Detaljmotivering

1. Lagen om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet

2 §. Åtgärder inom en annan PTG-myndighets uppgiftsområde.

Utskottet föreslår att 2 § 1 mom. preciseras så att den endast avser "enstaka" åtgärder i anslutning till brottsbekämpning.

Paragrafens 2 mom. gäller brådskande åtgärder som vidtas utan begäran. Förvaltningsutskottet förenar sig om grundlagsutskottets förslag att precisera formuleringen så att PTG-myndigheten också i dessa fall endast får tillämpa de befogenheter som de har inom sina egna ansvarsområden. Utskottet föreslår därför att 2 mom. ändras så att man hänvisar till "befogenheter enligt 1 mom.".

5 §. PTG-kriminalunderrättelseenheter.

För PTG-myndigheternas kriminalunderrättelse- och brottsanalysverksamhet kan det inrättas riksomfattande, regionala och lokala PTG-kriminalunderrättelseenheter.

Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande avseende vid att det på lagnivå bör sägas ut vem som ska fatta beslutet om att inrätta en sådan enhet. I propositionsmotiven sägs det att den riksomfattande PTG-kriminalunderrättelsecentralen och regionala PTG-kriminalunderrättelsegrupper inledde sin verksamhet redan 2004. Beslut om detta fattades i den riksomfattande PTG-ledningsgruppen. Samtidigt beslöt man att varje PTG-myndighet placerar heltidsanställda tjänstemän i kriminalunderrättelsegrupperna för att sköta kriminalunderrättelse- och brottsanalysuppgifter.

I motiven konstateras det vidare att tjänstemännen i PTG-kriminalunderrättelseenheterna handlar utifrån sina egna befogenheter och är underställda den PTG-myndighet han eller hon företräder. De tjänstemän som arbetar i en PTG-kriminalunderrättelseenhet använder huvudsakligen den egna myndighetens databaser och register och matar in kriminalunderrättelseinformation som gäller det egna förvaltningsområdet i den myndighets egna register som tjänstemannen företräder. Tjänstemännen har också enligt vad man har kommit överens om separat fått användarrätt till andra PTG-myndigheters register. lagen gör det möjligt att i enskilda fall för att utreda och avslöja brott utlämna information från en myndighets register till en annan.

PTG-kriminalunderrättelsemyndigheterna har utfört och kommer också i framtiden att utföra sitt underrättelse- och analyssamarbete i respektive PTG-myndighets lokaler och i varierande sammansättningar. Utifrån utredning anser utskottet att PTG-kriminalunderrättelseenheterna inte namnet till trots är egentliga organisatoriska enheter utan endast en form av fördjupat myndighetssamarbete. De PTG-tjänstemän som har placerats i PTG-kriminalunderrättelseenheterna handlar inom enheterna med den utsändande myndighetens befogenheter och underställda dem. En i enheten placerad polisman som hör till befälet ansvarar i kriminalunderrättelseenheten, dvs. inom det fördjupade underrättelse- och analyssamarbete, för den dagliga arbetsledningen.

6 §. Behandlingen av uppgifter vid PTG-kriminalunderrättelseenheterna.

I förslaget till 6 § 1 mom. föreskrivs att en PTG-myndighet som är företrädd i en PTG-kriminalunderrättelseenhet kan för ett enskilt brottsbekämpningsuppdrag som gäller allvarlig eller omfattande brottslighet inrätta ett sådant tillfälligt register för brottsanalys som avses i 6 § 2 mom. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (), 4 § i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet ( eller 22 § 2 mom. i tullagen ().

Grundlagsutskottet påpekar att, eftersom det är fråga om samarbete mellan flera olika myndigheter är det viktigt att lagen också innefattar det som kommer fram i motiveringen, nämligen att den PTG-myndighet som inrättat brottsanalysregistret är registeransvarig. Med tanke på skyddet av personuppgifter anser utskottet det också vara viktigt att de grundläggande bestämmelserna om övervakning ingår i lagen.

Utifrån utredning till utskottet konstateras det att avsikten inte är att skapa ett nytt PTG-brottsanalysregister. Det handlar om att med stöd av den gällande regleringen av personuppgifter hos polisen, gränsbevakningsväsendet eller tullen inrätta tillfälliga analysregister. I fråga om registrets syften, datainnehåll, utlämning av sekretessbelagda uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning och lagring av information iakttas de bestämmelser som gäller för analysregister vid den PTG-myndighet som har inrättat registret. Enligt förslaget ska det vara tillåtet att i brottsanalysregistret samköra sådana i ett enskilt fall behövliga uppgifter som de myndigheter som deltar i analysoperationen också får samköra i sina egna analysregister.

I personregisterlagstiftningen om respektive myndighet finns det bestämmelser om vem som kan inrätta ett register och om registerförare. I lagförslaget finns det inga särskilda bestämmelser om registret eftersom förslaget bygger på att de gällande lagar som nämns i föreslagna 6 § 1 mom. ska tillämpas på registren. Förvaltningsutskottet anser att det likaså framgår av lagförslaget att den PTG-myndighet som har inrättat registret samtidigt är registerförare. Å andra sidan ser utskottet inte några hinder för att göra ett tilllägg om detta i 6 § 1 mom., varför utskottet föreslår att momentet ändras för att precisera bestämmelsen.

