Motivering

Regeringens proposition med förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2006 minskar statens inkomstskatteintäkter nästa år med ca 540 miljoner euro. Inflationsjusteringens andel av lindringen i inkomstskatteskalan är ca 150 miljoner euro.

I skattedebatten har kristdemokraterna anfört att det från ett socialt perspektiv vore rättvisare att inrikta skattesänkningarna på den s.k. matmomsen. En sådan skattelindring skulle gagna alla medborgare lika, mätt i euro, men de grupper vars matutgifter är störst i relation till totalutgifterna skulle vinna mest på en sänkt matmoms.

Utöver en sänkning av matmomsen borde skalorna inflationsjusteras med 2 procent och marginalprocenten för den lägsta inkomstklassen sänkas med 1 procentenhet.

Motivering

Vänsterförbundet kräver rättvisa i skattepolitiken

Vi är inte nöjda med den skattepolitik som regeringen med Vanhanen och Heinäluoma (tidigare Kalliomäki) i spetsen har drivit och som visserligen innebär lindringar i de lägsta inkomstklasserna som är några bråkdels procent större än i de högsta inkomstklasserna, där skattesänkningen räknad i euro givetvis blir mycket större än vad inflationen skulle motivera.

Vänsterförbundet stöder en skatte- och samhällspolitik som främjar rättvisa och jämlikhet. Den skattepolitik som Vanhanens och Heinäluomas regering nu driver ökar dessvärre inkomst- och förmögenhetsklyftorna bland annat av följande skäl:

• beslutet att från skatteskalan för 2007 slopa en av de fem inkomstgrupperna kan betraktas som ett förspel till en platt skatt,
• sänkningen och slopandet av förmögenhetsskatten från 2006 för några tiotusen av de rikaste i Finland minskar skatteintäkterna med 130 miljoner euro,
• beslutet att lämna förmånerna utanför förvärvsinkomstavdraget vilket i fråga om pensioner visserligen kunde gottgöras med en tillräcklig nivåförhöjning av folkpensionen,
• lindringen av näringsbeskattningen och genomdrivandet av skattelättnader som klart överskrider inflationens verkningar, vilket försvårar finansieringen i synnerhet av välfärdsservice till låginkomsttagare.
• beslutet i regeringsprogrammet och det färska grundtrygghetsprogrammet att höja minimigränserna för fastighetsskatten och vissa avgifter, vilket innebär att beskattningen får en allt mindre social tyngdpunkt, låt vara att besluten ännu inte har genomförts.

Regeringen vill inte heller höja arbetsmarknadsstödet vilket i någon mån skulle motsvara skattelättnaderna till löntagarna. När det gäller studiestödet är regeringen beredd att öka studielånets andel på bekostnad av studiestödet.

I samband med behandlingen av regeringens proposition om ändringar i inkomstskattegrunderna (RP 117/2005 rd) föreslår vi i utskottet en justering av förvärvsinkomstavdraget i statsbeskattningen när det gäller arbetsinkomster så att avdraget faller bort i snabbare takt än vad regeringen föreslår när inkomsterna ökar. Dessutom föreslår vi att det bereds bestämmelser om motsvarande avdrag när det gäller socialskyddsförmåner som nu inte berörs av förvärvsinkomstavdraget.

I denna reservation ingår ett förslag till skatteskalan för 2006 där ingen justering av marginalskatteprocenten görs i fråga om de högsta inkomsterna. Enligt vårt förslag är marginalskatteprocenten för den nästhögsta inkomstklassen fortsättningsvis 26,0 och för den högsta inkomstgruppen 33,5. Vi vill dessutom dra gränsen för den högsta inkomstklassen vid inkomster som överstiger 51 000 euro när regeringen och utskottets majoritet vill lägga gränsen vid 58 200 euro. Enligt vårt förslag är skatten för 58 200 euro 10 500 euro år 2006, dvs. i praktiken samma belopp som i år. Detta innebär en skärpning av skatten i de högsta inkomstklasserna motsvarande höjningen av sjukförsäkringspremierna.

En följd av de skattelättnader som regeringen nu föreslår och som klart överstiger inflationen står Vanhanens och Heinäluomas regering inför en så snäv utgiftsram att den varken kan eller vill underhålla vägar och järnvägsbanor eller leverera tillräcklig kollektivtrafik.

