Motivering

Arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet analyserar i sitt utlåtande klimatstrategin uteslutande med hänsyn till sin egen behörighet.

Bedömning av sysselsättningseffekterna

I klimatstrategin ingår ingen särskild analys av strategins sysselsättande effekter. Beträffande klimatstrategins effekter på samhällsekonomin (s. 17—20) framhålls att om de åtgärder som läggs fram i strategin genomförs minskar sysselsättningen med 6 000—11 000 årsverken enligt situationen 2010. Kalkylen bygger på den effekt som en skärpt energibeskattning har på samhällsekonomin och hushållens konsumtionsmöjligheter och den vägen på sysselsättningen. Enligt utredning beaktar kalkylerna inte de sysselsättande effekterna på kort sikt, som en eventuell utbyggnad av kärnkraften eller energibesparande investeringar kan ge upphov till.

Att avvärja klimatförändringen i ett globalt sammanhang och att lägga om energiproduktionen i världen så att den fram till 2050 är i det stora hela utsläppsfri är en så pass djupgående förändring i energiförsörjningen i hela världen att den enligt vissa kalkyler kräver nyinvesteringar på upp till 100 000 miljarder mark. Denna förändring erbjuder stora möjligheter för ny energiteknologi. Det har på goda grunder framkastats att den nya energiteknologin kan bli ett lika viktigt teknologiområde som datatekniken. Finland har gott om kunnande när det gäller ny energiteknologi och därmed kan denna sektor erbjuda betydande sysselsättningsmöjligheter. Men i regeringens kalkyler och utredningar om klimatstrategins effekter har dessa möjligheter att exportera energiteknologi inte beaktats.

Utskottet anser att klimatstrategins sysselsättande effekter har blivit bristfälligt utredda och att strategin borde ha gett större rum för en heltäckande och allsidig utredning av dem.

Energibesluten och sysselsättningen i energibranschen

Energibesluten har en direkt inverkan på sysselsättningen i energibranschen. Produktionen och distributionen av energi sysselsätter drygt 40 000 personer, av vilka 60 procent inom produktion och distribution av el och fjärrvärme, 30 procent i oljebranschen och 10 procent inom framställning av inhemskt bränsle.

Framställningen av inhemskt bränsle spelar en stor roll på det regionala planet. Inom el- och värmeproduktionen finns den största skillnaden i de sysselsättande effekterna under byggtiden, eftersom dyra investeringar (vatten-, vind- och kärnkraft) sysselsätter mest och billiga (gas och olja) minst.

Energiintensiv industri

Den energiintensiva industrin, som skogs- och metallindustrin samt den kemiska industrin räknas till, sysselsätter direkt omkring 100 000 personer och indirekt omkring 400 000 personer. Den är nästan utan undantag belägen utanför tillväxtcentren och bidrar därmed till välfärd och arbetstillfällen på orterna.

I en internationell jämförelse upptar den energiintensiva industrin en exceptionellt stor bit av vår industriella struktur. Här är energin den centrala produktionsinsatsen. Industrins konkurrenskraft är beroende av priset på denna insats och på dess effektiva utnyttjande. Av denna orsak har energi producerats och utnyttjats effektivt och flera innovativa lösningar har också tagits fram. Den har varit till stöd för utveckling och export av den finländska energitekniska industrin.

Nya energiteknologier

Exportmöjligheter.

Miljöfrågor, liberaliseringen av energimarknaden och den ekonomiska tillväxten och befolkningstillväxten i världen påverkar alla på sitt sätt energiekonomin. Decentraliserade, i vissa fall rentav husvisa energilösningar, rena energikällor och småskaliga energiproduktionsenheter lyfts allt tydligare fram. De nya energiteknologierna svarar mot dessa behov. De koncentrerar sig till exempel på effektivare energianvändning och på utnyttjande av sol-, vind- och bioenergi.

Vår export av energiteknologi nådde 2000 ett nytt rekord, 19,2 miljarder mark, vilket svarar mot 6,5 procent av hela vår export. Den energiteknologiska tillverkningsindustrin sysselsätter direkt omkring 23 000 personer och med beaktande av de indirekta effekterna 33 000 personer. Den viktigaste produktgruppen mätt med exportvärde är dieselkraftverk och dieselgeneratorkombinationer, som avser att minimera utsläppen och att ersätta nuvarande bränslen med biobaserad olja. Den viktigaste enskilda miljövänliga exportprodukten är frekvensomvandlare som i betydande grad minskar elförbrukningen i elmotorer.

