Detaljmotivering

1. Lotterilag

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

2 §. Definition av lotteri.

Enligt 2 § 1 mom. avses med lotteri i denna lag en sådan verksamhet som bedrivs i syfte att skaffa medel, där deltagandet sker mot vederlag och deltagarna har möjlighet att få en vinst med penningvärde, som helt eller delvis baserar sig på slumpen. Som vederlag betraktas inte deltagarens postavgifter, lokal- eller fjärrsamtalsavgifter eller motsvarande kostnader för anmälan om deltagande i lotteriet som inte kommer lotteriarrangören till godo.

Experter som utskottet hört har påpekat att syftet med lotterier skall vara "att skaffa medel". Detta har ansetts innebära att lagen inte gäller lotterier för annat syfte än att skaffa medel. Vem som helst kan då ordna ett lotteri, inte för att skaffa medel utan för att få ihop pengar för att täcka kostnaderna för lotterivinsterna.

Utskottet menar att problemet är ytterst teoretiskt. Men för att undvika tolkningssvårigheter i praktiken föreslår utskottet att i 2 § 1 mom. stryks uttrycket "som bedrivs i syfte att skaffa medel".

I synnerhet i tidningar, tidskrifter och elektroniska medier har det börjat förekomma en mängd tävlingar och spel, där kunskaper eller färdigheter spelar en viss roll längre fram i tävlingen eller spelet men där det i slutändan är lotten eller någon annan slumpfaktor som avgör vinsten. Dessutom har i synnerhet i tv ordnats tävlingar eller spel där deltagarna utsetts slumpmässigt bland dem som ringt upp ett avgiftsbelagt servicenummer. Tävlingens eller spelets utgång har sedan kunnat bero på enbart kunskaper eller färdigheter. Denna verksamhet påminner om lotteri, eftersom deltagarna har möjlighet att vinna ett pris värt pengar.

Deltagande i dessa lotteriliknande tävlingar eller spel sker genom att man ringer upp ett avgiftsbelagt servicenummer. Samtalsinkomsterna har tillfallit företag som ordnar tävlingar eller spel, teleserviceföretag eller telefonbolag.

När den nya lotterilagen trätt i kraft går det inte längre att ordna självständiga, lotteriliknande tävlingar eller spel, där konsumenten tvingas till en insats utöver anmälningsinsatsen. Som insatser av detta slag kan betraktas utgifter för deltagande per post, telenätet eller datanätet eller direkta kostnader för annan informationsöverföring. Den som ordnar lotteriliknande tävlingar eller spel får inte själv dra nytta av insatserna.

Utgångspunkten i den föreslagna lotterilagen är att lotteri är ett tillståndspliktigt sätt för allmännyttiga sammanslutningar att skaffa medel. Lotteri får följaktligen inte ordnas för att skaffa pengar för privat företagsverksamhet. Utskottet vill understryka att lagförslaget inte avser att begränsa lotteriliknande spel med utnyttjande av modern dataöverföringsteknik. Det skall fortfarande vara möjligt att ordna spel över telefon, förutsatt att arrangören svarar för alla andra kostnader i anknytning till lotteriarrangemangen än kostnaderna för anmälan om deltagande, som faller på deltagaren. Godtagbara kostnader är postavgifter, lokal- eller fjärrsamtalsavgifter eller motsvarande kostnader som inte kommer lotteriarrangören till godo. Lotterier där avgiftsbelagda servicenummer används är fortfarande tillåtna, men den som arrangerar spelet eller marknadsför produkter med dess hjälp är tvungen att själv stå för servicenummeravgiften.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att definitionen på lotteri i 2 § 1 mom. i praktiken kan visa sig vara tvetydig, särskilt när det gäller att bedöma om en spelares vinst beror på slumpen eller inte. Utskottet understryker att denna typ av definitionsbestämmelse med avseende på grundlagen bör tillämpas snävt i fall som lätt kan tolkas på olika sätt.

Förvaltningsutskottet föreslår ett nytt 3 mom. i 2 § som följer:

"Vad som föreskrivs om lotterier i denna lag gäller också 1) lotterier som anordnas utom landet, om lotter i dem säljs eller förmedlas i Finland och 2) lotterier som ordnas i landskapet Åland, om lotter i dem säljs eller förmedlas också annanstans i Finland."

Syftet med det nya 3 mom. är att tydliggöra den föreslagna lagen och göra det lättare att tillämpa den. Momentet är direkt sammankopplat med bestämmelserna om rätten att anordna lotteri. Momentet är så till vida medieneutralt att det tar hänsyn till olika sätt att ordna lotteri.

3 §. Definition av formerna för anordnande av lotterier

3 § 2 punkten. Vadhållningsspel.

Utskottet finner det viktigt att det utreds om också nyckeltal inom affärsvärlden i framtiden kunde vara föremål för vadhållningsspel.

3 § 3 och 7 punkten. Tippningsspel och totospel.

I 3 § 3 punkten definieras tippningsspel. I fråga om hästtävlingar är det bara travtävlingar som enligt propositionen kan vara objekt för tippningsspel. Däremot kan alla hästtävlingar enligt 7 punkten vara föremål för totospel. Vadhållningsspel kan enligt 2 punkten gälla idrottstävlingar eller andra tävlingar men inte travtävlingar.

Eftersom också totospelen är vadhållningsspel innebär regeringens definition att alla andra hästtävlingar än travtävlingar kan vara föremål för vadslagningsspel. Detta innebär en teoretisk möjlighet till överlappande arrangemang i fråga om andra hästtävlingar än trav, när såväl tipsbolaget som Fintoto Oy kan sätta upp spel king dessa objekt.

I praktiken har Fintoto Oy inte ordnat totospel om annat än travtävlingar. Däremot har tipsbolaget haft ridtävlingar som föremål för vadslagningsspel, dock senast 1999. Ingetdera bolaget har satt upp vadslagnings- eller totospel kring galopptävlingar. Det arrangeras inga galopptävlingar, men teoretiskt sätt kunde galopptävlingar utomlands göras till föremål för spel i båda bolagens regi.

I 14 § 1 mom. föreskrivs att spelreglerna för penningspel fastställs av inrikesministeriet. Utskottet vill understryka att inrikesministeriet bör se till att galopp- och ridtävlingar inte tillåts bli föremål för såväl vadslagning som totospel när ministeriet fastställer spelreglerna. Det borgar för att det nuvarande, på ensamrätt baserade systemet för ordnande av penningspel också omfattar spel kring hästtävlingar med hänsyn till att bestämmelserna inte får strida mot diskrimineringsförbudet i EG-fördraget (artikel 12 i Amsterdamfördraget).

Propositionen med förslag till lotterilag har beretts med hänsyn till att villkoren i EG-lagstiftningen skall kunna tillmötesgås på ett acceptabelt sätt. Lagförslaget utgår på denna punkt från att penningspel kring hästtävlingar delas upp mellan Oy Veikkaus Ab och Fintoto Oy så att tipsbolaget bara ordnar tippningsspel gällande travtävlingar och Fintoto Oy bara totospel gällande hästtävlingar. Ordningen borgar för att de ensamrättsgaranterade bolagen inte anordnar likartade spel. Samtidigt uppfylls de legislativa kraven till följd av diskrimineringsprincipen bättre.

Utskottet påpekar också att penningspelen kring travtävlingar och andra hästtävlingar bör utvecklas för att villkoren för utveckling av hästsporten, och därmed också hästaveln, skall förbättras.

Vid expertutfrågningen har föreslagits att definitionen på totospel i 3 § 1 mom. 7 punkten skall ändras för att också omfatta hundkapplöpningar på bana (Greyhound).

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen utgått från att vadslagningsspel också skall kunna gälla hundkapplöpningar. Detta framgår av uttrycket "... idrottstävlingar eller andra tävlingar ..." i definitionen på vadhållningsspel. Hundkapplöpningar inrangeras under andra tävlingar. Utgående från propositionen skall vadslagningsevenemangen fördelas så att de två bolag som ordnar vadslagningsspel (Oy Veikkaus Ab och Fintoto Oy) inte arrangerar spel med samma objekt.

3 § 9 punkten. Gissningsspel.

Utskottet vill för tydlighetens skull påpeka att gissningstävlingar utan insats över huvud taget inte sorterar under lotterilagen. Därmed kan exempelvis idrottsorganisationer ordna avgiftsfria gissningstävlingar kring de objekt och på de sätt de själva önskar utan att behöva göra någon anmälan till myndigheten.

Det bör också observeras att regeringen enligt detaljmotiveringen till definitionen på gissningstävlingar velat hålla skillnaden klar mellan gissningstävlingar och tippnings-, vadhållnings- och totospel som spelas som penningspel. I gissningstävlingar kan objektet för gissningen därmed inte vara en tävling utan endast en omständighet.

3 § 10 punkten. Bingospel.

Bingospel definieras som ett lotteri där deltagandet sker på en för spelet godkänd plats och där vinnare är den som först meddelar att hans eller hennes bingobricka eller motsvarande verifikat i elektronisk form upptar de lottade numren i den ordning som spelreglerna föreskriver och där deltagaren kan vinna varor eller present- eller köpkort som kan bytas ut mot varor eller tjänster.