Inför föregående riksdagsval varnade socialdemokraterna väljarna för Samlingspartiets linje som de då sade skulle leda till försämrad service. Efter valet har socialdemokraterna i regeringen drivit en samlingspartistisk skattepolitik.

En proportionell skatt hör inte hemma i ett nordiskt välfärdssamhälle

När regeringen nu uppger att den tänker slopa en inkomstklass i skatteskalan och därmed ta ett steg mot proportionell skatt föreslår vi ett uttalande som tar avstånd från dessa planer. Regeringens beslut att slopa en inkomstgrupp i skatteskalan kan gott karakteriseras som förberedelser för en plattskatt, ett steg som syftar till att göra slut på den progressiva inkomstskatten eller åtminstone att avsevärt platta ut den. Från centerhåll har man i offentligheten hört förslag till att antalet inkomstskattegrupper borde minskas ytterligare. I linje med detta har exempelvis finansutskottets ordförande Olavi Ala-Nissilä föreslagit att skatteklasserna ska vara två eller tre.

Utmärkande för det nordiska välfärdssamhället, där man eftersträvar ett rättvist och jämlikt samhälle som tryggar medborgarnas ställning i olika livssituationer, är en progressiv och hög skatt. Detta är enda sättet att över huvud taget finansiera ett välfärdssamhälle. I Europa är det däremot i ekonomiskt hänseende mindre utvecklade länder som nyss gjort sig fria från nomenklaturans diktatur som tillämpar en proportionell skatt.

Vänsterförbundet stöder också i fortsättningen en progressiv beskattning för att finansiera välfärdssamhället.

Motivering

I reservationen föreslås mindre skattelättnader i de högsta inkomstklasserna än i regeringens proposition. Regeringens skattereduceringsförslag är alltför generösa med hänsyn till hållbara statsfinanser och det finns anledning att befara att en inskränkning av skattebasen i framtiden försvårar finansieringen av välfärdsservicen.

Regeringen föreslår att inkomstbeskattningen lindras med sammanlagt 990 miljoner euro. De föreslagna skattelättnaderna har delvis samband med kompensering av ändringar i sjukförsäkringssystemet, delvis med en inflationsjustering. Till denna del har Gröna riksdagsgruppen ingenting att anmärka mot skattelättnaderna.

Regeringens budgetförslag uppvisar ett underskott och redan nu vet man att kommunernas ekonomi kommer att stramas åt ytterligare nästa år. Gröna riksdagsgruppen anser att sådana skattelättnader som regeringen nu föreslår inte lämpligen bör genomföras i detta skede och att en del av dem borde omprövas. Den marginal som därigenom uppstår kan, som vi hävdar i vår skuggbudget, användas till betydande ökningar av kommunernas statsandelar.

Regeringen har under innevarande valperiod redan genomfört omfattande skattesänkningar. Alla dessa ändringar i beskattningen har motiverats med en förbättrad konkurrenskraft och sysselsättning. Det finns ändå inte någon entydig utredning om vilka de totala verkningarna på samhällsekonomin har varit.

Lejonparten av en ökad köpkraft bör komma låginkomsttagarna till godo. I regeringens proposition gäller största delen av skattelättnaderna dem som förtjänar över 2 800 euro i månaden. Vi föreslår därför att inkomstskatteskalan juseras så att de som förtjänar mindre än 2 800 euro per månad får tillgodogöra sig den skattelättnad regeringen föreslår fullt ut, de som förtjänar 2 800 — 4 800 euro per månad får en skattelättnad som motsvarar ungefär en tredjedel av den föreslagna medan de som förtjänar 4 800 euro och mer per månad inte får någon annan skattelättnad än den som motiveras med inflationsjusteringen.

Samtidigt föreslår vi att regeringen i fortsättningen motiverar sina skattepropositioner bättre så att de jämförelsetal som finns att tillgå utgör en del av propositionens innehåll och att framställningssättet gör det lättare att jämföra olika alternativ. Skattebeslut innebär alltid att det rör sig om betydande eurobelopp och lagstiftningen borde därför basera sig på en så omfattande och övergripande beredning som möjligt.