Pannindustrin är en viktig energiteknologisk faktor. Finland har avancerad förbränningsteknologi och kunnande på förbränning av biobränslen och avfall. Skogsindustrin har haft en avgörande betydelse för användningen av biobränslen i och med att den börjat förbränna virkesrester till energi i sina processer. Ny teknik för uppsamling av skogsavfall är under arbete.

Marknaden för förnybara energikällor växer i snabb takt. Även om vindkraft och solenergi fortfarande är små faktorer i energisammanhang representerar de de snabbast växande energiformerna i världen. Under det senaste årtiondet ökade vindkraften med 22 procent och solenergin med 15 procent. I EU:s vitbok förutspås att EU-länderna fram till 2010 kommer att använda 20 gånger mer vindkraft, 130 gånger mer solenergi och tre gånger mer bioenergi.

Finland hör till de största tillverkarna av komponenter för vindkraftverk med en export som redan uppgår till nästan en miljard mark. Tillverkningen sysselsätter omkring 1 000 personer. Enligt uppskattning är det möjligt att exporten av vindkraftsteknologi 2010 redan kan ligga omkring 10 miljarder mark om året och sysselsätta 10 000 personer.

I ett globalt sammanhang beräknas omsättningen i fråga om solenergi 2010 vara 50—100 miljarder mark om året. I Finland är denna rörelse för närvarande värd omkring 80 miljoner mark om året. Exporten beräknas dock kunna stiga till en miljard mark om året fram till 2010. Också inom bioenergiteknologin är det möjligt att exporten uppnår miljardklass.

Användningen i Finland.

Finland har goda naturliga förutsättningar att självt nyttiggöra den nya energiteknologin. Finland är utan tvivel en föregångare när det gäller kombinerad produktion av värme och elektricitet och utnyttjande av ved och biomassa. Till exempel i år och nästa år kommer biokraftverk som nyttjar ved, bark, avverkningsavfall, bioslam och torv som bränsle att tas i drift i Jakobstad, Jämsänkoski, Karleby, Ristiina och Kuusankoski. De kommer att producera totalt 585 MW värme och 390 MW (2,3 TWh) elektricitet, som svarar mot omkring 3 procent av elbehovet i Finland. I Nyslott planeras ett kraftverk av liknande typ.

Enligt klimatstrategin kommer handlingsplanen för förnybara energikällor 4/99 att verkställas. För vindkraftens del betyder det att produktionen ökas till 500 MW fram till 2010. Byggprogrammet kommer lokalt att ha en sysselsättande effekt på cirka 1 000 årsverken. Vidare kommer drift, service, distribution och marknadsföring samt forskning och utbildning att ha en sysselsättande effekt på omkring 500 årsverken. Vindkraftverken representerar en decentraliserad energiproduktionsform med en sysselsättande effekt som fördelas mellan olika delar av landet, inte minst kusten, skärgården och Lapplands fjällområden. Men den största sysselsättande effekten för närvarande har apparatur- och materialleveranserna till den utländska industrin. Produktutvecklingen på hemmamarknaden bidrar till tillväxten i denna sektor. Om en hemmamarknad inte uppstår, finns det risk för att en del av företagen i branschen flyttar sin verksamhet närmare marknaden.

Bland annat Pohjolan Voima, Vapo Oy Biotech och VTT Energi analyserar som bäst tillsammans möjligheterna att nyttja avfall kommersiellt genom att framställa gas som kan förbrännas i våra nuvarande pannor för fossila bränslen. Ambitionen är att ta fram ny förgasningsteknologi för tillverkning av ren gas av plast, papper, kartong och annat brännbart samhälls- och industriavfall som nuförtiden inte lämpar sig för återvinning.

Tekniken för återvinning av soptippsgaser och slamrötning i avloppsreningsanläggningar är redan rätt avancerad i Finland. Också inom jordbruket vore det möjligt att producera biogas genom att utnyttja gödsel och slaktavfall samt s.k. non-food biomassa. Men för att utveckla och testa tekniken och nyttja den för kommersiella ändamål behövs fortfarande en betydande satsning från samhällets sida. Till exempel de kommunala avfallsverkens ekonomi räcker vanligen inte för att täcka riskerna med att införa ny teknologi, utan de behöver betydligt större investeringsstöd.

