Allmän motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande ändringar och anmärkningar.

Förslag avseende lagen om påförande av accis

Avsikten med de föreslagna ändringarna i lagen om påförande av accis är att avskaffa de kvantitativa restriktioner avseende alkohol och tobaksprodukter som Finland med stöd av specialreglering har fått och alltjämt får tillämpa till och med slutet av detta år. Från och med början av 2004 är det meningen att Finland ska börja följa de allmänna principerna för den inre marknaden när det gäller accis på produkter som resande inför. Ändringar i detta avseende är nödvändiga, och utskottet har inget att invända mot de föreslagna bestämmelserna.

Det är emellertid viktigt, menar utskottet, att man i god tid och så effektivt som möjligt informerar om tillämpningen och tolkningen av de nya inremarknadsbestämmelserna så att osunda beteenden inte hinner sprida sig bland de resande. Det är t.ex. viktigt att klargöra att lagen som villkor på skattefrihet ställer att skattepliktiga produkter som inhandlas i andra medlemsstater ska vara för den resandes eget bruk och att de ska medföras av personen själv. Det kan till och med vara viktigt att lyfta fram enskilda detaljer, till exempel att villkoren för skattefrihet inte uppfylls om det som inhandlats på resan transporteras separat i en långtradare som följer bussen.

Det är också viktigt att informera om att det även i fortsättningen går att ingripa mot personers och varors fria rörlighet mellan medlemsstaterna och att Tullen även i framtiden kommer att övervaka situationen. Även om slumpmässiga stickprov inte längre är tillåtna i trafiken mellan medlemsstaterna, sker övervakningen planerat och systematiskt med hjälp av andra metoder, så som riskprofilering, automatiska mönsterigenkänningssystem och mobila genomlysningsapparater. Övervakningen bygger i stor utsträckning på förhandsbedömningar och olika analyser. Enligt uppgift har det till exempel med hjälp av specialinriktade kontroller som bygger på riskprofilering gått att avslöja smugglingsförsök i den västra landgränsen.

Övervakning kommer alltjämt att behövas för att se till att privatpersoner följer bland annat de accisbestämmelser som gäller produkter som skaffats i kommersiellt syfte. Det bör av informationen till de resande tydligt framgå att produkter som överlåts mot ersättning anses ha förts in i kommersiellt syfte oavsett vilken typ av ersättning det rör sig om. Produkter som förs in i kommersiellt syfte är skattepliktiga oavsett vilken mängd det rör sig om. Om en privatperson således mot betalning för in alkohol för någon annan anses denna privatperson vara en person som importerar i kommersiellt syfte. Han ska således inte bara betala skatt utan även uppfylla de procedurkrav som hör till skatteplikten.

Utskottet stöder också de föreslagna preciseringarna av procedurbestämmelserna. Preciseringarna garanterar att befogenheterna och åtgärderna enligt tullagen även kan tillämpas när det gäller att övervaka efterlevnaden av accisbestämmelserna. Det är också motiverat att avskaffa regeln om att olaglig införsel ska accisdeklareras inom två vardagar samt att införa en omedelbar skyldighet att betala accis i sådana situationer.

Samtidigt som regeringen föreslår att de allmänna begränsningarna på vad resande får införa avskaffas föreslår den också att införseln av tobaksprodukter begränsas för resande avseende de blivande medlemsstater som under en övergångsperiod på sina tobaksprodukter tillämpar en skatt som är lägre än gemenskapens lägsta tillåtna skattenivå. Utskottet anser det vara motiverat och nödvändigt att Finland utnyttjar denna rätt som gamla medlemsländer tillåts, under de enskilda ländernas övergångsperioder. Begränsningen gäller åtta blivande medlemsstater, bland annat Estland, Lettland och Litauen.

