Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 8 februari 2005 en proposition om godkännande av vissa internationella protokoll som upprättats inom området för atomansvarighet samt med förslag till lagar om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i dessa protokoll och om ändring av atomansvarighetslagen (RP 2/2005 rd) till ekonomiutskottet för beredning.
I enlighet med riksdagens beslut har grundlagsutskottet lämnat utlåtande i saken. Utlåtandet (GrUU 14/2005 rd) har bifogats betänkandet.
Utskottet har hört
regeringsråd Yrjö Sahrakorpi, handels- och industriministeriet
lagstiftningsråd Ronald Wrede, utrikesministeriet
lagstiftningsråd Antti T. Leinonen, justitieministeriet
miljöråd Olli Pahkala, miljöministeriet
direktör Antti Niittylä, Strålsäkerhetscentralen STUK
verkställande direktör Peter Granqvist, Nordiska Kärnförsäkringspoolen
direktör Heikki Raumolin, Fortum Power and Heat Oy
chefen för juridiska ärenden Risto Siilos, Industrins Kraft Ab
Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ändringarna i Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område och i den i Bryssel ingångna tillläggskonventionen.
Atomansvarighetslagen föreslås bli ändrad så att ansvaret för innehavaren av en atomanläggning i Finland ska vara obegränsat för atomskador som uppkommer i Finland till följd av en och samma atomolycka. Anläggningsinnehavaren ska med tanke på ansvarigheten ha en försäkring på minst 700 miljoner euro.
Finska staten ska svara för skador som överstiger anläggningsinnehavarens ansvarsbelopp upp till 1 200 miljoner euro. Ansvarsbeloppet stiger alltså som mest till 500 miljoner euro. Dessutom har den internationella skadeståndssammanslutningen ett ersättningsansvar om högst 300 miljoner euro, varav Finlands andel är 5,8 miljoner euro. Anläggningsinnehavarens ansvar som ska försäkras, Finska statens ansvar och den internationella skadeståndssammanslutningens ansvar uppgår alltså till sammantaget 1 500 miljoner euro.
En finländsk anläggningsinnehavare ansvarar för den del av skadorna som överstiger ersättningarna ur anläggningsinnehavarens försäkring samt de ersättningar Finska staten och den internationella skadeståndssammanslutningen betalar.
Miljöskador föreslås höra till de skador som ersätts. Lagen föreslås också bli ändrad så att skadeståndstalan ska väckas inom 30 år från en atomolycka. För andra skador föreslås tiden för väckande av talan fortfarande vara 10 år.
Ekonomiutskottet föreslår att riksdagen godkänner de i propositionen ingående internationella protokollen om skadeståndsansvar på atomenergins område och lagförslagen med ändringar i ikraftträdandebestämmelsen i lagförslag 3.
Atomansvarighetslagen ändras så att ansvaret för innehavaren av en atomanläggning i Finland blir obegränsat för atomskador som uppkommer i Finland till följd av en och samma atomolycka. Protokollet genom vilket Pariskonventionen ändras tillåter detta. När det gäller atomskador som uppkommer någon annanstans än i Finland är ansvaret för innehavaren av en atomanläggning i Finland begränsat till 700 miljoner euro. En anläggningsinnehavare ska ha en försäkring för skador till ett belopp av 700 miljoner euro.
Experter som utskottet hört har riktat kritik mot att det genom lag ska bestämmas att innehavaren av en atomanläggning i Finland har obegränsat ansvar. Obegränsat ansvar förekommer i Tyskland och Schweiz, av vilka det sistnämnda landet avser att tillträda konventionerna. Enligt propositionsmotiven kan produktion av atomenergi anses som en etablerad industrigren i Finland, och därför kan man här följa principen om obegränsat ansvar, som är huvudregel inom skadeståndsrätten. Utskottet är helt överens med regeringen.
En del av de utfrågade experterna hyser tvivel om att det går att få försäkringar på 700 miljoner euro. Enligt inhämtade bedömningar torde beloppet ändå inte vara något problem. Något som däremot kan vara problematiskt för försäkringen är dels förlängningen av tiden för väckande av talan från 10 till 30 år i fråga om personskador, dels terrorismhotet.
Det är viktigt, menar utskottet, att regeringen ger akt på hur den nya lagstiftningen påverkar möjligheterna att få försäkring.
Utskottet konstaterar att i våra närområden har i likhet med oss Sverige, Danmark och Norge tillträtt Pariskonventionen. De baltiska länderna och Polen är parter i Wienkonventionen. De fördragsslutande parterna i den konventionen har ett atomansvarighetssystem som i allt väsentligt liknar det som parterna i Pariskonventionen har. Däremot har Ryssland inte anslutit sig till någon konvention. Ryssland undertecknade Wienkonventionen 1996 men har inte ratificerat den.
Pariskonventionens mål är att ömsesidighet ska tillämpas i så hög grad som möjligt. I analogi härmed beviljar Finland ersättningsförmåner för skador som uppkommer i andra stater endast i samma omfattning som skador som uppkommer i Finland ersätts enligt dessa staters lagstiftning. Eftersom Ryssland inte är med i den internationella skadeståndssammanslutningen fungerar ömsesidighetsprincipen inte gentemot Ryssland.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att ikraftträdandetidpunkten för bestämmelserna i lagförslaget enligt propositionsmotiven kan variera beroende på om Paris- och Brysselprotokollen träder i kraft samtidigt eller vid olika tidpunkter. Grundlagsutskottet påpekar att ikraftträdandebestämmelsen i den föreslagna lagen inte medger att lagen införs gradvis.
Ekonomiutskottet har ändrat 1 mom. i ikraftträdandebestämmelsen så att lagen kan införas gradvis.
Med stöd av det ovan anförda föreslår ekonomiutskottet
att riksdagen godkänner det i Paris den 12 februari 2004 upprättade protokollet om ändring av Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982, till den del protokollet hör till Finlands behörighet, samt det i Paris den 12 februari 2004 upprättade protokollet om ändring av konventionen av den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982,
att lagförslag 1 och 2 godkänns utan ändringar och
att lagförslag 3 i övrigt godkänns utan ändringar, men ikraftträdandebestämmelsen med ändringar (Utskottets ändringsförslag).
_______________
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom förordning av statsrådet.
(2 och 3 mom. som i RP)
Helsingfors den 12 maj 2005
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Eelis Roikonen