Allmän motivering

Riksdagsgrupperna spelar en framträdande roll i riksdagens verksamhet och rikdagsledamöternas arbete. Lagstiftningen om riksdagsgrupper är och har varit mycket knapphändig. Grundlagen nämner dem i 26 § om förtida riksdagsval och i 61 § om regeringsbildning, där riksdagsgrupperna har sin specifika roll. I riksdagens arbetsordning nämns riksdagsgrupperna i två paragrafer. Dessutom stiftades det en lag om stöd till riksdagsgrupper förra valperioden. Den föreslås nu bli upphävd och nästan identiska bestämmelser tas in i den nya lagen.

Utskottet har bedömt de behov som ger anledning att stifta en särskild lag om riksdagsgrupper. Utskottet menar att det i första hand är praktiska skäl som talar för en lag. Riksdagsgruppernas rättsliga karaktär har varit oklar och detta har kunnat medföra en del problem, särskilt för tredje man. I och med att de praktiska skälen lyfts fram har utskottet inte ansett det nödvändigt med så långtgående reglering som det föreslås i lagmotionen.

Riksdagsgrupperna hör i första hand ihop med riksdagens politiska verksamhet och viljeyttringar. Alltför långtgående och ingående juridisk reglering av den typen av politisk verksamhet och av riksdagsgrupperna bör undvikas, anser utskottet. Sammantaget sett anser utskottet att lagmotionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Medlemskap i en riksdagsgrupp

I lagmotionen föreslås det att alla riksdagsledamöter ska höra till någon riksdagsgrupp. Dessutom ska det i gruppernas stadgar kunna föreskrivas om anmärkning och varning till en gruppmedlem, uteslutning av en medlem för viss tid eller permanent och om andra liknande åtgärder.

Förslaget är av betydelse med avseende på 13 § 2 mom. om föreningsfriheten och 29 § 2 mom. om riksdagsledamöternas oberoende i grundlagen. I 13 § 2 mom. i grundlagen ges var och en rätt att höra eller inte höra till en förening och delta i en förenings verksamhet. Den grundlagsskyddade föreningsfriheten gäller i första hand så kallade ideella föreningar. Utskottet har ingenting att invända mot bedömningen i motiven till lagstiftningsordningen, nämligen att bestämmelsen om medlemskap inte är något problem med avseende på 13 § 2 mom. i grundlagen.

I 29 § i grundlagen ingår bestämmelser om riksdagsledamöternas oberoende. Bestämmelsen innefattar ett förbud mot så kallat imperativt mandat i syfte att skydda riksdagsledamöternas oberoende. I förarbetena till grundlagsreformen framhölls det att riksdagens arbete i stor utsträckning baserar sig på att det finns riksdagsgrupper och på verksamheten inom ramen för dem. Det är dock frivilligt för ledamöterna att gå med i en riksdagsgrupp och uppdraget som riksdagsledamot kräver inte medlemskap i en grupp. När ledamöterna går med i en grupp är de medvetna om gruppens regler och verksamhetsformer. Därför ansågs riksdagsgrupperna, oberoende av bestämmelsen och i överensstämmelse med reglerna om medlemskap i gruppen och deltagande i verksamheten, kunna belägga medlemmarna med påföljder som är baserade på gruppens interna handlingsfrihet (RP 1/1998, s. 85).

Förslagen om att alla riksdagsledamöter ska höra till en riksdagsgrupp och att grupperna har rätt att sätta in disciplinära åtgärder avviker alltså från motiven till 29 § i grundlagen. Det faktum att riksdagsgrupperna får ställning som juridiska personer kräver inte att alla riksdagsledamöter ska höra till någon riksdagsgrupp. Den föreslagna bestämmelsen om möjlighet att utträda ur en riksdagsgrupp och bilda en ny grupp är i och för sig motiverad utifrån 29 § i grundlagen. Förslaget förpliktar dock riksdagsgrupper med en eller några medlemmar att registrera sig, utarbeta stadgar och sörja för nödvändig förvaltning. Med tanke på riksdagsledamöternas handlingsfrihet är det lämpligare att riksdagsledamöterna inte förpliktas att höra till någon riksdagsgrupp.

En riksdagsgrupp beskrivs som en sammanslutning av riksdagsledamöter som finns i riksdagens centralkanslis register över riksdagsgrupper och som inte hör till någon förvaltningsorganisation i riksdagen. Det utesluter inte att också en riksdagsledamot ensam bildar en riksdagsgrupp (s. 4). Riksdagen kommer att kunna ha så kallade politiska vildar om bestämmelsen om medlemskap i en riksdagsgrupp stryks i 6 § 2 mom. i lagförslag 1. För tydlighetens skull påpekar utskottet att också andra riksdagsgrupper än de som antecknas i centralkansliets register fortfarande betraktas som de riksdagsgrupper som nämns i grundlagen och riksdagens arbetsordning. Stödet ur statsbudgeten kan ges ut till en riksdagsgrupp bara om den uppfyller förpliktelserna i lagförslaget.

Dessutom är det lämpligt med avseende på riksdagsgruppernas självständighet att lagen inte har några som helst bestämmelser om avgifter till gruppen eller disciplinära åtgärder, anser utskottet. I stället ska sådana frågor precis som nu regleras genom beslut och praxis i riksdagsgrupperna.