Utskottet noterar att det alltid har varit möjligt med flera vinnare under en och samma bingospelsomgång. I synnerhet vid så kallade kvällsbingon kan vinstmeddelandet ske muntligt, och i sådana fall skulle den föreslagna formuleringen inte entydigt ange vilken av simultanvinnarna som är den rätta.

Därför föreslår utskottet följande ändrade lydelse för 3 § 10 punkten: "... där vinnare är de som enligt spelreglerna först meddelar ..."

5 §. Rätt att anordna lotterier.

Förvaltningsutskottet föreslår nya 2 och 3 mom. i 5 § som följer:

"Den som i landskapet Åland anordnar lotterier per telefon, Internet eller någon annan jämförlig datateknisk tillämpning skall se till att en person som är stadigvarande bosatt inom riket inte här kan delta i sådana lotterier. Länsstyrelsen på Åland kan på framställning av inrikesministeriet förordna att den som bryter mot sin förpliktelse enligt 2 mom. skall uppfylla den samt förena förordnandet med vite."

Den föreslagna regleringen är tagen ur grundlagsutskottets utlåtande GrUU 22/2001 rd. Trots att utövande av lotteriverksamhet i telefon- och kommunikationsnätet faller inom landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet, kan riket enligt grundlagsutskottets mening — med hänsyn till särdragen i verksamhet som bedrivs i telefon- och datakommunikationsnät — föreskriva vissa förpliktelser för den som utövar verksamhet i enlighet med landskapets lagstiftning, till den del verksamheten de facto innebär försäljning av lotter också inom riket. Detta accentueras i fråga om penningspelsverksamhet av att penningspelstillstånd enligt 11 § i förslaget till lotterilag inom riket beviljas som ensamrätt för varje form av penningspel.

Tekniskt kan utbjudande av lotter i nätet till salu inom riket enligt grundlagsutskottets kompletterande utlåtande inskränkas till exempel genom att den som anordnar lotterier ställer vissa krav på den som registrerar sig som köpare. Grundlagsutskottet menar att den som anordnar lotterier i landskapet Åland genom lag kan förpliktas att se till att den som stadigvarande bor inom riket här — alltså på rikets territorium utanför landskapet Åland — inte kan delta i lotterier anordnade i landskapet Åland per telefon eller via Internet eller någon annan jämförlig datateknisk tillämpning. Regleringen behöver enligt grundlagsutskottet inte effektiviseras genom kriminalisering. Däremot är det behövligt att lagstifta om rätt för Ålands länsstyrelse att förordna att den som bryter mot förpliktelsen skall uppfylla den och att förena förordnandet med vite. En reglering av detta slag harmonierar med 18 § 26 punkten och 27 § 42 punkten självstyrelselagen för Åland, eftersom det vid användningen av administrativa tvångsmedel i så fall är fråga om ett ärende som faller inom rikets och inte inom landskapets lagstiftningsbehörighet.

2 kap. Allmänna bestämmelser om lotterier

7 §. Allmänna förutsättningar för beviljande av tillstånd. 7 § 1 mom.

Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att förutsättningarna för lotteritillstånd måste avgränsas noga och regleras exakt. Betydelsen av exakthet understryks av att ett tillstånd med stöd av 8 § kan återkallas, om tillståndshavaren inte längre uppfyller villkoren för tillstånd. Bestämmelsen i 7 § 1 mom. 2 punkten att ett lotteri skall vara ändamålsenligt med hänsyn till allmänt intresse kan i praktiken begränsa rätten att ordna lotterier mer än det är nödvändigt för att de godtagbara målen skall nås. Detsamma gäller 3 punkten som talar om sammanslutningar eller stiftelser med etablerad och oklanderlig verksamhet. Utskottet menar att 2 punkten bör ändras till att tillstånd kan beviljas, om ett lotteri inte är uppenbart oändamålsenligt med hänsyn till allmänt intresse. Vidare bör 3 punkten ändras till att tillstånd kan beviljas, om tillståndsmyndigheten inte har någon grundad anledning att misstänka att den sökande bryter mot bestämmelserna om lotterier.

Förvaltningsutskottet föreslår med anledning av grundlagsutskottets utlåtande att 7 § 1 mom. 2 punkten ändras och får följande lydelse: "det inte är uppenbart oändamålsenligt med hänsyn till allmänt intresse att lotteriet anordnas."

Vidare föreslår förvaltningsutskottet att 1 mom. 3 punkten ändras och ges följande lydelse: "tillståndsmyndigheten inte har grundad anledning att misstänka att sökanden handlar i strid med bestämmelserna om lotteriverksamhet."

Grundlagsutskottet konstaterar ytterligare att bestämmelserna om tillstånd för olika typer av lotterier har formulerats på ett sätt som antyder att myndigheten utövar lämplighetsprövning. Formuleringen medför inga problem när det gäller 7 § 1 mom., som föreskriver om de allmänna förutsättningarna för tillstånd. Det är motiverat att 11 § om tillstånd för penningspel hänvisar till myndigheternas prövningsrätt. Däremot är det med hänsyn till begränsningarnas proportionalitet och kravet på exakta regler nödvändigt att se över bestämmelserna om varulotteritillstånd (26 §), bingotillstånd (33 §) och tillstånd till varuvinstautomat (38 §) för att de skall ge uttryck för tillståndsmyndighetens bundna prövning. Dessutom bör 58 § 1 mom. om förordnande av kontrollorgan ses över.

7 § 2 mom.

Om sökanden har underlåtit att betala lotteriskatt i tid eller att lämna redovisning, skall nytt tillstånd enligt föreslagna 7 § 2 mom. inte beviljas förrän skatteresten har betalats och redovisningen avgetts till myndigheterna.

Utskottet konstaterar på denna punkt att föreningars rätt att ordna varulotterier enligt den föreslagna lagen inte inskränks kvantitativt. Föreningarna skall i princip själva bedöma hur ofta och i vilken omfattning det är lämpligt att ordna varulotterier. Utskottet påpekar därför att 2 mom. inte avser att hindra att någon får varulotteritillstånd i sådana fall att ett nytt tillstånd söks innan den föreskrivna tiden för att betala lotteriskatt eller lämna redovisning har hunnit gå ut.

Utskottet preciserar regeringens proposition med att påpeka att syftet med det föreslagna 2 mom. är att säkerställa att lotteriskatten har blivit betald och redovisning lämnad för sådana tidigare ordnade lotterier i fråga om vilka tidsbristen för att lämna redovisning och betala lotteriskatt redan har löpt ut. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan således bara försummelse av förpliktelsen att lämna redovisning och betala lotteriskatt inom utsatt tid bli ett hinder för att få ett nytt tillstånd.

Vidare framhåller utskottet att en sammanslutnings rätt att ordna lotterier bör kunna inskränkas vid missbruk. I propositionen ingår ett förslag till ändring av 17 kap. strafflagen. Enligt förslaget skall en ny 16 a § tas in i kapitlet om att det bland annat är straffbart att använda avkastningen av lotterier på ett sätt som i väsentlig grad strider mot tillståndet att ordna lotterier eller tillståndet att ändra ändamålet för avkastningen. Om avkastningen har använts i strid med tillståndsbestämmelserna, kan tillståndsmyndigheten enligt föreslagna 7 § 1 mom. 3 punkten låta bli att bevilja nytt tillstånd eller i grövre fall med stöd av föreslagna 8 § rent av återkalla ett redan beviljat tillstånd.

8 §. Återkallande av tillstånd.

Enligt detaljmotiveringen till 8 § bör tillståndsmyndigheten ha en omfattande rätt att pröva om ett tillstånd skall återkallas eller inte. I anknytning till detta har det påpekats för utskottet att gränsen för att återkalla ett redan beviljat tillstånd enligt rådande förvaltningsrättslig syn är högre än gränsen för att förvägra tillstånd i ansökningsfasen.

Också grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att bestämmelsen om återkallande av tillstånd är onödigt allmänt formulerad, eftersom det där talas om att någon handlat i strid med lagen rent generellt. Utskottet menar att villkoren för att återkalla ett tillstånd bör justeras så att de gäller lagöverträdelser av väsentlig betydelse för lotterier.

Förvaltningsutskottet föreslår följande ändrade lydelse i 8 §: "Tillstånd att anordna ett lotteri kan återkallas, om tillståndshavaren i väsentlig mån har handlat i strid med en med tanke på anordnande av lotterier juridiskt betydelsefull lag eller tillståndsvillkoren eller om tillståndshavaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av tillstånd."

3 kap. Penningspelsverksamhet

12 §. Penningspelssammanslutningarna.

Paragrafens 1 mom. medger enligt propositionens motivering att penningspelstillstånd fortfarande kan beviljas Oy Veikkaus Ab, Penningautomatföreningen och Finlands Hippos rf. Av motiveringen framgår att Finlands Hippos rf har fattat ett preliminärt beslut om att grunda ett särskilt aktiebolag som skall ordna de totospel som föreningen nu har hand om. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt också för det aktiebolag som Finlands Hippos rf grundar för att ordna totospel att få penningspelstillstånd.

