Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.

Skattehöjningen

Förslaget att höja avfallsskatten ingår bland de anpassningsåtgärder som läggs fram i planen för de offentliga finanserna 2015—2018 och som slås fast i regeringsprogrammet för statsminister Alexander Stubbs regering. Avfallsskatten föreslås stiga från 50 euro till 55 euro per ton skattepliktigt avfall som förs till avstjälpningsplatsen. Skattenivån bedöms vara acceptabel i en internationell jämförelse också efter höjningen, även om den blir något högre än den är i Sverige (48 euro/ton) och Estland (25 euro/ton). Bland annat Holland har en betydligt högre skattenivå (108 euro/ton), liksom även Storbritannien (98 euro/ton).

Skattehöjningens inverkan på intäkterna har statiskt beräknats uppgå till 5 miljoner euro om året. Det konstateras emellertid i propositionen att intäkterna kan bli mindre än så på grund av skattens styrande effekt och effektiviseringen av den övriga regleringen. De totala skatteintäkterna kommer i vilket fall som helst att sjunka från 2016, när förbudet mot deponering av organiskt avfall på avstjälpningsplatser träder i kraft. Det organiska avfallet utgör nämligen den största delen av det kommunala avfallet och av det avfall som uppstår vid byggande och rivning. Enbart det kommunala avfallet utgjorde t.ex. senaste år nästan 60 procent av skattebasen för avfallsskatt, cirka 56 miljoner euro.

Utskottet anser att förslaget är motiverat. Avfallsskatten är allmänt taget en skatt av sporrande karaktär, och det huvudsakliga syftet med den är att öka avfallsåtervinningen och minska slutdeponeringen av avfall på avstjälpningsplatser. Propositionen effektiviserar därmed den ekonomiska styrningen och stöder återvinningen av framför allt annat avfall än kommunalt avfall i fortsättningen.

Det framgår också av propositionen att avfallsskatten har haft en bra styreffekt. Mängden skattepliktigt avfall på avstjälpningsplatserna har minskat och skattebasen har krympt med nästan 30 procent på bara ett par år. Detta innebär också att skattebördan har lättat i motsvarande utsträckning under samma tid. Skattehöjningen ger alltså inte automatiskt upphov till extrakostnader, utan kan bidra till en effektivare resursanvändning, precis som avsett. Också av denna anledning är höjningen motiverad och godtagbar.

Det är även i övrigt skäl att väga in i bedömningen att avfallsskatten gäller enbart sådant avfall som kan återvinnas. Skatten omfattar alltså inte sådant deponiavfall som det inte finns något återvinnings- eller behandlingsalternativ för eller som ger upphov till mera olägenheter än nytta vid återvinning. Dessutom är avfall som förvaras tillfälligt och avfall som återvinns som konstruktionsmaterial skattefritt. Också annan behandling av avfall, såsom avfallsförbränning, faller utanför lagens tillämpningsområde. Det är därför bara en bråkdel av den årliga avfallsmängden som är skattepliktig, även om avfallsbeskattningen omfattar samtliga avstjälpningsplatser sedan den gällande avfallslagen trädde i kraft 2011.

Statistikrapporten

Propositionens förslag om en ny statistikrapport gav upphov till olika kommentarer vid hörandet av sakkunniga i utskottet. Rapporten ansågs leda till onödig extra administration för företagen, då samma uppgifter kan ges av miljömyndigheterna. Å andra sidan påpekades betydelsen av aktuella uppgifter, bl.a. med tanke på uppföljningen av skattebasens utveckling. Statistikrapporten ska gälla sådant icke skattepliktigt avfall som förts till en avstjälpningsplats.

Det avgörande är enligt utskottet att huvudmannen för avstjälpningsplatsen i vilket fall som helst får in de aktuella uppgifter som sedan samlas in med hjälp av statistikrapporten. Det är enbart fråga om vid vilken tidpunkt uppgifterna överlåts. Miljöministeriet samlar årligen in uppgifterna i efterhand med några månaders fördröjning. Med hjälp av statistikrapporten får Tullen, som är den myndighet som ansvarar för beskattningen, in uppgifterna för varje skatteperiod, alltså fyra gånger om året. Det här underlättar översynen av skattebasen och utvecklandet av avfallsskatten, vilket varit avsikten med lagändringen. Målet att följa upp och utveckla beskattningen ingår i det nuvarande regeringsprogrammet och ingick dessförinnan i regeringsprogrammet för statsminister Katainens regering.

Det är alltså fråga om rapportering av befintliga uppgifter. Det extra arbete som ändringen ger upphov till är dessutom inte så omfattande tack vare att uppgifterna kan ges in elektroniskt över internet. De administrativa kostnaderna torde därför bli små i förhållande till den eftersträvade nyttan. Av dessa orsaker tillstyrker utskottet propositionen. Utskottet framhåller emellertid behovet av att vidareutveckla insamlingen av uppgifter och informationsutbytet mellan olika myndigheter för att uppgifter som den skattskyldige redan lämnat ska stå till alla de myndigheters förfogande som behöver dem.

Skattebasen

Propositionen gäller enbart skattens nivå. Skattebasen ändras följaktligen inte och inte heller tar propositionen ställning till frågor som gäller skattebasen i allmänhet.

Vid utfrågningen av sakkunniga uttrycktes trots det vissa farhågor för att skattebasen för avfallsskatt ska utvidgas till att omfatta också annat avfall än det som förs till avstjälpningsplatser, exempelvis till användningen av avfall i energiproduktionen. Uppfattningen grundar sig på tankar som framlagts under beredningen av propositionen.

För tydlighets skull konstaterar utskottet att det inte finns några sådana avsikter. Enligt finansministeriet gällde diskussionen en utvidgning av skattebasen till sådant avfall på avstjälpningsplatserna som inte i nuläget omfattas av avfallsskatt. Enligt utskottet ingår en sådan utvärdering i den allmänna uppföljningen av avfallslagen och kräver inte något mera vittgående ställningstagande i detta skede.

Tillsynen

I samband med behandlingen av ärendet har det också framgått att områden avskilda från de egentliga avstjälpningsplatserna och avsedda för tillfällig förvaring av avfall inte övervakas tillräckligt. De här områdena anses inte som avstjälpningsplatser och det avfall som deponeras där är därför inte heller skattepliktigt. Skattefriheten upphör emellertid efter tidsfristens utgång, men om förvaringen fortsätter behöver det inte göras någon särskild anmälan.

Att mellanlagringen av avfall är skattefri grundar sig på att avfallet kommer att återvinnas innan lagringstiden gått ut. Om så inte är fallet och förvaringen fortsätter längre än tre år, kan det leda till störningar i konkurrensen mellan aktörerna i branschen. En behörig tillsyn är därför nödvändig.

Tillsynen åligger miljömyndigheten. Eftersom frågan sammanhänger inte bara med konkurrensstörningar utan också med miljö- och skatteintressen, uppmanar utskottet finansministeriet och miljöministeriet att sinsemellan reda ut vilka eventuella ytterligare åtgärder som krävs.

De övriga ändringsförslagen

Utskottet har inget att invända mot förslagen till den del de gäller tekniska ändringar i skatteförfarandet som förbättrar de skattskyldigas ställning.