Bakgrund och mål

Regeringens proposition med förslag till lagstiftning om ett enda serviceställe är en del av en helhet som baserar sig på regeringsprogrammet och som syftar till smidiga miljötillståndsförfaranden. Förslaget har också ett nära samband med den pågående reformen av regionförvaltningen (RP 13/2025 rd), som ekonomiutskottet redan har lämnat utlåtande om (EkUU 11/2025 rd) och den samtidigt aktuella propositionen om tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi (RP 42/2025 rd). Ekonomiutskottet har i flera sammanhang betonat betydelsen av smidiga tillståndsprocesser när det gäller investeringar och Finlands konkurrenskraft. Även detta utlåtande är fokuserat på att bedöma den föreslagna regleringen särskilt ur denna synvinkel och med tanke på utskottets fackområde. 

Syftet med den aktuella propositionen och andra anknytande propositioner och åtgärder är att skapa konkurrensfördelar för Finland i fråga om tillståndsprocesser. Smidiga och förutsägbara tillståndsprocesser är ett kriterium när företagen fattar sina investeringsbeslut. Detta har särskild betydelse för att påskynda den ekonomiska tillväxten som baserar sig på en omställning till ren energi. 

Principen om ett enda serviceställe som utgångspunkt för förslaget

Syftet med reformen är att stärka en enhetlig tillstånds- och tillsynspraxis oberoende av område och att göra tillståndsprocesserna smidigare. Inrättandet av en ny riksomfattande tillstånds- och tillsynsmyndighet är en nödvändig förutsättning för att propositionen ska kunna genomföras. De miljörelaterade tillstånds- och tillsynsuppgifterna vid Tillstånds- och tillsynsverket bildar en samordnad helhet som syftar till att effektivisera behandlingen av tillstånd, stärka expertisen, förkorta behandlingstiden, öka förutsägbarheten och förbättra kvaliteten på besluten. 

Grundidén med ett enda serviceställe är att en riksomfattande myndighet samordnar de miljörelaterade tillståndsförfarandena, så att verksamhetsutövaren i allt väsentligt kan uträtta ärendena hos endast en statlig miljömyndighet. I modellen sköts ärendena och ansökningarna om tillstånd centraliserat och digitalt via en enda kontaktpunkt, oberoende av om tillståndet beviljas av det nya verket eller till exempel av Säkerhets- och kemikalieverket, som svarar för bland annat gruvtillstånd. En central del av byggandet av ett enda serviceställe är utvecklingen av digitaliseringen. 

Lagstiftningsprojektet gäller Tillstånds- och tillsynsverkets behörighet och den processuella regleringen av miljöärenden och det föreslås inga ändringar i andra myndigheters behörighet i detta sammanhang. Det föreslås heller inga betydande ändringar i de materiella bestämmelserna och till exempel förutsättningarna för beviljande av tillstånd ändras inte. Att tillståndsförfarandena delvis förenhetligas och effektiviseras bedöms heller inte ha några väsentliga eller direkta miljökonsekvenser. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning välkomnades förslaget till stora delar. Centraliseringen av myndigheterna samt förenhetligandet och effektiviseringen av behandlingen bedöms i någon mån minska företagens kostnader. Förlängningen och utvidgningen av det nuvarande företrädesförfarandet kan väntas förbättra företagens förutsättningar att främja en omställning till ren energi och ekonomisk tillväxt. 

Ekonomiutskottet betonar att projektet för ett enda serviceställe är en helhet. För att det ska kunna genomföras är det viktigt att det finns dels ett genomförandeprojekt, där modellen med ett enda serviceställe integreras i verksamhetsmodellerna inom miljöbranschen, dels digitala lösningar i anslutning till detta. Dessutom har förslaget samband med ett flertal andra under regeringsperioden aktuella och delvis redan godkända lagförslag. 

Företräde för projekt för grön omställning

I lagen om behandling av miljöärenden ska det liksom i nuläget föreskrivas om tidsbundet företräde för vissa projekt för grön omställning vid Tillstånds- och tillsynsverket fram till utgången av 2030. Det är fråga om en förlängning och partiell utvidgning av den redan gällande företrädesrätten i fråga om datacentraler och kärnanläggningar. För tillståndsärenden som ska behandlas i det tidsbundna företrädesförfarandet föreskrivs också en handläggningstid på högst 12 månader. Projekt som getts företräde ska även omfattas av bestämmelser om skyndsam behandling vid ändringssökande, vilkas giltighetstid i förslaget förlängs till utgången av 2032. Detta gäller också det företrädesförfarande som EU-lagstiftningen förutsätter och som hänför sig till bestämmelserna i förordningen om kritiska råmaterial och förordningen om nettonollindustrin om utseende av kontaktpunktsmyndigheten och dess uppgifter samt företräde för strategiska projekt enligt dessa förordningar. Vid behandlingen ska verket ge tillståndsansökningar som gäller sådana strategiska projekt som avses i dessa förordningar företräde i förhållande till andra anhängiga tillståndsansökningar. 

