Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.

Syftet med propositionen är att stegvis från och med nästa år begränsa den överkompensation som är inbyggd i det högsta beloppet för de skattefria kilometerersättningarna. Sättet att räkna ut ersättningarna och förfarandet för att fastställaStatens arbetsmarknadsverk ska alltså fortsatt räkna ut det högsta beloppet för kilometerersättning, men Skatteförvaltningen kommer att göra ett schablonavdrag för privatkörning när den fastställer det högsta beloppet för skattefria ersättningar. dem kommer inte att ändras, men det högsta skattefria beloppet ska i fortsättningen skäras ner schablonmässigt utifrån privatkörning.

Nästa år ska det schablonmässiga avdraget vara fem procent av det högsta beloppet för den årliga kilometerersättning som räknas ut av Statens arbetsmarknadsverk. Dessutom införs en lägre ersättning för dem som kör mycket. Den tillämpas när de ersatta arbetsresorna överstiger 15 000 kilometer om året. Då fastställer Skatteförvaltningen att en andel på 55 procent av den ersättningsnivå som Statens arbetsmarknadsverk räknat ut är skattefri. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2014.

I 2012 års ersättningar betyder en allmän nedskärning på fem procent 2 cent, från 45 till 43 cent. Den lägsta ersättningsnivån ger en skattefri ersättning på 25 cent per kilometer vid arbetsresor som överstiger 15 000 kilometer för i år. Beloppet täcker in genomsnittliga rörliga kostnader helt och hållet plus den kalkylerade andelen av kostnaderna för det kapital som är bundet till anskaffning av bil.

Nedskärningarna ska också gälla privata affärsidkare och yrkesutövare och den som idkar jordbruk. Därmed minskar det extra avdrag som affärsidkare, yrkesutövare och den som idkar jordbruk kan göra utöver de faktiska kostnaderna för resor i arbetet med egen bilDet extra avdraget består av skillnaden mellan det högsta beloppet för den skattefria kilometerersättning som Skatteförvaltningen fastställer och de utgifter affärsidkare, yrkesutövare eller den som idkar jordbruk har för körning i arbetet.. Det extra avdraget har funnits för att de skattskyldiga grupperna ska behandlas lika sinsemellan.

Bakgrund

Bakgrunden till förslaget är att det högsta beloppet för de skattefria kilometerersättningar som årligen fastställs av Skatteförvaltningen innehåller överkompensation, det vill säga en andel som är större än de faktiska kostnaderna för att förvärva inkomsten. Detta beror i sin tur på att de fasta kostnaderna i beräkningskriterierna inte alls tar hänsyn till andelen privatkörning.

De fasta kostnadernaFasta kostnader som beaktas är årlig avskrivning, alternativkostnad för kapital bundet till förvärv av bil plus genomsnittliga kostnader för att försäkra, bevara och rostskadeskydda bilen. räknas alltså ut från antagandet att bilen har förvärvats enbart för arbetsresande. Utredningar visar dock att merparten, i snitt 90 procent, av de resor som förvärvsarbetande personer gör med egen personbil är privatkörning. När detta inte beaktas i de fasta kostnaderna, innehåller ersättningarna ofrånkomligen också levnadskostnader. Detta framgår väl av den extra avdragsrätten för privata affärsidkare och yrkesutövare och de som idkar jordbruk, som alltså är högre än de faktiska kostnaderna.Överkompensation uppstår också när arbetsresorna överstiger 15 000 kilometer om året eftersom Statens arbetsmarknadsverk räknat ut kilometervärdet för fasta kostnader utifrån det antalet kilometer och en avskrivningstid på åtta årDen årliga avskrivningen på bilen räknas ut utifrån antagandet att man kör med bilen totalt 120 000 kilometer på åtta år. Då är restvärdet 26,8 procent av det ursprungliga anskaffningsvärdet. Beräkningen tar hänsyn till det genomsnittliga priset på de tjugo mest sålda bilarna viktat med antalet första registreringar samt bilens leveransavgift. Statens arbetsmarknadsverk använder värdet 28 900 euro i sina kalkyler. Beräkningskriterierna beskrivs ingående i propositionen, s. 2—3.. Därefter får löntagarna alltså vanligen inte en faktisk utgift motsvarande den skattefria ersättningen för de faktiska kostnaderna för arbetsresor. Beräkningskriterierna får större betydelse när man beaktar att de fasta kostnaderna utgör ungefär 60 procent av det högsta beloppet för skattefria kilometerersättningar, exempelvis cirka 27 cent av 45 cent per kilometer räknat enligt ersättningsnivån för i år. Samtidigt är andelen rörliga kostnader mindre, ungefär 40 procent och i år 18 cent per kilometer. Vid utfrågningen av sakkunniga kom det dessutom fram att ersättningen ofta är lika stor som det högsta skattefria beloppet. Att det är en fråga av allmän relevans visar det faktum att skattefria kilometerersättningar de senaste åren har betalats ut till ett belopp om något över en miljard euro årligen. År 2010 betalade exempelvis den privata sektorn ut cirka 1,04 miljarder euro till 728 000 löntagare. I samband med vårens rambeslut kom regeringen överens om strukturella ändringar i beräkningssättet.

