Motivering

Allmänt

Regeringen föreslår en sådan ändring i kommunallagen att kommunen i regel ska bolagisera en uppgift som utförs i konkurrensläge på marknaden. Enligt motiven gäller skyldigheten kommunens verksamhet både som affärsverk och ämbetsverk. Bolagiseringsskyldigheten hänger samman med Europeiska kommissionens beslut om förbjudna statliga stöd. Syftet är att eliminera de problem avseende konkurrensneutralitet och statligt stöd som kan uppstå till följd av sättet att organisera kommunens eller samkommunens verksamhet i de fall där verksamheten bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden.

En kommun anses inte bedriva verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, om de berörda tjänsterna produceras endast för dem som kommunen ska ordna service för med stöd av lag. Kommunen ska fortsättningsvis kunna vara verksam på marknaden i någon mån och i sådana fall där det med stöd av lag uttryckligen är möjligt. Dessutom är det tillåtet för kommunerna att med stöd av en undantagsbestämmelse producera stödtjänster för dottersamfund som ingår i kommunkoncernen och på grundval av anställning tjänster för anställda hos dottersamfund och för anknutna enheter. Även om kommunen inte behöver bolagisera en uppgift som utförs på marknaden ska verksamheten prissättas på marknadsmässiga villkor. Utskottet anser det bra att konkurrensneutraliteten stärks.

Bolagisering av företagshälsovårdstjänster

Kommunen ska enligt 18 § i hälso- och sjukvårdslagen ordna förebyggande företagshälsovårdstjänster för de anställda vid företag i kommunen, och kommunen kan avtala med arbetsgivaren om frivilliga sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster som ett led i företagshälsovården. Enligt propositionsmotiven skiljer sig bolagiseringsskyldigheten beroende på om det handlar om lagstadgade eller frivilliga tjänster. Frivilliga sjukvårdstjänster inom företagshälsovården ska bolagiseras medan de lagstadgade tjänsterna fortfarande kan skötas av kommunen.

Avsikten med den kommunala företagshälsovården är att alla arbetstagare och arbetsgivare ska ha tillgång till ett komplett utbud av företagshälsovårdstjänster, oavsett bostads- eller arbetsort eller företagsstorlek. Under de senaste åren har kommunerna förbättrat servicetillgången genom att grunda affärsverk för företagshälsovård med ett komplett utbud av tjänster för kommunens egna anställda och anställda hos företag i kommunen. De kommunala enheterna tillhandahåller tjänster för 58 procent av avtalskunderna och har drygt en halv miljon personer som kunder. Det är mestadels små och medelstora arbetsgivare som utnyttjar den kommunala företagshälsovården. Majoriteten av lantbruksföretagarna köper sina tjänster av kommunala leverantörer av företagshälsovårdstjänster.

Den förebyggande företagshälsovården och sjukvårdstjänsterna utgör en integrerad helhet där funktionerna stöder varandra och är praktiskt taget oskiljbara. Det ligger ett medvetet val bakom helheten; man kan främja och effektivt upprätthålla arbetstagarnas arbetsförmåga genom att utnyttja erfarenheter från sjukvården om sambandet arbete-hälsa. Målet är att stödja de anställdas arbetsförmåga under hela arbetslivet och därmed också förlänga arbetskarriären. År 2010 hade mer än 90 procent av de 1,8 miljoner personer som omfattades av företagshälsovården tillgång till förebyggande tjänster kompletterade med sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster.

Det blir problem med att ordna hela företagshälsovården på ett ändamålsenligt och resultatrikt sätt, om kommunerna blir skyldiga att bolagisera sjukvårdsbiten av företagshälsovården, menar utskottet. Bolagiseringsskyldigheten kan leda till att de samlade funktionerna splittras och att sjukvårdsproducerande företag med företagshälsovårdsinriktning växer fram eller att kommunen i stället för bolagisering helt tvingas avstå från att leverera sjukvårdstjänster inom företagshälsovården. Då kan det bli svårt att få tjänster, inte minst i glesbygden där den kommunala företagshälsan ofta är den enda vårdgivaren. För företagshälsovårdens kunder kan tjänsteuppspjälkningen innebära fördröjningar när det gäller att upptäcka arbetsrelaterade hälsorisker och att avvärja hot mot arbetsförmågan. Uppspjälkningen kan också ge högre kostnader och på så sätt öka de arbetsgivares utgifter som står för betalningen, och en splittrad tjänsteproduktion kan också göra det svårare att upphandla och utnyttja tjänster.

Enligt programmet för statsminister Jyrki Katainens regering är det tänkt att få vårdkedjorna att fungera bättre genom att intensifiera samarbete mellan primärvården, den specialiserade vården, företagshälsovården och socialväsendet. Utskottet menar att det vore bättre att bolagisera sjukvårdstjänsterna inom företagshälsovården först när man vet hur regeringens social- och hälsovårdsreform utfaller och hur företagshälsovården ordnas i det läget.

Det sägs i propositionsmotiven att det med tanke på den föreslagna bolagiseringsskyldigheten kan bli nödvändigt att precisera lagstiftningen om social- och hälsovård. Detta bör enligt propositionen ske under den föreslagna övergångsperioden, så att kommunen i fråga om de tjänster där det finns särskild grund för kommunal produktion av tjänster ska kunna producera tjänsterna, trots att uppgiften kan vara förenad med konkurrensneutralitetsproblem. Det är angeläget att tillgången till ett komplett utbud av företagshälsovårdstjänster tryggas i hela landet. När lagen om organisationen av social- och hälsovården bereds måste man komma ihåg kommunernas skyldighet att ordna företagshälsovård och se till att ett komplett tjänsteutbud finns att tillgå också i glesbygden och för små företag.

