Syftet med propositionen är att nationellt genomföra kommissionens delegerade direktiv om bränsleråvaror för produktion av biodrivmedel och biogas. Kommissionen antog den 14 februari 2024 ett delegerat direktiv (EU) 2024/1405 om ändring av bilaga IX till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (nedan förnybarhetsdirektivet). Genom rättsakten infördes nya råvaror i bilaga IX till förnybarhetsdirektivet. 

Genom förslaget fogas på motsvarande sätt som i regleringen på EU-nivå nya råvaror till delarna A och B i bilagan till lagen om främjande av användningen av förnybara drivmedel för transport. Samtidigt korrigeras en felaktig hänvisning av teknisk natur i definitionen av en laddningspunkt som är tillgänglig för allmänheten. 

Ekonomiutskottet anser att propositionen är motiverad och behövlig och tillstyrker den utan ändringar. 

I bilaga IX till kommissionens delegerade akt som ligger till grund för förslaget föreskrivs dels om råvaror som används för att producera biodrivmedel och biogas som klassificeras som så kallade avancerade drivmedel (del A i bilagan), dels om råvaror av vilka sådana biodrivmedel eller sådan biogas produceras vars användning vid beräkningen av målen för förnybar energi inom transportsektorn har begränsats till 1,7 procent (del B i bilagan). I samband med beredningen av regleringen har Finland strävat efter att undvika att de nationella råvaruklassificeringarna skulle ändras från råvaror enligt del A till råvaror enligt del B. Under beredningen strävade man dessutom efter att så många som möjligt av de nya råvarorna infördes i del A. 

Ekonomiutskottet anser att införandet av nya råvaror i del A i bilagan kan främja företagens innovationer vid tillverkningen av biodrivmedel och biogas. Tillägget i del B i bilagan har inte bedömts ha några direkta konsekvenser för distributörer eller för företag som tillverkar biodrivmedel eller biogas. Likaså bedöms de direkta positiva miljökonsekvenserna vara små på nationell nivå. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning påpekades det framför allt att de nya kategorierna av råvaror är svårtolkade. Sakkunniga bedömde möjligheten att precisera dem i den nationella lagstiftningen. I synnerhet när det gäller mellangrödor och grödor som odlas på skadad mark kan en distributör eller en verksamhetsutövare som avses i hållbarhetslagen ha svårt att förutse om en enskild råvara hör till kategorierna i fråga. Dessutom är påvisandet och verifieringen av att dessa råvaror överensstämmer med kraven förenat med synnerligen tunga förfaranden som kan anses fördröja ibruktagandet av fraktionerna i fråga, om den administrativa bördan upplevs vara för stor. 

Sakkunniga föreslog särskilt att tolkningen av regleringen preciseras i ekonomiutskottets betänkande så att det konstateras att grödorna klassificeras enligt huvudgröda eller huvudgrödor samt att definitionen av skadade grödor preciseras. 

Ekonomiutskottet betonar att i en situation där en delegerad akt som sådan ska genomföras i den nationella lagen är det lagstiftningsmässiga och tolkningsmässiga handlingsutrymmet mycket begränsat. Ekonomiutskottet instämmer därför i propositionens bedömning att råvaror som ingår i en bilaga till direktivet som sådana ska tas in i den nationella lagstiftningen och att det till denna del inte finns något handlingsutrymme vid genomförandet av regleringen. 

Utgångspunkten för tillämpningen av regleringen är att Energimyndigheten tolkar EU-lagstiftningen direkt med hjälp av EU:s eventuella anvisningar och avgörandepraxis. Ekonomiutskottet framhåller emellertid att Finland måste arbeta aktivt för att kommissionen ska ge tydliga och ändamålsenliga anvisningar för de nu svårtolkade kategorierna av råvaror. Detta gäller särskilt klassificeringen av grödor enligt huvudgröda eller huvudgrödor samt preciseringen av definitionen av skadad gröda så att gröda som skadats eller förstörts efter skörd betraktas som industriellt avfall. För att ta till vara grödornas potential behövs det enhetliga och bindande anvisningar för att olika tolkningar bland medlemsländerna inte ska snedvrida konkurrensvillkoren inom branschen och utgöra ett hinder för utvecklingen av marknaden. 

Utskottet noterar dessutom att det i samband med utskottets sakkunnigutfrågning har framkommit ett flertal betydande missförhållanden och utvecklingsbehov som gäller regleringen av förnybara drivmedel och tillämpningen av den. Dessa åtgärdas emellertid inte genom den nu föreslagna regleringen. Utskottet har behandlat dessa frågor i flera sammanhang (se t.ex. EkUB 8/2025 rd — RP 37/2025 rd) och fäster fortfarande kritisk uppmärksamhet särskilt vid den administrativa börda och de kostnader som ansökan om förhandsbesked och godkännande och ändring av hållbarhetssystem medför.