Allmän motivering
Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Propositionen är en reform av lagstiftningen om skatteförvaltningen
och syftet är att förvaltningsgrenen i fortsättningen
ska klara av sina uppgifter ännu bättre. Det viktigaste
förslaget är att förvaltningen inte längre
ska vara uppdelad på två steg. I stället
inrättas en ny myndighet, Skatteförvaltningen,
med hela landet som tjänsteområde. Propositionen
ger en rättslig grund för lösningen med
ett enda verk. Däremot kommer beskattningsbestämmelserna
i olika lagar att ändras först i andra etappen
av reformen, omkring 2010.
Den andra stora reformen är att bevakningen av skattetagarnas
rätt omorganiseras. Syftet är för det
första att bevakningen ska skrivas in i lag som en uppgift
för Skatteförvaltningen. För det andra
sammanförs det splittrade och ojämna systemet
med skatteombud till en särskild enhet med uppgift att
svara för bevakningen av skattetagarnas rätt och
för att föra deras talan. Därför inrättas
det en enhet för bevakning av skattetagarnas rätt.
Den ska således ingå i Skatteförvaltningen
men arbeta helt självständigt.
Det tredje temat i propositionen är mindre och gäller
en precisering av besvärsförfarandet mellan Skatteförvaltningen
och förvaltningsdomstolen. Tanken är att förvaltningsdomstolarna
i fortsättningen ska ha hand om skattebesvär ända från
början, som den så kallade officialprincipen vid överklagande
inom förvaltningen kräver. Det betyder att förvaltningsdomstolarna
ska stå för hörandeförfarandet
vid skattebesvär i stället för som nu
skatteförvaltningen. Än så länge
ska ändringen bara gälla de typer av skatter där
en skattebesvärsnämnd är första
besvärsinstans eller där det i övrigt
finns ett obligatoriskt rättelseförfarande i första
instans.
Propositionen är en fortsättning på de
många reformerna från 1990-talet och detta decennium för
att utveckla strukturen inom skatteförvaltningen och förbättra
beskattningsförfarandet. Regeringen hänvisar till
reformen från 1993 då vi införde en förvaltningsstruktur
i två steg. Dessutom refererar regeringen till propositioner som
har varit viktiga för skatteförfarandet: RP 57/2004
rd, RP 91/2005 rd och RP 189/2006 rd. De har alla
skapat förutsättningar för att verkställa
beskattningen flexibelt och effektivt sett både ur de skattskyldigas
och ur skattetagarnas synvinkel.
Propositionen ingår också som ett led i ett större
lagstiftningsprojekt för att se över skatteförfarandet
och omorganisera skatteförvaltningen, vilket också sägs
ovan. Ambitionen är att finna smidiga lösningar
på de förändringskrav som kommer av att
befolkningen och företagsamheten allt starkare koncentreras
till Södra Finland och andra tillväxtcentra. Dessutom är
tanken att fullfölja utvecklingsstrategierna för
produktiviteten inom offentlig förvaltning.
Propositionen är visserligen betydelsefull för verksamheten
inom skatteförvaltningen, men den har inga direkta effekter
för medborgarna eller företagen. Effekterna kommer
snarare fram indirekt när bestämmelserna tillåter
att skatteförvaltningen ordnar sitt arbete och sina uppgifter
oavsett geografiska tjänsteområden på bästa möjliga
sätt bland annat med avseende på expertis, serviceförmåga
och effektivitet.
Grundlagsutskottets utlåtande
Grundlagsutskottet anser att lagförslagen kan behandlas
i vanlig lagstiftningsordning, men föreslår en
del preciseringar i bestämmelserna om skatteförvaltningen
i det första lagförslaget.
Huvudförslaget i propositionen.
Preciseringarna gäller över huvud taget inte
huvudförslaget i propositionen, alltså att införa
en myndighetsorganisation i ett steg med hela landet som tjänsteområde
(1—4 §). Grundlagsutskottet påpekar visserligen
att bestämmelserna är mycket allmänt
formulerade, men anser ändå att de uppfyller kraven
på bestämmelser i lag enligt 119 § 1 och
2 mom. i grundlagen. Dessutom påpekar grundlagsutskottet
särskilt att den mycket allmänna formuleringen
i 119 § avser att tillåta flexibel utveckling
inom statsförvaltningen. Dessutom anser grundlagsutskottet
de föreslagna bestämmelserna vara korrekta med
avseende på de språkliga rättigheterna.