Utskottets allmänna bedömning

Utifrån det som sägs ovan anser utskottet det obestridligt vara så att det nuvarande sättet att räkna kilometerersättningen resulterar i överkompensation. Statens arbetsmarknadsverk har ansett kriterierna för propositionen vara riktiga och en företrädare uppgav vid utfrågningen av sakkunniga att verket ställer sig bakom propositionen. Arbetsmarknadsverket anser att avdraget för andelen privatkörning kunde vara ännu större än regeringen föreslår. För jämförelsens skull kan det nämnas att ersättningen i exempelvis Sverige är 22 cent per kilometer. Ersättningen tar också hänsyn till privatkörning.

Också kommunikationsministeriet stöder propositionen. De föreslagna ändringarna ligger i linje med klimatmålen för trafikpolitiken och målen i regeringsprogrammet och de förbättrar styreffekten av skattestyrningen. Precis som i bakgrundsinformationen har också ministeriet påpekat att ersättningsberättigade arbetsresor utgör ungefär 10 procent av de antal kilometer som förvärvsarbetande personer kör med personbil och ungefär 5 procent av antalet resor. Frågan om att avskaffa den överkompensation som är inbyggd i skattefria kilometerersättningar är också principiellt viktig, menar utskottet. En viktig princip i beskattningen är att bara utgifter för att förvärva eller bevara inkomster är avdragsgilla, medan sedvanliga levnadskostnader inte är avdragsgilla. Följaktligen kan arbetsgivaren skattefritt bara ersätta utgifter som hänför sig till förvärvande och bevarande av inkomster. Eventuella ersättningar för levnadskostnader betraktas som lön och är därmed skattepliktig inkomst. Dessa principer är hörnstenarna i beskattningen och det är i sista hand de som håller uppe hela vårt skattesystem. Därför är det angeläget att skattefria kostnadsersättningar står i samklang med dem. Dessutom är konsekvens en viktig princip för att alla ska behandlas lika. Förslaget fick delvis ett motstridigt mottagande bland de sakkunniga. En del tyckte nämligen att överkompensationen är uppenbar, medan andra anförde kritik mot det schablonmässiga sättet att räkna ut avdrag och mot beredningen av propositionen överlag. Men inte heller i det här fallet ifrågasätts levnadskostnadernas andel i ersättningskriterierna. Av de här orsakerna anser utskottet att principerna i propositionen är motiverade. Dessutom talar det för att propositionen är godtagbar att samma princip redan gäller för skattefria traktamenten och måltidsersättningarSkatteförvaltningen drar av 15 procent i sparade levnadskostnader från det sammanlagda beloppet för beräkningen från Statens arbetsmarknadsverk.

Schablonavdrag

Regeringen är med avsikt försiktig i förslagen om schablonmässiga avdrag. De bakomliggande beräkningskriterierna utreds i detalj i motiven till propositionen och utskottet har ingenting att invända mot dem.