Övergångsperioden

Enligt övergångsbestämmelsen ska kommunerna eller samkommunerna senast före utgången av 2014 överföra verksamhet som omfattas av bolagiseringsskyldigheten till ett separat företag eller annars ordna verksamheten så att den inte snedvrider konkurrensen. Det kan i vissa fall krävas lång tid att bolagisera verksamheten och flytta över personalen, påpekas det i propositionsmotiven. Utifrån erfarenheterna av bolagisering krävs det åtminstone ett år för att bolagisera verksamhet och särskilt i fråga om tjänster som flera kommuner producerar i samverkan har bolagiseringen kunnat ta ända upp till tre år.

Innan ändringen träder i kraft bör man utreda företagshälsovårdens roll inom den kommunala primärvården och avsätta tillräckligt med beredningstid för bolagisering av företagshälsovården, menar utskottet. När man tar ställning till hur mycket tid som lämpligen behövs för beredningen bör man komma ihåg de förestående stora förändringarna i kommunstrukturen och organiseringen av social- och hälsovården.

Arbetskrafts- och företagstjänster

Kommunerna eller samkommunerna ska enligt övergångsbestämmelsen före utgången av 2016 överföra den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen till ett företag eller annars ordna verksamheten så att den inte snedvrider konkurrensen. I propositionen avses med arbetskraftspolitisk vuxenutbildning sådan utbildning enligt lagen om offentlig arbetskraftsservice () som har till syfte att förbättra vuxenbefolkningens yrkeskompetens och möjligheter att få arbete. Enligt den föreslagna 2 a § 2 mom. 4 punkten är en kommun eller samkommun inte bolagiseringsskyldig om den ordnar utbildning som kräver i lag avsett tillstånd att ordna undervisning eller utbildning.

Lagen om offentlig arbetskraftsservice upphävdes och ersattes av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (), som trädde i kraft den 1 januari i år. I den vevan ändrades den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen till arbetskraftsutbildning och utbildningsinnehållet ändrades så att som arbetskraftsutbildning numera endast erbjuds utbildning som ger yrkesfärdigheter och integrationsutbildning plus grundläggande utbildning för vuxna som kompletterar lärokursen i grundläggande utbildning. Den gamla lagens icke yrkesinriktade handledande utbildning erbjuds i dag i form av s.k. träningstjänster. Arbetskraftsförvaltningen kommer från början av 2014 att kunna erbjuda små och medelstora företag utvecklingstjänster i form av s.k. nyckelpersonsutbildning.

Kommuner och samkommuner uppges vara stora producenter av arbetskraftsutbildning och andra tjänster som arbetskraftsmyndigheterna tillhandahåller. Merparten av den arbetskraftsutbildning som arbetskraftsmyndigheterna upphandlar ordnas av kommuner, samkommuner och privata vuxenutbildningscentraler. Kommunerna står också till tjänst med träning enligt den nya lagen och i viss mån även med utvecklingstjänster för små och medelstora företag. Däremot torde kommunerna och samkommunerna ha en mycket anspråkslös roll när det gäller att producera annan offentlig arbetskrafts- och företagsservice.

Arbets- och näringsministeriet anser i sitt utlåtande till utskottet den 28 maj 2013 att övergångsperioden inte bara bör omfatta den arbetskraftsutbildning kommunen ordnar utan också all annan arbetskrafts- och företagsservice som kommunen erbjuder arbetskraftsmyndigheten. Utskottet anser att övergångsbestämmelsen behöver preciseras och få exempelvis följande lydelse: "Om kommunens eller samkommunens verksamhet gäller att producera tjänster enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) i ett konkurrensläge på marknaden, ska kommunen eller samkommunen före utgången av 2016 överföra uppgifter för att skötas i aktiebolagsform eller i form av ett andelslag, en förening eller en stiftelse eller annars ordna verksamheten så att den inte snedvrider konkurrensen."

Bolagisering är ett problem om man vill att den utbildning som de kommunala och samkommunala utbildningsorganisationerna erbjuder ska vara ändamålsenlig och kostnadseffektiv. Skyldigheten leder till att den utbildning som säljs i ett konkurrensläge skiljs från den övriga utbildningen vid läroanstalten och kan resultera i ökade verksamhetskostnader och mer administrativt arbete. Vid en del läroanstalter utgör den i lagförslaget avsedda utbildningen bara en liten del av organisationens hela verksamhet och därför kan det hända att de i stället för att bolagisera avstår från att ordna tjänster för utomstående. Ett annat problem med bolagisering är att nedskärningarna i utbildningsresurserna kommer att sätta stor press på utbildningsanordnarna när det gäller effektivitet och serviceförmåga de närmaste åren. Dessutom gör svårigheterna med internprissättning av utbildningshelheten att bolagisering inte kommer att borga för helt lika konkurrensvillkor.

Det är angeläget att samma villkor gäller för privata och offentliga utbildningsorganisationer på en konkurrensutsatt marknad, understryker utskottet och menar att man bör försöka finna andra konkurrensneutrala lösningar för att ordna verksamheten än att bolagisera den utbildning som kommunala utbildningsorganisationer producerar för marknaden, en utväg som ofta är konstlad och ökar läroanstalternas administrativa börda.

Enligt information till utskottet hade man när propositionen bereddes föresatt sig att föreskriva om en fem års övergångstid för att bolagisera arbetskraftsutbildningen eller ordna den på annat sätt så att konkurrensneutralitet säkerställs. Den nu föreslagna övergångsperioden på tre år är ganska kort med tanke på verksamhetens omfattning och annat som utmärker ordnandet av arbetskrafts- och företagsservice. Utskottet anser att det bör reserveras tillräckligt med tid att organisera verksamheten.