Den gällande lotterilagens 3 § har ändrats genom en lag som trädde i kraft den 1 januari 2001 (). Med stöd av den har Fintoto Oy beviljats tillstånd att ordna totospel från början av året.

Utskottet hänvisar till 7 punkten i den allmänna motiveringen och föreslår att 12 § 2 mom. ändras så att statsrådet anges som den som utfärdar förordning.

13 §. Villkor och bestämmelser som skall tas in i penningspelstillstånd.

Enligt 13 § 1 mom. 1 punkten och 19 § i förslaget till lotterilag föreskrivs om de ministerier som skall behandla ärenden gällande fördelningen av penningspelssammanslutningarnas avkastning i reglementet för statsrådet. Grundlagsutskottet framhåller att förordningen vid namn reglementet för statsrådet inte behöver nämnas i lagen, eftersom det enligt grundlagen är möjligt att föreskriva om behörigt ministerium genom lag eller också genom någon annan förordning av statsrådet än reglementet för statsrådet. Därför föreslår förvaltningsutskottet att 13 § 1 mom. 1 punkten ändras.

Jord- och skogsbruksutskottet framhåller i sitt utlåtande att den så kallade ersättningen för specialändamål som för närvarande betalas till Finlands Hippos rf grundar sig på ett avtal mellan Oy Veikkaus Ab och Finlands Hippos rf om totospel och vadhållning vid hästtävlingar. Enligt gällande avtal är ersättningen 10 procent av den totala omsättningen av varje omgång. Med tiden har ersättningen, som huvudsakligen har använts till prispengar, blivit mycket betydelsefull för hästhushållningen. Enligt det gällande avtalet har ersättningsbeloppet under de senaste åren varit omkring 40 miljoner mark. Vid beredningen av propositionen har det inte ansetts motiverat att penningspelssammanslutningarna fortfarande sinsemellan skall få komma överens om ersättningen för specialändamål. I 13 § 2 mom. lotterilagen föreslås därför bli föreskrivet att det i tipsbolagets penningspelstillstånd bestäms om den ersättning som av försäljningsintäkterna från tippningsspel gällande resultaten vid travtävlingar skall betalas till den penningspelssammanslutning som anordnat totospel. Därmed är det statsrådet som bestämmer grunderna och beloppet för ersättningen. I likhet med jord- och skogsbruksutskottet finner också förvaltningsutskottet bestämmelsen viktig, precis som det anser det vara viktigt att ersättningsandelen i förlängningen ses över så att den stöder insamlingen av medel för hästuppfödning och hästsport. Detta bidrar till att bibehålla en livskraftig landsbygd.

15 §. Förhindrande av och förbud mot spelande i ett kasino.

Enligt 1 mom. får den som bedriver kasinoverksamhet inte ge någon som uppenbart är yngre än 18 år eller påverkad av alkohol eller något annat rusmedel tillträde till ett kasino eller får avlägsna en sådan person från ett kasino.

Alla som söker inträde till ett kasino registreras och då får man reda på den persons ålder som vill bli insläppt. Därför är ordet "uppenbart" obehövligt i lag när det gäller en person som är under 18 år. Vidare utgår utskottet från att den som bedriver kasinoverksamhet bör ha en föreskriven skyldighet att avlägsna en person från kasinot när villkoren i 1 mom. uppfylls. Därför föreslår utskottet följande lydelse i 15 § 1 mom.: "Den som bedriver kasinoverksamhet får inte ge någon som är yngre än 18 år eller som är uppenbart påverkad av alkohol eller något annat rusmedel tillträde till ett kasino och skall avlägsna en sådan person från ett kasino."

16 §. Särskilda bestämmelser om penningautomater och kasinospel.

Utskottet föreslår att en person som är under 15 år precis som nu skall få spela på en penningautomat i närvaro av en myndig person som tillhör samma familj och med dennes samtycke.

4 kap. Avkastningen av penningspelsverksamhet

17 §. Avkastningens ändamål.

Avkastningen av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel används enligt 17 § 1 mom. lotterilagen för att främja idrott och fysisk fostran, vetenskap, konst och ungdomsarbete. I 18 § 1 punkten sägs att det i statsbudgeten varje år tas in ett förslagsanslag i motsvarighet till avkastningen för den penningspelssammanslutning som ordnar dessa lotterier. Om fördelningen av avkastningen mellan dessa ändamål skall föreskrivas i en förordning av statsrådet. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att detta i sak inskränker riksdagens grundlagsfästa budgetmakt.

Riksdagens befogenhet att besluta om budgeten är i praktiken begränsad genom lagbestämmelser som ger de verkställande myndigheterna rätt att binda statliga medel. Ett liknande förfarande har indirekt kunnat tillämpas också på delegering av lagstiftningsmakt, t.ex. när en förordning som utfärdas med stöd av lag kan medföra obligatoriska utgifter för staten. Lagförslaget innebär en uttrycklig begränsning av de befogenheter som riksdagen har enligt grundlagen, visserligen bara så till vida att användningsändamålen för anslaget räknas upp i lagen. Grundlagsutskottet menar att det vore lämpligare att föreskriva i lag hur avkastningen skall fördelas mellan användningsändamålen. Ett annat alternativ vore att låta riksdagen besluta om frågan i det årliga budgetförfarandet. Grundlagsutskottet förordar bestämmelser i lag.

Kulturutskottet anser i sitt utlåtande att det är mycket viktigt att det föreskrivs om fördelningsnyckeln för tippningsvinstmedlen i en särskild lag och inte till exempel genom bestämmelser i lotterilagen. Det är viktigt för den skull att det som föreskrivs om fördelningen samtidigt i centrala delar reglerar finansieringen av kultur-, idrotts- och ungdomspolitiken. Sammanräknat finansieras 79 procent av dessa sektorer med tippningsvinstmedel. De utgör också en stor bit av finansieringen till vetenskap.

Förvaltningsutskottet omfattar grundlagsutskottets och kulturutskottets hållning att det behövs en särskild lag om fördelningsnyckeln. Till denna del hänvisar utskottet till sitt nya åttonde lagförslag.

Samtidigt föreslår förvaltningsutskottet att sista meningen i 17 § 1 mom. lotterilagen skall få följande lydelse: "Om fördelningen av avkastningen mellan dessa ändamål föreskrivs särskilt genom lag".

Av kulturutskottets utlåtande framgår att utskottet också har diskuterat kvinnoorganisationernas framställning om att kretsen för mottagare av bidrag från penninglotterivinstmedel bör utvidgas till att också omfatta kvinnoorganisationer. Av de orsaker som nämns i propositionens motivering har utskottet beslutat tillstyrka att kvinnoorganisationerna fortfarande skall få stöd för sin verksamhet från tippningsvinstmedlen. Förvaltningsutskottet omfattar kulturutskottets syn också till denna del. Utifrån systematiken i lotterilagen fördelas avkastningen av penningspel inte på den grunden vem som utövar en verksamhet utan understöd beviljas på grund av hur allmännyttig verksamheten är. I själva verket har kvinnoorganisationerna varje år fått stöd för sin verksamhet av tippningsvinstmedlen.

18 §. Upptagande av avkastningen i statsbudgeten.

Utskottet föreslår att förordningen i punkt 3 skall utfärdas av statsrådet.

19 §. Redovisning av avkastningen.

Med hänvisning till det som sägs om 13 § 1 mom. föreslår förvaltningsutskottet att 19 § ändras.

20 §. Beslut om fördelningen av avkastningen.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att sammanslutningar som bedriver automatspel, kasinospel och spelkasinon anförtros vissa offentliga förvaltningsuppgifter i den föreslagna lotterilagen. Enligt 20 § 1 mom. skall en sammanslutning lägga fram ett förslag för statsrådet om fördelning av understöd från dess avkastning. I 23 § 1 mom. föreskrivs om penningspelssammanslutningarnas skyldighet att betala ut understöd och utöva tillsyn över användningen. Inom ramen för tillsynen har en sammanslutning rätt att granska understödstagarnas medelsförvaltning och bokföring.

Vidare konstaterar grundlagsutskottet i sina anmärkningar till 67 § att reglerna för grunderna för beviljande av de understöd som betalas med avkastningen från penningspel (67 § 1 mom. 5 och 7 punkten lotterilagen) lämpligen bör bli reglerade genom lag, även om det handlar om understöd som grundar sig på prövning och inte på en lagfäst rätt. Likaså vore det på sin plats att låta även de övriga i 67 § 1 mom. 5 punkten nämnda sakerna bli reglerade genom lag.

Grundlagsutskottet framhåller ytterligare att det råder en diskrepens mellan 67 § 1 mom. 5 punkten i den föreslagna lotterilagen och bestämmelsen om området för lag i 80 § 1 mom. grundlagen när det gäller befogenheten att utfärda förordning om skyldigheten att betala tillbaka och återkrav av understöd. För att förslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning måste befogenheten att utfärda förordning på denna punkt strykas i lagförslaget. De grundläggande bestämmelserna om återbäringsskyldighet och återkrav i fråga om understöd skall ingå i lag.

