Bakgrund och mål

Bakgrunden till propositionen är att utsläppshandelsdirektivet reviderats. Revideringen byggde på det så kallade Fit for 55-paketet, vars mål är att minska EU:s nettoutsläpp av växthusgaser med 55 procent fram till 2030 jämfört med 1990 års nivå och att uppnå klimatneutralitet på EU-nivå senast 2050. Direktivet ska tillgodose de skärpta minskningsmålen och utsträcka utsläppshandelns genomslag till nya sektorer. Propositionen gäller direktivets nationella genomförande. När det gäller den allmänna utsläppshandeln ska uppdateringarna av direktivet träda i kraft nationellt den 1 januari 2024; den nya utsläppshandeln för bränsledistribution genomförs separat senare. 

Ekonomiutskottet anser att lagförslagen i propositionen i allt väsentligt är motiverade och att de behövs. Utskottet tillstyrker dem med motiveringen nedan och de ändringar som framgår av detaljmotiveringen. 

De viktigaste förslagen

Regeringen föreslår att det stiftas en ny lag om utsläppshandel och att den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart upphävs. Genom lagen genomförs det ändrade utsläppshandelsdirektivet till den del det gäller handeln med utsläppsrätter för anläggningar, sjötransporter och luftfart, bestämmelserna om kompensationssystemet Corsia för internationell luftfart och rapporteringsskyldigheten för den nya utsläppshandeln (ETS2) 2024. Många bestämmelser förblir innehållsmässigt i stor utsträckning oförändrade jämfört med den gällande lagen, men lagen kompletteras i och med ändringarna i direktivet, föråldrad reglering stryks och lagens struktur förtydligas. Genom reformen genomförs också behövliga ändringar i förvaltningen och styrningen. De viktigaste ändringarna gäller den direktivbaserade utvidgningen av tillämpningsområdet samt antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis och villkoren för dem. 

Om regleringens konsekvenser i allmänhet

EU:s utsläppshandel inleddes 2005 och är den viktigaste EU-omfattande politiska åtgärden för att minska utsläppen av växthusgaser. Utsläppshandeln täcker idag cirka 40 procent av utsläppen av växthusgaser inom EU. I och med utsläppshandelsdirektivet och den nationella reglering som nu föreslås effektiviseras utsläppshandelns styreffekter ytterligare. 

Utsläppshandelsdirektivet har bedömts vara ytterst viktigt också för uppnåendet av Finlands nationella mål för klimatneutralitet före 2035. Hittills har utsläppen inom utsläppshandelssektorn minskat snabbare i Finland jämfört med målet för hela EU. Målet för minskade utsläpp och den därmed skärpta prisstyrningen inom utsläppshandeln beräknas ytterligare påskynda minskningen av utsläpp inom utsläppshandelssektorn också i Finland, även om det inte har gjorts någon bedömning av vilka effekter ändringarna i direktivet har på utsläppsminskningen. 

Systemet för handel med utsläppsrätter och de ändringar som nu föreslås i systemet har också omfattande samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser för företagen. Finlands andel av auktionerna med utsläppsrätter uppgår årligen till cirka 500 miljoner euro. Det har uppskattats att medlemsländernas andel av de utsläppsrätter som auktioneras ut i fortsättningen kommer att beräknas med beaktande också av behandlingen av REPowerEU och de halvfärdiga förslagen om EU:s egna medel. 

Tillämpningsområdet för de föreslagna reformerna utvidgas till att omfatta nya anläggningar; å andra sidan ska en del av de befintliga anläggningarna lämnas utanför tillämpningsområdet. De största ekonomiska konsekvenserna beror på utvidgningen av tillämpningsområdet till nya sektorer, särskilt sjöfarten, vilket betyder att samhällsekonomiska effekter också uppstår i vidare bemärkelse via fraktpriserna. 

I det system som avses i utsläppshandelsdirektivet avvärjs risken för koldioxidläckage genom gratis tilldelning av utsläppsrätter och genom ersättning för indirekta kostnader med nationella stödprogram. I och med de reformer som nu föreslås skärps villkoren för gratis tilldelning av utsläppsrätter. I fortsättningen ska den mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som föreskrivits i en separat förordning gradvis ersätta gratistilldelningen inom utvalda sektorer. Förslaget har således samband också med regeringens proposition RP 52/2023 rd som för närvarande är under behandling. 

