Motivering
Vad beslutet om ramarna för statsfinanserna betyder
för försvarsministeriets förvaltningsområde
I beslutet om ramarna för statsfinanserna 2009—2012
föreslår regeringen följande årliga
anslag för försvarsministeriets förvaltningsområde: 2404,
2311, 2336 respektive 2312 miljoner euro. Utgifterna utanför
ramen, t.ex. momsen, kommer att ligga kring 270 miljoner euro per år.
Enligt redogörelsen har anslagen för försvarsministeriets
förvaltningsområde dimensionerats med hänsyn
till att tidsplanen för utgifterna har lagts om på grund
av att beställningsfullmakterna för upphandling
av försvarsmateriel i den fjärde tilläggsbudgeten
för 2007 har förändrats. För
att kompensera truppminornas kapacitet kommer totalt 200 miljoner
euro att avsättas för upphandling av ersättande
system 2009—2016.
I rambeslutet reserveras totalt 197 miljoner euro under försvarsministeriets
och inrikesministeriets huvudtitlar för att främja
nätsäkerheten i den offentliga förvaltningen
(försvarsministeriets andel är 122,4 miljoner
euro). Utskottet noterar att inte minst nätangreppen hör
till de verkliga nya hotbilderna också för Finland.
Det måste skyndsamt ses till att myndighetsnäten fungerar
optimalt under normala och exceptionella förhållanden
och att de ställs under finska myndigheters kontroll. Mot
denna bakgrund är de öronmärkta pengarna
för att främja nätsäkerheten
verkligen välkomna.
För militär krishanteringsmateriel reserveras ett
engångstillägg på totalt 8 miljoner euro
under ramperioden, främst för upphandling av materiel
för krishanteringsstyrkan i Afghanistan. Anslaget är
mycket viktigt för att ge de finska ISAF-styrkorna bästa
möjliga egenskydd i en krävande omgivning.
Enligt utredning till utskottet medger rambeslutet 2009—2012
att verksamhetskapaciteten upprätthålls på kort
sikt, men däremot varken planerad kapacitetsutveckling
eller upprätthållande av materiell beredskap.
Underhåll och upphandling av reservdelar är i
mycket stora svårigheter. Det skulle behövas 30—40
miljoner euro mer per år för reservdelar. Utskottet
ser med oro hur bristen på reservdelar blir allt större och
vad det får för konsekvenser för försvarets kapacitet
och det nationella försvaret. Det gläder utskottet
att reservistutbildningen under ramperioden kommer att normaliseras
efter svackan 2006 och 2007.
För året 2012 innehåller rambeslutet
inte det årliga tillägg på 3 miljoner
euro för kapital- och underhållshyror för
lokaler som överenskommits i samband med försvarsförvaltningens
fastighetsreform. Där ingår inte heller
de tillägg som försvarsministeriet föreslagit
för att rusta upp lokaler och anlägga reservlandningsplatser under
ramperioden. I försvarsmaktens bygg- och projektplaner
har det beaktats att sprängämneslagringen måste
ställas på en nivå som uppfyller lagens
krav. Men det har inte gått att utverka nödvändig
extra finansiering för att bygga och modernisera sprängämneslagren.
I stället har en del av anslagen för försvarsförvaltningens
omkostnader måst avsättas för projektet.
En tredjedel av försvarsbudgeten kommer att användas
för upphandling av försvarsmateriel för
att vi ska kunna upprätthålla en trovärdig
nationell försvarskapacitet. Här ligger vi väl
framme i en europeisk jämförelse. Utskottet konstaterar
att försvarsbudgeten tack vare vårt kostnadseffektiva
värnpliktssystem för tillfället är
i balans och att vi årligen har 650—700 miljoner euro
till förfogande för materielupphandling. För
försvarsmakten är det viktigt att materielen kan
upphandlas nationellt, inte minst med tanke på den militära
försörjningstryggheten. Därför bör
vi absolut sikta på att materialupphandlingarna till minst
50 procent är av inhemskt ursprung.
Men för att trygga den inhemska försvarsindustrin
behövs det en bredare kundkrets än bara försvarsmakten.
Vid utfrågningen av sakkunniga poängterade försvarsindustrin
att vår försvars- och säkerhetsindustri
måste komma med ett specialiserat, konkurrenskraftigt och
integrerat bidrag till den militära kapaciteten, försörjningstryggheten
och säkerheten både nationellt och internationellt.
Så vitt utskottet kan se kräver vår finländska
försvars- och säkerhetsindustri, som dessutom är
en stor arbetsgivare i eget land, ett nära samarbete mellan
myndigheter och industri för att klara sig. Utskottet vill
här lyfta fram strategin för försvars-
och säkerhetsindustrin från juni 2007. I rapporten
läggs en lång rad åtgärder fram
som sträcker sig ända bort till 2009—2012.
