Förslagets huvudsakliga innehåll

Kommissionen lägger fram sitt förslag till nästa budgetplan, i vilken avsikten är att fastställa de mål och budgetmedel som ska gälla för Europeiska unionen åren 2007—2013. Enligt budgetplanen ska EU i sin verksamhet främst koncentrera sig på mål som hänför sig till konkurrenskraft, sammanhållning, en hållbar utveckling, unionsmedborgarskap och unionens externa åtgärder. I meddelandet behandlas målanpassningen av resurser, redskapen, förvaltningspraxisen och finansieringssystemet. I meddelandet behandlas vidare det mervärde som politikområdena, programmen och åtgärderna tillför hela unionen och dess medborgare, samt möjligheterna att förenkla de finansiella instrumenten.

Det totala anslaget för åtaganden åren 2007—2013 är enligt kommissionens förslag 1 025 miljarder euro enligt 2004 års priser. Kommissionen föreslår att den mest betydande delen av EU:s medel fortsättningsvis ska riktas till utgifter inom jordbruket och regional- och strukturpolitiken. Deras andel av de totala åtagandena föreslås utgöra 69 % år 2013, medan deras andel år 2006 beräknas vara drygt 76 %.

För konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning föreslås 133 miljarder euro för perioden 2007—2013. Rubriken för hållbar förvaltning och bevarande av naturresurser har fått sammanlagt 417 miljarder euro i anslag för perioden 2007—2013, varav 72 % (310 miljarder euro) går till jordbruket. Anslaget under rubriken "Unionsmedborgarskap samt ett område med frihet, säkerhet och rättvisa" ökas så att det sammanlagt uppgår till 19 miljarder euro under följande period. Det totala anslaget för programmen för yttre förbindelser under perioden 2007—2013 uppgår till 96 miljarder euro.

Regeringens ståndpunkt

I fråga om sammanhållningspolitiken, rubriken "unionsmedborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa" och externa åtgärder är regeringens ståndpunkter följande. I övrigt framgår regeringens ståndpunkter av skrivelsen.

Sammanhållningspolitiken

• 31. Regional, ekonomisk och social sammanhållning bör utgöra en central grund för unionens verksamhet. För att uppnå detta krävs en effektivare struktur- och sysselsättningspolitik. Finland anser att hörnstenen i innehållet och resursfördelningen i de nya ekonomiska ramarna för åren 2007—2013 bör bestå i främjande av regional sammanhållning, konkurrenskraft och sysselsättning.
• 32. I regional- och strukturpolitiken bör målet vara en strukturpolitisk finansiell lösning som är balanserad och förnyande och som tillfredsställer alla medlemsländer. Reformen av strukturpolitiken bör alltså kopplas till verkställandet av Lissabon- och Göteborgsstrategierna. Finansieringen av sysselsättnings- och kompetensmålen bör proportionellt sett bevaras åtminstone på nuvarande nivå. För att dessa mål ska kunna uppnås behövs, utgående från kommissionens förslag, regional- och strukturpolitiska resurser om ca 0,40 % av EU:s bruttonationalinkomst. Finland anser att det är positivt att kommissionen i sitt förslag starkt betonar miljön i såväl konvergensmålet som målen för den regionala konkurrenskraften och sysselsättningen.
• 33. Att Finlands norra och östra områden som är ytterst glesbebodda även i fortsättningen omfattas av det högsta regionstödet anser Finland vara en tröskelfråga.

Vad gäller lösningen för östra och norra Finland är det viktigast att få en så hög och bestående stödnivå som möjligt samt att bibehålla den nuvarande nivån på företagsstöd och stöd för utvecklande av landsbygden. Det bästa sättet att uppnå målet är att inkludera dessa områden under ett eget stycke i artikel 5 (konvergensmålet) i den allmänna förordningen om strukturstöd. Finland anser att man på detta sätt kan garantera sådana resurser och utbud av instrument som motsvarar regionernas strukturproblem. Representanterna för unionens regeringar och medlemsstater gav i juni 2004 sitt politiska godkännande för en fortsatt särbehandling av de ytterst glesbebodda områdena i norr. Denna särbehandling, som grundar sig på Finlands anslutningsfördrag, har inkluderats i artikel III-220 i det nya konstitutionella fördraget och i artikel 63 i protokoll nr 8 om anslutningsfördragen.

• 34. Kommissionens förslag om att antalet strukturfonder ska reduceras till tre förenklar administrationen och procedurerna och effektiviserar genomförandet av regional- och strukturpolitiken. Detta kan därmed stödjas.
• 35. Finland godkänner i princip de tre mål som kommissionen föreslår.
• 36. Europeiska investeringsbankens och investeringsfondens budgetmedel bör utnyttjas mer i sammanhållningspolitiken i enlighet med kommissionens förslag.
• 37. Finland förordar ett BNI-tak på 4 % för medlemsländerna.
• 38. Förenkling, effektivisering och ett effektivt bruk av medel har ställts upp som Finlands klara mål i det programarbete och den administrering som hänför sig till strukturfonderna. Kommissionens förslag går till denna del i rätt riktning men är inte tillräckliga. Finansieringens verkningar måste tydligare än i dag kunna följas såväl på unionsnivå som i medlemsstaterna. Finland anser att huvudlinjerna i förslagen gällande kontrollen principiellt sett går i rätt riktning och är godtagbara. Bedömningen av förslagen och deras konsekvenser bör fortsätta och i samband med detta bör Finlands ståndpunkter preciseras.

Unionsmedborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa

• 46. Det är viktigt att dessa frågor ges större tyngd i de ekonomiska ramarna, även om de anslag som de förutsätter är små jämförda med andra politikområden och utgiftsrubriker. Tyngdpunkten bör primärt ligga på rättsliga och inrikes frågor.
• 47. Den föreslagna rubriken är lösryckt till innehållet och saknar helhetssyn. Flertalet anslagsbehov utgår från politikvolymer, vilket inte kan utgöra grund för de ekonomiska ramarna. Kommissionen bör presentera anslagsfördelningen för denna områdesövergripande rubrik programvis eller utgående från de finansiella instrumenten. Kommissionen bör utreda vad som är rubrikens egentliga kärnprioritet den kommande perioden. Först därefter kan man närmare bedöma innehållet i rubrikernas underrubriker och den detaljerade fördelningen dem emellan.
• 48. När dessa politikområden förverkligas bör utgångspunkten ligga i att utvinna ett mervärde och respektera subsidiariteten. Inom ramen för detta anser Finland att det är motiverat att öka anslagen med ca 50 % så att de totalt ligger på ca 2,1 miljarder euro 2013.
• 49. Inrättandet av en europeisk gränsbevakningsmyndighet som självständigt utövar överstatliga befogenheter kan inte på något sätt accepteras. En eventuell ökning av gemenskapsfinansieringen ska inte heller användas till att inrätta EU-myndigheter av ovan nämnda slag. Bevakningen av de yttre gränserna ska också i fortsättningen grunda sig på den verksamhet som medlemsstaternas nationella gränssäkerhetsmyndigheter bedriver och som primärt finansieras med medel ur de nationella budgetarna. Det är på sin plats att på basis av jämförbara kriterier öka gemenskapsfinansieringen för att i synnerhet finansiera gemensamma operationer men också medlemsstaterna gemensamma projekt som utvecklar gränsbevakningens infrastruktur.
• 50. Det kan inte ställas upp kvantitativa mål för integreringen av invandrare. I detta sammanhang är det viktigt att iaktta subsidiariteten.
• 51. Tillgången till grundläggande varor och tjänster hör primärt till det nationella ansvaret. På unionsnivå bör större fokus sättas på utvecklande, skärpande och tillämpande av skydds-, säkerhets- och miljönormer.
• 52. De funktioner som solidaritetsfonden täcker bör fortgå på nuvarande grund. Fondens rättsliga grund bör preciseras så att det fastställs för vilka katastrofer och på vilka grunder och kriterier stöd från solidaritetsfonden vid behov kan ges i fortsättningen. Nuvarande stödpraxis har inte uppfyllt alla kriterier i förordningen. Skyddet av medborgarna från omfattande katastrofer förutsätter dock inte att anslag reserveras i budgeten varje år för solidaritetsfonden. Nuvarande praxis bör tillämpas, dvs. ett förfarande utanför de ekonomiska ramarna.
• 53. Fondens verksamhet bör koncentreras enbart till att täcka förödelsen efter naturkatastrofer och andra regionala katastrofer.
• 54. Finland förordar inte heller förslaget om att solidaritetsfonden och ärendena för den inre säkerheten slås samman till en enda fond. Vardera verksamheten kräver sin egen rättsliga grund.

Externa åtgärder, EU som global partner

• 55. Det är i princip bra att strukturen inom området för de yttre förbindelserna blir enklare, vilket innebär att de över 100 olika instrument som i dag används ersätts med sex mer samordnade instrument. I kommissionens februarimeddelande om de ekonomiska ramarna fokuserade grannskapsinstrumentet på gränsområdessamarbete och inte, såsom kommissionen nu föreslår, även på allt annat ekonomiskt stöd till de länder som omfattas av grannskapspolitiken. Detta övriga ekonomiska stöd bör ingå i ett instrument för ekonomiskt samarbete och utveckling, såsom kommissionen tidigare föreslog. Kommissionen bör lägga fram en mer exakt utredning över instrumentens struktur för att beredningen av olika instrument ska kunna föras vidare.

För Finlands del är det oroväckande att endast de länder som omfattas av grannskapspolitiken nämns som objekt för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI). Eftersom Ryssland inte hör till de länder som omfattas av grannskapspolitiken och inte heller är ett utvecklingsland, innefattar formuleringen ett hot om att Ryssland fr.o.m. 2007 inte längre omfattas av finansieringen för EU:s yttre förbindelser. Ryssland är ett specialfall i fråga om vilket EU:s förbindelser bygger på överenskommelsen om partnerskap och samarbete (PCA) och de fyra samarbetsområdena för strategiskt partnerskap. Dessutom utgör den nordliga dimensionspolitiken ett regionalt element i samarbetet mellan EU och Ryssland.