Förslagen avseende lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker

Syftet med propositionen är inte enbart att avskaffa de kvantitativa restriktionerna, utan även att beakta utvidgningen av EU i början av maj 2004. För detta krävs inte i sig någon ändring av lagstiftningen om alkoholaccis. Vi kan alltså besluta om skattenivån utifrån vårt eget perspektiv, förutsatt att vi i lagstiftningen beaktar EU:s minimiskattenivåer och grundfördragets bestämmelser om icke-diskriminering.

Propositionen är ändå ett svar på de ändringskrav som närmast beror på att gränsen mellan Estland och Finland blir inremarknadsgräns som måste tillåta fri rörlighet för personer och varor. Eftersom alkoholskatten i Finland är flerfaldig jämfört med alkoholskatten i Estland och prisskillnaderna mellan alkoholhaltiga drycker synnerligen stor har frågan om den optimala skattenivån på alkohol och alkoholdrycker kommit att bli det centrala temat i propositionen.

Två alternativ tas upp i propositionen. Det första går ut på att skattenivån inte ändras omedelbart vid anslutningen utan vid behov först senare. Det andra alternativet går ut på att alkoholskatten sänks i början av mars inkommande år så mycket som anses nödvändigt för att skattebasen för den statistikförda konsumtionen i så stor utsträckning som möjligt förblir i Finland, men som ändå minimerar konsumtionsökningen.

Båda alternativen utgår från en lika stor ökning av den totala alkoholkonsumtionen. En allt större del av ökningen uppskattas dock vara sådan konsumtion som inte syns i statistiken, om skillnaden mellan skattenivåerna inte utjämnas i förhållande till Estland och andra länder med billig alkohol.

Efter en mångsidig bedömning av verkningarna baseras propositionen på det andra alternativet. De samlade nackdelarna med att resande för in alkohol, dvs. inte bara förlusten av skatteintäkter, visade sig nämligen vara färre i det alternativet.

Regeringen föreslår således skattesänkningar av den storleksordning som krävs för att förhindra att den mängd alkohol som resande för in i landet ökar omåttligt mycket. Enligt förslaget ska skatten sänkas mest för de produktgrupper där skillnaderna i detaljhandelspriset är störst och som de resande enklast kan föra in i landet. I praktiken innebär det att skattesänkningen är störst, 44 %, för starka alkoholdrycker. För mellanprodukter föreslås en sänkning på 40 %, för lättviner på 10 % och för öl på 32 %. Skatten på de svagaste alkoholdryckerna avses kvarstå på nuvarande nivå så att deras priser inte blir billigare än priserna på läskedrycker. Den nuvarande strukturen på alkoholbeskattningen ska enligt förslaget kvarstå såtillvida att accisen alltjämt är högst för starka alkoholdrycker och lägst ifråga om viner. De relativa skillnaderna mellan accisen på olika alkoholdrycker kommer emellertid att minska.

Syftet med propositionen är att trygga verksamhetsförutsättningarna för de företag som tillverkar och säljer alkohol och att upprätthålla sysselsättningen inom branschen. Om konsumtionen uttryckligen ökar i form av konsumtion som syns i statistiken kommer samhällsekonomin att främjas och det ökande hotet från den grå ekonomin att minska.

Utskottet koncentrerar sig i det följande enbart på att bedöma alternativen i propositionen. Utskottet har ingenting att anmärka på propositionen när det gäller frågan om sådana preciseringar av definitionen av vin, andra genom jäsning tillverkade alkoholdrycker eller mellanprodukter som beror på gemenskapslagstiftningen.

Bakgrund

Propositionen bygger på en mångsidig bedömning av verkningarna. De bedömningsmodeller som använts har tagits fram av finansministeriets ekonomiska avdelning, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, Statens ekonomiska forskningscentral och Företagsekonomiska forskningsinstitutet.