Beslut om enheter inom statsförvaltningen ska också kunna
fattas genom enskilda förvaltningsbeslut, och inte bara
genom författningar. På den punkten hänvisar
grundlagsutskottet till 119 § 2 mom. i grundlagen och anknytande
tilllämpningspraxis. Följaktligen kan bestämmelser
om de regionala och lokala huvudkontoren inom Skatteförvaltningen
ingå i arbetsordningen för ett rikstäckande
verk utan att grundlagen ställer hinder i vägen.
Samtidigt bör ändå 5 § 1 och
2 mom. i det första lagförslaget preciseras bland
annat för att undanröja vissa överlappande
bestämmelser.
Överföring av beskattningsuppdrag.
Också grundlagsutskottets synpunkter på överföring
av beskattningsuppdrag (24 §) spelar en viktig roll för
de primära förslagen i propositionen. Med avseende
på rättssäkerheten enligt 21 § i
grundlagen spelar det nämligen ingen roll var en skattskyldigs
sak behandlas. Uppfattningen grundar sig på att alla skatteverk
och skatterättelsenämnder följer samma
förvaltningsrättsliga författningar och
samma materiella skattelagstiftning. Följaktligen medverkar
också ambitionen att till exempel jämna ut arbetsbördan
mellan skatteverken till att de skattskyldigas ärenden
behandlas snabbare. Därmed kan skyldigheterna i 21 § i grundlagen
fullföljas.
Grundlagsutskottet anser visserligen att bestämmelserna
om överföring av uppgifter är acceptabla
och tillräckligt exakta. Ändå bör
uppgifter inte föras över genom föreskrifter
av Skatteförvaltningen, utan genom förordning
av finansministeriet.
Generaldirektörens ställning.
Grundlagsutskottet föreslår ett flertal strukturella ändringar
i bestämmelserna. De gäller för det första
generaldirektören. Bestämmelserna måste
preciseras när det gäller generaldirektörens
behörighet att utfärda normer och rätt
att överta beslutanderätten (7 §). Över
lag talar grundlagsutskottet för inskränkt beslutanderätt
för generaldirektören. Dessutom kräver
grundlagsutskottet att behörighetskraven för generaldirektören
skrivs in i lag.
Övriga anmärkningar.
Grundlagsutskottet behandlar också Ålands
särställning (4 §), språkdräkten
(9 §), avgränsning av den nya särskilda skattelättnaden
(16 §) och behandling av förvaltningsklagan (23 §).
Avslutningsvis påpekar grundlagsutskottet att den svenska
versionen av propositionen håller låg språklig
nivå och anser att lagförslagen på svenska
och motiven till dem bör uppmärksammas på behörigt
sätt.
Finansutskottet behandlar grundlagsutskottets ändringsförslag
under övervägandena och i detaljmotiven.
Finansutskottets ståndpunkt
Inledningsvis behandlar utskottet de tre viktigaste temana i
propositionen och tar därefter ställning till
grundlagsutskottets synpunkter.
Förvaltningsstrukturen
Finansutskottet har konsekvent en positiv inställning
till de långsiktiga utvecklingsprojekten inom skatteförvaltningen.
Det primära syftet har varit att förbättra
beskattningsförfarandet och omorganisera arbetet enligt
dagens ändringsbehov och inom ramen för den nya
informationstekniken. Samtidigt har det på ett naturligt sätt
gått att tillgodose produktivitetskraven inom offentlig
förvaltning. Propositionen är ett led i denna
process och är därför både nödvändig
och lämplig.
Ändringarna har inga större praktiska effekter än
på sin höjd på hur bevakningen av skattetagarnas
rätt är organiserad och styrs. För de övriga
rikstäckande enheterna är de planerade ändringarna
främst författningstekniska i ett första steg
som gäller uppbörd, indrivning och redovisning
av skatter, datatekniska frågor, automatiserade tjänster
och förvaltningsuppgifter. Funktionerna är i hög
grad centraliserade redan nu.