För att avhjälpa de generellt redovisade juridiska brister som grundlagsutskottet påtalar i fråga om 5 punkten i den allmänna motiveringen har regeringen i enlighet med 71 § grundlagen avlåtit kompletterande propositioner om de understöd som beviljas av avkastningen av penningautomat-, kasinospels- och spelkasinoverksamhet (RP 75/2001 rd) och understöd som beviljas av avkastningen av totospel (RP 65/2001 rd). I dessa lagförslag ingår bestämmelser om grunder och förfaranden som iakttas när understöd enligt prövning beviljas av avkastningen av dessa former av penningspel. I författningarna finns också bestämmelser om avbrytande av utbetalningen av understöd, återbäring av understöd, återkrav av understöd och dröjsmålsränta samt tillsyn över understödens användning.

Behövliga bestämmelser om understöd som beviljas av avkastningen av penninglotteri-, tippnings- och vadhållningsspel ingår i ett förslag till allmän lag om statsunderstöd enligt prövning (RP 63/2001 rd) som är under behandling i riksdagen samtidigt med lotterilagen.

Eftersom det samtidigt föreskrivs i speciallagstiftning om understöd som beviljas av avkastningen av penningspel måste 20 och 23 § om fördelning av avkastningen i den föreslagna lotterilagen ändras och 24 § i den form den har i regeringens proposition strykas som obehövlig.

Förvaltningsutskottet föreslår att 20 § 1 mom. lotterilagen ändras så till vida att bestämmelsen, som påför social- och hälsovårdsministeriet en lednings- och övervakningsförpliktelse, ersätts med en hänvisning till den behöriga lagen om fördelningen av avkastningen (RP 75/2001 rd).

I lagen om fördelning av avkastningen föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning gällande det organ som skall tillsättas för att förbereda fördelningen av avkastningen av totospel. Utskottet föreslår att 20 § 2 mom. i lotterilagen ersätts med en hänvisningsbestämmelse om understöd av avkastningen av totospel (RP 65/2001 rd).

Med stöd av det ovan sagda föreslår förvaltningsutskottet att 20 § lotterilagen godkänns med följande lydelse: "Den penningspelssammanslutning som bedriver penningautomat-, kasinospels- och kasinoverksamhet lägger fram ett förslag för statsrådet om fördelningen av de understöd som skall delas ut av dess avkastning (fördelningsförslag). Statsrådet beslutar om fördelningen av understöden. Om ledningen och övervakningen av beredningen av fördelningsförslaget samt om förfarandet i anknytning till beredningen av förslaget föreskrivs särskilt genom lag.

Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om fördelningen av de understöd som skall delas ut av avkastningen från totospel. Om grunderna för beviljande av understöd, om förfarandet och tiderna för fördelning av avkastningen samt om användningen av avkastningen av totospel för främjande av hästuppfödning och hästsport föreskrivs särskilt genom lag."

23 §. Betalning av de understöd som delas ut av avkastningen och tillsyn över användningen.

Som konstaterats om 20 § föreskrivs det om understöd som skall delas ut avkastningen av penningautomat-, kasinospels- och kasinoverksamhet och avkastningen av totospel genom speciallagar. I lotterilagen behöver således inte längre tas in procedurbestämmelser om utbetalningen av understöd av avkastningen av dessa penningspel och tillsynen över dess användning. Förvaltningsutskottet föreslår därför att 23 § 1, 2 och 3 mom. slås ihop till en hänvisningsbestämmelse till lagen om fördelning av avkastningen av de behöriga penningspelen. I sin ändrade form lyder 23 § lotterilagen som följer: "Om utbetalningen av understöd som beviljas av avkastningen av penningspel och om tillsynen över understödens användning föreskrivs särskilt genom lag."

24 §. Ersättning för kostnaderna för ledningen och tillsynen.

Med hänvisning till det som sägs om 20 § i detaljmotiveringen föreslår förvaltningsutskottet att 24 § stryks i den form den har i propositionen.

5 kap. Varulotterier

24 §. Bestämmelse om tillämpningsområdet i fråga om gissningstävlingar (Ny).

Utskottet föreslår att 24 § formuleras helt på nytt i 5 kap. om varulotterier och får följande lydelse: "Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också på gissningstävlingar med undantag för 25 §."

Gissningstävlingar är ett slags varulotterier och därmed är det på sin plats att bestämmelserna om varulotterier iakttas i fråga om dem. Till denna del hänvisas också till grundlagsutskottets kompletterande utlåtande.

Den nya bestämmelsen om tillämpningsområdet förtydligar att gissningstävlingar är ett slags varulotterier. Därmed kommer bestämmelserna om varulotterier med undantag för tillståndsplikten i sak också att gälla gissningstävlingar. I 31 § längre fram föreslås särskilda bestämmelser om gissningstävlingar.

26 §. Villkor för beviljande av varulotteritillstånd.

Grundlagsutskottet menar att det med hänsyn till begränsningarnas proportionalitet och kravet på exakta regler är nödvändigt att se över bestämmelsen om tillstånd i 26 § 1 mom. för att den skall ge uttryck för bunden prövning. Förvaltningsutskottet föreslår att en sådan ändring införs i momentet.

Förvaltningsutskottet menar att det inte helt klart framgår av 26 § 1 mom. 3 punkten om vinsten kan vara en ny lott eller inte. Den föreslagna bestämmelsen svarar mot 1 § 3 mom. i den gällande förordningen om varulotterier. Utifrån detta moment anses det av hävd att vinsten får vara en ny lott. Detta bygger på en sådan tolkning att en lott är en vara.

I 2 § 3 mom. lotteriskattelagen (552/1992) föreskrivs hur vinstens värde bestäms. Enligt lagrummet är vinstens värde i regel föremålets eller nyttighetens anskaffningspris. Men enligt utskottets mening kan det inte härledas ur bestämmelsen att en ny lott inte skulle kunna ges som vinst. I avsaknad av en särskild förbudsbestämmelse kan en ny lott alltså fortfarande ges som vinst.

Trots att det inte heller nu finns någon förbudsbestämmelse har värdet av lotter som ges som vinst i praktiken inte fått räknas in i den andel på 35 procent av vinsternas maximivärde som bestäms utifrån lotternas sammanlagda försäljningspris. Detta har förhindrat att enbart eller i huvudsak nya lotter ges som vinster. För att detta inte skall vara möjligt i framtiden heller bör 26 § 1 mom. 3 punkten lämpligen kompletteras på följande sätt: "3) vinsternas sammanlagda värde motsvarar minst 35 procent av lotternas sammanlagda försäljningspris och den minsta vinstens värde motsvarar minst lottens pris och värdet av de lotter som ges som vinst inte ingår i det ovan föreskrivna minimivärdet på vinsterna."

27 §. Undantag i fråga om rätten att anordna och delta i varulotterier.

Enligt föreslagna 27 § 1 mom. får varulotterier, där lotternas sammanlagda värde inte överstiger det belopp som anges genom förordning och där försäljning av lotterna och utdelningen av vinsterna sker vid samma tillställning, anordnas utan tillstånd enligt 25 och 26 §. Lotternas sammanlagda försäljningspris får inte överskrida det markbelopp som anges i förordning. I 18 § 1 mom. och 80 § 1 mom. grundlagen sägs att bestämmelser om grunderna för rättigheter som anknyter till näringsfrihet skall utfärdas genom lag och därför behövs det också enligt grundlagsutskottets utlåtande mer än en förordning om det högsta tillåtna totala försäljningspriset vid mindre lotterier som ordnas utan tillstånd. Därmed måste förslaget absolut justeras till exempel så att den övre gränsen för det sammanlagda värdet framgår av lagen. Med en sådan precisering kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Om villkoren i momentet uppfylls kan en allmännyttig sammanslutning också i framtiden ordna mindre varulotterier utan tillstånd. Enligt gällande förordning om varulotterier (824/1969) får varulotterier föranstaltas utan tillstånd, om lotternas sammanlagda försäljningspris är högst 5 000 mark. Denna summa kan anses vara för liten. Utskottet menar att det högsta beloppet under nuvarande förhållanden bör vara 2 000 euro.

Utskottet föreslår följande precisering i 27 § 1 mom.: "En sammanslutning eller stiftelse som avses i 5 § får utan tillstånd enligt 25 § 1 mom. under de förutsättningar som anges i 7 § anordna varulotterier där lotternas sammanlagda värde är högst 2 000 euro och där försäljningen av lotterna och utdelningen av vinsterna sker vid samma tillställning (mindre lotterier)."

Utskottet påpekar att (bara en sammanslutning enligt 5 § och) en skolklass eller motsvarande studiegrupp har rätt att anordna ett mindre lotteri med stöd av 27 § 2 mom. Det betyder att kommersiella företag inte alls kan anordna sådana lotterier som avses i lotterilagen. Grundlagsutskottet menar att rätten att anordna mindre lotterier bör utsträckas till att omfatta också andra frivilliga hobbygrupper utöver skolklasser och studiegrupper.