Dokumentet är en bra grund för avsnittet om den
finska försvarsindustrin och dess framtid i redogörelsen.
Produktivitetsprogrammet
Enligt redogörelsen kommer försvarsmakten
att fullfölja produktivitetsprogrammet genom fortsatt utveckling
av sådana funktioner som inte hör till de egentliga
kärnfunktionerna. Receptet är effektivare egen
verksamhet och tjänsteupphandling hos utomstående,
utöver redan tidigare avtalade effektivitetsförbättrande
insatser som ska genomföras under ramperioden. Enligt rambeslutet
ska personalen inom försvarsministeriets förvaltningsområde
minskas med 1 083 årsverken före 2015 och det
ska ske genom nya åtgärder för att höja
effektiviteten. Dessutom har man redan tidigare kommit överens
om att personalen inom försvarsförvaltningen ska
minska med 1 890 anställda fram till 2011. Sammantaget
ska alltså personalen fram till slutet av 2015 ha minskat
med omkring 3 000 anställda, då den totala styrkan
kommer att vara under 14 000 anställda.
Utskottet konstaterar att om försvarsförvaltningens
personal minskar så att den ligger under 15 000, betyder
det att försvarets fredstida organisation och därmed
också den allmänna värnplikten blir hårt
pressade. Storleken och strukturen på försvarsförvaltningens
personal är frågor som ska avgöras i
den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen,
de kan inte bestämmas av produktivitetsprogrammet. Försvarsmaktens lagfästa
uppgifter får inte äventyras för att
försvarsförvaltningen tvingas acceptera orealistiska
produktivitetsprogram. Utskottet påpekar att produktivitetsmålet
för hela statsförvaltningen är 14 445
personer fram till slutet av 2015 och att försvarsförvaltningen
ensam får stå för en femtedel av bortfallet.
Vid utfrågningen av sakkunniga kom det fram att de
genomförda och planerade produktivitetsprogrammen har varit
mycket tunga för försvarsförvaltningens
personal. Utskottet omfattar deras syn och framhåller att
personalens ork i arbetet och arbetsmotivation har påverkats
negativt av den fortgående omstruktureringen, hotet om utläggning
av verksamheter och redan verkställda partnerskapsprogram.
Utskottet lyfter här fram Försvarsförvaltningens
byggverk, som allt sedan det inrättades 1994 har levat
i ett tillstånd av fortgående förändring.
Försvarsutskottet har tidigare kommenterat partnerskapsprogrammen,
bl.a. i sitt utlåtande om projektet KUJA som gäller
underhållet av arméns materiel (FsUU 6/2007
rd). Det ville särskilt lyfta fram betydelsen av en god
personalpolitik i försvarsförvaltningen och uttalade
samtidigt sina farhågor för att kritisk kompetens
skulle gå förlorad inom försvaret när
man gick in för partnerskap.
Partnerskapsalternativet synas också med tanke på försvarsmaktens
bespisning och beklädnadsverkstad. Utskottet noterar att
Försvarsmaktens servicecentral för bespisning
med sin personal på 640 anställda kom i gång
den 1 januari 2006 efter en utdragen berednings- och utredningsprocess.
Nu ska försvarsministeriet efter bara två år
ta upp denna välfungerande modell till ny granskning. Vid
utfrågningen kring projektet KUJA kom det fram att de eventuella
kostnadsinbesparingarna vid partnerskap jämfört med
utveckling av den egna verksamheten till syvende och sist är
ett sekundärt skäl i utläggningsprocessen.
Utskottet har den uppfattningen att det uttryckligen är
effektivitetsprogrammet med sina hårda krav på personalnedskärningar som
tvingar försvarsförvaltningen att flytta ut sin
personal, för de anställda som flyttar över
till en partner räknas inte längre in i försvarsförvaltningens
personalstyrka.
Det blir på många sätt dyrt för
försvarsförvaltningen att lägga ut personalen,
menar utskottet. För det första överlåter
förvaltningen utan ersättning utbildad och kompetent
personal till en utomstående tjänstetillhandahållare.
För det andra urholkar det ständiga utläggningshotet personalens
engagemang och bilden av försvarsförvaltningen
som en bra arbetsgivare, precis när konkurrensen om en
kompetent personal mellan privat och offentlig sektor hårdnar.
Utskottet påpekar vidare att en stor del av försvarsförvaltningens
personal kommer att gå i pension under de närmaste åren,
vilket måste vägas in i betraktelserna av personalstyrkan.