
• ett intensivt samarbete mellan arbetarskyddsmyndigheterna och skatteförvaltningen, informationsutbyte och ömsesidiga anmälningar på eget initiativ om upptäckta försummelser.

Lagen om beställaransvar har visat sig vara bristfällig eftersom den inte kräver ett direkt ansvar av beställaren eller utföraren när ett företag i en underleverantörskedja försummar sina anställningsförpliktelser. Ett verkligt beställaransvar förutsätter också ekonomiskt ansvar för ett underleverantörsföretags försummelser.

Företag som anlitar utländsk hyrd arbetskraft måste förpliktas att i realtid lämna in uppgifter om sina anställda, förskottsinnehållning på lönerna, källskatter och socialskyddsavgifter till skattemyndigheten. Beställaren, huvudentreprenören eller det företag som anlitar inhyrd arbetskraft och den som här i landet representerar den utländska arbetsgivaren måste bli ansvariga inför skattemyndigheten för att personalförteckningen uppdateras och är korrekt. Det har inte gått att genomföra omvänd momsplikt i Finland trots att obetalda skatter betyder ett bortfall av skatteinkomster för staten (ca 400—500 miljoner euro per år enbart inom byggsektorn) och avsevärda konkurrensnackdelar för hederliga företag.

Med omvänd skatteplikt avses att huvudentreprenören i stället för underentreprenören ska betala skatt på försäljningen av underleverantörstjänster. Det är ytterst viktigt därför att entreprenader numera bildar långa kedjor och försummelser med att betala skatt och avgifter framför allt förekommer i slutet av kedjan. Flera EU-länder har infört omvänd momsplikt.

Produktivitetsprogrammet måste stoppas

Den slaktlista som går under namnet statens produktivitetsprogram är ohållbar i sina grundvalar. Den har i princip inget med produktivitet att göra. Samtidigt som ministrarna kräver samhällsansvar av privata företag minskar staten på sina egna arbetsplatser och säger till och med upp arbetstagare.

Produktivitetsprogrammet försvårar särskilt arbets- och näringsbyråernas och arbetarskyddsinspektörernas arbete. En alldeles för liten mängd arbetstagare försöker betjäna en allt mer växande skara arbetslösa och arbetsgivare som kämpar i en svår situation. Också om man temporärt anställer fler visstidsanställda kan man inte på det sättet lappa till det gap som nedskärningarna enligt produktivitetsprogrammet gett upphov till.

Samtidigt får arbetarskyddsinspektörerna allt fler lagfästa tillsynsuppgifter. De ska nu övervaka efterlevnaden av upp till fyrtio lagar och hundra förordningar. Behovet av tillsynsresurser minskar inte, tvärtom ökar det betydligt. Det är bara arbetarskyddsinspektörerna som har befogenheter att övervaka och kontrollera anställningsvillkoren för utländsk arbetskraft. Arbetarskyddsinspektörerna spelar också en viktig roll i arbetet mot svart ekonomi och ekonomisk brottslighet.

Antalet arbetarskyddsinspektörer bör inte minskas utan ökas. Det är nödvändigt att garantera resurserna för att vi ska nå målet att inspektionerna på arbetsplatser ökar med 50 procent fram till 2011.

Arbetshälsoinstitutets resurser

Planerna på nedskärningar vid Arbetshälsoinstitutet enligt produktivitetsprogrammet bör inte sättas i verket. De nedskärningar som regeringen föreslår ska koncentreras till just den forskning som institutet bedriver med hjälp av extern finansiering. Förslaget är ofattbart och motstridigt: andra forskningsinstitutioner och universitet uppmanas uttryckligen utöka sin externa finansiering. Nästa år föreslås Arbetshälsoinstitutets statsandelar bli minskade med två miljoner euro.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterade i sitt uttalande (AjUU 18/2008 rd): "Utskottet föreslår att produktivitetsprogrammet ändras så att antalet arbetarskyddsinspektörer inte skärs ner för mycket." Det vore skäl för riksdagen att beakta denna ståndpunkt.

Försöket med låglönestöd måste avbrytas

Enligt en färsk undersökning har försöket med låglönestöd knappt skapat några nya arbetsplatser alls. Årligen har nästan hundra miljoner euro icke behovsprövat stöd reserverats för låginkomststöd utifrån två kriterier: arbetstagaren ska vara över 54 år och den lön han eller hon får ska vara tillräckligt låg. Under försöket offras nästan en halv miljard euro till låglönestöd utan några sysselsättningseffekter.