Förvaltningsutskottet anser det vara på sin plats att också de anställda på arbetsplatsen och etablerade hobbygrupper får ordna småskaliga lotterier. Även om begreppen de anställda på arbetsplatsen och etablerad hobbygrupp lämnar rum för tolkning, uppstår det enligt utskottet inte något samhälleligt problem om lotterierna tillåts i den nedan föreslagna formen. I dagsläget torde det vara vanligt att man på arbetsplatser ordnar små lotterier vid bland annat julfester och donerar avkastningen till allmännyttig verksamhet. Genom de kompletterande reglerna vill utskottet också undvika onödiga anmälningar om små lotterier till polisen.

Med stöd av det ovan sagda föreslår utskottet att till 27 § läggs ett nytt 4 mom. som följer: "De anställda på en arbetsplats eller en etablerad hobbygrupp får utan tillstånd enligt 25 § 1 mom. och redovisningsskyldighet enligt 30 § i syfte att främja sin rekreations- eller hobbyverksamhet eller allmännyttig verksamhet inom sig ordna varulotterier, där lotternas sammanlagda värde är högst 500 euro och där försäljningen av lotterna och utdelningen av vinsterna sker vid samma tillställning (minilotterier)".

28 §. Det praktiska anordnandet av varulotterier.

I 3 mom. 3 punkten föreslås bli bestämt att bland annat en person som av sannolika skäl misstänks eller har blivit dömd för ett brott som äventyrar hans eller hennes trovärdighet inte får utses till den som i praktiken anordnar ett varulotteri. Utskottet föreslår här en ändring som inte påverkar den svenska versionen.

Utskottet konstaterar att också fysiska personer i praktiken kan stå som arrangörer för varulotterier. Även om lagförslaget kräver att fysiska personer skall uppfylla vissa kriterier, är det enligt utskottet absolut nödvändigt att bevaka att sakerna sköts på ett tillförlitligt sätt.

29 §. Tillsyn över lottning och underrättelse om resultatet av lottningen.

Utskottet föreslår följande tillägg i 29 § 1 mom.: "och minilotterier".

Dessutom föreslår utskottet att det i 2 mom. nämns att statsrådet skall utfärda förordningen.

30 §. Redovisning och rättelse av redovisningen.

Utifrån omständigheter som grundar sig på praktiska erfarenheter av varulotterier föreslår utskottet en sådan ändring i 30 § 1 mom. att tidsfristen för att avge redovisning förlängs från fyra till fem månader räknat från den tidpunkt då varulotteritillståndet upphör att gälla. Det betyder att tidsfristen för att slutföra lotteriet fortfarande är fem månader precis som nu.

I förslaget till lotteriförordning, som ingår som bilaga till propositionen, indelas i redovisningen för varulotterier vinsterna i tre grupper, uttagna, outtagna och osålda. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det kan vara svårt att skilja åt outtagna och osålda lotter. Därför kunde det med fördel prövas om denna distinktion kunde slopas i förordningen.

När det gäller 30 § 3 mom. vill utskottet fästa uppmärksamheten på den flexibla tolkningen av orden "personer som hör till sammanslutningen". Festtalaren vid en tillställning skulle exempelvis i detta sammanhang anses höra till sammanslutningen.

31 §. Särskilda bestämmelser om gissningstävlingar.

Med hänvisning till 6 punkten i den allmänna motiveringen och detaljmotiveringen till nya 24 § föreslår förvaltningsutskottet att 31 § i lotterilagen ändras totalt och får följande lydelse:

"Den som anordnar en gissningstävling skall göra en skriftlig anmälan om tävlingen minst fem dagar innan den anordnas. Anmälan om en gissningstävling som anordnas inom ett enda härad skall göras till polisinrättningen i det härad där tävlingen anordnas. Anmälan om en gissningstävling som anordnas inom flera härad eller inom ett eller flera län skall göras till den länsstyrelse inom vars område arrangören har sin hemort. En gissningstävling får pågå i högst sex månader. Som gissningsobjekt i en gissningstävling får användas bara ett fenomen eller ett sakförhållande som på förhand noggrant kan avgränsas. Som gissningsobjekt får inte användas ett lottat resultat. Ingen får känna till det rätta svaret i gissningstävlingen under den tid lotterna säljs. Tillståndsmyndigheten kan förbjuda anordnande av en gissningstävling, om det finns grundad anledning att misstänka att den som anordnar gissningstävlingen bryter mot bestämmelserna om anordnande av gissningstävlingar."

Utskottet påpekar i detta sammanhang att bestämmelsena om gissningstävlingar inte hindrar affärsföretag från att anordna gissningstävlingar utan insats även i framtiden.

Vidare påpekar utskottet att gissningstävlingar omfattas av bestämmelserna om mindre lotterier och minilotterier i 27 § 1, 2 och 4 mom. Enligt dem behöver anmälan om mindre gissningstävlingar inte göras till myndigheten.

6 kap. Bingospel

32 §. Bingotillstånd.

Enligt paragrafen beviljas och återkallas tillstånd att anordna bingospel av polisinrättningen i det härad där spelet anordnas. I 3 § i den gällande bingoförordningen sägs att tillstånd för bingospel beviljas endast för sökandens hemkommuns område. Här vill utskottet fästa uppmärksamheten på de problem som eventuellt kan uppstå när till exempel en idrottsförening med bingoverksamhet på programmet har ett naturligt verksamhetsområde som sträcker sig in på flera kommuners område.

33 §. Villkor för beviljande av bingotillstånd.

Med hänvisning till det som sägs i motiveringen till 26 § 1 mom. föreslår förvaltningsutskottet att också villkoren för bingotillstånd formuleras så att de ger uttryck för bunden prövning.

35 §. Vinster i bingospel.

Utskottet föreslår att 2 mom. godkänns med följande lydelse: "Maximivärdet av de vinster som delas ut till spelarna får inte överstiga 75 procent av värdet av den totala försäljningen under sex kalendermånader, dock så att maximivärdet av vinster som delas ut inte får överstiga 95 procent av den totala försäljningen under en enda kalendermånad."

Den nya formuleringen är smidig för bingoarrangörerna, men hindrar en osund konkurrens kring en överdimensionerad vinstutdelning.

7 kap. Varuvinstautomater

38 §. Tillstånd till varuvinstautomat.

Förvaltningsutskottet föreslår med anledning av grundlagsutskottets utlåtande att myndighetens prövning beträffande tillstånd till varuvinstautomat formuleras så att den ger uttryck för bunden prövning.

39 §. Varuvinster.

Utskottet föreslår att det i 39 § 3 mom. skall nämnas att det är statsrådet som utfärdar förordningen.

8 kap. Tillsynen över anordnandet av lotterier

42 §. Tillsynen över lotterier.

Grundlagsutskottet framhåller i samband med 67 § 1 mom. 8 punkten att bestämmelsen om tillsynen över anordnandet av lotterier är alltför vagt utformad. Förvaltningsutskottet menar att ett tillräckligt effektivt system för styrning av verksamheten också kan grunda sig på anvisningar av inrikesministeriet, eftersom tillsynsuppgiftens art framgår av 42 § 1 mom. Därför föreslår utskottet att den andra meningen i 42 § 2 mom. ändras och ges följande lydelse: "Ministeriet kan ge utlåtanden och meddela anvisningar om anordnandet av lotterier och tillsynen över anordnandet."

9 kap. Särskilda bestämmelser

47 §. Lyftande av vinster.

Enligt 47 § 3 mom. skall vinster i varulotterier och gissningstävlingar, med undantag för sådana varulotterier som får anordnas utan tillstånd enligt denna lag, lyftas inom tre månader efter utgången av varulotteritillståndets giltighetstid.

Enligt 7 § i gällande förordning om varulotterier (824/1969) skall för uttagning av vinsterna reserveras minst två månader räknat från utgången av den för lotteriets föranstaltande utsatta tiden. Om dragningen inte har förrättats innan försäljningen av lotter har börjat, skall den äga rum senast två veckor efter det att försäljningstiden av lotterna har löpt ut. Resultatet av dragningen skall meddelas senast inom en vecka efter det dragningen har ägt rum.

Enligt utskottets uppfattning måste tidsfristen på två år för att lyfta en vinst, vilket svarar mot nuvarande reglering, anses vara tillräckligt lång, eftersom den också som kortast medger fem veckor för att lyfta vinsten. Därför föreslås tidsfristen i 47 § 3 mom. bli ändrad till 2 månader.

48 §. Rekommendation till avgörande.

Utskottet föreslår att ordet "ratkaisu" i den första meningen i 2 mom. ersätts med "ratkaisusuositus". Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten.

Paragrafens 3 mom. preciseras med att det är fråga om en förordning av statsrådet.

50 §. Teknisk övervakning i kasinon.

I 50 § lotterilagen föreslås rätt för den som bedriver kasinoverksamhet att efter anmälan på förhand med hjälp av teknisk utrustning övervaka spelverksamheten. Grundlagsutskottet har bedömt förslaget med avseende på skyddet för privatlivet i 10 § 1 mom. grundlagen. Med tanke på säkerheten i kasinon och förtroendet för spelverksamheten måste det anses godtagbart att verksamheten kan övervakas med hjälp av teknisk utrustning. Det är motiverat att teknisk övervakning finns vid ingången till ett kasino samt i kundlokaler och personalens arbetsrum. Däremot anser grundlagsutskottet det inte nödvändigt för övervakningen av spelandet att också rekreationslokaler övervakas tekniskt. Den föreslagna bestämmelsen måste således ändras på denna punkt.

