Motivering

Allmänt

Målen med propositionen är att förbättra ersättningarna för de kostnader som familjeledigheterna orsakar arbetsgivarna och att minska den ekonomiska belastning dessa kostnader kan medföra för enskilda arbetsgivare, jämna ut kostnadsskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade branscher samt uppmuntra pappor att utnyttja sin rätt till familjeledighet. Avsikten är att arbetsgivarna ska få bättre möjligheter att anställa ordinarie personal och minska på visstidsanställningarna bland unga kvinnor.

I sitt betänkande om revideringen av jämställdhetslagen (AjUB 3/2005 rd) påtalade utskottet den ojämna fördelningen av kostnaderna för familjeledighet och föreslog ett uttalande att arbetsgivarnas kostnader för föräldraskap ska fördelas mellan alla arbetsgivare enligt principen om solidariskt ansvar. Samtidigt ålades regeringen att följa upp hur tidsbegränsade anställningar berör kvinnor och män i åldern för familjebildning och utreda hur avbrotten i anställningarna och den anknytande osäkerheten kan reduceras i unga vuxnas liv. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den nu aktuella propositionen syftar till att jämna ut kostnaderna för familjeledigheterna mellan arbetsgivarna genom att ge arbetsgivarna bättre möjligheter till ersättning för de kostnader som familjeledigheterna medför. Detta önskas leda till en minskad användning av visstidsanställningar.

I utredningsarbetet kring visstidsanställningar har det kunnat konstateras att utnyttjande av familjeledighet och kostnaderna för den står i samband med det faktum att visstidsanställningar är vanliga bland unga kvinnor i barnafödande ålder. Det är svårt att förutse hur den föreslagna reformen kommer att inverka på användningen av visstidsanställningar. I fråga om visstidsanställningar varierar praxis beroende på bransch. Speciellt svårt har det varit att påverka kommunerna. Reformen kan inverka positivt på praxis inom statsförvaltningen, universiteten och forskningsinstitutionerna samt på situationen bland de högre tjänstemännen inom industrin. Användningen av familjeledighet är emellertid beroende av många slags realiteter i arbetslivet. Det är kanske så att familjeledigheten utnyttjas mest av kvinnor vars arbetsuppgifter är innehållsfattiga eller belastande eller inte erbjuder möjligheter till karriärutveckling. Det spelar också en roll hur modern förhåller sig till att överlåta vården av barnet på fadern.

Utskottet anser att målen med propositionen är viktiga. De föreslagna ändringarna ger kvinnorna bättre villkor på arbetsmarknaden och gör det lättare att samordna arbete och familjeliv. En höjd moderskapspenning innebär att moderns arbetsgivare får högre ersättningar samtidigt som jämlikheten mellan kvinnorna stärks. En förhöjd dagpenning betalas till modern om hon inte har ett giltigt anställningsförhållande t.ex. på grund av korttidsanställningar eller om hon arbetar inom en bransch där kollektivavtalet inte innehåller någon skyldighet för arbetsgivaren att betala lön under moderskapsledigheten. Den förhöjda ersättningen önskas också leda till att skyldigheten att betala ut lön under moderskapsledigheten skrivs in i alla kollektivavtal.

Arbetsgivarna inom kvinnodominerade branscher får det också lättare då semesterersättningen till arbetsgivarna täcker de lagstadgade arbetsgivaravgifterna. Möjligheten till en mer flexibel användning av pappamånaden är en värdefull reform som bidrar till ett gemensamt ansvar för föräldrarna att fostra barnet.

