Allmän motivering

Allmänt

I det nuvarande regeringsprogrammet finns en skrivning om en omstrukturering av polisförvaltningen. Enligt programmet ska antalet polisdistrikt minskas och omstruktureringen av förvaltningen gå vidare och omfatta också polisens högsta ledning, polisens länsledning, polisens riksomfattande enheter och polisinrättningen i Helsingfors. På detta sätt kan resurser flyttas från förvaltningen till tjänster. I samband med reformen ska tillgången till polistjänster i hela landet säkerställas. Tillgången till svenskspråkiga tjänster ska tryggas. I regeringsprogrammet krävs dessutom att det ska klarläggas om ministeriets styrnings- och övervakningsuppgifter ska hållas i sär från ledningen av den operativa polisverksamheten.

Den första etappen av omstruktureringen av polisförvaltningen genomfördes i början av 2009. Den innebär att den lokala polisen nu har 24 polisinrättningar i stället för 90. Förvaltningsutskottet fäste i sitt betänkande om reformen av polisens lokalförvaltning uppmärksamhet vid modellen för en förvaltning i två steg och krävde att också polisens länslednings ställning och uppgifter ska klarläggas (FvUB 24/2006 rd — RP 72/2006 rd). Dessutom har utskottet lämnat ett utlåtande om bl.a. inrikesministeriets utredning om utveckling av polisens förvaltningsstruktur, där det ställt sig bakom förslaget att inrätta en polisstyrelse och en förvaltningsmodell i två steg för polisen (FvUU 13/2008 rd — MINU 4/2008 rd).

Utskottet hänvisar till sitt utlåtande FvUU 13/2008 rd och framhåller att om polisförvaltningen reformeras enligt propositionen, uppnås de mål för reformen som anges i utlåtandet. Ledningssystemet blir tydligare när inrikesministeriets dubbelroll som dels den som anger de strategiska riktlinjerna och ordnar med finansiering, dels den som styr den operativa verksamheten upphör. Vidare får polisen en plattare förvaltningsstruktur genom att länsnivån faller bort och då blir också produktiviteten bättre. Dessutom försvinner den horisontella styrning som inte hör till resultatstyrning. Förutsättningarna för samverkan med andra regionala myndigheter kommer att vara lika bra som förut.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen med de anmärkningar och ställningstaganden som framgår av betänkandet.

Reformens innehåll

Den nya styrnings- och ledningsmodell i två steg som ska inrättas inom polisförvaltningen betyder att inrikesministeriet i framtiden har ansvar för den strategiska och politiska styrningen av polisen, verksamhetsvillkoren, lagberedningen och det internationella samarbetet.

I linje med förvaltningsutskottets utlåtande FvUU 13/2008 rd ska Polisstyrelsen i sin egenskap av polisens centralförvaltningsmyndighet leda och styra den operativa polisverksamheten och svara för resultatstyrningen av polisinrättningar och polisens riksomfattande enheter och den ska bestå av inrikesministeriets polisavdelning, som i detta nu utgör polisens högsta ledning, och polisens länsledning.

Genom reformen kommer den lokala polisens polisinrättningar och polisens riksomfattande enheter (centralkriminalpolisen, skyddspolisen och rörliga polisen), Polisyrkeshögskolan och Polisens teknikcentral att bli polisenheter direkt under Polisstyrelsen.

Omstruktureringen av polisförvaltningen har samband med ett pågående projekt för att reformera regionalförvaltningen (RP 59/2009 rd). Meningen är att Polisstyrelsen ska ha filialer som i organisatoriskt hänseende är placerade inom statens regionalförvaltning, men som i operativt hänseende hör till Polisstyrelsen på särskilt angivna orter. Genom reformen av regionalförvaltningen kommer polisen att ha ett ansvarsområde inom tre regionalförvaltningsmyndigheter och deras allmänna uppgifter kommer att vara: 1) regionalt myndighetssamarbete inom polisen, 2) samordning av beredskap och beredskapsplanering och 3) bedömning av den regionala tillgången till basservice. Meningen är att lagstifta om uppgifterna i en lag om regionalförvaltningsmyndigheterna som ingår i regeringens proposition RP 59/2009 rd. De här tre ansvarsområdena inom polisen ska ha hand om polisuppgifter också inom de regionalförvaltningsmyndigheters område där polisens ansvarsområden inte kommer att inrättas.