Låglönestödet förvränger också de normala lönemekanismerna. Enligt en undersökning har löneutvecklingen bland arbetstagarna som var med i försöket varit sämre än hos kontrollgruppen. Principen om att staten ger ett avsevärt understöd åt arbetsgivaren på den grunden att arbetsgivaren betalar tillräckligt låg lön är ohållbar.

Tredje sektorn bär ansvaret för statens och kommunernas del

Lagen om arbetskraftsservice ses just nu över. Tredje sektorns verksamhetsmöjligheter kommer att minska avsevärt på grund av den ändring som träder i kraft den 1 april 2010. Om ens en del av de allmännyttiga och icke vinstdrivande föreningarna likställs med företag, och om de tvingas följa de minimis-förfarandet eller gruppundantagsförordningen om offentligt stöd, är det snart slut med deras sysselsättande verksamhet.

Regeringen borde ha sökt notifiering för att den sysselsättande verksamhet som finns i dag ska kunna fortsätta. I vilket fall som helst är det klart att kommissionens förordningar eller rättsakter om statligt stöd eller de förmodade konkurrenssnedvridningarna inte tvingar till ändringar av den nationella lagstiftningen i den riktning som nu är målet.

Motivering

Arbetslösheten stiger inom alla branscher men mest inom industrin, transport- och byggbranscherna. Till och med inom hälsovården minskar antalet lediga arbetsplatser. Enligt den senaste sysselsättningsstatistiken har arbetslösheten stigit med nästan 40 procent från i fjol. Vid arbetskraftsbyråerna finns över 74 000 arbetslösa arbetssökande fler än för ett år sedan och antalet permitterade har ökat kraftigt.

Enligt arbets- och näringsministeriet stiger arbetslösheten till över 11 procent nästa år. Ministeriet uppskattar att antalet sysselsatta minskar med ungefär 90 000 personer 2009 och 80 000 2010.

Ett särskilt oroväckande fenomen är den växande ungdomsarbetslösheten: enligt den senaste statistiken hade ungdomsarbetslösheten under året redan stigit med 65 procent.

Trots det allvarliga läget på arbetsmarknaden håller regeringen anslagen för arbetskraftspolitik på samma nivå som de var under ett år då sysselsättningsläget var bra, det vill säga 2008. Arbets- och näringsministeriet uppskattar att antalet personer som kommer med i aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder kommer att minska avsevärt nästa år. Antalet personer i arbetskraftspolitiska åtgärder sjunker nästa år till 20 procent. För jämförelsens skull kan det nämnas att i medeltal 28,8 procent av de arbetslösa var placerade i arbetskraftspolitiska åtgärder 2008. Under den ekonomiska lågkonjunkturen försummar alltså regeringen att vidta tillräckliga åtgärder för att hindra att den strukturella arbetslösheten och långtidsarbetslösheten ökar.

Ungdomsarbetslösheten har ökat särskilt i stora och medelstora städer och på befolkningsrika områden. Antalet unga, 15—24 år gamla, arbetslösa arbetssökandes antal var i slutet av augusti redan ungefär 37 000. Särskilt arbetslösheten bland unga män har ökat, av dem var över 29 procent arbetslösa i mars 2009 (arbetslöshetstalet bland unga kvinnor var 14 %).

Förutom de officiella arbetslöshetstalen uppskattas nästan 30 000 unga stå utanför all statistik. De flesta av dem lever på utkomststöd och saknar yrkesutbildning. Det finns en stor risk att känslan av att stå utanför gör att många för alltid stannar utanför arbetslivet och en utbildningskarriär. Det är särskilt viktigt att förhindra arbetslöshet och marginalisering bland unga eftersom arbetslöshet för en ungdom även är en risk för den mentala hälsan.

Man måste reagera tillräckligt kraftigt på ungdomsarbetslösheten och erbjuda unga möjligheter till stöd och rådgivning som främjar sysselsättningen. Regeringens förslag till finansiering för fler arbetsverkstäder, uppsökande arbete och stödsysselsättning är otillräckligt. Regeringen bär inte ansvar för de tusentals ungdomar som lever i trångmål.