Fackutskottens utlåtanden

Miljöutskottet har i sitt utlåtande (MiUU 18/2023 rd — RP 71/2023 rd) granskat propositionen utifrån sitt fackområde och betonat att systemet för handel med utsläppsrätter, såsom det fastställs i det ändrade utsläppshandelsdirektivet, är det viktigaste styrmedlet på EU-nivå för att minska utsläppen i enlighet med EU:s klimatmål. Miljöutskottet betonar också att utsläppshandeln är viktig för att uppnå Finlands nationella mål för klimatneutralitet 2035, i och med att utsläppen inom utsläppshandelssektorn har minskat snabbare än de mål om minskade utsläpp som fastställts för hela EU och effektivare än inom ansvarsfördelningssektorn. Systemets ekonomiska konsekvenser för Finland kan dock bli större än för många andra medlemsstater på grund av den striktare regleringen och de särskilda nordiska förhållandena samt sjötransporternas stora roll. Utskottet har fäst kritisk uppmärksamhet särskilt vid bestämmelsen om 95 procent för förbränning av hållbar biomassa och behandlingen av anläggningar med en bränsleeffekt på mindre än 20 megawatt. Dessutom har utskottet behandlat branschspecifika frågor om avfallsförbränning och utsläppshandel när det gäller sjöfart, luftfart, vägtrafik och separat uppvärmning av byggnader. 

Jord- och skogsbruksutskottet har i sitt utlåtande (JsUU 13/2023 rd — RP 71/2023 rd) granskat framför allt 95-procentsregeln för hållbar biomassa. Regeln är relevant inom utskottets fackområde och utskottet ser kritiskt på den, liksom miljöutskottet. Förslaget innebär att en del av produktionsanläggningarna inom skogsindustrin ställs utanför utsläppshandeln och att anläggningarna inte längre har rätt att få gratis utsläppsrätter. Detta skulle försätta dem i en ojämlik ställning jämfört med den övriga industrin och öka sektorns risk för koldioxidläckage. En betydande del av industrins utsläpp styrs till den ansvarsfördelningssektor som inte omfattas av utsläppshandeln. Jord- och skogsbruksutskottet förhåller sig i likhet med miljöutskottet kritiskt också till bestämmelserna om anläggningar med en bränsleeffekt på mindre än 20 megawatt. 

Kommunikationsutskottet fäster i sitt utlåtande (KoUU 14/2023 rd — RP 71/2023 rd) uppmärksamhet vid förslagets konsekvenser för både utsläppsminskningen och konkurrenskraften. Finlands geografiska läge, långa transportavstånd till marknadsområdena och isförhållandena inom sjöfarten höjer transportkostnaderna jämfört med många andra EU-länder. Därför är också utsläppshandelns inverkan på sjöfartens och luftfartens priskonkurrenskraft, utrikeshandeln och turismen relativt sett större än i de flesta andra EU-länder. Utskottet granskar i sitt utlåtande metoder för att dämpa kostnadsökningen och behovet av att i fortsättningen påverka regleringen på EU-nivå och global nivå för att trygga konkurrensförutsättningarna och undvika överlappande reglering. 

Gränsen för hållbar biomassa

Enligt den gällande regleringen ska anläggningar som använder enbart biomassa som bränsle inte omfattas av utsläppshandeln. I enlighet med ändringen i det bakomliggande direktivet föreslås det i propositionen att anläggningar där mer än 95 procent av utsläppen uppkommer vid förbränning av biomassa som uppfyller hållbarhetskriterierna i fortsättningen ska lämnas utanför. Ändringen innebär att anläggningarna inte längre har rätt att få gratis utsläppsrätter när de utesluts från tillämpningsområdet för utsläppshandeln vid ingången av 2026. Villkoret ska enligt propositionen gälla cirka 54 anläggningar inom skogsindustrin och energiproduktionen i Finland. Kritik har framförts mot ändringen både vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning och i miljöutskottets och jord- och skogsbruksutskottets ovan nämnda utlåtanden. 