Med hänvisning till det som sägs i föregående stycke föreslår förvaltningsutskottet en sådan ändring i 50 § att personalens rekreationslokaler ställs utanför den tekniska övervakningen.

51 §. Kasinots kund- och övervakningsregister.

Med stöd av 1 mom. har den som bedriver kasinoverksamhet rätt att för övervakning av spelverksamheten föra kund- och övervakningsregister. Enligt motiveringen utnyttjas övervaknings- och kundregistret huvudsakligen vid försäljning och marknadsföring av spelkasinonas tjänster. Med tanke på att skyddet för personuppgifter ingår i en bestämmelse om de grundläggande rättigheterna (10 § 1 mom. grundlagen) är bland annat registreringsbehovet ett viktigt föremål för reglering (GrUU 14/1998 rd, FvUB 26/1998 rd), som skall framgå på lagnivå.

Enligt erhållen utredning har uttrycket om registrets användningsändamål på grund av ett skrivfel fått fel betoning i motiveringen. Registreringen avser att ge den som bedriver kasinoverksamhet och de officiella övervakarna information om kunderna, deras spelande och eventuella störande uppträdande. Dessa upplysningar är nödvändiga för den som bedriver kasinoverksamhet för att övervakningsskyldigheten i 15 § skall kunna uppfyllas. Upplysningarna är nödvändiga också för de officiella övervakarna för att de skall kunna fullfölja den laglighetsövervakning som avses i 14 §.

Om rätt för den som bedriver kasinoverksamhet att utnyttja personuppgifter också för direktreklam och annan liknande marknadsföring bestäms inte särskilt i lotterilagen, utan i den allmänna lagen om behandlingen av personuppgifter, personuppgiftslagen (523/1999). Till denna del hänvisar utskottet till 19 § personuppgiftslagen.

54 §. Jäv och tjänsteansvar.

I 54 § 1 mom. föreskrivs att angående jäv för förtroendevalda och tjänstemän vid en penningspelssammanslutning som erhållit tillstånd att tillhandahålla penningautomater, anordna kasinospel och bedriva kasinoverksamhet gäller vad som i lagen om förvaltningsförfarande () bestäms om jäv för tjänstemän. Paragrafens 2 mom. gäller tjänsteansvar för tjänstemän enligt 1 mom.

Av den allmänna motiveringen och detaljmotiveringen till 20 § framgår att en särskild proposition om understöd av avkastningen av penningautomatföreningens verksamhet (RP 75/2001 rd) har lämnats till riksdagen. I denna lag om fördelningen av avkastningen föreskrivs också om tillsynen över avkastningens användning. Bestämmelsen om tjänstemäns tjänsteansvar i 54 § 2 mom. lotterilagen måste därför strykas till den del den gäller tillsynen över understödens användning. Omformulerad lyder 54 § 2 mom. som följer: "De tjänstemän som avses i 1 mom. utför sin uppgift under tjänsteansvar när de bereder det fördelningsförslag som avses i 20 § 1 mom."

55 §. Tystnadsplikt och handlingars offentlighet.

Med hänvisning till det som sägs om 54 § föreslår utskottet att bestämmelsen om tillsynen över understödens användning i 55 § stryks.

56 §. Undantag i fråga om vissa spelautomater och spelanordningar.

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att det med avseende på näringsfriheten i 18 § 1 mom. grundlagen och egendomsskyddet i 15 § 1 mom. grundlagen är problematiskt att bestämmelsen om tillstånd i 56 § 1 mom. 1 punkten lotterilagen är formulerad så att den anger att myndigheten har rätt att pröva om ett tillstånd är lämpligt eller inte. Förvaltningsutskottet föreslår att 56 § omformuleras så att den anger att myndigheten gör en juridisk prövning. Med denna ändring kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

När lagen träder i kraft används euro. Utskottet föreslår därför att den största tillåtna vinsten från anordningar, 200 mark uttrycks i euro enligt närmaste jämna belopp 35 euro.

För klarhetens skull påpekar förvaltningsutskottet att s.k. överraskningsvaruautomater inte omfattas av lotterilagen. Det är fråga om försäljningsautomater som varje gång ger köparen ett föremål som har ett mycket litet värde och som normalt kan karakteriseras som "krimskrams". Det faktum att köparen aldrig vet exakt vilket föremål han eller hon får betyder inte att försäljningen kan betraktas som lotteri.

57 §. Räkneverk för kontroll av penningrörelsen.

Utskottet föreslår en precisering i lydelsen i den första meningen.

58 §. Förordnande av kontrollorgan och kontrollorganets skyldighet att lämna uppgifter.

Förvaltningsutskottet föreslår att 58 § 1 mom. formuleras så att den utvisar myndighetens rättsliga prövning.

Med stöd av paragrafen förordnar inrikesministeriet på ansökan kontrollorgan som företar besiktningar av och ger godkännanden för räkneverk för kontroll av penningrörelsen. Enligt 57 § skall penning- och varuvinstautomater och spelautomater eller spelanordningar enligt 56 § vara försedda med ett räkneverk för kontroll av penningrörelsen som är besiktigat och godkänt av ett kontrollorgan. Med hänsyn till att polisen med stöd av 45 § har rätt att förbjuda användning av sådana anordningar, om det inte i dem finns räkneverk som besiktigats och godkänts av ett kontrollorgan, har kontrollorganets besiktning och godkännande klart rättsliga verkningar som riktar sig till företagaren.

Förvaltningsutskottet föreslår därför att den allmänna förvaltningsrättsliga lagstiftningen iakttas också vid ett kontrollorgans besiktning och godkännande av ett räkneverk för att garantera en god förvaltning. Utskottet föreslår följande lydelse för nya 4 mom. i 58 §:

Vid besiktning och godkännande av räkneverk för kontroll av penningrörelsen iakttas lagen om förvaltningsförfarande, språklagen (148/1922), lagen om användning av samiska hos myndigheter (516/1991), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, personuppgiftslagen och arkivlagen (831/1994). (Nytt 4 mom.)

60 §. Uppgifter på automat och spelanordning.

Utskottet föreslår att ordet "affärssignum" i 1 mom. ersätts med "företags- och organisationsnummer".

Grundlagsutskottet framhåller att det enligt 67 § 1 mom. 1 punkten i den föreslagna lotterilagen bestäms genom förordning om de uppgifter som skall finnas på och lämnas vid försäljning av lotterna i penning- och varulotterier. I lagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om antecknings- och informationsskyldighet, utan bestämmelserna om denna skyldighet förefaller att ingå direkt i befogenheten. Utskottet menar att grunderna för individens rättigheter och skyldigheter dock bör framgå av lagen med betryggande noggrannhet. Till lagen bör fogas grundläggande bestämmelser om vilka saker uppgifterna skall gälla.

Förvaltningsutskottet menar att det med tanke på köparnas rättssäkerhet bör anges på varje lott uppgifter om lotteriet och den som anordnar det. Upplysningar av detta slag är bland annat vem som har fått tillstånd, hur länge tillståndet gäller, lotternas pris, antalet lotter samt antalet vinster, deras värde och typ.

Förvaltningsutskottet föreslår ett nytt 2 mom. i 60 § om de uppgifter som skall antecknas på lotterna och lämnas i samband med försäljningen: "På varje lott eller på ett meddelande som ges gratis i samband med lottförsäljningen skall antecknas uppgifter om lotteriet, den som anordnar lotteriet samt antalet vinster, deras värde och typ."

Samtidigt föreslår utskottet att paragrafrubriken ändras till: "Uppgifter på automat och spelanordning samt på lotter".

Med stöd av bemyndigandebestämmelsen i 67 § 1 mom. 1 punkten lotterilagen bestäms det genom förordning om de uppgifter som skall finnas på och lämnas vid försäljningen av lotterna i penning- och varulotterier.

62 §. Förbud mot anordnande av lotterier.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtanden föreslår förvaltningsutskottet att 62 § 2 mom. 2 punkten i lagförslaget stryks. Med hänsyn till det preciserade regelverk som uppstått under riksdagsbehandlingen finns det inget som hindrar att momentet stryks i lagförslaget, menar utskottet.

64 §. Lotteriförseelse.

Enligt erhållen utredning är det tvetydigt beträffande andra straffbestämmelser än de som finns i strafflagen vilket slag av tillräknande som krävs, om det inte är särskilt utsagt. För klarhetens skull föreslår förvaltningsutskottet att paragrafen preciseras så att en gärning eller försummelse som uppfyller rekvisiten är straffbar om den har utförts uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Om 64 § 3 punkten konstaterar utskottet att momentet innehåller en hänvisning till 16 § i lotterilagen, där det egentligen föreskrivs om sådant förbjudet förfarande som innebär straffhot. Enligt lydelsen i 16 § gäller förbudet dels den som bedriver penningautomatverksamhet, dels den som bedriver kasinoverksamhet. Utskottet föreslår att 64 § 3 punkten förtydligas så att den gäller den som tillåter spel, inte spelaren.

66 §. Ändringssökande.

