Motivering

Allmänt

Förvaltningsutskottet upprepar först det som den sade i betänkandet FvUB 16/2014 rd. Där förutsattes att regeringen ser till att förvaltningsutskottet före utgången av 2015 får en heltäckande utredning 1) om vilka åtgärder som har vidtagits i synnerhet i fråga om informationssystemet för misstänkta men också i fråga om polisens andra personregister, för att säkerställa att informationssystemen inte innehåller felaktigheter och att behandlingen av personuppgifter i alla avseenden sker i enlighet med lag och även i övrigt på ett korrekt sätt samt 2) om vilka åtgärder som har vidtagits för att utveckla styrningen och övervakningen av personregistren och av behandlingen av personuppgifter och utbildningen i anslutning till dem.

Utskottet tog upp ärendet till ny behandling innan tiden för lämnande av den utredning som förutsattes i betänkandet FvUB 16/2014 rd hade löpt ut, eftersom det i massmedia antytts att vissa offentliga personer finns upptagna i informationssystemet för misstänkta (registret för misstänkta, Epri).

Förvaltningsutskottet granskar i korthet ärendet utifrån utredningen och yttrandena från inrikesministeriet, Polisstyrelsen och centralkriminalpolisen och i den utsträckning som är möjlig med hänsyn till att en del av materialet är sekretessbelagt.

Analys

Efter att det kommit ut i offentligheten att Putin finns med i informationssystemet för misstänkta blev såväl anteckningsförfarandet som styrningen av och tillsynen över informationshanteringen föremål för förundersökning. Åtal väcktes mot tre tjänstemän. De har uppenbarligen bestridit att de gjort sig skyldiga till något brott i frågan. Ärendet har ännu inte behandlats i rätten. Det är ett av skälen till att utskottet tills vidare i huvudsak nöjt sig med en allmän granskning. Det bör dock nämnas att utskottets granskning givetvis inte är av straffrättslig art, utan grundar sig på att riksdagens fackutskott enligt grundlagen har rätt att få information.

Inrikesministeriet, Polisstyrelsen och centralkriminalpolisen har lämnat utredningar om de åtgärder de vidtagit efter att Putin-anteckningen uppdagades. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att de inkomna yttrandena är så allmänt hållna att de inte ger en tillräckligt klar bild över hur den praktiska tillsynen och utbildningen var ordnade tidigare. Utifrån det samlade tillgängliga materialet kan det likväl konstateras att behandlingen av personuppgifter i registret för misstänkta inte höll den nivå som fordras. Det fanns brister i rutinerna, praxisen, tillsynen, styrningen och utbildningen. I detta avseende har det inte framkommit något nytt av värde jämfört med det som sades i utskottets betänkande (se även FvUB 16/2014 rd).

Redogörelserna för registreringsgrunderna och antalet registrerade är inte heller särskilt konkreta. Uppgifterna om antalet registrerade har dessutom varierat. Det har dock blivit klart varför man tidigare felaktigt nämnt att det finns 180 000 registrerade.

Utskottet har fått en allmän förklaring angående bristerna i behandlingen av personuppgifter i de registret för misstänkta. Vid sidan av Putin-anteckningen har utskottet dock inte kännedom om att det skulle gjorts felaktiga registeranteckningar om någon annan enskild namngiven person. I registret antecknas endast misstänkta och medverkande. I en kompletterande "förklaringsdel" kan det dessutom ha funnits anteckning om till exempel den mot vilken den misstänkte riktat eller kan rikta hot om våld. Detta har motiverats med att polisen i annat fall inte kan skydda denna person, som kan ses som måls-ägande. Till denna del har det alltså inte varit fråga om registrerade personer. I detta sammanhang och på basis av vad som framgår av handlingarna är det skäl att konstatera att utskottet ser det som mycket märkligt att den som beslutade om den så kallade Putin-anteckningen inte har sagt sig inse att registreringen var felaktig.

Av de inkomna yttrandena framgår det i och för sig att många åtgärder vidtagits inom polisförvaltningen. Det är ännu oklart hur effektiva åtgärderna är, eftersom alla inte är fullt genomförda och de övriga tämligen nya.

Under sakkunnigutfrågningen väcktes frågan om huruvida det var nödvändigt att helt och hållet avbryta förvaltningens utredning om registret för misstänkta bara för att det inleddes en förundersökning i ärendet. Riktigheten i registrets innehåll kunde ha granskats oberoende av förundersökningen och vid behov kunde man ha förhandlat med de åklagare som var förundersökningsledare. Utskottet menar att trovärdigheten för Polisstyrelsen som registeransvarig och högsta polismyndighet skulle ha krävt det. Endast några få tjänstemän var misstänkta, inte hela Polisstyrelsen. Frågan om behovet av skydd mot självinkriminering är enligt utskottet därför inte relevant i sammanhanget. Det är också bra att konstatera att lagstiftaren gett polisen omfattande befogenheter bland annat när det gäller registrering av personuppgifter. Med tanke på polisens uppgifter och befogenheter och det att polisen i stor utsträckning övervakar att lagarna följs vill utskottet betona att det i sin tur förväntas att polisens behandling av personuppgifter är exemplarisk och till alla delar felfri.