Förvaltningsutskottet föreslår att det för klarhetens skull fogas ett nytt 5 mom. till 6 §: "I fråga om tillsynen över PGR-kriminalunderrättelse- och brottsanalysfunktionerna gäller vad som föreskrivs särskilt." I detta lagrum hänvisas till tillsynsreglering på lagnivå för respektive PTG-myndighet. Det är särskilt skäl att nämna att inrikesministeriet för polisens del med stöd av 33 § i polislagen och gränsbevakningsväsendet med stöd av 41 § i gränsbevakningslagen årligen ska avge en berättelse om teknisk avlyssning och teleövervakning enligt 33 § 3 mom. i polislagen. Likaså ska det ges en utredning om användning av teknisk observation i straffanstalter. Också i 5 a kap. 15 § i tvångsmedelslagen () föreskrivs det att inrikesministeriet både för polisens och gränsbevakningsväsendets del årligen till riksdagens justitieombudsman ska lämna en redogörelse om teleavlyssning och -övervakning samt användningen av teknisk observation i straffanstalterna.

Utöver de ovan nämnda bestämmelserna om laglighetskontrollen av insamling av information finns det i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet () detaljerade bestämmelser om behandlingen av uppgifter, rätt att få uppgifter, använda och överlåta dem, om arkivering, avförande och informationskontroll. Motsvarande bestämmelser ingår också i lagstiftningen om polisen och tullen.

7 §. PTG-spanings- och undersökningsgrupper.

PTG-myndigheterna kan enligt 1 mom. inrätta gemensamma spanings- och undersökningsgrupper för att förhindra, avslöja eller utreda ett brott eller flera brott som har samband med varandra. En PTG-spanings- och undersökningsgrupp kan inrättas gemensamt av de myndigheter till vars uppgiftsområde brotten eller brotten helt eller delvis hör.

I pargrafens 3 mom. föreskrivs det att en företrädare för en PTG-myndighet har rätt att i PTG-spanings- och utredningsgruppen under ledning och nödvändig övervakning av gruppens ledare delta i alla de åtgärder som krävs för gemensamt inhämtande av information eller för att förhindra, avslöja eller utreda de brott som är föremål för den gemensamma spanings- och utredningsverksamheten och som gruppens ledare med stöd av sina befogenheter har beslutat att genomföra.

Av motiven framgår det att avsikten med denna bestämmelse har varit att utöka PTG-myndigheternas befogenheter när de samverkar i PTG-spanings- och undersökningsgrupper. Bestämmelsen gör det möjligt för en PTG-myndighet att under ledning och övervakning av gruppens ledare delta i en enskild åtgärd som annars inte ingår i den berörda PTG-myndighetens egna behörighet.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande utifrån utredningen att 7 § 3 mom. i praktiken bland annat innebär att en gränsbevakningsman eller en tullman med avvikelse från den nuvarande lagstiftningen exempelvis kan delta i en grupp där man ska tillämpa täckoperationer eller bevisprovokation genom köp enligt polislagen. Utskottet anser att det strider mot 2 § 3 mom. i grundlagen, där det föreskrivs att utövning av offentlig makt ska bygga på lag, om den här typen av exceptionella befogenheter som är noggrant reglerade i lagen grundar sig på ett enskilt beslut av gruppens ledare. I sista hand är det också fråga om säkerheten för de tjänsteman som deltar i gruppen. På grund av detta bör bestämmelsen begränsa befogenheten för PTG-företrädarna till de befogenheter som de har inom sitt eget uppgiftsområde. En sådan ändring är en förutsättning för att lagförslag 1 på denna punkt ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Med anledning av det som grundlagsutskottet anför i sitt utlåtande föreslår förvaltningsutskottet att befogenheterna för PTG-myndigheternas företrädare i 7 § 3 mom. begränsas till de befogenheter de har inom sina egna uppgiftsområden enligt följande: "En företrädare för en PTG-myndighet har rätt att i en PTG-spanings- och utredningsgrupp under ledning och nödvändig övervakning av gruppens ledare delta i sådana åtgärder som företrädaren för PTG-myndigheten har befogenheter att utföra inom sitt eget uppgiftsområde när det gäller myndighetens egna brottsbekämpningsuppdrag och som krävs för gemensamt inhämtande av information eller för att förhindra, avslöja eller utreda de brott som är föremål för den gemensamma spanings- och utredningsverksamheten och som gruppens ledare med stöd av sina befogenheter har beslutat att genomföra."

12 §. Närmare bestämmelser.

Grundlagsutskottet har påpekat att bestämmelsen inte är språkligt korrekt eftersom det nämns flera ärenden, som det skall utfärdas närmare bestämmelser om, men som inte över huvud taget ingår i lagförslaget. Bestämmelsen bör därför ändras så att det framgår vad man verkligen utfärdar "närmare bestämmelser" om och vilka frågor som helt och hållet ska regleras på förordningsnivå. Samtidigt påpekar grundlagsutskottet att 80 § 1 mom. i grundlagen direkt begränsar tolkningen av bemyndigandet och innehållet i bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandena.