En effektiv arbetskraftspolitik förutsätter tillräckliga personalresurser

Arbets- och näringsbyråernas personal ökar med 107 årsverken. Utskottet fäster också i sitt utlåtande uppmärksamhet vi det faktum att personalantalet vid arbets- och näringsbyråerna tillfälligt ökar med bara 4 procent jämfört med 2008 samtidigt som arbetslösheten kan öka med upp till 40 procent från 2008. I motsats till majoriteten i utskottet anser socialdemokraterna att det är viktigt att föreslå konkreta tilläggsanslag för att anställa personal för arbets- och näringsbyråerna.

Det är svårt för den så kallade sociala inkomstpolitiska uppgörelsen som arbetsmarknadsorganisationerna kommit överens om och som gäller förbättringar i utkomstskyddet för arbetslösa att träda i kraft nästa år om arbetslösa inte kommer med i aktiverande åtgärder.

Som en del av sin alternativa budget föreslår socialdemokraterna tillägg till finansieringen av arbetskraftspolitiken. Särskilt lönestödsanslagen för sysselsättning inom den offentliga och privata sektorn under ekonomiskt svåra tider bör höjas.

Det krävs genuina insatser för arbetskraftspolitiken. På grund av EU-förvaltningens krav är användningen av Europeiska socialfondens medel för skötsel av sysselsättningen långsammare och besvärligare än användningen av sysselsättningsmedel eftersom det alltid måste upprättas ett särskilt projekt för de förstnämnda, och det tar tid. Vi varnade regeringen för det här redan i våras. Användningen av ESF-resurser måste göras flexiblare, men farmför allt behövs det genuina, nya pengar för skötseln av arbetslösheten.

Man bör också se till att det i den rättsakt som gäller Europeiska unionens sysselsättningsåtgärder inte tas in en sådan tolkning i den nationella lagstiftningen som i praktiken gör slut på sysselsättningen i företag och föreningar som i Finland sker med sysselsättningsmedel.

Nya metoder och resurser för att sysselsätta unga

Unga arbetssökande behöver uttryckligen service planerad för och riktad till dem och specialkompetens. Det behövs minst ett treårigt, öronmärkt åtgärdspaket, med vilket ungdomsarbetslösheten kan åtgärdas. Det skulle ge de unga ökade möjligheter till arbetspraktik, fler studieplatser vid läroanstalter, mer stödsysselsättning och arbetskraftsutbildning. Åtgärderna bör planeras på regionnivå tillsammans med kommuner, läroanstalter och företag.

Anslagen för sysselsättnings- och arbetskraftspolitik måste ökas med 100 miljoner euro för att man ska kunna skapa sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter för unga. Det behövs mer stödsysselsättning för unga i kommunerna, hos staten och i föreningar. De unga bör få ökade och bredare möjligheter till arbetskraftspolitisk utbildning och där bör till exempel Finlands energi- och klimatpolitiska mål vägas in. Kampen mot klimatförändringen beräknas generera tiotusentals nya arbetstillfällen i framtiden.

Arbets- och näringsbyråerna bör ha särskilda enheter för unga och vid de små byråerna bör det finnas minst en arbetskraftskonsulent som är specialiserad på ungdomars frågor och som kan betjäna dem. Framför allt behövs det mer disponibla resurser för arbetsgivarsamarbete och samarbete med läroanstalter. Vid arbets- och näringsbyråerna behövs det arbetvägledning som är riktad särskilt till unga där de unga till exempel efter att de blivit klara med sin yrkesutbildning och blivit kunder hos arbets- och näringsbyrån får individuell vägledning i sitt jobbsökande och i början av sitt jobb. Undersökningsresultat visar att en långvarig service garanterar ett bestående resultat.

Vid arbets- och näringsbyråerna behövs mer personal som är specialiserad på tjänster för unga.

Uppsökande arbete i par har visat sig vara ett effektivt sätt att nå unga och vägleda dem in i utbildning eller en arbetskarriär. Det är positivt att anslagen för uppsökande arbete i par ökas. På grund av de bristande resurserna vid verkstäderna är det ändå i många kommuner svårt att rekrytera de unga som arbetsparen sökt upp vid verkstäderna. Kommuner har uppgett att de måste minska på eller lägga ner verkstäderna. Då riskeras också praxisen med uppsökande arbete i par, verkstäder och multiprofessionellt myndighetssamarbete, som fått en bra start och utvecklats.