Enligt utskottet är det nödvändigt att också omstruktureringen av polisförvaltningen följer förvaltningsmodellen i två steg. Det betyder att inrikesministeriets polisavdelning i framtiden inte längre har befogenhet för operativa polisuppgifter. Från och med reformen är det Polisstyrelsen som har hand om den högsta ledningen av polisens operativa uppgifter och resultatstyrningen av polisinrättningar och polisens riksomfattande enheter. Tvåstegsmodellen betyder samtidigt att Polisstyrelsens regionala enheter som ska placeras inom regionalförvaltningsmyndigheten inte blir separata filialer som fungerar regionalt och som leder polisinrättningarna inom sitt respektive ansvarsområde. Utskottet understryker att polisens operativa ledning och verksamhet i egentlig mening kommer att handhas av polisinrättningarna på lokal nivå och de riksomfattande polisenheterna på sektornsnivå. Linjeorganisationen spelar en viktig roll och därför vill utskottet att den säkras.

Enligt lagförslag 1 utfärdas närmare bestämmelser och föreskrifter om de av Polisstyrelsens uppgifter som sköts inom polisens ansvarsområde vid regionalförvaltningsmyndigheten genom förordning av statsrådet eller arbetsordningen för Polisstyrelsen. På denna punkt noterar utskottet att de uppgifter som ska skötas inom regionalförvaltningsmyndighetens ansvarsområde finns uppräknade i förslaget till lag om regionalförvaltningsmyndigheter (RP 59/2009 rd). I arbetsordningen för Polisstyrelsen kommer det att anges hur Polisstyrelsen ska ordna de uppgifter som följer av polisförvaltningslagen. Eftersom polisen i sin egenskap av regionalförvaltningsmyndigheter kommer att ha ett ansvarsområde som utgör en del av Polisstyrelsen ska andra uppgifter än de som räknas upp i lagen om regionalförvaltningsmyndigheter anges utförligare i arbetsordningen för Polisstyrelsen.

Hur de språkliga rättigheterna ska tryggas

Principerna för att trygga den svenskspråkiga servicen har angetts i samband med den första etappen av omstruktureringen av polisförvaltningen som gällde den lokala polisen (FvUB 24/2006 rd — RP 72/2006 rd). Bestämmelserna finns i 6 § i lagen om ändring av polisförvaltningen (100/2007) som gavs då. Efter lagändringen har regionala enheter enligt 6 § 2 mom. i språklagen (423/2003) inrättats vid fyra polisinrättningar genom statsrådets förordning om distrikten för polisinrättningarna i häradena (1031/2007) och de ska tillgodose den finsk- och på svenskspråkiga befolkningens rätt att få service på sitt eget språk.

Genom den nu aktuella propositionen ska andra etappen av omstruktureringen av polisförvaltningen genomföras till den del det gäller polisens högsta ledning och polisens länsledning.

Propositionen ska alltså inte längre befatta sig med den lokala polisens strukturer och verksamhet som var aktuella i den första etappen mer än vad som är nödvändigt för att genomföra den andra. I 6 § om den lokala polisen i lagförslaget om polisförvaltningen ingår ändå en bestämmelse om de regionala enheterna, vars ställning i operativt och administrativt hänseende det inte tidigare har funnits några explicita bestämmelser om i polisförvaltningslagen. De regionala enheterna bör ha sådana resurser och sådan kompetens och ställning att de också i praktiken kan trygga den finsk- och svenskspråkiga servicen i linje med propositionen.

För att tillgången på svenskspråkiga tjänster ska kunna garanteras måste det absolut finnas ett tillräckligt antal poliser och anställda inom tillståndsservicen som behärskar svenska.