För att få en heltäckande bild måste
propositionen trots allt bedömas utifrån de föreslagna strategiska
riktlinjerna för skatteförvaltningen.
Ett av de strategiska målen är att beskattningsarbetet
ska automatiseras ytterligare. Vidare är det tänkt
att funktioner som gäller samma kundgrupper i ett första
steg ska sammanföras regionalt och i ett andra steg rikstäckande
till en och samma enhet. Reformen tar alltså sikte på en förvaltning
med person- och företagsbeskattning ordnad rikstäckande
efter kundgrupp i färre enheter än nu.
Samtidigt kommer skatteförvaltningen att ytterligare
koncentrera arbetsuppgifter som kräver särskild
kompetens, till exempel beskattningen av allmännyttiga
sammanslutningar och stiftelser. Tanken är att alla enheter
på så sätt ska få adekvat expertis
och god serviceförmåga. De ska kunna tillgodose
särskilda kundgruppers behov av tjänster, styrning
och övervakning bättre än den nuvarande
regionalt uppbyggda organisationen. Samtidigt medverkar omorganiseringen till
större samordning av beskattningen.
Med avseende på dessa grundläggande riktlinjer
och mål är propositionen nödvändig
och kan tillstyrkas i det första steget. Också de
sakkunniga var över lag för att propositionen
ska godkännas.
Regeringens linje är motiverad också med avseende
på de personella resurserna. När verksamheterna
omorganiseras i hela landet, kan man samtidigt säkerställa
att personal inte behöver sägas upp eller flyttas
av produktionstekniska orsaker. Detta ligger också i linje
med principbesluten om personalen inom skatteförvaltningen.
Bevakningen av skattetagarnas rätt
Den största omställningen i ett första
steg är alltså att bevakningen av skattetagarnas
rätt koncentreras till en enda enhet med rikstäckande
befogenheter. Detta är motiverat, inte minst för
att främja samordnad beskattning också vid överklagande
av skattefrågor. Tack vare den nya centraliserade organisationen
och styrningen kan skatteombudens verksamhet samordnas. Hittills har
de varit oberoende på individnivå.
Det är också befogat att bevakningen av skattetagarnas
rätt blir en uppgift för Skatteförvaltningen
och att arbetet också inbegriper att bevaka andra än
statliga skattetagares intressen. Andra skattetagare har, enligt
utskottet, tryggade rättigheter i och med att kommuner,
församlingar och Folkpensionsanstalten garanteras självständig
besvärsrätt. Rätten ska dessutom utövas av
särskilt utsedda skatteombud på Enheten för bevakning
av skattetagarnas rätt.
Den självständiga besvärsrätten är
befogad framför allt för att garantera kommunerna
den självständiga beskattningsrätt som
de har enligt 121 § 3 mom. i grundlagen. Det handlar i
sista hand om att garantera övriga skattetagares rätttigheter
i situationer då enhetens och skattetagarens uppfattningar
går i sär i enskilda intressebevakningsärenden.
Som regeringen säger är bestämmelserna
principiella och förfarandet tänkt att tillämpas
i undantagsfall.
De företrädare för skattetagarna
som utskottet hörde talar för modellen. De underströk
emellertid att bevakningen ska vara självständig
och få tillräckligt med resurser också i
fortsättningen. Den planerade samarbetsgruppen måste dessutom
få faktiskt inflytande eftersom den lägger upp
utvecklingsstrategierna för bevakningen av skattetagarnas
rätt och samarbetet i enheten. — Utskottet håller
med om detta.
Ändringar i processledningen vid besvär
Utskottet tillstyrker förslaget att flytta över
processledningen för behandlingen av skattebesvär ända
från början till förvaltningsdomstolen,
som alltså ska höra parterna. Det förtydligar
situationen för både parterna och domstolen. Dessutom får
förvaltningsdomstolarna en genuin möjlighet att ägna
sig åt materiell processledning direkt när besvären
väcks. Det är också mycket sannolikt
att reformen ökar medborgarnas allmänna förtroende
för rättssystemet eftersom besvärsfasen
då klart och tydligt är åtskild från
beslutsfattandet inom skatteförvaltningen.Den typen
av lösning förordas också av prof. Matti Myrsky
i artikeln "Eduskunnan oikeusasiamies ja verotus", tidningen Verotus
5/2007, s. 486.
