Motivering
Allmänt
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner ekonomiutskottet propositionen behövlig. Ändringarna
bidrar till en enhetligare tillsyn.
Utskottet noterar dock ett flertal förslag till behörighet
att utfärda rättsnormer på lägre
nivå som kan omintetgöra klarheten i regleringen
och öka den administrativa bördan. Utskottet hänvisar
till de principer för bättre reglering som utpekas
som viktiga konkurrensfaktorer också i Lissabonstrategin
och vilkas mål är att förenkla och att
reducera onödig reglering. Dessa principer bör ägnas
särskild uppmärksamhet vid utfärdande
av rättsnormer på lägre nivå för
att regleringen som helhet inte med tanke på dem som ska övervakas
och dem som ska tillämpa reglerna ska bli oskäligt
svårhanterlig.
En annan principiell fråga som utskottet vill lyfta
fram är frågan om arbetsfördelningen
mellan kommun och stat i livsmedelstillsynen. Propositionen utgår
från att kommunerna ombesörjer tillsynen med undantag
för första ankomstplatsen. De sakkunniga som hörts
har ägnat detta särskild uppmärksamhet
och hänvisat till att kommunerna inte har tillräckliga
resurser för att klara av den ökande arbetsmängden.
Uskottet instämmer i dessa farhågor och anser
att propositionen beskriver effekterna på kommunerna i tämligen
generella drag. Med hänsyn till att kommunerna redan för
närvarande har otillräckliga resurser för
livsmedelstillsyn löper vi efter genomförd omläggning
risken att antingen tillsynen lider eller att tillsynsavgifterna
blir oskäligt höga. Uskottet hänvisar
i sammanhanget till det pågående projektet för
omläggning av kommun- och servicestrukturen och menar att även frågor
relaterade till en tryggad livsmedelstillsyn bör aktualiseras
i sammanhanget.
Tillsyn
Enligt propositionen ska tillsynen gälla alla stadier
i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av livsmedel,
inklusive import, export och transitering. Alla centrala förslag
relaterade till tillsynsplaner samt villkor för godkännande
och registrering syftar till en enhetligare och effektivare tillsyn.
Utskottet instämmer i dessa mål. Det är
till fördel för Finlands livsmedelsindustri både
i inrikes- och utrikeshandeln att man kan lita på den höga
kvaliteten på våra produkter. För att
vårt goda rykte ska bestå måste vi kunna
garantera en hög kvalitet på slutprodukterna innan
de säljs till konsumenterna.
Livsmedelssäkerheten i Finland kan enligt propositionen
anses vara relativt god. Att EU utvidgas ställer nya krav:
vi bevittnar en ökning av handeln inom den inre marknaden
både gällande råvaror och färdiga
produkter. Likaså konstateras att skyldigheten att utöva
egenkontroll inte efterlevs he#60; enligt utredningar har endast
78 procent av tillsynsobjekten en plan för egenkontroll.
Uskottet anser att det arrangemang som föreslås,
att de nationella tillsynsgrunderna förenhetligas med hjälp
av ett nationellt helhetsprogram som läggs till grund för
kommunala tillsynsplaner, vilar på hållbar grund.
Livsmedelsverket får en krävande roll vid tillsynen
av hur planerna utarbetas, godkänns och verkställs. Tillsynen
bör utövas utifrån jämlika grunder
och förfaranden oavsett var tillsynsobjektet är
beläget. Man bör särskilt vinnlägga
sig om utkomstmöjligheterna för små företag.
Utskottet instämmer också i målet
att den lokala livsmedelstillsynen i större omfattning än tidigare
ska grunda sig på handledning av och rådgivning
till verksamhetsidkarna. Kommunerna avkrävs då i
högre grad än nu en planmässig tillsyn
baserad på ett kvalitetssystem. Ändå betonar
utskottet att målet inte kan nås med mindre än
att de ovan konstaterade resursproblemen åtgärdas.
Ett ökat regionalt samarbete kommunerna emellan inom
livsmedelstillsynen är tillrådligt av flera orsaker.
De existerande tillsynsresurserna skulle på så sätt
utnyttjas effektivare. Dessutom skulle man gynna en rättvis
tillsyn och en utveckling av övervakarnas specialkompetens.
Avgifter
Ett viktigt ändringsförslag i propositionen
gäller en utvidgning av avgifterna för tillsynen.
Den som övervakas betalar avgift för alla åtgärder som
vidtas enligt kommunens tillsynsplan. En förutsättning är
att kommunen har en godkänd tillsynsplan där kontrollfrekvensen
samt provtagnings- och provanalysfrekvensen för varje tillsynsobjekt
har fastställts. I fråga om enskilda tillsynsobjekt
ska avgiften grunda sig på en riskanalys där man
beaktar verksamheten vid objektet och verksamhetens omfattning samt
i vilket skick tillsynsobjektet är, renligheten vid objektet
och personalens sakkunnighet. Den som övervakas kan således
genom effektiv egenkontroll minska behovet av myndighetstillsyn
och samtidigt sina tillsynsutgifter.
Enligt propositionen ska tillsynen omfatta ca 100 000 livsmedelslokaler
och primärproduktionsställen. Om kommunerna tar
ut avgifter enligt kostnader för prestationerna beräknas
kommunernas inkomster från tillsynsavgifter på årsnivå vara
sammanlagt 10,5 miljoner euro. Tillsynsobjektens andel av helhetsutgifterna
beräknas stiga till det dubbla. Säkert är
det ändå inte eftersom kommunerna får
fastställa avgiftsbeloppet själva.
Vissa av de sakkunniga har uttryckt misstanken att de utvidgade
avgifterna kan försvaga livsmedelsproduktionens konkurrenskraft
och företagens verksamhetsbetingelser utan att livsmedelssäkerheten ökar.
Dessutom misstänker man att grunderna för avgifterna
kan variera kommunvis och på så sätt
ställa dem som övervakas i ojämbördig
ställning.
Utskottet instämmer i dessa farhågor och anser
att propositionens sammantagna verkningar bör utredas betydligt
mer i detalj. De beräknade förhöjningarna
kan vara betydande särskilt för småföretagare.
I synnerhet under övergångsperioden kan tilläggskostnaderna
bli betydande samtidigt som företagarna kan tvingas betala
både egentliga tillsynsavgifter och avgift för
nytt godkännande av anläggningarna.
Höjda avgifter ger företagarna en motiverad rätt
att kräva bättre service och rådgivning.
Om sådant ges dessvärre inga garantier och situationen
avhjälps inte heller av den ovan konstaterade bristen på resurser
för tillsyn.