Ekonomiutskottet anser att det är motiverat att föreskriva om företrädesförfarandet. Utskottet fäster dock också uppmärksamhet vid de sakkunnigas oro över att företrädesprojekten i alla behandlingfaser kommer före andra projekt: detta leder till att behandlingstiden för andra projekt än företrädesprojekt blir längre. Den föreslagna regleringen har bedömts kunna leda till en situation där förutsägbarheten i tillståndsprocesserna varierar betydligt mellan verksamhetsutövarna och försätter projekten i en ojämlik ställning ur denna synvinkel. Med tanke på detta bör målet vara att föreskriva om bindande eller åtminstone eftersträvade tidsfrister för alla projekt. I detta skede kan man förhindra att behandlingen av tillstånd för andra projekt fördröjs genom att öka personalresurserna för tillståndsbehandlingen, vilket också har gjorts för 2023–2026. 

Handledning och rådgivning

Med tanke på uppnåendet av målen för reformen är det också av central betydelse att proaktiv styrning och rådgivning genomförs. Lagen om behandling av miljöärenden ska föreskriva om Tillstånds- och tillsynsverkets proaktiva styrning, samverkan och sakkunskap. Det är fråga om en allmän uppgift som ska genomsyra det nya verkets verksamhet och som är mer omfattande än behandlingen av egentliga tillståndsärenden. 

På detta sätt stärks kundstyrningen av tillståndsförfaranden och andra förfaranden och klarläggs myndighetens processledningsroll, där den som ansöker om tillstånd har möjlighet att på förhand diskutera de skyldigheter, utredningsbehov och ramvillkor som hänför sig till tillståndet. Tillstånds- och tillsynsverket ska styra, och så långt det är möjligt samordna, helheten av bedömnings- och tillståndsförfaranden och anknytande utredningar som krävs för ett projekt eller en verksamhet. Syftet med bestämmelsen om proaktiv styrning och samverkan är att belysa behovet av att i ett inledande skede identifiera och styra de centrala frågor som anknyter till beredningen och behandlingen av miljöärenden så att de bedömningar, utredningar och andra behövliga uppgifter som krävs för olika projekt, åtgärder och planer ska kunna behandlas på ett enhetligt, flexibelt och smidigt sätt. Ekonomiutskottet anser att det är av avgörande betydelse för att målen för reformen ska nås att den proaktiva styrningen och samverkan fungerar i praktiken. 

Samordning av MKB-förfarandet och tillståndsförfarandet

Det föreslås i propositionen att tillståndsförfarandet och MKB-förfarandet samordnas så att tillämpningsområdet för samtidigt hörande om miljökonsekvensbeskrivningen och tillståndsansökan utvidgas. I fortsättningen ska samtidigt hörande kunna ordnas i fråga om alla projekt som lämpar sig för det och där Tillstånds- och tillsverket är avgörande myndighet. Den projektansvarige ska lägga fram ett initiativ om gemensamt hörande till kontaktmyndigheten innan MKB-förfarandet inleds, och saken behandlas under en förhandsöverläggning. Det är frivilligt att kombinera hörandena. MKB-förfarandet kan fortfarande också genomföras som separat förfarande eller gemensamt förfarande med projektplanläggningen. MKB-förfarandet föreslås också bli justerat och ändrat till exempel i fråga om samordningen av MKB- och Naturabedömningarna och sänkningen av MKB-gränsen för vindkraft. 

Utskottet lyfter fram de sakkunnigas bekymmer när det gäller hur MKB-förfarandet fungerar och hur det behöver ändras. De sakkunniga var till viss del av olika åsikt. Vid utfrågningen uttrycktes å andra sidan oro över att den administrativa bördan i anslutning till förfarandet har ökat under den senaste tiden. Miljökonsekvensbedömningarnas och miljökonsekvensbeskrivningarnas omfattning har ökat och noggrannhetsnivån på de uppgifter som krävs vid MKB-förfarandet har ökat. Det har bedömts att kraven inte längre står i rätt proportion till de betydande miljökonsekvenser som MKB-lagen förutsätter. Å andra sidan har det också lyfts fram problem som kan följa av det föreslagna samtidiga hörandet som krävs för MKB-beskrivningen och tillståndsansökan. Det har ansetts att delaktighetens inverkan kan minska vid gemensamt hörande, eftersom responsen på miljökonsekvensbeskrivningen inte längre inverkar på den projektansvariges projektplan och tillståndsansökans innehåll. Frågan har identifierats också i propositionen. 