Utskottet ställer sig också bakom begränsningen
om att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt
inte ska behöva höra parterna i obetydliga skattefrågor,
det vill säga när skatten på grund av
besvär kan ändras med högst 3 000
euro. Enheten ska dock kunna höra parterna i förekommande
fall och i principiellt viktiga frågor. Följaktligen
blir hörandeprocessen enklare.
De sakkunniga påpekade att motiven till propositionen
i alltför hög grad baserar sig på principiella
frågor. Lösningarna bör i stället
mer ta hänsyn till praktiska aspekter. Utskottet vill här påminna
om rättssäkerhets- och förtroendeaspekterna
och tillstyrker förslaget utan ändringar. Dessutom
har justitieministeriet och förvaltningsdomstolarna själva
till största delen förhållit sig positiva
till de föreslagna ändringarna.
Det är i vilket fall som helst viktigt att reformen
tillförs adekvata resurser från första
början för att förvaltningsdomstolarna
ska kunna arbeta smidigt. — Regeringen räknar
med att reformen på sikt kommer att minska behovet av årsverken
när hörandeförfarandet får fasta
former och förenklas.
Grundlagsutskottets ändringsförslag
Finansutskottet håller huvudsakligen med grundlagsutskottet. Ändringsförslagen
motiveras närmare i detaljmotiveringen.
Däremot anser utskottet att det inte är befogat att
i lagen inskränka generaldirektörens beslutanderätt
utöver de konkreta ändringar som grundlagsutskottet
föreslår. Det finns heller ingen orsak att ändra
bestämmelserna om överföring av beskattningsuppdrag.
Generaldirektörens beslutanderätt.
Utskottet tillstyrker alltså att enskilda skattefrågor
undantas generaldirektörens beslutanderätt och
att rätten att utfärda normer och verkställa
beslut skiljs åt också på regelnivå.
Däremot finns det ingen anledning att i lagen inskränka
generaldirektörens beslutanderätt på något
annat sätt.
På det hela taget kommer beslutanderätten
att fördelas mellan enheterna inom Skatteförvaltningen
och enhetscheferna, precis som nu. Redan Skatteförvaltningens
storlek och arbetsuppgifternas omfattning kräver en sådan
lösning.
För en decentraliserad maktfördelning talar också det
faktum att bestämmelser om enheterna och deras huvudsakliga
uppgifter kommer att ingå i förordning av statsrådet.
Utskottet ser ingen särskild anledning att utöka
regleringen på lagnivå när enskilda skattefrågor
inte längre ska ingå i generaldirektörens
beslutanderätt. Det kunde medföra oklarheter till
exempel kring befogenheter och högsta myndighet, och skapa
förvirring kring myndighetsstrukturen.
Överföring av beskattningsuppdrag.
Bestämmelserna i 24 § motsvarar 13 § i
den gällande lagen om Skatteförvaltningen. Paragrafen
ger Skatteförvaltningen rätt att förordna
om överföring av uppgifter på vissa exakt
avgränsade villkor. Bestämmelsen tillåter
alltså avsteg från annan lagstiftning om behörigt
skatteverk och skatterättelsenämnder.
Bestämmelsen behövs fram till dess att befogenhetsbestämmelserna
i olika skattelagar, alltså gällande bestämmelser, ändras
i det andra steget av reformen. Då kommer Skatteförvaltningen
att vara behörig myndighet enligt alla skattelagar och
uppgiftsfördelningen kommer över hela linjen att
bestämmas genom förordning av statsrådet
och i arbetsordningen för Skatteförvaltningen.
Till exempel 13 § i lagen om skatteförvaltningen
har tillämpats för att förordna om skattskyldiga
som beskattas av Koncernskattecentralen eller för att flytta över
en del av personbeskattningen från Helsingforsregionen
till andra delar av landet för att jämna ut arbetsbördan.
Beslutet av generaldirektören innehåller mycket detaljerade
kriterier för hur fallen får fördelas till
exempel över skattebyråerna.