I propositionen jämförs två situationer med varandra. Utgångspunkten är de antagna förändringarna i antalet resenärer och den genomsnittliga resandeinförseln när det gäller Estlandsresor om alkoholaccisen inte sänks alls jämfört med en situation där accisen sänks på det sätt som regeringen föreslagit. Beräkningarna av skattebortfallet, ökningen av totalkonsumtionen och totalkonsumtionens fördelning mellan statistikförd och icke-statistikförd konsumtion bygger på dessa bedömningar. Beräkningarna påverkar å sin sida de bedömningar som gjorts avseende minskad alkoholförsäljning i Finland och hur minskningen påverkar utvecklingen inom branschnäringarna.

Enligt propositionen kommer antalet finländare som reser till Estland att öka från nuvarande 2,5 till 3 miljoner om alkoholaccisen inte sänks alls. Av dessa antas antalet bilresenärer uppgå till 0,5 miljoner. Hypotesen är alltså att bilresorna fördubblas. En båtresenär antas i genomsnitt införa 6 liter starksprit, 2 liter vin och 8 liter öl. En bilresenär antas föra in 10 liter starksprit, 36 liter vin och 56 liter öl. Den ökade införseln från Estland blir således 13 miljoner liter hundraprocentig alkohol, dvs. cirka 2,5 liter per invånare. Av denna ökning antas knappt en liter utgöras av ökad konsumtion och drygt 1,5 liter av minskad inhemsk försäljning. Av totalkonsumtionen, uppskattningsvis 11 liter hundraprocentig alkohol per invånare 2004, antas den statistikförda konsumtionens andel vara knappt 7 liter och den icke-statistikförda konsumtionens andel drygt 4 liter. Statens indirekta skatteinkomster från alkoholförsäljning kommer i så fall uppskattningsvis att minska med 415 miljoner euro 2004 på grund av minskad skattebas.

Om man däremot sänker accisen på föreslaget sätt utgår propositionen från att antalet resenärer till Estland kvarstår på 2,5 miljoner eller ökar något till cirka 2,8 miljoner resenärer per år. Resenärernas genomsnittliga införsel antas vara 2 liter starksprit, 9 liter vin och 8 liter öl. Bilresenärerna antas i genomsnitt föra in 8 liter starksprit, 20 liter vin och 40 liter öl. Den ökade införseln från Estland antas uppgå till 3—3,5 miljoner liter hundraprocentig alkohol, dvs. cirka 0,7 liter per invånare. Av denna mängd antas 0,2 liter utgöras av ökad konsumtion och 0,5 liter minskad inhemsk försäljning. Den statistikförda alkoholkonsumtionens andel av totalkonsumtionen 2004 uppskattas vara 9 liter och den icke-statistikförda drygt 2 liter hundraprocentig alkohol per invånare. Statens skattebortfall skulle vara 55 miljoner euro mindre än i föregående alternativ.

Utskottet kan inte på grundval av sakkunnigutfrågningen framföra bättre uppskattningar av verkningarna än de som presenteras i propositionen, även om det framförts kritik mot uppskattningen av den framtida resandeinförseln. Den har enligt kritiken både överskattats och underskattats. Utskottet påpekar emellertid att uppskattningarna innehåller så många och heterogena antaganden om resenärernas beteende efter att ändringarna införts att en förändring som gäller något av antagandena väsentligen kan ändra på slutresultatet.

Eftersom det inte går att göra några säkra antaganden om förändringar som gäller antalet resenärer och resenärernas införsel anser utskottet att det i sig är tillräckligt att propositionen behandlar endast två tydliga och motsatta alternativ, dvs. att alkoholaccisen inte sänks överhuvudtaget och att alkoholaccisen läggs på den nivå som regeringen har föreslagit. Detta motsvarar också de två huvudalternativ som kommit fram när utskottet hört sakkunniga.