Ekonomiutskottet anser att de föreslagna ändringarna i MKB-förfarandet sammantaget pekar i rätt riktning. Det nationella genomförandet av MKB-direktivet möjliggör knappt några ändringar i innehållet i MKB-beskrivningen. Nu föreslås ändringar framför allt i innehållskraven för MKB-programmet i MKB-förordningen. Propositionen innehåller dock inga klara lösningar för att begränsa MKB-förfarandets innehåll i sak. Vid avgränsningen av exakthetsnivån i fråga om de utredningar som krävs stöder sig man på administrativ styrning i och med det nya Tillstånds- och tillsynsverket. Utskottet anser det viktigt att göra en heltäckande bedömning av samordningen av förfarandena och utvecklingsbehoven också i fortsättningen. 

Samordning i fråga om Tillstånds- och tillsynsverket och Säkerhets- och kemikalieverket

Regeringen föreslår att lagen om samordning av vissa miljörelaterade tillståndsförfaranden, som gällt sedan ingången av 2020, upphävs. Tillämpningsområdet för samordningen ska begränsas till att gälla endast tillstånden av Tillstånds- och tillsynsverket och Säkerhets- och kemikalieverket. Sakkunniga har påpekat att det med tanke på gruvprojekt är mest betydelsefullt att samordna tillståndsförfarandena i anslutning till gruvtillståndsförfarandet. Samtidigt har det framförts att samordningen är anmärkningsvärt krävande uttryckligen till denna del. Samordningen har bedömts kunna bli mycket svår och rentav praktiskt taget omöjlig på grund av tillståndsförfarandena för de kopplingar till förutsättningarna för gruvtillståndsförfarande som föreskrivs i den gällande gruvlagen. Hit hör framför allt hänsyn till vissa miljökonsekvenser och i synnerhet kravet på kommunal planläggning som villkor för tillståndsbeslut. Det har bedömts att en fungerande samordning kräver vissa justeringar av förutsättningarna för beviljande av gruvlagens förutsättningar för tillstånd i fråga om beslut om gruvtillstånd. Men en uppdatering av lagstiftningen på denna punkt ingår inte i den aktuella propositionen. Ekonomiutskottet anser att frågan bör beaktas i det fortsatta arbetet som en del av smidigare tillståndsprojekt och samtidigt bör Tillstånds- och tillsynsverkets och Säkerhets- och kemikalieverkets ställning och uppgifter bedömas som en del av tillståndsprocessen i stort med tanke på hur principen om ett enda serviceställe ska fungera. 

Osäkerhetsfaktorer och utvecklingsbehov

Ekonomiutskottet lyfter fram de sakkunnigas oro över myndigheternas resurser i anslutning till tillståndsprocessen. De projekt som omfattas av den föreslagna regleringen gäller ofta omfattande och komplicerade helheter som kräver särskilt juridisk, teknisk och naturvetenskaplig sakkunskap. En smidig tillståndsprocess förutsätter att tillräckliga resurser tillförsäkras det nya Tillstånds- och tillsynsverket. Med tanke på uppnåendet av målen för reformen är det också avgörande att myndighetssamarbetet stärks, att lagstiftningen är tydlig och att de elektroniska tjänsterna fungerar. 

Sakkunniga har också uttryckt oro över den enhet för bevakning av allmänintresset som ska inrättas vid det nya tillstånds- och tillsynsverket. Bestämmelser om detta ska ingå i lagstiftningen om regionförvaltningsreformen (RP 13/2025 rd). I sitt utlåtande om reformen (EkUU 11/2025 rd) uttryckte ekonomiutskottet sin oro över den föreslagna regleringens öppenhet särskilt med tanke på smidigheten i tillståndsprocesserna och förutsägbarheten i omvärlden. Ekonomiutskottet har i sitt utlåtande uppmanat förvaltningsutskottet att överväga att precisera regleringen särskilt för att förbättra förutsägbarheten. Grundlagsutskottet har senare lämnat utlåtande i ärendet (GrUU 17/2025 rd), där utskottet ansåg att det är konstitutionellt nödvändigt att de bestämmelser om befogenheterna för enheten för bevakning av allmänintresset som föreslås i propositionen förtydligas och preciseras i fråga om definitionen av ett annat vägande allmänt intresse. Enligt grundlagsutskottet är det i viss mån poblematiskt att enheten för bevakning av allmänintresset placeras inom Tillstånds- och tillsynsverket. 

Sakkunniga har också fäst uppmärksamhet vid behovet av att följa upp och bedöma konsekvenserna av regleringen av smidigare tillståndsprocesser. Ekonomiutskottet fäste också uppmärksamhet vid detta i sitt utlåtande om propositionen om regionförvaltningsreformen (EkUU 11/2025 rd). Utskottet framhåller där att det är viktigt att statsrådet på det sätt som anges i propositionen senast den 31 december 2028 lämnar riksdagen en utredning om hur målen för reformen har uppnåtts samt om ämbetsverksstrukturens och verksamhetens resultat samt att det görs en bedömning av behoven av fortsatta utvecklingsåtgärder i anslutning till reformen. Ekonomiutskottet anser på motsvarande sätt att det är viktigt att också bedöma hur den nu aktuella lagstiftningen om ett enda serviceställe fungerar.