Grundlagsutskottet har alltså över lag en
positiv inställning till bestämmelserna. Dessutom är bestämmelsen
exakt med avseende på i vilka situationer och under vilka
förutsättningar uppgifter får överföras.
Grundlagsutskottet anser det dock inte vara helt korrekt att den
här typen av omorganiseringar som avviker från
annan lagstiftning görs genom föreskrifter av
en central förvaltningsmyndighet. Grundlagsutskottet vill att överföringar
ska göras genom förordning av finansministeriet. — Dessutom
påpekar grundlagsutskottet att paragrafrubriken ska tala
om "överföring av uppgifter" för att
motsvara sitt innehåll.
Finansutskottet föreslår att paragrafrubriken ändras.
Däremot menar utskottet att det nuvarande förfarandet
får fortsätta under den relativt korta övergångsperioden.
Därmed är det Skatteförvaltningen som
ska besluta om överföringar efter föredragning
av generaldirektören, precis som nu.
Paragrafen tillåter att arbete förs över
i situationer då beskattningen kräver särskild
expertis eller när en överföring behövs
för att jämna ut arbetsbördan och arbetsuppgifterna.
Dessutom räknar paragrafen upp vilka grupper överföringsrätten
kan gälla förutsatt att de allmänna kriterierna
uppfylls. Bestämmelsen är alltså exakt
avgränsad. Det finns följaktligen inget generellt
behov av avvikande bestämmelser för övergångsperioden,
särskilt som Skatteförvaltningen kommer att bli
den behöriga myndigheten om några år
när resten av skattelagarna ändras.
Uppföljning
Det är angeläget att effekterna av reformen
följs upp och rapporteras till exempel i nästa
steg av lagreformen. Detta gäller särskilt Enheten
för bevakning av skattetagarnas rätt, enhetens
procedurer och utvecklingsstrategier, men också samarbetet
med andra skattetagare.
Detaljmotivering
Utskottet föreslår följande ändringar
i det första lagförslaget:
4 §. Enheter.
Bestämmelsen gäller enheterna i den nya myndigheten,
Skatteförvaltningen. Myndigheten ska innefatta Skattestyrelsen,
skatteverken och andra enheter. Utskottet föreslår
ett nytt 4 mom. där det sägs att också Ålands
skattebyrå på Åland ingår i
Skatteförvaltningen.
Med avseende på Ålands särställning
och de språkliga förhållandena är
det korrekt att lagförslaget också nämner Ålands
skattebyrå, påpekar grundlagsutskottet i sitt
utlåtande.
5 §. Skatteförvaltningens och enheternas
arbetsordningar.
I 1 mom. föreskrivs det om närmare bestämmelser
som ska finnas i arbetsordningen för Skatteförvaltningen.
I 2 mom. föreskrivs det om arbetsordningen för
enheterna inom Skatteförvaltningen. Momenten innehåller
vissa överlappningar beträffande enheternas verksamhetsområden.
Därför bör bestämmelsen preciseras
på det sätt som grundlagsutskottet föreslår.
Följaktligen ska det med stöd av 1 mom. utfärdas
närmare bestämmelser om enheternas huvudkontor och
med stöd av 2 mom. om deras verksamhetsområden. — Enligt
4 § föreskrivs det i och för sig genom
förordning av statsrådet om enheternas verksamhetsområden.
7 §. Generaldirektörens uppgifter och beslutanderätt.
Bestämmelsen anger generaldirektörens ställning.
Enligt 2 mom. beslutar generaldirektören bland annat om
att utfärda rättsregler som ingår i Skatteförvaltningens
behörighet. Dessutom kan generaldirektören med
stöd av 3 mom. överta rätten att avgöra ärenden
som hör till någon enhet inom Skatteförvaltningen.
Bara frågor som anges i 14—17 § och gäller
bevakningen av skattetagarnas rätt är undantagen
denna behörighet.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
för det första preciseras så att det
framgår att rätten att avgöra frågor
kring rättsregler är åtskild från
generaldirektörens övriga beslutanderätt.
Därför måste ett nytt 3 mom. läggas
till där det föreskrivs att generaldirektören
beslutar om att utfärda rättsnormer efter föredragning
av behörig tjänsteman. Frågorna ska dessutom
förberedas åtskilda från förvaltningsbeslut
som gäller tilllämpningen.
