Allmän motivering

Reformens betydelse och effekter

För att främja den elektroniska kommunikationen går propositionen ut på att skapa gemensamt tillämpliga, klara bestämmelser om vilka rättigheter och skyldigheter den myndighet som använder sig av den offentliga makten och myndighetens kunder har i förvaltningen, vid domstolar och andra rättsskipningsorgan samt i utsökningen. Lagen avses också vara tillämplig på aktörerna i den indirekta offentliga förvaltningen.

Propositionen syftar till att göra kommunikationen smidigare och snabbare, öka datasäkerheten och bidra till en god förvaltning och rättssäkerhet. Elektronisk kommunikation ökar också medborgarnas påverkningsmöjligheter.

Sett ur ett kundperspektiv kan samma krav ställas på myndigheternas elektroniska tjänster som på andra tjänster, dvs. tjänsterna skall vara högkvalitativa, lättillgängliga, smidiga, professionella och tillförlitliga.

Den nya lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet är en allmän lag. Den föreskriver inte närmare hur den elektroniska kommunikationen skall ordnas hos myndigheterna eller inom respektive förvaltningar. Till följd av lagens allmänna karaktär kan det i speciallagstiftning vid behov närmare anges t.ex. när det i myndighetsverksamheten är nödvändigt att av datasäkerhetsskäl kräva en stark identifiering och signaturcertifikat.

Utskottet understryker att myndigheternas verksamhetsprocesser måste analyseras och planeras noggrant för att den elektroniska kommunikationen skall utfalla till full belåtenhet. De som utför myndighetsuppgifter måste tillägna sig en ny kompetens och kunna anpassa sig till förändringar i och med de nya sätten att uträtta ärenden. Den elektroniska kommunikationen förändrar de traditionella uppgifterna samtidigt som den skapar nya uppgiftsområden. Åtminstone datasäkerhetsfrågorna och informationshanteringen kommer att spela en viktigare roll än tidigare. En effektiv utbyggnad av den elektroniska kommunikationen kräver inte bara utbildning utan också samverkan över förvaltningsgränser och information till allmänheten i betryggande omfattning.

Utskottet vill påminna om att till den elektroniska kommunikationens livscykel hör förvaring och arkivering av dokument. Inom denna sektor behövs det en ingående reglering men också allmänna anvisningar och rådgivning. I den föreslagna lagen ingår därför bestämmelser om arkivverkets behörighet när det gäller normgivning och styrning.

En annan sak som utskottet vill lyfta fram är att det inte gjorts någon heltäckande utredning av hur mycket anordnandet, utvecklingen och upprätthållandet av elektronisk kommunikation inom den offentliga sektorn kommer att kosta. Exempelvis kostnaderna för långtidsförvaring av elektroniskt material har så vitt utskottet förstår i allmänhet inte inkluderats i kalkylerna hittills. En övergång till elektronisk kommunikation på bred front kräver också att förutsättningarna för elektronisk arkivering förbättras och att det tas fram system där elektroniska dokument som flyttats över till arkivverket kan sparas så att uppgifternas integritet, autenticitet och användbarhet inte går förlorade.

Det första lagförslagets tillämplighet på utsökningsärenden

I propositionens motivering konstateras att det i propositionen med förslag till lag om ändring av utsökningslagen och vissa lagar som har samband med den (RP 216/2001 rd) finns vissa bestämmelser om elektronisk kommunikation som bygger på de bestämmelser som föreslås bli upphävda i den nu aktuella propositionen. Utskottet understryker att det vid behandlingen av proposition RP 216/2001 rd bör ses till att utsökningslagens bestämmelser om elektronisk kommunikation harmonierar med de nu föreslagna bestämmelserna.

Enligt en utredning till utskottet finns det i den föreslagna lagen om ändring av utsökningslagen i RP 216/2001 rd bestämmelser som avviker onödigt mycket från den nya allmänna lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. I exempelvis 1 kap. 1 d § 1 mom. i den föreslagna lagen om ändring av utsökningslagen skiljer sig definitionen på elektroniskt meddelande från definitionen i den föreliggande allmänna lagen såtillvida att den kombinerar element av definitionen på dels elektroniskt dokument, dels elektroniskt meddelande. Det förefaller också som om bestämmelsen i utsökningslagens 1 kap. 1 d § 2 mom. om certifierat elektroniskt meddelande inte längre behövs när lagarna om elektroniska signaturer och om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet trätt i kraft. Med tanke på den allmänna lagen bör avseende också fästas vid 3 kap. 1 §, 3 kap. 11 § 2 mom. och 3 kap. 41 § 1 mom. 5 punkten i den föreslagna lagen om ändring av utsökningslagen. Den sistnämnda punkten gäller bevislig elektronisk delgivning.

Av lagutskottets utlåtande framgår att utskottet kommer att se till att den föreslagna lagen om ändring av utsökningslagen blir förenlig med den allmänna lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet.

Övriga överväganden

Den föreliggande propositionen anknyter på vissa punkter till regeringens proposition med förslag till lagar om elektroniska signaturer och om ändring av 2 § lagen om kommunikationsförvaltningen (RP 197/2001 rd), som bereds av trafikutskottet. I 3 § 2 mom. i förslaget till elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet sägs att bestämmelser om användningen av elektroniska signaturer och certifikattjänster som gäller dem, finns i lagen om elektroniska signaturer. Lagförslagen i båda propositionerna bör behandlas och godkännas i ett sammanhang. Förvaltningsutskottet hänvisar här till sitt utlåtande FvUU 32/2002 rd om proposition RP 197/2001 rd.

Av de orsaker som framgår av propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med de anmärkningar och ändringsförslag som framgår av betänkandet.