Socialdemokraterna kräver ett tilläggsanslag på 3 miljoner euro för verkstadsverksamheten. Mer pengar bör också tilldelas för uppsökande arbete i par. Det är även skäl att lagstifta om verkstadsverksamheten för unga och permanenta det uppsökande arbetet i par.

För att garantera att de unga har jämlika möjligheter till utbildning måste också utbildningsprogram inledas för sådana ungdomar som officiella examensprogram och inlärning i klassform inte lämpar sig för. I utvecklingsprogrammet för alternativa inlärningsmiljöer kunde ett paket av arbetsbetonade inlärningsmiljöer, yrkesexamina, stödda läroavtalsmodeller och delexamina tas fram i branschövergripande samarbete. Programmet bör genomföras i nära samarbete med arbetsgivarna och verkstäderna så att ett permanent system för jobbsökning och träning samtidigt växer fram som en del av arbets- och näringsbyråernas service och som service som köps av tjänsteproducenter.

Behovet av att höja anslagen för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte

Sysselsättningspolitiska investeringar har haft stora positiva effekter för näringslivets utveckling inte minst i områden med svår arbetslöshet och orter i strukturomvandling. De har använts för att finansiera en hel del turism-, transport- och miljöprojekt. Med hjälp av stödet har man på ett effektivt sätt främjat varaktig sysselsättning och en allsidigare näringsstruktur.

Regeringen föreslår 13 miljoner euro i hela landet för bevillningsfullmakter för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte, vilket är omkring 3,4 miljoner euro mindre än för i år. Med beaktande av den kraftiga omstrukturering som är på gång t.ex. inom skogsindustrin bör anslagen för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte ökas avsevärt. Vi föreslår att momentet ökas med 30 miljoner euro.

Statens produktivitetsprogram måste stoppas

Det är bakvänt att regeringen genom sitt produktivitetsprogram skär ner på cirka 10 000 arbetsplatser just under de svåraste åren av arbetslöshet. De i sig viktiga produktivitetsmålen börjar stå i strid med sig själva när personalaspekten, kvalitets- och resultataspekterna liksom också strukturerna och arbetsprocesserna hamnar i skuggan av kalkylerna av insats kontra avkastning. Inom den offentliga sektorn utgör personalen den största utgiftsposten. Det måste satsas på att detta maskineri fungerar på ett optimalt sätt, och det sker genom att se om arbetsförhållandena, inte genom att belasta de kvarvarande arbetstagarna med schematiska nedskärningar.

Nu måste sysselsättningen stärkas. Genomförandet av produktivitetsprogrammet måste stoppas.

Vid det nyligen grundade Institutet för hälsa och välfärd krävs det till exempel att 110 årsverken ska bort. Den nya organisationen måste garanteras verksamhetsmöjligheter för att det ska kunna anta de forsknings- och utvecklingsuppgifter som slagits fast för institutet i samband med fusionen. Det gör sig inte genom uppsägningar.

I samband med produktivitetsprogrammet minskar Arbetshälsoinstitutets statsandelar permanent med 2 miljoner euro jämfört med 2009. Institutet tvingas balansera sin ekonomi huvudsakligen genom att skära i sina personalresurser. Det här försvagar institutets verksamhetsbetingelser och möjligheter att främja arbetstagarnas arbetsförmåga. Nyttan med att förbättra arbetslivet och arbetshälsan återspeglas i hela samhällets konkurrenskraft i bättre tillgång på arbetskraft och högre produktivitet. Man bör avhålla sig från att skära i sådana av instutets resurser som direkt eller indirekt främjar arbetshälsan och arbetsförmågan, speciellt nu när institutets insats verkligen behövs.

Som arbetsgivare bör staten se till att jämlikheten mellan arbetstagarna och jämställdheten mellan könen fullföljs. Det bör avsättas tillräckliga resurser i budgeten för statsförvaltningen och kommunerna så att arbetsgivaren inte gör sig skyldig till lönediskriminering. Finlands lag förbjuder ogrundade tidsbundna anställningsförhållanden eller uppdragsavtal och därmed måste staten aktivt verka för att förhindra dem.

Regeringens förslag om inrättande av en tjänst som samarbetsombudsman, som man kommit överens om när lagen om samarbete inom företag sågs över, är under behandling i riksdagen. Men det har reserverats ett anslag bara för ett halvår för att inrätta tjänsten. Anslagen bör fördubblas.