Ändringen har inte ansetts rättvis för den finländska skogsindustrin, som har strävat efter att minska sina utsläpp bland annat genom att investera i klimatneutrala energilösningar. Enligt utredning till ekonomiutskottet koncentreras ändringens konsekvenser till Finland och Sverige där de berörda anläggningarna huvudsakligen är belägna. För dessa anläggningar innebär undantaget att gratis tilldelning upphör. Med tanke på likabehandlingen är det problematiskt att anläggningar som i huvudsak är belägna i vissa andra medlemsländer och där den andel biomassa som används är något mindre fortfarande får gratis tilldelning för samma produktion. Det skapas därför en situation där anläggningar som ligger under 95-procentsgränsen inte har något incitament att ytterligare minska utsläppen så att de når 95-procentsgränsen, eftersom de till följd av detta faller utanför handeln med utsläppsrätter och den gratistilldelning som ingår i den. Anläggningar som använder mer än 95 procent biomassa övergår däremot till ansvarsfördelningssektorn, där de inte har något incitament att ytterligare minska utsläppen. 

Ekonomiutskottet beklagar att lagstiftningen undantar de minst förorenande anläggningarna inom skogsindustrin från tillämpningsområdet för utsläppshandeln och därmed också från tilldelningen av gratis utsläppsrätter. Ett annat problem är snedvridningen av konkurrensen: anläggningarna konkurrerar med varandra på EU:s inre marknad såväl som med aktörer utanför EU. Det finns också en risk för koldioxidläckage. I den internationella konkurrensen faller aktörer som är utsatta för risk för koldioxidläckage utanför skyddet mot koldioxidläckage. Dessutom fördunklar den nya regeln framtidsutsikterna för avskiljning och eventuell vidareförädling av koldioxid. Det har också ansetts finnas en risk för att anläggningar som berörs av den ovan nämnda ändringen av tillämpningsområdet i framtiden kan komma att anslutas till utsläppshandeln för vägtrafik och uppvärmning av byggnader. Ekonomiutskottet lyfter fram behovet av att säkerställa att detta inte sker utan möjlighet att omfattas av skyddet mot koldioxidläckage. 

Ett stort problem med 95-procentsregeln är dessutom att regeln överför ansvaret för utsläppsminskningen från utsläppshandelssektorn till ansvarsfördelningssektorn, där det också i övrigt verkar bli svårt att uppfylla det nationella målet för 2030. Ekonomiutskottet beklagar att det till denna del inte finns något nationellt handlingsutrymme i bestämmelserna i direktivet. Det är angeläget att försöka påverka i samband med att direktivet uppdateras så att en ändring fås till stånd. Utskottet betonar behovet av att säkerställa jämlika konkurrensvillkor inom sektorer som är utsatta för risker för koldioxidläckage och att särskilt bedöma om elektrifieringsstödet, dvs. utsläppshandelskompensationen, bör förlängas till 2030. 

Sekundär användning av biomassa

Ekonomiutskottet noterar också den oro som framfördes vid sakkunnighörandet att det i förslaget till reglering i likhet med den gällande lagen förblir oklart hur biomassa som används som bränsle i värmeproduktion ska behandlas, då biomassan har nollutsläpp med avseende på utsläppshandeln. Men eftersom det inte finns något nationellt handlingsutrymme för att fastställa nollutsläpp inom utsläppshandeln, bör frågan förtydligas i regleringen på EU-nivå. Ekonomiutskottet anser att det är motiverat att precisera det här i samband med uppdateringen av kommissionens så kallade övervakningsförordning. 

Anläggningar med en bränsleeffekt på 20 megawatt

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det uttryckts oro över att lagens tillämpningsområde ändras så att den totala effektgränsen på 20 megawatt som är avgörande för tillämpningsområdet härefter ska bestämmas utifrån den totala bränsleeffekten. Enligt den gällande lagen görs bestämningen utifrån den nominella sammanlagda tillförda effekten. Terminologin i den gällande lagen baserar sig på direktivets finska språkversion. Ändringen motsvarar det begrepp som används i direktivets engelska version, regleringen på lägre nivå och kommissionens anvisningar om tillämpningsområdet. 