Social- och hälsovårdsutskottets utlåtande

Social- och hälsovårdsutskottet har i sitt utlåtande uteslutande tagit upp propositionens social- och hälsovårdspolitiska verkningar. Utlåtandet innehåller olika synpunkter, men utmynnar inte i någon konkret slutsats. Det innehåller tre avvikande meningar, i vilka det föreslås att accisen inte ska sänkas överhuvudtaget eller att sänkningarna ska vara mindre i synnerhet när det gäller starka alkoholdrycker.

Social- och hälsovårdsutskottet påpekar till att börja med att propositionens sociala och medicinska verkningar behandlas relativt ytligt. Propositionen borde ha innehållit en bedömning av hur olika skattesänkningar påverkar situationen i stället för att bara innehålla två motsatta alternativ.

Beskattning har varit ett tämligen effektivt och ofta använt medel också när det gäller att uppnå hälsovårdspolitiska mål, menar utskottet. Att nu sänka accisen mest för starka alkoholdrycker stämmer emellertid inte överens med den tidigare linjen.

Priset är å sin sida den mest betydelsefulla enskilda faktorn som påverkar den totala alkoholkonsumtionen. Eftersom det blev lättare att få tag på alkohol på 1990-talet menar utskottet att prissänkningar nu har en större inverkan på konsumtionen.

Enligt utlåtandet kommer alkoholkonsumtionen i Finland att öka med mellan 4,4 och 33 procent och alkoholens direkta skadeverkningar att öka i motsvarande grad. Konsumtionen ökar i en situation där man enligt utskottet inte har insett och skött de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkoholkonsumtion på ett ändamålsenligt sätt ens i förhållande till den nuvarande konsumtionen.

Konsumtionsökningen kommer att synas i ett stort ökningsbehov när det gäller de kommunala tjänsterna. Enligt utskottets bedömning kommer de direkta årliga utgifterna för samhället att uppgå till knappt en miljard euro. Dessutom orsakar alkoholen svårmätbara produktivitetsförluster och familjeproblem.

Utskottet har dessutom tagit upp förebyggandet av alkoholrelaterade skador. Riskgrupperna utgörs i synnerhet av storkonsumenter och ungdomar som är ovana vid alkohol. Det är positivt att regeringen utarbetar ett omfattande nationellt alkoholprogram som samordnar samarbetet mellan olika instanser för de närmaste åren. Det är också en riktig målsättning att man försöker få den totala alkoholkonsumtionen att börja minska, och detta bör eftersträvas med alla tillgängliga medel.

Utskottet betonar att arbetet mot alkohol- och narkotikamissbruk bör ske på många nivåer, dvs. statligt och kommunalt samt även inom mindre grupper och på individnivå. Dessutom bör man fästa uppmärksamhet vid övervakningsmetoderna, åldersgränserna, gränserna för reklam, affärernas öppettider och övervakningsresurserna. Dessutom är det viktigt att i tid ingripa mot alkoholkonsumtion bland barn och ungdomar samt att förebygga utslagning av ungdomar. Andra viktiga faktorer är vilken förebild föräldrarna ger, om omgivningen är alkohol- och narkotikafri samt om det finns tydliga moralkoder för livsföringen. Som exempel kan nämnas att det är ett brott att köpa ut alkohol till underåriga och att alla vuxna, även föräldrar och syskon, måste vägra att köpa ut alkohol till barn.

Det är nödvändigt att i så pass stor utsträckning som möjligt följa upp och bedöma hur lagen påverkar alkoholkonsumtionen, alkoholvanorna, skadeverkningarna och behovet av tjänster.

Utfrågningen av sakkunniga i utskottet

Största delen av de sakkunniga som utskottet hört har antingen stött propositionen eller ansett att accissänkningen i synnerhet i fråga om öl borde vara större än vad som föreslagits i syfte att bevara den inhemska marknadskonkurrenskraften.

Alkoholforskarnas åsikt.

De flesta alkoholforskare som utskottet hört som sakkunniga har varit nöjda med propositionen. De har ansett att propositionen är noggrant och omsorgsfullt utarbetad och att de väsentliga faktorerna för beslutet har beaktats. Alkoholforskarna menar dessutom att det är svårt att uppskatta förändringar i alkoholkonsumtionen och att en bättre prognos än i propositionen inte kan göras.