Vidare bör enskilda skattefrågor undantas
generaldirektörens beslutanderätt. Generaldirektören
ska följaktligen inte kunna fatta enskilda skattebeslut
eller avgöra andra enskilda ärenden som gäller
skatter. I sådana frågor ska den behöriga
enheten inom Skatteförvaltningen ha beslutanderätt,
och i sista hand enhetschefen.
Generaldirektören ska således bara kunna överta
beslutanderätten i beskattningsfrågor som gäller
generella eller samordnade råd vid respektive enheter.
Det framgår också av propositionen att syftet är
att generaldirektören inte ska utöva sin rätt överlag
annat än i frågor som är viktiga för
hela skatteförvaltningen.
De föreslagna ändringarna ska närmast
ses som preciseringar än ändringar i sak och de
ligger i linje med de syften som nämns i propositionsmotiven.
Men grundlagsutskottet påpekar att syftet uttryckligen
bör framgå av lagrummet. Med tanke på den
allmänna tilltron till förvaltningen är
det likaså motiverat att separera de uppgifter där
man utövar normgivningsmakt från de som handlar
om verkställighet. Även om grundlagen saknar bestämmelser
om hur en myndighets normgivningsmakt i varje enskilt fall ska ordnas är
separeringen särskilt viktig i beskattningsförfarandet,
som i praktiken berör alla individer.
9 §. Närmare föreskrifter och bestämmelser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet
när närmare föreskrifter och bestämmelser
utfärdas om bl.a. personalen, tjänstetillsättning
och behörighetsvillkor. Utskottet föreslår att
uttrycket "närmare bestämmelser" ersätts med
"detaljerade bestämmelser" i 1 mom. Därmed elimineras
den språkliga inkonsekvens som grundlagsutskottet har påtalat.
Anmärkningen är en följd av att lagförslaget
helt saknar bestämmelser om behörighetsvillkor
för Skatteförvaltningens personal. Det är
därför inte heller möjligt att utfärda
närmare bestämmelser om saken.
15 §. Hörande av Enheten för bevakning
av skattetagarnas rätt innan ett ärende avgörs.
Paragrafen anger vem som kan höra enheten för
bevakning av skattetagarnas rätt innan ett ärende avgörs.
Dessa är en enhet inom Skatteförvaltningen eller
en skatterättelsenämnd. Utskottet föreslår
att uppräkningen för klarhetens skull kompletteras
med centralskattenämnden, som verkar i anknytning till
Skattestyrelsen utan att i organisatoriskt hänseende vara
en del av Skatteförvaltningen.
16 §. Särskild skattelättnad.
Paragrafen möjliggör en ny typ av skattelättnad
när Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt,
för att få ett förhandsbesked, har sökt ändring
i beskattningen och den skattskyldige eller betalningsskyldige har
påförts skatt eller avgift. Skatteförvaltningen
kan i sådana fall också på tjänstens
vägnar helt eller delvis bevilja befrielse från
skatt eller avgift som tillfaller staten, från samfunds inkomstskatt,
från skatteförhöjning och från dröjsmålspåföljder
och andra påföljder. Kommunerna föreslås
få motsvarande rätt i fråga om kommunalskatt.
Villkoret är då att ärendet ger
rum för tolkning, att högsta förvaltningsdomstolen
har meddelat beslut i ärendet och att det med avseende på likabehandlingen
av de skattskyldiga och betalningsskyldiga vore oskäligt
att driva in skatten. Beslutet om skattelättnad ska inte
kunna överklagas.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
preciseras så att den bättre motsvarar propositionsmotiven.
I 1 mom. 4 punkten stryks därför oskälighetskravet
på det sätt som även grundlagsutskottet
föreslår. Skattelättnad ska alltså kunna
beviljas när de övriga villkoren uppfylls, om
det är viktigt med beaktande av en likvärdig behandling
av de skatt- eller betalningsskydliga. Denna skrivning ändrar
inte lagförslaget i sak men motsvarar bättre dess
syfte.