Utskottet anser att det med tanke på vissa fåtaliga och små aktörer är oskäligt att ändringen träder i kraft den 1 januari 2024. Enligt utredning till ekonomiutskottet utgör de aktörer som påverkas av ändringen av sättet att fastställa den totala effekten en relativt liten grupp, eventuellt färre än tio, men konsekvenserna för en enskild aktör kan bli oskäliga både kostnadsmässigt och operativt sett med beaktande av den föreslagna tidsplanen. Till effektgränsen räknas enligt förslaget också reservpannor som används i rätt liten skala och som nu eventuellt måste tas ur drift på bekostnad av driftsäkerheten. Också miljöutskottet och jord- och skogsbruksutskottet har fäst uppmärksamhet vid att ändringen är oskälig och att det behövs en övergångsperiod. Jord- och skogsbruksutskottet har i sitt utlåtande föreslagit att övergångsbestämmelserna i lagen om utsläppshandel ändras till denna del. Ekonomiutskottet anser att Finland bör fortsätta med sin ambition att trygga en skälig behandling av anläggningar under 20 MW i de relevanta bestämmelserna på EU-nivå. 

Ekonomiutskottet noterar att övergångstiden gäller ett mycket litet antal anläggningar och att en del av anläggningarna är reservkraftverk, det vill säga att prissättningens inverkan i fråga om anläggningarna baserar sig på deras utsläpp när de är i drift. Enligt utredning till utskottet kan en begränsad övergångsperiod således anses ha liten betydelse för utsläppshandelns styreffekt och marknadens funktion. En övergångsperiod fram till 2026 gör det möjligt för anläggningarna att ändra kapaciteten så att den underskrider effektgränsen eller att utreda alternativ till fossilt bränsle. Ekonomiutskottet föreslår på det sätt som framgår av detaljmotiveringen att det föreskrivs om en övergångsperiod. 

Handel med utsläppsrätter för flygtrafiken

I och med ändringarna i utsläppshandelsdirektivet kom man överens om samordning av handeln med utsläppsrätter för luftfarten och Corsia-systemet samt om tillämpningsområdena för systemen. Tidigare har ingen nationell lagstiftning om Corsia-systemet funnits, men nu föreslås bestämmelser om det ingå i den nya lagen om utsläppshandel. Med ändringarna eftersträvas också ökade effekter av handeln med utsläppsrätter inom flygtrafiken. Enligt utredning innehåller de direktivändringar som nu genomförs inget nationellt handlingsutrymme i fråga om flygtrafiken. 

Kommunikationsutskottet konstaterar i sitt utlåtande (KoUU 14/2023 rd — RP 71/2023 rd) att kostnaderna för utsläppshandeln för finska flygbolag 2022 uppgick till cirka 38,4 miljoner euro. De årliga kostnaderna beräknas öka betydligt och förväntas överstiga 100 miljoner euro 2026. Utskottet anser att höjningen av kostnadsnivån är avsevärd med beaktande av konkurrensläget och utvecklingsutsikterna inom flygtrafiken. 

Ekonomiutskottet anser att åtgärderna för att minska utsläppen från luftfarten är viktiga, men påpekar samtidigt att sammantaget kan de ökade klimatåtgärderna bedömas öka kostnaderna för flygningar avsevärt under 2020-talet. I en bransch med hård global konkurrens måste de europeiska flygbolagen hitta sätt att täcka de ökande kostnaderna med bevarad konkurrenskraft och lönsamhet. Liksom kommunikationsutskottet uttrycker ekonomiutskottet stor oro över de europeiska och i synnerhet de inhemska flygbolagens möjligheter att reagera på en hård global konkurrens i och med den stigande kostnadsnivån. 

För att säkerställa lika konkurrensvillkor är det viktigt att man går in för ett internationellt avtalsbaserat system inom ICAO och att EU starkt stöder utvecklingen och det fullständiga genomförandet av Corsia-systemet inom unionen. Ekonomiutskottet delar den oro som framfördes vid utskottets sakkunnigutfrågning och kommunikationsutskottets utlåtande om en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för utsläppshandeln från ingången av 2027 också till flygningar utanför EES-området. En eventuell utvidgning av tillämpningsområdet kan enligt sakkunniga ha negativa konsekvenser för genomslaget för det globala genomförandet av Corsia-systemet, och därtill öka kostnaderna för utsläppshandeln inom luftfarten dubbelt eller tredubbelt jämfört med den nu beräknade nivån. Det finns en risk för att trafiken till länder utanför EU styrs via knutpunkter utanför EU i stället för inom EU. 