I Finland går omkring 22 procent av energin åt till att värma byggnader. Ett energisparande småhus behöver bara omkring hälften av den normala mängden uppvärmningsenergi. Ändå är byggkostnaderna för ett lågenergihus inte mer än några procent högre än för ett vanligt småhus och därmed fås kostnaderna med nuvarande energipriser tillbaka i form av inbesparade energiutgifter på knappa tio år. Förbättringar av värmeisoleringen i nya bostäder ökar sysselsättningen i byggmaterialindustrin och på byggena. Men det viktigaste med tanke på energisparande är arbetskraftsintensiva reparationer inom det befintliga byggnadsbeståndet.

Hänsyn till sysselsättning och jämlikhet i klimatstrategin

Den energiintensiva industrin har en så stor sysselsättande och samhällsekonomisk betydelse att det enligt utskottets mening måste ses till att industrin har säker och konkurrenskraftig tillgång till all den energi den behöver. Detta gör sig bäst genom att vi fortsätter att bedriva vår nuvarande energipolitik som bygger på ett allsidigt utnyttjande av olika energiformer.

Genom en stark nationell satsning på ny energiteknologi kan vi skapa gynnsamma förhållanden för framgång för finländska företag på den internationella arenan. Om vi förlitar oss på finländskt kunnande och finländsk teknologi i våra egna energibeslut kan vi i betydande grad främja exporten av ny energiteknologi. Det är viktigt att anvisa mera offentliga medel för forskning och utveckling av finländsk energiteknologi, på demonstrationsanläggningar och på kommersialisering. Också spelreglerna inom systemet bör ses över för att ge decentraliserade lösningar som bygger på ny energiteknologi bättre möjligheter att utvecklas. I takt med att tekniken utvecklas och införs i större skala sjunker också produktionskostnaderna och möjliggör en konkurrenskraftig produktion. För närvarande behövs det särskilda satsningar bland annat på utveckling, försöksverksamhet och kommersialisering av anläggningar som utnyttjar biogas inom både jordbruket och avfallshanteringen. Om de tilltänkta biogasprojekten blir genomförda betyder det arbetsplatser i många områden med svår arbetslöshet.

Det är viktigt att se till att torv kan användas också i framtiden inte minst i de kraftverk som nyttjar torv som komplement till virkesbaserade bränslen, menar utskottet. Torvproduktionen har en viktig sysselsättande effekt i områden där arbetslösheten i övrigt är svår. Därför måste det ses till att det även i framtiden är tillåtet att använda torv och möjligt också med hänsyn till priset.

Kalkylerna i klimatstrategin beträffande effekterna på hela ekonomin bygger på att de medel som samlas in genom energiskatter betalas igen i form av lägre inkomstskatter och socialskyddsavgifter för arbetsgivarna. Energiskatten är en regressiv skatt som drabbar låginkomsttagarna hårdast och som inte nödvändigtvis har någon större nytta av att inkomstskatterna lindras. Också i ett regionalt perspektiv kan skattelättnaderna riktas på ett annat sätt än eventuella skärpningar och därmed öka den regionala ojämlikheten. I glest bebyggda områden, framför allt i norra och östra Finland, betyder de långa avstånden höga kostnader, en längre inkomstnivå än i genomsnitt och få möjligheter att minska uppvärmningskostnaderna, till exempel genom gemensam värmeförsörjning som fjärrvärme. En lindring av inkomstskatterna skulle då inte kompensera den skärpta energibeskattningen. Utskottet ser det som mycket viktigt att de medel som samlas in genom energiskatter omfördelas med särskild hänsyn till den sociala och regionala jämlikheten.

Klimatförändringen är ett allvarligt miljöhot som för att avvärjas absolut kräver internationellt samarbete. Det är viktigt att Finland arbetar för att fullfölja de åtaganden i fråga om reducerade utsläpp av växthusgaser som Kyotokonventionen innebär. Enligt utskottets mening kan dessa mål uppnås också på ett sätt som främjar sysselsättningen och jämlikheten.