De sakkunniga anser i likhet med vad som framförs i propositionen bl.a. att de medicinska och sociala skadeverkningarna kommer att öka och att riskgrupperna i synnerhet utgörs av storkonsumenter och ungdomar. Forskarna har betonat att man måste gå fram steg för steg och följa situationen. Vid behov måste det även finnas beredskap att ändra fattade beslut. Alkoholkonsumtionen i Finland ligger numera på centraleuropeisk nivå och den borde inte öka ytterligare. I övriga Europa går utvecklingen mot minskad konsumtion. Totalkonsumtionen av alkohol 2004 kunde tas som en övre gräns som konsumtionen inte får överskrida.

Handelns och industrins synpunkter.

De sakkunniga som företräder dagligvaruhandeln, bryggeriindustrin och andra näringar i anknytning till alkoholtillverkning och alkoholförsäljning anser att accisen på alkohol och alkoholdrycker måste sänkas för att branschens allmänna verksamhetsförutsättningar ska bevaras. Det ansågs emellertid på flera håll att de föreslagna sänkningarna var otillräckliga för att förhindra spritresorna till i huvudsak Estland. Uppskattningsvis kommer införseln från Estland att bli åtminstone fem gånger större. Som stöd för dessa uppfattningar har handelns och industrins sakkunniga lyft fram den omfattande handelsturismen vid gränserna mellan Storbritannien och Frankrike, Sverige och Danmark samt Danmark och Tyskland, även om skillnaderna i alkoholpriser vid dessa gränser är mindre än mellan Finland och Estland.

De sakkunniga har också tagit upp riskerna med den grå ekonomin och andra samhälleliga problem som denna medför enligt den s.k. inkörsportteorin. De har också betonat att förlorad försäljning är svår att återfå. Skattenivåbeslutet kommer således att ha långtgående effekter för hela branschens framtid.

Enligt branschens uppskattning kommer den ökade införseln av alkohol att innebära att den inhemska efterfrågan när det gäller alkoholköp minskar med 25 procent. Detta skulle innebära att arbetskraftsbehovet minskar med cirka 4 000 arbetstagare inom restaurangbranschen och 2 000 arbetstagare inom dagligvaruhandeln. Inom hela den inhemska produktionskedjan för alkoholtillverkning blir minskningen sammanlagt 25 000—38 000 personer, allt från maltodlare till restauranganställda. Även arbetstagarnas representanter har parallellt med andra följder betonat skattelösningens sysselsättningseffekter. De anser att det är nödvändigt att sänka skattenivån, men att propositionen i sig är otillräcklig.

Vissa sakkunniga har föreslagit att ölaccisen i stället för med 32 procent sänks med 70 procent, varvid ölpriserna i Finland inte längre skulle vara t.ex. det dubbla jämfört med Estland. Enligt de sakkunniga kommer man att föra in öl från Estland bland annat därför att 110 liter öl i Estland kostar mindre än 10 liter starksprit. Transporten är inget problem i någotdera fallet eftersom researrangörerna och de lokala försäljarna kommer att se till att handelsturismen kan ske så enkelt som möjligt. En faktor som väger mer i sammanhanget än transportproblemen är enligt de sakkunniga att 20-timmarsgränsen slopas mellan Estland och Finland. De sakkunniga har dessutom påpekat att ölprisjämförelserna i propositionen inte är representativa eftersom vårt mellanöl använts som jämförelseobjekt även om det enbart är starköl som förs in från Estland. Om man jämför öl med samma alkoholhalt är prisskillnaderna ännu större både när det gäller öl och när det gäller starksprit.

De sakkunniga har dessutom förutsatt att öl och cider ska behandlas lika.

De små bryggeriernas ställning.