Med hänvisning till det som anförs om 58 § föreslår förvaltningsutskottet en sådan ändring i 66 § att ändring också i ett i 57 § avsett beslut om godkännande av ett räkneverk för kontroll av penningrörelse får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen ().

67 §. Närmare bestämmelser.

Vad gäller regleringen av bemyndigande att utfärda förordning hänvisar utskottet rent generellt till det som sägs i 7 punkten i den allmänna motiveringen.

67 § 1 mom. 1 punkten.

Enligt 67 § 1 mom. 1 punkten i förslaget till lotterilag bestäms genom förordning om de uppgifter som skall finnas på och lämnas vid försäljningen av lotterna i penning- och varulotterier. I lagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om antecknings- och informationsskyldighet, utan bestämmelserna om denna skyldighet förefaller att ingå indirekt i befogenheten. Grunderna för individens rättigheter och skyldigheter bör dock enligt grundlagsutskottet framgå av lagen med betryggande noggrannhet. Därför bör lagen kompletteras med grundläggande bestämmelser om vilka saker uppgifterna skall gälla.

Grundlagsutskottets utlåtande om 67 § 1 mom. 1 punkten har beaktats i föreslagna 60 §.

67 § 1 mom. 2 punkten.

Utskottet föreslår att det med stöd av lagrummet genom förordning av statsrådet skall kunna bestämmas också om innehållet i en anmälan om en gissningstävling.

67 § 1 mom. 5—7 punkten.

Enligt grundlagsutskottets utlåtande råder det en diskrepans mellan 67 § 1 mom. 5 punkten i den föreslagna lotterilagen och bestämmelsen om området för lag i 80 § 1 mom. grundlagen när det gäller befogenheten att utfärda förordning om skyldigheten att betala tillbaka och återkrav av understöd. För att förslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning måste befogenheten att utfärda förordning strykas i lagförslaget, eftersom det handlar om saker som skall regleras i lag. De grundläggande bestämmelserna om återbäringsskyldighet och återkrav i fråga om understöd skall ingå i lag.

Grunderna för beviljande av de understöd som betalas med avkastningen från penningspel (67 § 1 mom. 5 och 7 punkten lotterilagen) bör lämpligen bli reglerade genom lag, menar grundlagsutskottet, även om det handlar om understöd som grundar sig på prövning och inte på en lagfäst rätt. Likaså vore det på sin plats att låta även de övriga i 67 § 1 mom. 5 punkten nämnda sakerna bli reglerade genom lag. Grundlagsutskottet understryker att den föreslagna befogenheten inte tillåter att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter skrivs in i en förordning, exempelvis när föreskrifter om undestödsvillkoren utfärdas.

I den allmänna motiveringen och detaljmotiveringen framhålls (20, 23 och 24 §) att regeringen har avlåtit kompletterande propositioner med förslag till lagar om understöd som beviljas av avkastningen av penningautomat-, kasinospels- och kasinoverksamhet (RP 75/2001 rd) och understöd som beviljas av avkastningen av totospel (RP 65/2001 rd). I 20 och 23 § lotterilagen föreslås ändringar som redovisas närmare under de behöriga paragraferna och dessutom föreslås 24 § bli struken. Detta betyder att 67 § 1 mom. 5, 6 och 7 punkterna kan strykas som obehövliga.

67 § 1 mom. 8 punkten.

Av grundlagsutskottets utlåtande framgår att fullmakten i 67 § 1 mom. 8 punkten är alltför vagt utformad. En förordning som utfärdats med stöd av fullmakten kan nämligen inte innehålla generella bestämmelser om tillsynen över anordnandet av lotterier utan bara om sådant som anknyter till tillsynsmyndigheternas uppgifter i praktiken.

Utskottet påpekar att fullmakten att utfärda förordning i den föreslagna bestämmelsen enligt erhållen utredning inte avser att ge inrikesministeriet fullmakt att meddela rättsregler som hör till grunderna för individens rättigheter eller skyldigheter eller ens i övrigt till området för lag, utan närmare anvisningar till myndigheten om tillsynen över anordnande av lotterier. Tillsynsanvisningarna kan dock i sig ha vissa verkningar för deras rättsliga ställning som anordnar lotterier.

Förvaltningsutskottet hänvisar till det som sägs om 42 § och föreslår att fullmaktsbestämmelsen i 67 § 1 mom. 8 punkten stryks.

67 § 1 mom. 10 punkten.

I 67 § 1 mom. 10 punkten ingår ett bemyndigande att bestämma genom förordning om objektet i gissningstävlingar. Bemyndigandet är enligt grundlagsutskottets mening onödigt fritt formulerat. Utskottet menar att det inte bör gå att föreskriva genom förordning t.ex. om vilka saker gissningstävlingar kan ordnas. Bemyndigandet måste därför preciseras eller strykas i lagen för att förslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. De allmänna kraven i fråga om objektet i gissningstävlingar kan i förekommande fall föreskrivas genom lag.

Förvaltningsutskottet föreslår att 67 § 1 mom. 10 punkten stryks och påpekar att bestämmelser om objektet vid gissningstävlingar ingår i 31 § lotterilagen.

67 § 2 mom.

Utskottet föreslår en precisering som innebär att det är fråga om en statsrådsförordning.

4. Lag om ändring av lagen om förströelseanordningar

Befogenheter att ufärda förordning.

I 5 § 2 mom., 6 § 3 mom., 8 § och 17 § lagen om förströelseanordningar föreskrivs om befogenheter att utfärda förordning. Med hänvisning till den allmänna motiveringen föreslår förvaltningsutskottet att paragraferna ändras så att det framgår att det är statsrådet som får utfärda förordning.

3 a §. Uppgifter på förströelseanordningar.

Utskottet föreslår att ordet affärssignum ersätts med "företags- och organisationsnummer".

5 §. Förströelseanordningarnas tekniska egenskaper. (Ny)

I 1 mom. sägs att en förströelseanordning skall vara säker i fråga om konstruktion, tillbehör och övriga egenskaper. Utskottet föreslår att det i 2 mom. föreskrivs att närmare bestämmelser om de omständigheter som nämns i 1 mom. kan utfärdas genom statsrådsförordning.

6 §. Kontroll av penningrörelsen. (Ny)

Fullmaktsbestämmelsen i 6 § 3 mom. lagen om förströelseanordningar kräver en ändring för att lagen inte föreskriver om skyldighet att upprätta utredningar och verifikat över användningen av en förströelseanordning. Denna skyldighet ingår bara indirekt i fullmaktsbestämmelsen. Regeringen föreslår i propositionen att lagen om förströelseanordningar kompletteras med en ny 8 a § om skyldighet att upprätta utredningar och verifikat. Utskottet föreslår därför att befogenheten att genom statsrådsförordning utfärda närmare bestämmelser om räkneverken för kontroll av penningrörelsen får stå kvar i 6 § 3 mom.

Meningen är att det skall utfärdas en särskild förordning om räkneverken för kontroll av penningrörelsen. Den skall gälla räkneverken för kontroll av penningrörelsen i såväl förströelseanordningar som i spelautomater och spelanordningar enligt 56 § lotterilagen.

8 §. Besiktning och godkännande av räkneverk för penningrörelsen.

Utskottet föreslår att 8 § 1 mom. ändras så att ett kontrollorgan som inrikesministeriet förordnat skall besiktiga och godkänna ett räkneverk för kontroll av penningrörelsen innan det tas i bruk så som bestäms genom statsrådsförordning.

För att garantera en god förvaltning föreslår utskottet att 8 § lagen om förströelseanordningar kompletteras med ett nytt 3 mom. som följer: "Vid besiktningen och godkännandet av räkneverk för penningrörelsen skall lagen om förvaltningsförfarande (598/1982), språklagen (148/1922), lagen om användning av samiska hos myndigheter (516/1991), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), personuppgiftslagen (523/1999) och arkivlagen (831/1994) iakttas."

16 §. Ändringssökande. (Ny)

Genom lagen om förvaltningsdomstolarna (430/1999), som trädde i kraft den 1 november 1999, upphävdes lagen om länsrätterna (1021/1974). I det sammanhanget indrogs länsrätterna och ersattes med allmänna, i 1 § lagen om förvaltningsdomstolarna nämnda förvaltningsdomstolar.

I 16 § 1 mom. lagen om förströelseapparater föreskrivs att ändring i beslut om förbud som polisen meddelat enligt 14 § i nämnda lag och om vite kan sökas genom beslut hos länsrätten. Av 1 § lagen om förvaltningsdomstolarna följer att hänvisningen till länsrätter i 16 § 1 mom. i den gällande lagen om förströelseanordningar bör ändras till en hänvisning till förvaltningsdomstol.

Utskottet föreslår att 16 § lagen om förströelseanordningar kompletteras med ett nytt 3 mom. som följer: "I beslut enligt 8 § i denna lag om godkännande av räkneverk för penningrörelsen får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996)."

6. Lag om ändring av 3 § lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt

Regeringen föreslår ändringar i 3 § lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt (68/1998). I paragrafen räknas upp vilka sammanslutningar och näringsidkare som är anmälningspliktiga. Jämfört med 10 punkten i den gällande 3 § innebär ändringen att penningsspelsammanslutningar som bedriver tippningsverksamhet uttryckligen kommer att nämnas i bestämmelsen.