Utöver den nämnda förvaltningsbaserade utredningen verkar inte heller Polisstyrelsens arbetsgrupp, tillsatt i november 2014, ha slutfört sitt arbete (kontroll av riktigheten i registret för misstänkta). Av det material som utskottet fått framgår det inte hur kontrollen görs och huruvida den är heltäckande. Det verkar dessutom som om arbetsgruppen kommer att ge sin bedömning av hur anvisningarna kan preciseras först hösten 2015. Vidare är det fortfarande oklart hur utbildningen ska utvecklas i konkreta termer.

Det är exceptionellt att registreringarna i informationssystemet för misstänkta minskade med 80 procent 2014. Behandlingen av personuppgifter får inte vila på en osäker grund. En sådan variation ger inte heller i övrigt någon god bild av kvaliteten i verksamheten.

Utskottet konstaterar vidare att det inte fått någon tillräcklig juridisk förklaring till att centralkriminalpolisen i praktiken sköter registreringen, trots att Polisstyrelsen enligt lag är registeransvarig.

Utskottet poängterar att det behövs en övergripande reform av lagstiftningen om polisens behandling av personuppgifter (se FvUB 26/2013 rd). I framtiden måste man ytterligare fokusera på att informationssystemens struktur måste vara uppbyggd så att de styr användaren att handla rätt och lagligt och på att man vid utvecklingen av informationssystem beaktar vad laglighetsövervakningen kräver. Utskottet understryker att inget system och ingen övervakning kan ersätta att saker och ting görs rätt från första början. Det är detta vi måste satsa på mer än något annat. Det kan rentav vara omöjligt att heltäckande gå igenom registren i efterhand också för den registeransvarige, vars handlingar måste kunna övervakas också av utomstående. Utskottet vill i det här sammanhanget också lyfta fram att anvisningarna är av särskild vikt.

Utifrån inkommen utredning konstateras förvaltningsutskottet att den behöriga myndigheten enligt 41 § i personuppgiftslagen () ska bereda dataombudsmannen tillfälle att bli hörd vid beredningen av reformer av sådan lagstiftning eller förvaltning som gäller skydd av fri- och rättigheter vid behandlingen av personuppgifter. Syftet med bestämmelsen är naturligtvis att proaktivt sträva efter en lagenlig behandling och registrering av personuppgifter. Målet måste självklart ständigt vara en god praxis för behandlingen av personuppgifter. Enligt utredning har det i de anvisningar som på senare tid utfärdats om informationssystemet för misstänkta inte beretts tillfälle för dataombudsmannen att bli hörd. Dataombudsmannens byrå har i sin tur meddelat att uppgifter i registret har korrigerats efter kontakter från dataombudsmannen. Dataombudsmannen har dessutom meddelat att han kommer att göra en sådan inspektion av informationssystemet för misstänkta som förutsätts i förvaltningsutskottets betänkande, när Polisstyrelsen har slutfört sina utredningar.

Om ansvarighet och redovisningsskyldighet

Sammanfattningsvis konstaterar förvaltningsutskottet på ett allmänt plan att det uppdagats strukturella missförhållanden i bland annat polisens anvisningar, rutiner, utbildning och interna kontroll och i övervakningens trovärdighet. Det handlar om principiellt viktiga frågor som sträcker sig längre än enbart till informationssystemet för misstänkta. Det handlar om polisens ansvarighet och redovisningsskyldighet (accountability) i fråga om hemliga register och taktiska och tekniska metoder, dvs. i en miljö som är varken offentlig eller transparent. Inom det hemliga verksamhetsfältet kräver ansvarigheten att polisen är redovisningsskyldig och att det som görs också registreras (audit trail). Det krävs alltså tydliga ansvarspositioner, heltäckande dokumentation och övervakning. Den registeransvariga måste kunna visa att registreringen är laglig. "Accountability" innebär också att polisen på begäran av en auktoriserad instans är skyldig att ge en fullständig redogörelse för sin verksamhet (audit trail). På grund av de strukturella bristerna och felen i informationssystemet för misstänkta menar utskottet att en trovärdig övervakning inte kan uppnås enbart genom polisens interna övervakning. I det högre skiktet i polisens hierarkiska organisation påträffas ofrånkomligen så kallade farliga arbetskombinationer och problem som anknyter till självinkrimineringsskyddet.

Utskottet ser det också som nödvändigt att vidta åtgärder som kan förhindra läckor ur polisens hemliga register. De mekanismer som kan avslöja denna typ av brott fungerar samtidigt i förebyggande syfte.

Utskottet kommer att behandla ärendet mer ingående när den fått den utredning som förutsätts i betänkandet .