• 56. Öppenheten och insynen i budgeten bör säkerställas. Övergången till det nya budgetsystemet försvårar jämförelsen med den nuvarande finansieringsperioden t.ex. på lands- och regionnivå. Med tanke på den fortsatta beredningen ombeds kommissionen meddela ytterligare uppgifter:

• en årlig utredning över anslagen och anslagsöverföringarna under den nuvarande och den kommande finansieringsperioden
• vilka nya anslag och program man eventuellt har för avsikt att inkludera (t.ex. anslag som tidigare har täckts med medel under andra rubriker än rubriken för yttre förbindelser)
• en jämförelse med fördelningen av den tidigare finansieringsperiodens anslag på lands- och regionnivå.

• 57. Finland anser att finansieringen av programmen för yttre förbindelser bör grunda sig på ett tryggande av anslagens realtillväxt (frånsett EUF:s anslagsbehov) och på en betydande medfinansiering av de yttre förbindelserna.
• 58. En fungerande budget för yttre förbindelser förutsätter möjligheter till flexibilitet, bl.a. årliga, icke-allokerade reserver i rubriken och instrumenten för yttre förbindelser, beroende på de flexibla elementen i hela budgeten.
• 59. De årliga reserverna är särskilt nödvändiga för hanteringen av oväntade kriser och med tanke på EU:s krishantering.
• 60. För varje finansiellt instrument bör fastställas egna kriterier för resursallokeringen, och dessa ska gälla över de geografiska gränserna.
• 61. Utöver de länder som redan har godkänts som kandidatländer har också länderna på västra Balkan fått medlemsperspektiv. Föranslutningsinstrumentet (IPA) stöder denna utveckling. Det är befogat att indela mottagarländerna i godkända och möjliga kandidatländer. I dimensioneringen av finansieringsstöden bör man dock tydligt ta hänsyn till ländernas varierande utvecklingsskede, ett effektivt utnyttjande av det finansiella instrumentet samt statusen som kandidatland.
• 62. Unionens långsiktiga utvecklingssamarbete och finansieringen av detta bör säkras. EU:s utvecklingssamarbete bör fortsättningsvis fokusera på att avhjälpa fattigdom för att de mål som fastställts i FN:s millenniedeklaration ska kunna uppnås. I synnerhet de minst utvecklade ländernas ställning i EU:s utvecklingssamarbete bör tryggas. Finland förordar att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) överförs till EU:s budget. Det bör så snabbt som möjligt fattas beslut i ärendet.
• 63. EU:s krishantering kommer att växa och bli mer omfattande i framtiden. En tillräcklig finansiering av den bör tryggas. Med tanke på detta ändamål bör realtillväxten hos de anslag som reserverats för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) tryggas. Väsentligt är, förutom att avsätta adekvata medel för yttre förbindelser, såväl att koherent och flexibelt använda den i mer långvariga program som att snabbt frigöra medel för plötsliga kriser. Det vore dessutom viktigt att förenkla och försnabba de procedurer som bl.a. hör samman med beslutsfattandet inom GUSP. Om inte reaktionstiden förkortas märkbart kan EU inte svara på de utmaningar som riktar sig mot unionen.
• 64. EU:s närområden får en allt större betydelse i unionens snabbt föränderliga miljö. Det är för Finlands del viktigt att utveckla ett enhetligt grannskapsinstrument för att finansiera gränsöverskridande och regionalt samarbete vid EU:s alla yttre gränser. Gränsområdessamarbetet bör vara unionens centrala prioritering och för dess utveckling bör reserveras större resurser.

Finland utgår från att finansieringen av den nordliga dimensionens handlingsprogram säkerställs bl.a. med medel ur ändamålsenliga finansiella instrument för finansiering av yttre förbindelser.

• 65. Innehållet i det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) bör i allt väsentligt utgå från gränsöverskridande samarbete. Det nya instrumentet bör gälla unionens gränsområden, Ryssland inberäknat. Det nya instrumentet bör funktionsmässigt sett vara flexibelt och föra samman unionens utrikes- och regionpolitiska behov. Kommissionens förslag om att finansiera grannskapinstrumentet från två källor, rubrikerna sammanhållning och yttre förbindelser, är i princip möjligt att genomföra. Detta är godtagbart, i synnerhet om det skapas gemensamma regler för användningen av medel och för administrationen. Finland tar en mer exakt ståndpunkt i samband med kommissionens förslag.
• 66. Nivån på den totala finansieringen i fråga om EU:s samarbete med Ryssland bör säkerställas.
• 67. När det gäller det finansiella instrumentet för makroekonomisk hjälp gör Finland sitt ställningstagande senare.