Däremot föreslås ingen ändring i 6 §, som i detalj, närings- och branschvis, föreskriver om de anmälningsskyldigas plikt att under vissa betingelser identifiera sina kunder. Enligt det gällande 6 § 4 mom. är identifieringen obligatorisk i samband med kasinoverksamhet, vadhållningsverksamhet och totospel. Eftersom penningspelssammanslutningar som bedriver tippningsverksamhet blir anmälningspliktiga enligt propositionen, är det på sin plats att paragrafen kompletteras med en bestämmelse om identifieringsplikt i samband med tippningsverksamhet.

Förvaltningsutskottet föreslår följaktligen att 6 § 4 mom. 2 punkten får följande lydelse: "2) tippnings- och vadhållningsverksamhet och totospel, om det penningbelopp som spelaren satsar per gång eller i anslutning till andra till varandra kopplade satsningar är minst 3 000 euro."

Dessutom föreslår utskottet att anmälningsskyldigheten i 3 § 10 punkten för tipsbolagets vidkommande skall gälla all tippningsverksamhet.

8. Lag om användningen av avkastningen av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel (Ny)

8.1 Gällande lagstiftning och praxis

Enligt 3 § i den gällande lotterilagen (491/1965) går tippningsvinstmedlen till idrott och fysisk fostran samt vetenskap, konst och ungdomsfostran. I lagen ingår inte någon fördelningsnyckel utan den finns i en särskild förordning från 1982 om användningen av överskottet från penninglotteri- och tippningsspel (). I 2 § i förordningen bestäms att 36,6 procent av tippningsvinstmedlen årligen används för stödjande av idrott och fysisk fostran, åtta procent för stödjande av Finlands Nationalopera och tre procent för stödjande av Suomen Kansallisteatteri, dock så att dessa vid behov även beviljas tilläggsunderstöd, samt återstoden för stödjande av vetenskap, konst och ungdomsfostran.

Av statsfinansiella skäl har procenterna i förordningen inte kunnat tillämpas efter 1992, utan för att balansera upp statsfinanserna har regeringen varit tvungen att använda tippningsvinstmedel för statsandelar, i synnerhet till allmänna bibliotek men också för vissa andra kultur- och konstrelaterade sektorer, typ kommunal kulturverksamhet. Lagtekniskt har dessa genomförts årligen genom ett budgetlagsförfarande och i det sammanhanget har användningsändamålet utvidgats i riktning mot statsandelar för bibliotek, kommunal kulturverksamhet och bland annat konstnärsstipendier (undantagslagarna 925—928/2000 gäller till utgången av 2001). Sett ur ett finansieringsperspektiv innebär nyordningen att den procent som är öronmärkt för i synnerhet idrott och ungdomsarbete men också konst minskat och de inbesparade medlen använts för att finansiera statsandelarna och statsbidragen ovan. De tippningsmedel som går till vetenskap har inte använts för att finansiera statsandelar utan vetenskapen har trots ändringarna ovan tillskansat sig en större procentandel av tippningsvinstmedlen.

Enligt erhållen utredning finansieras cirka 80 procent av hela den statliga finansieringen av konst och kultur, idrott och ungdomsarbete med vinstmedel från tippning. När det gäller idrottssektorn kommer 99 procent av finansieringen från tippningsvinstmedel. Också i fråga om vetenskap spelar tippningsvinstmedlen en viktig roll i finansieringshänseende, eftersom bland annat Finlands Akademi procentuellt får mer pengar av tippningsvinstmedlen för forskningsprojekt och vetenskaplig forskning än av forskningsanslagen i budgeten.

8.2 Den nya lotterilagstiftningen

En av utgångspunkterna för den nya lotterilagen var att avkastningen av lotteriverksamheten skulle användas för samma objekt som tidigare men att procentandelarna inte skulle sättas ut i lagen. Procenterna kunde enligt propositionen regleras genom förordning.

Enligt grundlagsutskottets utlåtande begränsar det i sak den budgetmakt riksdagen har genom grundlagen, om fördelningen av avkastningen mellan de olika ändamålen bestäms genom en förordning av statsrådet. Utskottet menar att det vore lämpligare att i lag reglera fördelningen eller att låta riksdagen besluta om saken genom det årliga budgetförfarandet. Grundlagsutskottet förordar bestämmelser i lag.

Kulturutskottet föreslår i sitt utlåtande om lotterilagspropositionen en lag om användningen av avkastningen från penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel. I lagen ingår en fördelningsnyckel för vinstmedlen. Lagen utgår från en övergångsperiod på 10 år och under den tiden återgår den del av vinstmedlen som använts för statsandelar till bibliotek till de så kallade ursprungliga förmånstagarna.

8.3 Hur Oy Veikkaus Ab:s avkastning utvecklats

Oy Veikkaus Ab:s omsättning ökade kraftigt, i synnerhet under senare hälften av 1990-talet och ännu så sent som 1998. Men 1999 ökade omsättningen med bara 0,3 procent för att 2000 åter gå upp med 7,2 procent.

Efter hand som det finländska och utländska utbudet ökat har tipsbolagets konkurrenssituation stramats åt. Enligt bolagets delårsrapport för januari—mars 2001 var bolagets omsättning under perioden i fråga 2 procent lägre än under motsvarande period ett år tidigare. Det kan hända att bolaget inte i år uppnår det redovisningsmål som uppställts för det. Målet är cirka 2,3 miljarder mark, det vill säga omkring 50 miljoner mark mer än i fjol.

8.4 Förvaltningsutskottets förslag

Förvaltningsutskottet föreslår en ny lag om användningen av avkastningen från penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel. I lagen föreslås ingå bestämmelser om fördelningen av tippningsvinstmedlen mellan olika bidragstagare.

1 §. Fördelning.

I 1 § föreslår utskottet att anslag motsvarande avkastningen enligt 17 § 1 mom. lotterilagen av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel skall tas in i statsbudgeten så att 25 procent av avkastningen årligen används för att främja idrott och fysiskt fostran, 9 procent för att främja av ungdomsarbete, 17,5 procent för att främja vetenskap och 38,5 procent för att främja konst, medan resterande 10 procent används för dessa ändamål i enlighet med vad som årligen bestäms i statsbudgeten. Nämnda fördelning tillämpas från början av 2003.

2 §. Övergångstid.

Med komplettering av 1 § föreskrivs i 2 § 1 mom. att av den avkastning av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel som tagits in i budgeten får 2003 högst 85 procent, 2004 högst 75 procent, 2005 högst 65 procent, 2006 högst 55 procent, 2007 högst 45 procent, 2008 högst 35 procent, 2009 högst 25 procent, 2010 högst 15 procent och 2011 högst 5 procent av de under respektive kalenderår för statsunderstöd till biblioteken sammanlagt beviljade anslagen användas för statsandelar enligt bibliotekslagen (908/1998).

Enligt förvaltningsutskottets modell, som grundar sig på kulturutskottets utlåtande, återgår de vinstmedel som använts för statsandelar till bibliotek under en övergångstid på tio år till konst, idrott, fysisk fostran och ungdomsarbete.

Lagen innebär att det årligen behövs ett tillskott till budgetramarna och de allmänna budgetmedlen för statsandelar till biblioteken. Det handlar om ett lika stort belopp som de statsandelar till biblioteken som lyfts över från momentet för tippningsvinstmedel. Rampåslaget skulle det första året vara 38,6 miljoner mark och därefter årligen öka kumulativt tills samtliga biblioteksstatsandelar finansieras med budgetmedel efter en övergångsperiod på tio år som följer:

38,6 miljoner mark år 1

85,0 miljoner mark år 2

131,5 miljoner mark år 3

178,0 miljoner mark år 4

224,4 miljoner mark år 5

270,9 miljoner mark år 6

317,3 miljoner mark år 7

363,8 miljoner mark år 8

410,3 miljoner mark år 9

433,5 miljoner mark år 10.

Siffrorna är kalkylerade och grundar sig på i budgeten för 2001.

Procenterna i den av förvaltningsutskottet föreslagna lagen om användningen av avkastningen av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel för bidragstagarna enligt 1 §, nämligen 25 procent för främjande av idrott och fysisk fostran, 9 procent för främjande av ungdomsarbete, 17,5 procent för främjande av vetenskap och 38,5 procent för främjande av konst, beräknas på den totala avkastningen, från vilken i enlighet med 2 § 1 mom. dragits av statsandelarna till biblioteket. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att biblioteksanslagen bör hålla en adekvat nivå inte bara under övergångstiden utan också därefter.

De i lagen föreslagna procenterna lämnar kvar 10 procent av de totala vinstmedlen minskade med statsandelarna till bibliotek i enlighet med 2 § 1 mom. Denna andel får fritt disponeras i budgeten.

År 2002 gäller ett förfarande enligt 2 § 2 mom., med andra ord sker fördelningen enligt vad som bestäms i statsbudgeten.

3 §. Ikraftträdande.

I paragrafen ingår bestämmelser om ikraftträdandet. Lagen avses träda i kraft vid ingången av 2002 såsom nämns i motiveringen till 2 §.