Sjötransporter och undantag för öar

Sjötransporterna fasas in i EU:s nuvarande utsläppshandelssystem stegvis från och med den 1 januari 2024. Till denna del finns det handlingsutrymme i den föreslagna regleringen främst i fråga om undantaget för öar, som behandlas nedan. Ekonomiutskottet betonar i likhet med kommunikationsutskottet (KoUU 14/2023 rd — RP 71/2023 rd) att fungerande och kostnadseffektiva sjötransporter är livsvillkoret för Finlands utrikeshandel. Enligt erhållen utredning utnyttjas sjötransporter vid ungefär 95 procent av varuhandeln mellan Finland och andra EU-länder. I andra EU-länder utgör sjötransporternas andel i genomsnitt 30 procent. På grund av Finlands geografiska läge kan sjötransporterna inte heller i någon betydande utsträckning ersättas med andra transportformer. Enbart utsläppshandeln beräknas orsaka de finska sjötransporterna årliga kostnader på 500—600 miljoner euro 2030. Uppskattningen är dock förenad med betydande osäkerhet bland annat i fråga om utvecklingen av priset på utsläppsrätter. 

Ekonomiutskottet instämmer med kommunikationsutskottet i att isförhållandena inom vintersjöfarten i Finland utgör en bestående konkurrensnackdel och kostnadsbelastning, vilket bör beaktas i de fortsatta granskningarna av regleringen. Enligt propositionen gäller en lättnad på 5 procent för fartyg med isförstärkning vid överlämnandet av utsläppsrätter. Undantaget väntas ändå inte täcka de merkostnader som uppkommer när fartygen tar sig fram genom isen, och lättnaden gäller endast fram till utgången av 2030. Liksom kommunikationsutskottet framhåller kommunikationsutskottet att Finland till denna del måste fortsätta sitt påverkansarbete för att vintersjöfarten ska beaktas i de kommande bedömningarna och ändringarna av utsläppshandelsdirektivet, så att de undantag som vintersjöfarten behöver blir bestående. 

Här lägger ekonomiutskottet dessutom vikt vid lika villkor i den internationella konkurrensen. När IMO:s ekonomiska styrmedel eventuellt träder i kraft i sinom tid är det viktigt att kommissionen granskar EU:s utsläppshandelssystem för att undvika överlappande krav och onödig börda. 

Enligt propositionen ska Finland införa ett tidsbegränsat undantag i fråga om öar, enligt vilket passagerarfartygen mellan 2024 och 2030 inte har skyldighet att överlämna utsläppsrätter för resor mellan Åland och fastlandet. Enligt propositionen kan man genom undantaget lindra de kostnadseffekter som utsläppshandeln har för Åland och ge rederier som trafikerar Åland mer tid att anpassa sig till utsläppshandeln. Ekonomiutskottet hänvisar till kommunikationsutskottets utlåtande i ärendet (KoUU 14/2023 rd — RP 71/2023 rd) och menar att kostnaderna för sjötransporter och sjöfart är av avgörande betydelse för Ålands ekonomi och konkurrenskraft. Åland är praktiskt taget helt beroende av sjötransporter, och ett undantag som dämpar höjningen av kostnadsnivån kan i detta skede anses vara ändamålsenligt. 

Ekonomiutskottet fäster samtidigt uppmärksamhet vid behovet av att se till att aktörerna får lika konkurrensvillkor och att undantaget inte snedvrider jämlikheten i verksamhetsmiljön eller äventyrar måluppfyllelsen för lagstiftningen. Risken för att rederierna förlänger sina rutter för att på grund av undantaget för öar trafikera Åland bedöms ändå vara liten. Ekonomiutskottet fäster dock särskild uppmärksamhet vid skrivningen i regeringsprogrammet om att det med tanke på försörjningsberedskapen är viktigt att fartygstrafiken i Kvarken stöds på samma sätt eller på ett sätt som motsvarar undantaget för öar i syfte att minska de kostnader som utsläppshandeln medför. Detta säkerställer att utsläppen från sjötransporterna minskar och att utsläppssnåla alternativa bränslen utvecklas. 