Det centrala målet för totalreformen av polisförvaltningen är att finslipa och förbättra polisens styr- och ledningssystem. Utskottet ser inga argument för att inrätta nya steg eller nivåer i förvaltningen eller för att differentiera de operativa relationerna mellan redan existerande nivåer. Polisledningen bör bygga på klara ansvarskedjor som följer linjeorganisationen genom hela strukturen allt ifrån polisens högsta ledning till fältet. I den linjeorganisationen ska tjänster på båda nationalspråken garanteras enligt lag. Utifrån förpliktelserna i språklagen ska det också ses till att vars och ens grundlagsfästa rätt att använda sitt eget språk, finska eller svenska, hos myndigheterna är tryggad.

Polisens riksomfattande enheter och polisinrättningen i Helsingfors

Det är viktigt att omstruktureringen av polisförvaltningen genomförs så smidigt och med så gott resultat som möjligt, anser utskottet. Därför är det skäl att redan i lagstiftningsfasen försöka undvika uppkomsten av tolkningsproblem och oklarheter vid omställningar.

Centralkriminalpolisen, skyddspolisen och rörliga polisen kommer i framtiden att vara riksomfattande polisenheter under Polisstyrelsen. Det framgår av propositionen att det inte är meningen att göra några ändringar i de riksomfattande polisenheternas uppgifter. Utskottet anser att utgångspunkten är motiverad. Men när polisens organisation ses över faller det sig naturligt att se till att ledningssystemen är platta och att administrativa uppgifter koncentreras.

Vidare framgår det att polisinrättningen i Helsingfors också i framtiden kommer att ha riksomfattande och regionala specialuppgifter vid sidan av lokala polisuppgifter. Polisinrättningen har under de senaste åren utvecklat sin organisation och det arbetet kommer att fortsätta utifrån propositionen och enligt överenskommelse med Polisstyrelsen.

Det viktigaste är att centralkriminalpolisen, skyddspolisen och rörliga polisen samt polisinrättningen i Helsingfors fortsätter med sina nuvarande uppgifter direkt under polisens högsta ledning. Polisens högsta ledning övergår från inrikesministeriets polisavdelning till Polisstyrelsen. Det är nödvändigt att de nämnda polisorganisationerna verkar direkt under polisens högsta ledning och att polisöverdirektören direkt har hand om resultatstyrningen i organisationerna. För att reformen ska kunna verkställas med framgång föreslår utskottet att centralkriminalpolisens, rörliga polisens och Helsingfors polisinrättnings uppgifter ska preciseras enligt detaljmotiven.

Polisens resurser

Utskottet har upprepade gånger uppmärksammat frågan om lämpliga resurser för polisförvaltningen. Det har särskilt lyft fram betydelsen av att det finns adekvata personella resurser för polisens operativa uppgifter och tillståndsservicen för medborgarna. Genom förvaltningsreformen försöker man uppnå produktivitetsfördelar motsvarande omkring 40 årsverken jämfört med den nuvarande personalen på ministerie- och länsnivå. Fördelarna bör helst inriktas på de mest högprioriterade uppgifterna.

En arbetsgrupp som tillsatts enligt regeringsprogrammet och som utrett de långsiktiga resursbehoven inom polisen slutförde sitt arbete den 11 mars 2009. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det utifrån redogörelsen om ramarna för statsfinanserna under kommande år framgår att polisens verksamhet ska utvecklas med hänsyn till de förbättringsåtgärder som arbetsgruppen föreslagit (FvUU 4/2009 rd — SRR 3/2009 rd). Ett politiskt engagemang för arbetsgruppens arbete är nödvändigt med tanke på samhället.

Uppföljning av reformen av polisförvaltningen

Det är viktigt att regeringen noggrant ger akt på hur reformen av polisens lokalförvaltning och andra etappen av förvaltningsreformen i propositionen genomförs, anser utskottet. Samtidigt bör man räkna med att utskottet kommer att begära en skriftlig utredning enligt 47 § 2 mom. i grundlagen om genomförandet av hela reformen.