Inom ramen för familjeledighetsreformen antog riksdagen våren 2006 ändringar i arbetsavtalslagen och sjömanslagen. Då utvidgades rättten till vårdledighet för adoptivföräldrar, frånvarande föräldrars rätt till tillfällig vårdledighet och rätten till partiell vårdledighet för föräldrar till handikappade och långtidssjuka barn. Förslagen hade beretts i en arbetsgrupp vid arbetsministeriet. Arbetsgruppen föreslog också att föräldrapenningsperioden och -ledigheten för adoptivföräldrar skulle förlängas till 200 vardagar. Dessutom skulle det utredas om föräldrapenning kunde beviljas en partner som är av samma kön som föräldern. Ytterligare föreslog arbetsgruppen en mer flexibel användning av s.k. bonusledighet för fadern. Eftersom förslagen inverkade på budgeten inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde, övertog social- och hälsovårdsministeriet den fortsatta beredningen. Däremot var arbetsministeriet inte representerat i den arbetsgrupp som beredde ärendet. Med beaktande av att regleringen av familjeledighet hör till både social- och hälsovårdsministeriets och arbetsministeriets förvaltningsområde p.g.a. de starka kopplingarna till sjukförsäkringslagen och arbetsavtalslagen anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att den fortsatta beredningen borde ha skötts i samråd mellan arbetsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet.

Dagpenningar som betalas till fadern

Efter att moderskapspenningsperioden upphört har antingen fadern eller modern enligt en ömsesidig överenskommelse genast rätt till föräldrapenning. Föräldrapenningen till fadern och faderskapspenningen under pappamånaden föreslås bli höjda från 70 % till 80 % av arbetsinkomsterna för de 50 första vardagarna. Samtidigt höjs inkomstgränsen för denna period. Om faderns inkomster är högst 26 720 euro ska föräldrapenningen vara 10 % högre än moderns föräldrapenning. Om faderns inkomster är högre innebär det i fråga om den överstigande delen att hans föräldrapenning är 40 % högre än moderns upp till inkomstgränsen 41 110 euro. Om inkomsterna är högre än detta innebär det i fråga om den överstigande delen att faderns föräldrapenning är 7,5 % högre än moderns.

I ett utlåtande (GrUU 38/2006 rd) menar grundlagsutskottet att det inte står i samklang med jämlikhetsbestämmelserna i grundlagens 6 § att föräldrapenningens storlek bestäms på ett könsdiskriminerande sätt. Villkoret för vanlig lagstiftningsordning är att bestämmelsen justeras så att faderns och moderns föräldrapenning bestäms på lika grunder. Faderskapspenningen för pappamånaden har ett mycket nära legislativt samband med föräldrapenningen och därför anser grundlagsutskottet att det lämpligen bör lagstiftas samordnat om grunderna för båda dagpenningarna. Utskottet påpekar dessutom att den föreslagna åtskillnaden diskriminerar olika familjeformer. Med tanke på jämlikhetsprincipen är det viktigt att grunderna för föräldrapenningen inte omotiverat är olika för olika familjeformer.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet omfattar grundlagsutskottets synpunkt att det strider mot jämlikhetsbestämmelserna om föräldrapenningens storlek bestäms på ett könsdiskriminerande sätt. Förslaget strider också mot bestämmelserna om könsdiskriminering i EU:s jämställdhetsdirektiv och mot jämställdhetslagen, som genomför dessa bestämmelser. Därför måste idén om separat höjd föräldrapenning för pappor slopas.

Utskottet understryker att förslagets mål är bra, nämligen att papporna ska utnyttja sin föräldraledighet mer. Det bör vi inte frångå, även om det föreslagna sättet att främja det visade sig strida mot bestämmelserna om jämlikhet och icke-diskriminering. Papporna får ett närmare förhållande till sina barn om de tar ut sin föräldraledighet, och det är till barnets bästa. Det är viktigt att under nästa valperiod fortsätta arbeta för att pappor i allt högre grad utnyttjar sin föräldraledighet.

Utskottet ser det som viktigt att bestämmelsen vid behandlingen i riksdagen ändras så att inte någotdera könet särbehandlas. Social- och hälsovårdsministeriet har lämnat en utredning med ett förslag till hur lagförslaget kan ändras med anledning av grundlagsutskottets utlåtande. Ministeriet föreslår att både modern och fadern ska beviljas förhöjd föräldrapenning för 30 dagar. Den förhöjda dagpenningen är 75 % av arbetsinkomsterna upp till inkomstgränsen 41 110 euro. Utskottet tillstyrker detta nya förslag, men påpekar att systemet då blir svårbegripligt och att förmånstagaren får det svårt att räkna ut beloppet av sin förmån.