  Den 32-procentiga skattesänkning som föreslagits för öl kommer att begränsa de små bryggeriernas skatteförmån och därmed att öka prisskillnaden i förhållande till de stora bryggeriernas produkter. De små bryggeriernas lönsamhet blir därmed osäker eftersom tillverkningskostnaderna för specialöl är mer än fyra gånger högre än för stora bryggerier. Tillverkningen är arbetskraftsintensiv och branschen sysselsätter för närvarande cirka 150 personer. Under de senaste åren har 2—3 små bryggerier lagts ner per år, ofta på grund av att verksamheten har varit olönsam.

I syfte att trygga branschens verksamhetsförutsättningar har de sakkunniga föreslagit en större skattesänkning för öl som de små bryggerierna tillverkar. Samtidigt bör skatteskalan bli progressiv och gränsen för småbryggeriernas produktion höjas till 10 000 000 liter öl per kalenderår.

Ståndpunkter framförda av organisationer.

Utskottet har också hört många olika organisationer. Även de har i sina ställningstaganden ansett att det är rätt lösning att sänka skattenivån. De har ansett att en skattesänkning begränsar skattebortfallet på grund av resenärers införsel, den svarta marknadens utbredning och dess negativa följdverkningar. Dessutom har det ansetts att propositionen dämpar inflationen och stöder hushållens köpkraft.

De sakkunniga har i sina uttalanden särskilt fäst uppmärksamhet vid alkoholnäringens verksamhetsförutsättningar och sysselsättningseffekterna inom branschen. Vissa har ansett att de föreslagna skattesänkningarna är otillräckliga. Att inte sänka skatten alls har ansetts medföra mest problem. De sakkunniga har dessutom erinrat om ett fenomen känt från samhällsekonomin, dvs. att ursprungssituationen inte längre kan uppnås även om parametrarna ändras. Skattesänkningar i efterhand kan således inte rätta till en redan inträffad skattebasförlust och inte heller uppkomsten och utbredningen av den svarta marknaden och de därmed sammanhängande negativa följderna.

Myndigheternas ställningstagande.

  Utskottet har också hört myndigheter vars verksamhet berörs av alkoholfrågor, så som polisen och tullen. Dessa myndigheter har också deltagit i beredningen av propositionen. I propositionen nämns således de negativa följder av en ökad alkoholkonsumtion som motsvarar dessa myndigheters uppfattningar. Under utskottets sakkunnigutfrågning framkom ingen särskild synpunkt som inte skulle ha framförts i propositionen.

Slutsatser

Utskottet anser att propositionen är utförlig och innehåller de uppgifter som behövs för beslutsfattande. De sakkunniga som utskottet har hört har inte kunnat framföra en bättre uppskattning av verkningarna än den som framförs i propositionen.

Det är närmast två huvudalternativ som har varit uppe när ärendet har behandlats. Det ena alternativet är den linje som Sverige gått in för, dvs. att skatterna inte sänks i samband med att kvoterna för resandeinförsel slopas. Det andra alternativet är det som regeringen har föreslagit, dvs. att sänka skatterna så pass mycket att den statistikförda konsumtionen kvarstår i Finland, men inte mer. De enda konkreta tilläggsförslagen har varit att sänka skattennivån på öl till 70 procent. Ingen av de sakkunniga som utskottet har hört har till exempel föreslagit en mer försiktig sänkning av starkspritsaccisen. Beslut om beskattningen av starka alkoholdrycker bör dessutom fattas med beaktande av att starkspritens andel av tullens beslag hittills varit 80 procent.