Avfallsförbränning

I samband med beredningen av propositionen har man också undersökt den nationella möjligheten att i förtid inkludera avfallsförbränning i prissättningen och utrett konsekvenserna av detta. Också miljöutskottet har i sitt utlåtande (MiUU 18/2023 rd — RP 71/2023 rd) gått in på de eventuella konsekvenserna av att inkludera avfallsförbränning. Enligt propositionen tas förbränningsanläggningar för kommunalt avfall i enlighet med direktivet med i tillämpningsområdet för utsläppshandeln när det gäller skyldigheterna att övervaka, rapportera och verifiera utsläpp. Avfallsförbränning, med undantag för hantering av farligt avfall, inkluderas i tillämpningsområdet för utsläppshandeln från och med 2024 i fråga om de krav som gäller övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp. Avfallsförbränningsanläggningarna förblir dock fortfarande en del av ansvarsfördelningssektorn när det gäller utsläppsminskningsmålen, och förbränningsanläggningarna påverkas inte av utsläppshandelns styrande verkan. Kommissionen gör 2026 en bedömning och lägger eventuellt fram ett förslag till lagstiftning om att sektorn ska inkluderas fullt ut i utsläppshandeln från och med 2028. Enligt regeringsprogrammet ska regeringen utreda om utsläppen från avfallsförbränning kan överföras från ansvarsfördelningssektorn till utsläppshandeln utan att konsumenternas avfalls- eller energikostnader stiger. 

Ekonomiutskottet lyfter fram den bedömning som ingår i miljöutskottets utlåtande, att de länder som har gått med i utsläppshandeln för avfallsförbränning inte har lyckats minska uppkomsten av avfall, höja återvinningsgraden eller minska behovet av avfallsförbränning. Däremot har importen av avfall ökat i både Sverige och Danmark. Det är uppenbart att ökade kostnader för förbränning av kommunalt avfall inte ökar återvinningsgraden, utan för att höja återvinningsgraden krävs åtgärder i fråga om avfallets uppkomst. Utsläppshandeln bidrar inte effektivt till att minska avfallsmängden eller öka återvinningen av kommunalt avfall, även om kostnaderna för avfallshanteringen stiger för producenterna. I stället för att höja kostnaderna för avfallsförbränning bör man därför direkt uppmuntra och styra till källsortering och materialåtervinning av kommunalt avfall, särskilt när det gäller plast, vilket samtidigt skulle minska utsläppen från avfallsförbränningen. 

Ekonomiutskottet anser följaktligen att den lösning som föreslås i propositionen är motiverad, nämligen att avfallsförbränning inte genom ett nationellt beslut ska inkluderas i prissättningen snabbare än vad kommissionen föreslår. 

Sammanfattande synpunkter

Ekonomiutskottet har i flera sammanhang, bland annat vid behandlingen av den omarbetning av utsläppshandelsdirektivet (EkUU 50/2021 rd — U 60/2021 rd) som ligger till grund för den nu föreslagna regleringen, betonat utsläppshandelns betydelse som kostnadseffektivt och teknikneutralt styrmedel för klimatpolitiken. Samtidigt har utskottet fäst uppmärksamhet vid de samlade konsekvenserna av EU:s regleringsinstrument för Finlands relativa konkurrenskraft samt vid behovet av att förenkla och förtydliga den klimatpolitiska lagstiftningen och sikta på att slopa överlappande reglering. Det aktuella regelverket avser genomförandet av ett direktiv som endast i begränsad utsträckning kan påverka dessa mål. Ekonomiutskottet anser dessutom att det är viktigt att regeringen skapar incitament för produktion av negativa utsläpp i enlighet med regeringsprogrammet. 

Det är viktigt att skapa jämlika konkurrensvillkor och granska de samlade konsekvenserna inte bara på EU-nivå utan också på global nivå. I synnerhet när det gäller målen för minskning av utsläppen från luftfart och sjöfart bör man sträva efter heltäckande internationella lösningar och i första hand komma överens inom IMO och ICAO. Den aktuella lagstiftningen har ett väsentligt samband också med frågan om risken för koldioxidläckage, regleringen av mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna och den europeiska industrins konkurrenskraft. Ekonomiutskottet betonar vikten av ett aktivt och föregripande påverkansarbete i EU och internationellt i den framtida utvecklingen av utsläppshandelssystemet för att säkerställa Finlands logistiska konkurrenskraft, försörjningsberedskap och en ren omställning.