En fördelning av föräldraledigheten mellan modern och fadern skulle främjas bättre om föräldraledigheten förlängdes till ett år, så som målet är i Finlands nationella handlingsprogram "Ett Finland för barnen", som lämnats in till FN. Föräldraledigheten kunde då enkelt delas in i en del för modern och en del för fadern och ytterligare en del som de sinsemellan kan komma överens om. I Island har den här modellen gett goda resultat i form av en ökad användning av föräldraledighet bland pappor.

Utskottet poängterar att det också är en attitydfråga hur papporna väljer att ta ut sin föräldraledighet. Därför är det viktigt att försöka inverka på attityderna bland pappor och mammor såväl som bland arbetsgivare.

Nivån på minimidagpenningarna

Regeringen föreslår inga förbättringar i miniminivån på moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen. Andelen mödrar som får minimimoderskapspenning har ökat under den senaste tiden och är nu 20 % av alla mödrar som får moderskapspenning. Minimidagpenningen är för närvarande 15,20 euro per dag. Den höjdes senast den 1 januari 2005. I början av 2003 steg den från 10,09 euro till 11,45 euro.

Trots höjningarna de senaste åren ligger nivån fortfarande under nivån på många andra socialförmåner. Exempelvis grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet uppgår nu till 23,50 euro per dag enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förmånerna betalas ut på olika sätt. Arbetslöshetsdagpenningen och arbetsmarknadsstödet betalas för fem dagar per vecka och dagpenningen enligt sjukförsäkringslagen betalas för sex dagar per vecka. Det betyder att grunddagpenningen är 117,50 euro och minimiförmånen enligt sjukförsäkringslagen 91,20 euro i veckan.

Med tanke på den ekonomiska situationen i barnfamiljer med små inkomster vore det enligt utskottet viktigt att höja minimibeloppet av moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen till grunddagpenningens nivå enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Om minimibeloppen inte kan höjas vid behandlingen av denna proposition, föreslår utskottet att social- och hälsovårdsutskottet överväger en ändring av sjukförsäkringslagen så att det blir frivilligt för flerlingsfamiljer att använda en förlängd föräldrapenningsperiod. Enligt 9 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen förlängs föräldrapenningsperioden med 60 vardagar för varje barn utöver ett, om flera än ett barn föds på samma gång. Förlängningen är i sig behövlig men kan medföra problem för de flerlingsfamiljer som har de allra minsta inkomsterna. För dem vore det fördelaktigare att övergå t.ex. till hemvårdsstöd. Förlängningen bör vara valfri så länge som minimibeloppet av föräldrapenningen är mindre än övriga förmåner.

ILO-konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd

Syftet med konventionen från 2000 är att garantera att gravida eller ammande kvinnor inte blir tvungna att utföra arbete som kan vara skadligt för moderns eller barnets hälsa. Den innehåller bestämmelser om hälsoskydd, moderskapsledighet, ledighet vid sjukdom eller komplikationer, kontanta förmåner och ledighet på grund av amning. Dessutom föreskriver den om anställningsskydd och icke-diskriminering.

År 2001 behandlade utskottet (AjUB 5/2001 rd) propositionen, där det föreslogs att konventionen inte skulle ratificeras eftersom det förelåg legislativa hinder. Konventionens bestämmelser om den obligatoriska perioden för moderskapsledighet, fastställandet av nivån på kontanta förmåner som betalas ut till följd av moderskap, rätten att återgå till samma anställning eller en likvärdig anställning med lika stor lön då moderskapsledigheten upphör, amningspauser eller minskning av den dagliga arbetstiden för amning och lönen förutsatte att vår nuvarande lagstiftning ses över. I sitt betänkande ansåg utskottet att konventionen är viktig och av behovet påkallad med sin ambition att globalt förbättra skyddet vid havandeskap och barnsbörd. Utskottet menade att det med tanke på Finlands internationella renommé och det anseende ILO:s konventioner åtnjuter är olyckligt om Finland inte anser sig kunna ratificera en konvention som vi själva varit med om att godkänna vid Internationella arbetskonferensen. Den nu aktuella propositionen syftar till att uppmuntra papporna att ta ut mer föräldraledighet, vilket betyder att kvinnorna kommer att arbeta mer under föräldraledigheten, alltså barnets tio första levnadsmånader. I enlighet med WHO:s linje har social- och hälsovårdsministeriet av hälsoskäl rekommenderat helamning i sex månader samt fortsatt amning under barnets första levnadsår. I vår lagstiftning och våra avtal om arbetslivet har vi ändå inte beaktat att ammande mödrar behöver specialarrangemang på arbetsplatsen. Inom ramen för familjeledighetsreformen finns det därför skäl att se över behovet av sådana arrangemang i arbetslivet för att främja amning.