Det behövs fler, inte färre arbetarskyddsinspektörer

Den nuvarande regeringen ämnar fortsätta med nedskärningar i arbetarskyddsdistriktens personalresurser trots att behovet av tillsynsresurser inom arbetarskyddet ökar betydligt i och med att antalet arbetsolycksfall och den utländska arbetskraften ökar. Enligt en arbetsgrupp som kartlagt arbetarskyddsförvaltningens resurser bör antalet inspektioner på myndighetsinitiativ tvärtom ökas med 50 procent före 2011. Att skära ner i arbetarskyddets resurser medan utmaningarna i arbetslivet fortsatt ökar är inte bara ansvarslöst utan står även i strid med internationella förpliktelser som Finland åtagit sig. Regeringen bör frångå sina personalnedskärningsmål inom arbetarskyddsförvaltningen.

Det behövs tvärtom fler arbetarskyddsinspektörer för att målet att öka antalet inspektioner kan nås.

Enligt Arbetarskyddscentralens register har bara ungefär 37 procent av arbetarskyddscheferna gått grundkursen i arbetarskydd och av arbetarskyddsfullmäktige bara hälften. På arbetsplatserna måste hela linjeledningen ta till sig principerna med säkerhet i arbetet, arbetshälsa, uthållighet i arbetet och främjad friskvård och vars och ens eget ansvar. Även detta förutsätter utbildning. Olika forskningsresultat visar om och om igen vilken stor roll ledarskapsstilen och chefsarbetet spelar för att arbetstagarna ska orka i arbetet. Exempelvis bestämmelserna om arbetarskydd bör utvecklas med hänsyn till dessa aspekter.

För arbetslivet är det viktigt att den kommunala ekonomin är i balans

Regeringen utvidgar kommunernas skyldighet att erbjuda också 25 år fyllda långtidsarbetslösa rehabiliterande arbetsverksamhet, men avsätter inte tillräckliga medel för kommunerna för ändamålet. Enligt Folkpensionsanstalten kommer ungefär 50 000 personer att vara berättigade till rehabiliterande arbetsverksamhet. Ju längre recessionen drar ut på tiden, desto fler blir de långtidsarbetslösa. Lagen förpliktigar de arbetslösa att delta i arbetsverksamhet och sanktionerar det med att arbetsmarknadsstödet avbryts och då kan det hända att den arbetslösa blir beroende av kommunalt utkomststöd. Det uppstår alltså i vilket fall som helst tilläggsutgifter för kommunerna även om alla som är berättigade till tjänsten inte skulle utnyttja den. Den rehabiliterande arbetsverksamheten har alltför små resurser precis när behovet är som störst. Anslagen för rehabiliterande arbetsverksamhet ökas med 8,5 miljoner euro och av denna summa avdelas 2,1 miljoner euro för att avskaffa åldersgränsen för förpliktelsen. För kommunerna betyder ändringen ändå utgifter på ca 180 miljoner euro. Då uppgifterna utvidgas måste kommunernas tilläggsfinansiering säkerställas.

Även den kommunala arbetshälsovårdens tjänster har problem på grund av den kroniska resursbristen inom den kommunala social- och hälsovården. Samtidigt som regeringen uppger sig eftersträva en förlängning av arbetskarriärerna, raserar man den kommunala ekonomin och kör ner offentliga social- och hälsovårdstjänster. Fungerande offentliga sjuk- och hälsovårdstjänster och socialtjänster är trots allt en viktig faktor för att förlänga arbetskarriärerna.

Vid löneförhandlingarna i kommunsektorn 2007 blev vissa personalgrupper lovade bättre lönehöjningar än andra för att de var organiserade. Men den offentliga sektorn har ansvar för att se till att lika lön betalas för lika eller likvärdigt arbete. Regeringen måste bära sitt ansvar för det här genom att tillförsäkra kommunerna tillräckligt med pengar.

Mögelskador i skolor, sjukhus, åldringshem och hälsovårdscentraler måste åtgärdas för att förebygga hälsoproblem. Under den ekonomiska recessionen är reparationsbyggandet också en viktig form av sysselsättning. Regeringen kommer retroaktivt att bevilja statsbidrag för kommunernas reparationsprojekt tidigast 2012. Det här är inte en bra konjunkturpolitik. Utöver en höjning av stödet för kommunernas investeringar och reparationsbyggande kräver vi att stödet beviljas som finansiering i byggfasen.