Utskottet anser på grundval av inhämtad utredning att hotbilderna är större och svårare att komma till rätta med om skattenivån inte anpassas. De problem som uppstår kan vara sådana att de kanske aldrig går att övervinna. Ett särskilt orosmoment är att den grå ekonomin ska breda ut sig och dess olika negativa följdverkningar sprida sig, menar utskottet. Dessutom är risken stor för skattebortfall, förlust av arbetstillfällen inom den del av industrin som har samband med alkoholnäringen och eventuellt för att den inhemska bryggeribranschen försvinner. Vissa finländska bryggeriföretag har redan nu bryggerier i de baltiska länderna för dessa länders konsumtion. Det krävs endast 0,5—1 år för att föra över tillverkningen från Finland till Baltikum enligt de sakkunniga som utskottet hört.

Utöver det nämnda hotet måste man också bedöma vilka skador alkoholkonsumtionen medför. Alkoholkonsumtionen kommer enligt uppskattningar att öka i vilket fall som helst oavsett skattelösningen. Det som lösningen påverkar mest är vilken konsumtion som bedöms öka, den statistikförda eller den icke-statistikförda. Detta gäller enligt utskottets uppfattning även starka alkoholdrycker.

Utskottet tillstyrker på grundval av det ovan sagda propositionen. Utskottet håller också med om att det är fråga om en övergripande lösning som har att göra med hela samhällsekonomin och människors välbefinnande. Utskottet stöder därför de åtgärder som regeringen föreslår i syfte att effektivisera uppföljningen, informationen och övervakningen. Målsättningen måste i detta avseende vara ambitiös. Om viljan är tillräckligt stark underlättas både samhällets och individens agerande i en ny situation.

Utskottet föreslår dessutom att småbryggeriernas skattelättnader justeras enligt vad som föreslås nedan. Eftersom propositionen utgör en noggrant förberedd helhet vars delar har anpassats till varandra för att nå de mål som nämnts i början anser utskottet att den skattenivå som föreslås för öl och cider inte bör ändras i detta skede.

Lagmotionerna

LM 122/2003 rd.

Utskottet har ovan behandlat riskerna med att inte anpassa skattenivån på alkohol så att den ligger närmare skattenivån i andra medlemsstater. Riskerna gäller även de situationer där skattesänkningarna gäller alla andra alkoholdrycker än de starka alkoholdryckerna. Utskottet stöder därför inte förslaget att inte ändra skattenivån på de starka alkoholdryckerna.

Enligt skattestrukturdirektivet (92/82/EEG) ska en och samma skattenivå tillämpas på alla i direktivet definierade likadana produkter oavsett användningsändamål. Förslaget om återbäring av alkoholaccisen på vin och öl till restaurangerna är således inte förenligt med gemenskapsrätten.

I lagmotionen föreslås också en möjlighet att registrera resandeinförsel. Den möjligheten är problematisk både med tanke på direktiv 92/12/EEG och de allmänna principerna för den inre marknaden. Syftet med direktivet är att garantera fri rörlighet på den inre marknaden för accisbelagda produkter. Detta syfte och de allmänna inremarknadsprinciperna förhindrar också systematiska kontroller och stickprovskontroller vid gränserna. Enligt uppgift går det inte heller att hänvisa till artikel 30 i EG-fördraget, som medger begränsning av den fria rörligheten för varor på den inre marknaden med hänvisning till bland annat människors hälsa, allmän moral och allmän ordning. Ett krav för tillämpning av den artikeln är att det inte finns gemenskapsbestämmelser på området. Eftersom sekundärlagstiftningen innehåller bestämmelser om hur mycket resenärer får föra in går det inte att hänvisa till artikel 30.

LM 123/2003 rd.

Utskottet har godtagit synsättet enligt vilket den skattesänkning som regeringen föreslår är minsta möjliga för att bekämpa riskerna med att "den grå importen" och den icke-statistikförda konsumtionen ökar. Utskottet stöder därför inte lagmotionen enligt vilken accisen på starka alkoholdrycker och mellanprodukter skulle sänkas mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt uppgift är dessutom lagmotionens uppskattningar av antalet resenärer låga med tanke på skattesänkningen och prognoserna om ökningen av resandeinförseln orealistiskt låga.