Allmän
motivering
Det har varit fruktansvärt svårt att skriva
denna reservation eftersom finansutskottet ända fram till
sista klubbslaget inte hade klara besked om vad som blev resultatet
av förhandlingarna mellan regeringsgrupperna. Redan i delegationerna drog
arbetet ut på tiden och sammanträdena flyttades
eftersom regeringspartierna inte kunde enas om vilka anslag som
läggs till eller inte och om de läggs till så vilka
anslag. Sent om sider bestämde sig två delegationer
enhälligt att lägga till absolut nödvändiga
extra anslag för mycket angelägna ändamål,
bland annat för basbanhållningen. Då trodde
vi att vi hade att göra med ett slutligt beslut och att
regeringspartierna äntligen hade kunnat enas om anslagsökningarna
eftersom också en av deras företrädare
i delegationerna var med och fattade besluten. Vår förvåning
var stor när samma personer som nyss hade varit med om
att öka anslagen i sina delegationer plötsligt
på utskottssammanträdet blev tvungna att föreslå att
anslagen stryks. Vi har svårt att tro att åsikterna
kan växla så här snabbt utan en hotande
regeringskris.
Regeringens linje
I det gällande regeringsprogrammet lägger
regeringen upp riktlinjerna för bland annat en finanspolitik,
en sysselsättningspolitik och en skattepolitik, vidare
för en regionalpolitik, kommunalpolitik, miljöpolitik,
energi- och näringspolitik och för en ägarpolitik.
När man läser regeringsprogrammet och håller
ett öga på vad regeringen gör kan man
inte annat än undra om regeringen själv överhuvudtaget
vet vad dess officiella linje är.
I regeringsprogrammet sägs bland annat följande:
Det viktigaste målet för regeringens ekonomiska
politik är att före valperiodens slut öka sysselsättningen
med minst 100 000 personer. Detta, i likhet med skapandet av en
stabil grund för en god sysselsättningsutveckling
också under de år som följer efter denna
period, är nödvändigt för att
man före utgången av nästa valperiod
skall kunna nå upp till en sysselsättningsgrad
på 75 %. Samtidigt som man höjer nivån
på arbetskraftens kunnande måste man målmedvetet
förbättra förutsättningarna
att skapa arbetsplatser som är tillgängliga också för
personer som har mindre utbildning och som inte besitter specialkunnande.
Regeringen har som mål att de regionala utvecklingsskillnaderna
skall minska och sysselsättningen öka också i
regioner där antalet nya arbetsplatser har varit lågt
och arbetslösheten högst. Inträdet på arbetsmarknaden måste
tidigareläggas och utträdet från arbetsmarknaden
måste senareläggas.
Regeringen bedriver en politik med inriktning på en
social och regional balans. Skillnaderna i regionernas utvecklingsförutsättningar
minskas.
Målet är att uppnå balans i flyttningsrörelsen
och befolkningsstrukturen samt att trygga servicestrukturen i hela
landet. Regionernas framgång stöder hela den samhällsekonomiska tillväxten
och avspeglas i hela landet. Den regionala kompetensen,
företagsamheten och sysselsättningen stärks,
vilket stöder tillväxten och skapar förutsättningar
att upprätthålla välfärdssamhällets
grundläggande struktur. Inriktningen är att förbättra
regionernas konkurrenskraft genom att stärka regionernas
kompetens och starka sidor samt genom att öka utvecklingen
av regionerna genom deras egna initiativ. Regionförvaltningen
och det regionala samarbetet utvecklas så att dessa målsättningar
stöds. I samband med beredningen av statsbudgeten bedöms
budgetpropositionens regionpolitiska verkningar särskilt
varje år. För att trygga den regionala utvecklingen
ombesörjs underhållet av trafikleder och upprätthållandet
av trafikförbindelser samt tillgången till snabba
datakommunikationsförbindelser till rimligt pris i hela
landet. Distansarbete främjas och hindren för
det röjs. Möjligheterna att trygga tillgången
på kunnig arbetskraft i de regioner som drabbats kraftigt
av avbefolkning utreds.
Regeringen för en långsiktig och stabil kommunpolitik.
Tillgången till kommunal basservice av god kvalitet tryggas
i hela landet genom en skälig skatte- och avgiftsbörda.
Förutsättningarna för att tillhandahålla
kommunal basservice tryggas med hjälp av en funktionsduglig
och livskraftig kommunstruktur och en hållbar finansiering
av servicen. Förbättrad sysselsättning,
ekonomisk tillväxt och främjande av företagsamhet är
förutsättningar för en hållbar
finansiering av basservicen. Skillnader i kostnadsstruktur som beror
på servicebehovet och serviceomständigheterna,
större städers särskilda förhållanden
samt förändringar i flyttningsrörelsen och
befolkningsstrukturen beaktas i större utsträckning
inom statsandelssystemet. Vid bedömningen av och i bestämmelserna
om sättet att producera offentlig service beaktas den offentliga
servicens särskilda karaktär, bl.a. de höga
krav på kvalitet, säkerhet, tillgänglighet och
kontinuitet som är förknippade med offentlig service.
I syfte att bromsa klimatförändringarna uppfylls
förpliktelserna enligt Kyotoprotokollet i enlighet med
det nationella klimatprogrammet, och man arbetar för en
snabb ratificering av avtalet. Beskattningsstrukturen revideras
för att främja en hållbar utveckling.
Miljön i städer och bosättningscentra
förbättras med tanke på i synnerhet barn
och andra specialgrupper. I syfte att nå detta mål
effektiveras minskningen av utsläppen av små partiklar
från trafik och förbränning, och den
närliggande naturen och rekreationsområdena görs
mer tillgängliga bl.a. genom att anläggandet av
stadsparker främjas.
