Lantbruks- och hushållningssällskapen i Finland ger lantbrukare och landsbygdsföretagare rådgivnings- och planeringshjälp. Landsbygdsrådgivningen i Finland utförs i huvudsak av den svenska landsbygdsrådgivningsorganisationen, Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) och av den motsvarande finska organisationen, Pro Agria Maaseutukeskusten Liitto.  

Avsikten med anslagen för landsbygdsfinansiering är att trygga rådgivning av hög kvalitet som är regionalt och innehållsmässigt täckande, vilket i sig skapar förutsättningar för jordbruksproduktion i hela landet. Genom landsbygdsrådgivningen vill man förbättra landsbygdsföretagares konkurrenskraft och kvaliteten på produkter och verksamhet, förbättra miljön och landsbygden bl.a. genom uppgörande av odlingsplaner samt bredda mångsidigheten i landsbygdsnäringarna till att även omfatta t.ex. energiproduktion, landsbygdsturism och entreprenad. Landsbygdsföretagen blir allt större, vilket medför att jordbrukarens tid och kunskap blir en begränsande faktor för produktionen, och därmed ökar behovet av stöd och rådgivning. Landsbygdsrådgivningen har under de senaste åren satsat speciellt på företagsekonomi, företagsledning och att finna kostnadseffektiva metoder över hela produktionsprocessen. Det har varit nödvändigt med tanke på de nuvarande produktpriserna och den lönsamhetskris som jordbruket nu befinner sig i. Att låta rådgivningsorganisationernas statsbidrag ytterligare sjunka känns därför omotiverat.  

Enligt statsrådets förslag till statsbudget för år 2017 kommer anslaget till landsbygdens rådgivningsorganisationer att skäras rejält. Förslaget går ut på att budgetsumman i det aktuella budgetmomentet skulle minska från innevarande års 5,873 miljoner euro till 3,466 miljoner euro. Det är en nedskärning på drygt 40 %. Om det realiseras har statsunderstödet till landsbygdsrådgivningen halverats på två år. För föreningar och sammanslutningar som utför landsbygdsrådgivning innebär detta en ohållbar utveckling, inte minst med tanke på att landsbygdsrådgivningen 2012 drabbades av en kraftig nedskärning på 3 miljoner euro. 

De senaste årens kraftiga nedskärningar av statsunderstödet leder otvivelaktigt till stora förändringar av rådgivningsverksamheten. Utbudet av rådgivningstjänster till lantbruksföretagarna minskar och blir dyrare. Det finns också risk för att det uppkommer regionala skillnader i utbudet av olika rådgivningstjänster.  

I grund och botten är det fråga om att trygga den inhemska livsmedelsproduktionen. Det råder stor enighet om att man skall satsa på inhemsk livsmedelsproduktion, på ekologiskt producerade livsmedel och på närproducerad mat. Alla tänkbara åtgärder måste därför vidtas för att det målet ska uppnås. Till det hör också rådgivning. I en tid när landsbygdsföretagare är allt mer sysselsatta med pappersarbete i form av stödansökningar, tillstånd och rapportering är rådgivning för landsbygdsföretagare av allra största vikt för att klara av de allt ökande myndighetskraven. Då är det också skäligt att staten kommer emot genom att öka, istället för att minska, finansieringen för dylik rådgivning.