Samtidigt som målet är en jämnare fördelning av familjeledigheten bör arbetslivet och lagstiftningen om arbetsavtal utvecklas så att det blir lättare för mödrarna att kombinera arbete och amning. Utskottet ser det som viktigt att den finländska lagstiftningen utvecklas så att Finland kan ratificera ILO-konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd.

Fortsatt utjämning av kostnaderna för familjeledighet

Propositionen innebär en väsentlig förbättring av de ersättningar som arbetsgivarna får för familjeledighetskostnaderna. Så som framgår av motiveringen till propositionen kvarstår dock vissa kostnader som arbetsgivaren inte får ersättning för. Det är viktigt att under nästa valperiod fortsätta arbeta för att jämna ut kostnaderna för familjeledigheten.

Kostnaderna för tillfällig vårdledighet föreslås inte bli ersatta, för användningen av sådan ledighet fördelas jämnare än andra familjeledigheter mellan pappor och mammor. De medför dock också extra utgifter för småbarnsföräldrarnas arbetsgivare. Om de jämnades ut kunde småbarnsföräldrar kanske få bättre möjligheter till fast anställning.

Likabehandling av olika typer av familjer

Enligt propositionen förlängs föräldrapenningsperioden för adoptivföräldrar så att minimilängden är 200 dagar i stället för 180 dagar.

Med tanke på likabehandling av adoptivfamiljer är det dock motiverat att föräldrapenningsperioden för adoptivföräldrar är lika lång som för andra föräldrar, alltså 263 dagar. De barn som via internationell adoption kommer till Finland har oftast levt under mycket utsatta omständigheter. De skulle bättre vänja sig vid sin nya familj och livet i Finland om föräldrarna kunde vara hemma under en längre föräldrapenningsperiod än vad som nu föreslås. Rätten till föräldrapenning bör omfatta föräldrar till adoptivbarn som kommer till Finland när de är 0—9 år gamla. Det har bara obetydlig inverkan på statsekonomin men stor betydelse för adoptivbarnens välbefinnande och anpassning.

I sitt betänkande om de familjeledighetsrelaterade ändringarna i arbetsavtalslagen (AjUB 4/2006 rd) lyfte utskottet fram föräldrar som bor på olika adresser och deras problem med att ta ansvar och vara närvarande i barnens liv. Båda föräldrarna är viktiga och det är angeläget att de är närvarande i barnets liv. Utskottet ville särskilt lyfta fram männens rätt till sitt föräldraskap och ansåg att män på allt sätt bör få stöd för att ta sitt ansvar för sina skyldigheter i familjen. Ett steg i denna riktning togs i våras då frånvarande föräldrar fick lagfäst rätt till tillfällig vårdledighet. Det är viktigt att vid den fortsatta utvecklingen av familjeledigheten utreda möjligheten att ändra bestämmelserna så att en förälder som bor på en annan adress kan ta ut en del av föräldraledigheten om föräldrarna kommer överens om det.

I familjer där det föds tvillingar eller trillingar har pappan lika lång faderskapsledighet som i familjer där det föds ett enda barn. Med tanke på tvillingars och trillingars välbefinnande bör båda föräldrarna få bättre möjligheter att delta i vården under barnens första levnadsmånader. Därför vore det befogat att faderskapspenningsperioden är 18 dagar per barn. Det är också motiverat med tanke på likabehandling av barnen. Om det föds tvillingar eller trillingar ska pappan då ha rätt till dubbel eller tredubbel faderskapsledighet.