Regeringens näringspolitik har som mål att främja
den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen,
göra produktionsstrukturen mångsidigare, stöda
en stabil regional utveckling och säkerställa
Finlands ekonomiska konkurrenskraft. Målet för
regeringens energipolitik är att trygga tillgången
till en konkurrenskraftig energi och samtidigt uppfylla de skyldigheter
som följer av de internationella miljöförpliktelserna.
Regeringen främjar en mångsidig struktur hos energiproduktionen
och strävar efter att höja självförsörjningsgraden
inom energiförsörjningen. Regeringen främjar
kraftigt användningen av förnybara energikällor
och energisparande bl.a. med hjälp av skatte- och investeringsstöd.
Regeringen realiserar de uttalanden som riksdagen antagit i
anslutning till principbeslutet om utbyggnaden av kärnkraften.
Uttalandena förutsätter bl.a. att:
Regeringen driver en förutsägbar, aktiv och marknadsinriktad ägarpolitik.
Vid skötseln av statens företagstillgångar
eftersträvas ett så gott helhetsresultat som möjligt
med tanke på samhället och ekonomin. Målet
för ägarpolitiken är en utveckling av
bolagen, en god personalpolitik och en ökning av värdet
på statens innehav.
-
det utgående från
arbetet i den kommission som tillsatts läggs
fram förslag om åtgärder för
att på ett kontrollerat sätt begränsa
användningen av stenkol
2. energisparprogrammet genomförs och uppdateras vid
behov
3. programmet för främjande av förnybara energikällor
genomförs och uppdateras vid behov
4. en utredning om hur den nationella klimatstrategin och uttalandena
förverkligats ges till riksdagen.
Så här ser verkligheten ut
Finansutskottets trafikdelegation och jordbruksdelegation har
båda enhälligt förstått att
det måste grävas fram pengar för de största
och kritiska sakerna, om man på riktigt vill genomföra
regeringsprogrammet och hålla fast vid riksdagens tidigare
uttalade vilja. Annars slår besluten hårt mot
sysselsättningspolitiken, miljöpolitiken och regionalpolitiken.
Jordbruksdelegationen framhöll enhälligt att målet
för ökad användning av bioenergi inte
kan infrias utan adekvata resurser för vård av
ungskog och flisning av ved. Delegationen föreslog därför
att det avsätts 5 000 000 euro extra för en hållbar
virkesproduktion.
Trafikdelegationen var enig om att vinsten från VR
ska fullt ut gå till finansiering av basbanhållning.
På så sätt kan det undvikas att trehundra
anställda permitteras under höstmånaderna.
Samtidigt kan hastighetsbegränsningar också undvikas.
Den andra tilläggsbudgeten för i år
kommer enligt planerna först i oktober och den träder följaktligen
i kraft tidigast i slutet av november. Eftersom vi än så länge
inte kan vara säkra på att det kommer ett tilläggsanslag
inleds förhandlingarna om en anpassning av personalstyrkan redan
i juni, enligt vad finansutskottets trafikdelegation har erfarit.
Statsbudgeten för 2004 betyder att möjligheterna
att på ett vettigt sätt utveckla kollektivtrafiken
på regional och kommunal nivå försämras ytterligare.
Den krassa verkligheten är att förutsättningarna
för kollektivtrafik i till exempel glesbygden i norra och östra
Finland försämras och resorna blir dyrare.
När anslagen för köp och utveckling
av kollektivtrafik dras ner drabbas också kollektivtrafiken
i städerna: utvecklingen avtar och trycket på höjda
biljettpriser stiger. Regeringens mål att öka
andelen kollektivtrafik inom persontrafiken i städerna
kommer således inte att kunna genomföras inom
ramen för de befintliga anslagen.
Budgeten backar inte heller upp ansträngningarna att
förbättra trafiksäkerheten eftersom det
bästa sättet att förbättra trafiksäkerheten är att öka
andelen kollektivtrafik i persontrafiken, visar undersökningar.
Det behövs dessutom nya initiativ för att
förbättra kollektivtrafiken. Det bör
vara möjligt att anhålla om anslag för
till exempel regionala kollektivtrafikprojekt (bl.a. snabbspårväg)
för hela landet.
Som första åtgärd vid budgetmanglingen
i sommar bör regeringen se till att anslagen till kollektivtrafiken
2005—2008 ligger på adekvat nivå. Det är
viktigt för att kommuninvånarna i hela landet
ska ha tillgång till kollektivtrafikförbindelser
som är viktiga för servicestandarden. Samtidigt
bör staten stödja och främja de mål och
insatser för att främja kollektivtrafiken som ministerarbetsgruppen
för förvaltning och regional utveckling (HALKE)
under ledning av minister Hannes Manninen har lagt upp. Arbetet pågår
för närvarande i tre olika arbetsgrupper. I slutet
av året läggs förslagen fram för
regering och riksdag.
Eutrofieringen är ett av de största problemen
i Östersjön och utmaning nummer ett för
naturskyddet i Finland. När eutrofieringen har gått alltför
långt blir den självförverkligande. Den största
kvävebelastningen i Östersjön kommer från
jordbruket (41 %), luftburet nedfall (21 %) och
från kommunalt avloppsvatten (14 %). Vidare är
det i första hand jordbruket (33 %) och bosättningscentra
(23 %) som står för den största
fosforbelastningen. Belastningskällorna spelar en varierande
roll beroende på markanvändningen och befolkningstätheten.
Dessutom beror det på vilken del av Östersjön
man avser. Men det är inte många som vet eller
kommer att tänka på att också utsläppen
från trafiken medverkar till eutrofieringen i Östersjön.