Den 3 december firades FN:s internationella funktionshinderdag som påminner om människovärdet hos personer med funktionsnedsättning och om att personer med funktionsnedsättning bör garanteras samma rättigheter som alla människor. Staterna har både juridisk och moralisk skyldighet att se till att de mänskliga rättigheterna tillgodoses för alla befolkningsgrupper. Den 10 juni 2016 ratificerade Finland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Syftet med konventionen är att säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning samt att främja respekten för deras människovärde. 

Konventionen förpliktar parterna att beakta de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning och att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har samma möjligheter att delta i samhället som alla andra. Konventionen betonar också vikten av en allmän attitydförändring, betydelsen av att bli av med stereotypier och fördomar och strävan efter att öka den allmänna medvetenheten för att främja ställningen för personer med funktionsnedsättning och tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna. 

Enligt funktionsrättskonventionen innefattar personer med funktionsnedsättning bland annat personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra. Varje människa ska ha lika rätt till handikappservice efter behov. Det är fråga om huruvida kravet på funktionsnedsättning enligt lagen uppfylls: "Med handikappad avses i denna lag den som på grund av skada eller sjukdom under långa tider har särskilda svårigheter att klara av de funktioner som hör till normal livsföring." I detta sammanhang handlar det alltså om att avgöra om tiden kan betraktas som lång och svårigheterna som särskilda. 

Personer med funktionsnedsättning är världens största och mest diskriminerade befolkningsgrupp. Uppskattningsvis 15 procent av världens befolkning har en funktionsnedsättning av något slag. Personer med funktionsnedsättning har ännu inte lika möjligheter att delta och få service i vårt samhälle. De utsätts ofta för fördomar, diskriminering, uteslutning och till och med våld. Det händer att personer med funktionsnedsättning förvägras rätt till utbildning, hälsovård och samhälleligt deltagande endast på grund av deras funktionsnedsättning. Utbildningen och tillträdet till arbetslivet för personer med funktionsnedsättning måste stödjas bättre än för närvarande.  

Riksdagens justitieombudsman har upprepade gånger uppmärksammat att tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning är förknippat med problem, bland annat i form av inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna inom specialomsorgerna om utvecklingsstörda, brister i utarbetandet av serviceplaner och specialomsorgsprogram, begränsningar i tillgången till lagstadgade tjänster, förseningar och procedurfel i beslutsfattandet och behandlingen av ärenden samt brister i lokalernas tillgänglighet och tillgången till service.  

Handikappforum har genom en enkätundersökning (2016—2018) utrett hur rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses i Finland. Resultaten av enkäten talar sitt tydliga språk: rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses dåligt eller mycket dåligt trots FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.  

Tillgängligheten är en av de viktigaste förutsättningarna för att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska tillgodoses, jämlikheten garanteras och möjligheterna till samhälleligt deltagande tryggas. Med tillgänglighet avses både frånvaro av strukturella hinder och en icke-diskriminerande atmosfär. Tillgänglighet och icke-diskriminering kräver aktiva åtgärder av hela samhället, en genuin dialog mellan olika aktörer och att personer med funktionsnedsättning görs delaktiga.  

Med tanke på tillgodoseendet av rättigheterna och möjligheterna till ett jämlikt deltagande för personer med funktionsnedsättning spelar tillgången till tjänster och tjänsternas kvalitet en stor roll. Personer med funktionsnedsättning behöver effektiv rehabilitering och fungerande hjälpmedel som bidrar till att upprätthålla och främja deras funktionsförmåga. Tillgången till tjänster måste säkerställas för hörselskadade och synskadade och på lättläst språk.  

Handikappservice handlar inte om någon extra tilläggstjänst, utan om en lagstadgad rättighet till jämlikt deltagande i samhället. I synnerhet i samband med den pågående reformen av handikapplagstiftningen bör vi ur lagstiftarens synvinkel granska möjligheterna att öka likabehandlingen och självständigheten för personer med funktionsnedsättning och förbättra deras möjligheter att delta i samhällets olika funktioner.