Merparten av de som får skattefria kilometerersättningar får det allmänna avdraget på fem procent. Dessutom ligger en stor del av bilresorna i arbetet under tusen kilometer om året. År 2010 gällde det cirka 400 000 av 728 000 som fick ersättningar. Med årets ersättningsnivå kommer deras årliga avdrag att vara högst 20 euro. Samma år fanns det cirka 38 000 personer som kör mycket, mer än 15 000 kilometer, och de var drygt fem procent av de som fick ersättningarI siffrorna ingår bara ersättningar från privat sektor. Samtidigt är det känt att de statliga kilometerersättningarna är små, exempelvis 2010 cirka 21 miljoner euro. Siffrorna ovan ger således en rättvisande bild av ersättningstagarna.. För dem blir ändringarna efter 2014 alltså större av orsakerna ovan.Försiktigheten gentemot schablonmässiga avdrag är i och för sig förståelig, för att ersättningen alltid ska täcka in utgifterna för arbetsresande. Om arbetsresande per år är litet, vore det motiverat att i beskattningen anse att bilen har förvärvats för privatkörning. Schablonavdraget hade således kunnat vara större än regeringen föreslår. Utskottet föreslår dock inga ändringar i bestämmelsen. Vidare anser utskottet att propositionen inte behöver ändras beträffade de som kör mycket. Av förarbetena framgår det nämligen att det genomsnittliga värdet på bilar som används för arbetsresor vanligen är betydligt lägre än medelpriset 28 900 euro som kostnadsersättningarna grundar sig på. Avskrivningen på bilen kunde därför ha varit mindre än den är nu och än det som regeringen föreslår. Frågan är av betydelse eftersom avskrivningen på bilen är den största enskilda kostnadsposten i kostnadsersättningarna; exempelvis i år 17,63 cent av 45,08 cent. Av förarbetena framkommer det också att cirka 11 procent av de som kör mycket har bilar som är dyrare än 28 900 euro. Finansministeriet har dock bedömt att underkompensation också i dessa fall bara uppkommer i vissa enstaka fall. Det beror bland annat på att kostnaderna för att använda nya bilar vanligen är lägre än de genomsnittliga kostnader som tillämpas i beräkningarna. Också då skulle de sammanlagda faktiska kostnaderna täckas. Dessutom garanterar avdragsrätten i löntagarens personliga beskattning i sista hand att utgifterna för inkomstens förvärvande beaktas över hela linjen.

Propositionens konsekvenser

Också i fortsättningen kommer alltså kilometerersättningarna att täcka in alla kostnader för arbetsresor och arbetsgivaren får fortfarande ersätta dem skattefritt enligt beloppen i beslutet från Skatteförvaltningen. Propositionen ändrar inte heller kriterierna för att höja skattefria kilometerersättningar, utan de är oförändrade. Likaså kommer bestämmelserna om resor mellan bostaden och arbetsplatsen, det vill säga om så kallade specialbranscher, att tillämpas på samma sätt som hittills. Propositionen innebär alltså ingen ändring på den punkten.

Propositionen har inga större regionala konsekvenser. De utbetalda kilometerersättningarna fördelas jämnt mellan regionerna i hela landet utifrån invånarantalet, enligt uppgifter från kommunikationsministeriet. Drygt en fjärdedel betalas ut i Nyland och Helsingforsområdet och cirka 18 procent i Birkaland och Tavastland. Det är avgörande var det särskilda arbetsstället ligger i förhållande till den ordinarie arbetsplatsen, inte var personen är bosatt. Med andra ord försämrar inte propositionen villkoren för de som bor glesbygd. Hur propositionen påverkar skatteintäkterna beror i hög grad på hur ändringen tar hänsyn till avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Efter en rad hypoteser har regeringen kommit fram till bedömningen att skatteintäkterna ökar med cirka 20 miljoner euro nästa år och med 45 miljoner euro 2014. Siffrorna är förenade med många frågetecken och utskottet har ingenting att invända mot dem.Den kanske största nackdelen med propositionen är att ändringarna träder i kraft under pågående kollektivavtalsperiod. Det föreslagna schablonavdraget kan bli lön med tillhörande förskottsinnehållningsplikt om arbetsgivaren fortsätter att betala ut lika stora kilometerersättningar som nu. Förfarandet kan förenklas mellan parterna om skillnaden exempelvis betalas ut i ett enda belopp, men det finns självfallet ingen sådan skyldighet. Utskottet anser dock att olägenheten är under kontroll och föreslår därför inga ändringar.

Uppföljning

Ändringarna gäller en stor grupp löntagare och de påverkar avtalen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det årliga belopp som betalas ut i skattefria kilometerersättningar är ansenligt och frågan om vad som är rätt ersättning för kostnader är relevant på grund av de generella beskattningsprinciperna.

Propositionen är av stor betydelse i många hänseenden. Därför är det viktigt, anser utskottet, att effekterna av lagändringen bevakas.