Utan att ta ställning till utkastets innehåll konstaterar förvaltningsutskottet att det 9.4.2009 har tillställts statsrådets utkast till förordning om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet. Utskottet har inte heller tagit ställning till lagförslagets struktur. I lagförslaget föreslås på olika ställen i lagen bemyndiganden att utfärda förordning och dessutom samma sak i 12 §.

Utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet att 12 § delas upp i två moment av vilka det i 1 mom. föreskrivs att det genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om inrättande av samarbetsorgan för PTG-myndigheter som avses i 1 mom. och samarbete mellan PTG-myndigheter för att ordna sådan övervakning som avses i 6 §.

Paragrafens 2 mom. föreslås däremot innehålla ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser. I den form utskottet föreslår är det fråga om PTG-myndigheternas beslutsförfarande när det gäller inrättande av kriminalunderrättelseenheter enligt 5 §, PTG-myndigheternas gemensamma spanings- och undersökningsgrupper enligt 7 § och begäran om och lämnande av bistånd i fråga om utrustning, lokaler, personalresurser och experttjänster enligt 10 §.

2.Lag om ändring av gränsbevakningslagen

21 §. Brådskande polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Av den allmänna motiveringen framgår det att utskottet förordar att propositionen godkänns i den formen att endast en polisman som i sin tjänsteställning hänförs till befälet ska ha befogenheter att framställa en begäran till gränsbevakningsväsendet att i ett enskilt fall sköta brådskande polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Alla PTG-myndigheter har egna lagfästa uppgifter och befogenheter att sköta dem. Gränsbevakarnas uppgifter och befogenheter fastställs i gränsbevakningslagen (). I denna lag finns också bestämmelser om när begäran om handräckning kan framställas. Inte heller i teorin har vilken som helst gränsbevakningsman befogenheter att framställa en sådan begäran. På motsvarande sätt är det motiverat att i 21 § 1 mom. i gränsbevakningslagen föreskriva om tjänsteställningen för den polisman som har rätt att framställa en begäran om handräckning.

Den reglering som utskottet nu föreslår står i samklang med de nivårelaterade befogenheter som föreskrivs för polisen på annat ställe i lag. Som exempel kan nämnas att endast en polisman som utifrån sin tjänsteställning hänförs till befälet har rätt att anhålla och frige en gripen person. Denna typ av reglering är viktig med tanke på såväl medborgarnas som tjänstemännens rättssäkerhet. Enligt utskottets uppfattning vore det inte korrekt om frågan om den nivårelaterade befogenheten i 21 § 1 mom. i gränsbevakningslagen skulle definieras endast med hänsyn till ledningsnivån. Den materiella och territoriella behörigheten bestäms enligt polisens organisation.

Utskottet fäster ännu avseende vid vilken brådskande åtgärd för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet som avses i 21 § 1 mom. Den till befälet hörande polisman som framställer begäran ska på basis av tillbudsstående information avgöra om man ber gränsbevakningsväsendet utföra en brådskande åtgärd för polisens räkning. I kontakten med gränsbevakningsväsendet måste polismännen bedöma saken med hänsyn till sitt eget tjänsteansvar. På motsvarande sätt måste den behöriga tjänstemannen vid gränsbevakningsväsendet under tjänsteansvar bedöma om begäran kan bifallas. Också här understryker utskottet att tjänstemän som utövar befogenheter som direkt berör medborgarna måste ha den utbildning, erfarenhet och utrustning som tjänsteuppdraget förutsätter. Det måste också med hänsyn till detta vara möjligt att på förhand bedöma om uppdraget kan utföras på ett tillförlitligt och säkert sätt.

41 §. Gränsbevakningsmännens befogenhet för förebyggande och utredning av brott.

I regeringens proposition föreslås det att paragrafen kompletteras med en ny mening, enligt vilken en gränsbevakningsman som deltar i en förundersökning under ledning av en annan förundersökningsmyndighet har rätt att behandla uppgifter som inhämtats med metoder som normalt inte är möjliga inom gränsbevakningsväsendet.

Med hänvisning till det som sägs ovan om 7 § 3 mom. i lagförslag 1 föreslår förvaltningsutskottet att man i detta sammanhang avstår från att ändra 41 § 2 mom. Detta innebär att paragrafen stryks ur lagförslaget och ingressen.

78 §. Handräckning till gränsbevakningsväsendet.

Utskottet föreslår att bara 78 § 1 mom. ändras på det sätt som föreslås i propositionen. Däremot anser utskottet att det inte är motiverat att upphäva 78 § 2 mom. eftersom det i så fall inte skulle finnas några föreskrifter om vem inom gränsbevakningsväsendet som fattar beslut om att framställa begäran om handräckning. I 77 § 3 mom. föreskrivs om beslut att lämna handräckning. Utskottets ändringsförslag leder till en ändring i ingressen.

Laförslag 3—5

Utskottet föreslår att lagförslag 3—5 godkänns utan ändringar.