Huvudprincipen i det finska skattesystemet är att beskattningen ska vara fiskal: skatt tas ut för att finansiera det allmännas åtgärder. Skatterna ska samlas in så långt som möjligt i enlighet med allmänt accepterade egenskaper hos ett bra skattesystem, av vilka de viktigaste är neutralitet, rättvisa, förutsägbarhet och ekonomisk effektivitet. Det centrala syftet med neutralitetsprincipen är att i så liten utsträckning som möjligt påverka de ekonomiska besluten av skatteskäl. Då skulle snedvridningen på marknaden bli så liten som möjligt. Neutralitet uppnås bäst genom en bred skattebas, där olika delar av samma företeelse beskattas jämnt jämfört med att beskattningen utgår från en enda del, vilket skulle innebära en extra tung skattebörda för denna prestation. 

Beskattningen av trafiken är en av de största källorna till skatteinkomster för finska staten och bör granskas som en helhet där man beskattar anskaffning av bilar med bilskatt, ägande med fordonsskatt och drivkraftsskatt samt körsträckor med punktskatter på bränslen. En av de viktigaste trenderna i trafikbeskattningen under 2020-talet är att skattebasen för trafiken försvagas i och med elbilarnas inträde. Även utan särskilda beslut sjunker skatteinkomsterna från trafiken med hundratals miljoner euro per år 2023—2027. Propositionerna om att sänka fordonsskatten och punktskatten på bränsle främjar denna skattebaserosion ytterligare, vilket uppenbart strider mot regeringens anpassningsmål. Enligt forskningslitteraturen överförs endast en del av sänkningen av bränsleskatterna till det pris slutförbrukaren betalar, och den föreslagna sänkningen på 3,7—3,8 cent blir eventuellt ofullständig på grund av detta. 

Socialdemokraterna anser att arbetsreseavdraget för förvärvsarbetande är det effektivaste sättet att stödja behövlig pendling. I forskningslitteraturen är det osäkert om sänkningen av punktskatten på bränsle överförs till bränslepriserna. Dessutom övergår en betydande del av förbrukningen av billigare bränsle till annan trafik än pendlingstrafik. Åtgärden riktar sig inte särskilt noggrant till den förvärvsarbetande befolkningen och är därför inte en effektiv åtgärd som uppmuntrar till arbete. Det bör noteras att den reella bränslebeskattningen redan har sjunkit betydligt eftersom punktskatterna inte har indexerats. 

Socialdemokraternas uttalade ståndpunkt är att vi ska ha ett klimatneutralt Finland 2035 och halvera utsläppen från trafiken fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå. För att detta mål ska nås är ökningen av elbilsbeståndet en nyckelfaktor. Propositionen fördröjer elektrifieringen av bilbeståndet i Finland och gör det väsentligt svårare att minska utsläppen från trafiken, vilket i framtiden innebär sanktioner mot Finland på grund av försummade utsläppsminskningar. 

Vi vill sänka skatten på arbete så att det blir ett incitament att ta emot arbete. Den modell för trafikbeskattning som socialdemokraterna föreslår minskar i högre grad hindren för att arbeta och med mindre totala skatteförluster jämfört med regeringens skattenedsättning. Regeringen bör dra tillbaka sin proposition om sänkning av punktskatten på flytande bränslen genom att ha kvar skatten på 2023 års nivå. 

Trafiken är den största utsläppskällan inom ansvarsfördelningssektorn i Finland. År 2022 var växthusgasutsläppen från vägtrafiken cirka 9,2 miljoner ton koldioxid och de stod för cirka 37 procent av utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn och cirka 21 procent av de totala utsläppen. 

I och med EU:s paket Fit for 55 är skyldigheten att minska utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn i Finland 50 procent fram till 2030. Minimimålet är att Finland ska halvera trafikutsläppen fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Om utsläppen från trafiken inte minskar snabbt, är det uppenbart att Finland inte kommer att nå målet. Det är sannolikt att Finland i denna situation blir tvunget att köpa utsläppsminskningsenheter av andra medlemsstater. 

Energibeskattningen är ett av de effektivaste och viktigaste sätten att styra utsläppen inom transportsektorn. I propositionen riktas skattesänkningen till koldioxidskatten, vilket minskar klimatstyrningen och samtidigt ökar de fossila bränslenas konkurrenskraft. Den skattelättnad som föreslås i propositionen ligger alltså inte i linje med målen för att minska utsläppen, eftersom den kommer att öka bränsleförbrukningen och utsläppen från vägtrafiken. Samtidigt ökar Finlands beroende av instabila och odemokratiska producentstater för fossila bränslen. 

Beskattningen av bränslen har inte blivit reellt stramare under de senaste åren, vilket särskilt framhäver att propositionen är problematisk. De föregående regeringarna har höjt punktskatten på bränslen nominellt för att förhindra att den reella skattenivån försämras. Propositionen avviker från den långvariga riktlinjen för vårt lands energibeskattning och urvattnar den viktigaste styrmekanismen för minskning av utsläppen inom transportsektorn. 

Skattesänkningen för transportbränslen minskar statens punktskatteinkomster med cirka 168 miljoner euro på 2024 års nivå, står det i propositionen. I en krävande ekonomisk situation är en sådan skattelättnad inte heller motiverad med tanke på de offentliga finanserna. 

Den skattesänkning som föreslås i propositionen riktar sig inte heller särskilt väl till låginkomsttagare. Statens ekonomiska forskningscentral VATT har bedömt att den sänkta bränslebeskattningen leder till ökad bilism framför allt bland höginkomsttagare. Transportfattigdom och transportkostnader är ett verkligt problem som måste bemötas. En sänkning av skatten på bränsle är dock varken ekonomiskt eller klimatmässigt motiverad.