Eftersom förfarandet med särskild skattelättnad är
avsett att vara ett exceptionellt förfarande bör
tolkningsmöjligheten enligt 1 mom. 1 punkten preciseras
med ett konstaterande om att det inte får finnas någon
vedertagen rättspraxis i den typ av ärenden som är
föremål för ändringssökande. Med
detta avses även situationer där rättspraxis
har förändrats. Preciseringen innebär att
bestämmelsen är tillämplig på skattetagarens basala
uppgifter så som de beskrivs exempelvis i 14 §.
Utskottet föreslår dessutom att det sista
momentet med besvärsförbud stryks, vilket även grundlagsutskottet
föreslår. Grundlagsutskottet har uttryckligen
påpekat att den särskilda skattelättnaden
skiljer sig från övriga skattelättnader genom
att syftet är att få fram ett förhandsbeslut om
en fråga som juridiskt kan tolkas på flera sätt.
De frågor som ska överklagas väljs ut
särskilt. I ett sådant sammanhang har bestämmelserna
en så tydlig rättslig koppling till likabehandling
av de skattskyldiga att besvärsförbudet måste
strykas.
Finansutskottet förenar sig om denna syn och konstaterar
dessutom att avgörandet inte kan tolkas extensivt när
det gäller andra besvärsförbud i skattelagstiftningen.
Dessutom anser utskottet att det är på sin plats
att utfärda en allmän bestämmelse om
saken i skatteförvaltningslagen eftersom möjligheten
till skattelättnad rör många typer av
skatt. Bestämmelsen lämpar sig väl i samband
med andra bestämmelser om Enheten för bevakning
av skattetagarnas rätt, eftersom denna typ av lättnader
har ett nära samband med enhetens verksamhet.
Ny 23 §. Behörighetsvillkor för
generaldirektören.
Utskottet föreslår en ny 23 § med
bestämmelser om behörighetsvillkor för
generaldirektören. Ändringsförslaget
har initierats av grundlagsutskottet. Behörighetsvillkoren
föreslås vara högre högskoleexamen,
förtrogenhet med förvaltningsområdet
och i praktiken visad ledarförmåga och ledarerfarenhet.
24 § (23 § i RP). Behandling och
avgörande av förvaltningsklagan.
Bestämmelsen gäller behörigheten
att avgöra förvaltningsklagan över Skatteförvaltningens
eller dess tjänstemäns verksamhet. Dessa ärenden
avgörs av generaldirektören om inte behörigheten
i arbetsordningen och inom ramen för bestämmelsen
har delegerats till en enhetschef. En förvaltningsklagan över
generaldirektören eller dennes ställföreträdare
avgörs av finansministeriet.
Utskottet föreslår en ändring enligt
vilken finansministeriet också ska avgöra en förvaltningsklagan över
Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt eller
dess tjänstemän. En klagan som riktas till Enheten
för bevakning av skattetagarnas rätt över
en tjänsteman där ska dock avgöras av
enhetschefen. Detta gäller inte en klagan över
enhetschefen själv.
Grundlagsutskottet tillstyrker denna ändring men hänvisning
till 21 § i grundlagen, som strävar efter att
trygga en god förvaltning och konsekvens i lagstiftningen.
Utan preciseringen kunde generaldirektören avgöra
också förvaltningsklagan över Enheten
för bevakning av skattetagarnas rätt, vilket inte är
förenligt med en rättsövervakande enhets
oberoende ställning. — Grundlagsutskottet tillägger ännu
att även om finansministeriet behandlar en eventuell klagan över
generaldirektören påverkar detta inte på något
sätt justitiekanslerns eller justitieombudsmannens uppgifter
eller befogenheter.
25 § ( 24 § i RP). Överföring
av beskattningsbehörighet.
Paragrafen behandlar överföring av uppgifter
mellan Skatteförvaltningens enheter. Grundlagsutskottet
har påpekat att rubriken borde motsvara bestämmelsens
innehåll. Paragraf-rubriken bör därför
preciseras så att den inte bara gäller överföring
av behörighet utan också överföring
av uppgifter. — Motsvarande ändring bör också göras
i de två följande paragraferna, dvs. 26 § (25 §)
om tillräcklig service vid överföring av
behörighet och 27 § (26 §) om publicering
av och upplysning om överföring av behörighet.