Allmän motivering

Allmänt

De bestämmelse som utgör grunden för samernas kulturella autonomi finns i grundlagen. Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna som urfolk rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelsen säkrar samernas ställning som landets enda urfolk, inklusive de rättigheter som ansluter sig till internationella avtal. Genom bestämmelsen tryggas och utvecklas inte enbart de språkliga rättigheterna utan också de samiska kulturformerna, bl.a. samernas traditionella näringar, såsom renskötsel, fiske och jakt, och utgör även en grund i statsförfattningen för utvecklingen av deras levnadsförhållanden med respekt för deras kulturtraditioner (RP 309/1993 rd, s 69—70).

Enligt 121 § 4 mom. i grundlagen har samerna inom sitt hembygdsområde språklig och kulturell autonomi enligt vad som bestäms i lag. Bestämmelsen syftar till att ge samerna en grundlagsskyddad förvaltningspolitisk ställning så att de får ökat inflytande på beslut i ärenden som rör det samiska språket och den samiska kulturen samt samernas ställning som urfolk. Avsikten har varit att främja samernas möjligheter att vårda, upprätthålla och utveckla sitt språk och sin kultur samt sina sociala och ekonomiska förhållanden (RP 249/1994 rd).

Samernas kulturella autonomi regleras närmare genom sametingslagen, som trädde i 1996. I propositionen föreslås ändringar av sametingslagen i syfte att förbättra verksamhetsförutsättningarna för samernas kulturella autonomi och sametinget.

Sammantaget sett anser utskottet lagförslagen vara behövliga och angelägna för utvecklingen av samernas kulturella och språkliga autonomi. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Same

I propositionen föreslås att det i 3 § görs en justering av en definition som ligger till grund för avgörandet av om en person har rätt att införas i sametingets vallängd. Den föreslagna bestämmelsen har liksom gällande lag ett subjektivt kriterium enligt vilken personen själv ska anse sig vara same (s.k. självidentifikation). Dessutom ska han eller hon uppfylla något av de objektiva kriterierna i punkterna 1—3.

Det föreslås att momentets 2 punkt ändras så att det får följande lydelse: "han eller hon har tillägnat sig samekulturen via sin släkt och upprätthållit kontakten med denna kultur och är efterkommande till en sådan person som har antecknats som lapp i en myndighetshandling som har upprättats för beskattningen eller folkbokföringen". I den gällande lagen lyder bestämmelsen som följer: "han är efterkommande till en sådan person som har antecknats som en fjäll-, skogs- eller fiskelapp i jordeböckerna eller uppbörds- och mantalslängderna".

I propositionsmotiven (s. 5—6) återges den gällande bestämmelsens uppkomsthistoria och konstateras att enligt 2 punkten i paragrafen anses en person vara same oberoende av sitt språkliga ursprung, om personen är efterkommande till en sådan person som har antecknats som en fjäll-, skogs- eller fiskelapp i jordeböckerna eller uppbörds- och mantalslängderna. När lagen stiftades planerades det att de första myndighetsregistren som ska kunna beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen skulle vara längderna från 1875. Avsikten var att föreskriva närmare om det i förordning. Enligt motiveringen till den regeringsproposition som ledde till att lagen stiftades kan bevissvårigheterna öka på ett oskäligt sätt och sökandens verkliga samhörighet med det samiska folket ifrågasättas, om äldre längder än så ska beaktas (RP 248/1994 rd). Riksdagens grundlagsutskott ansåg dock inte att lagen enligt normala tolkningsregler ger rätt till den möjlighet som nämns i propositionen att det kunde stadgas genom förordning att längderna från 1875 uteslutande vore de myndighetsregister som avses i lagen. Utskottet såg det inte heller som ändamålsenligt att lagen på denna punkt kompletteras med bemyndiganden att utfärda förordning (GrUB 17/1994 rd).

I propositionsmotiven återges också praxisen för tillämpning av definitionsbestämmelsen (s. 6) och konstateras att bestämmelsen i rättspraxis till en början tolkats med betoning på språket (HFD: 1999:55 och HFD:2003:61). Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har ansett att den grund som hör samman med samiska språket är den huvudsakliga grunden för rösträtt. Med hänsyn till detta och eftersom samiskhet på språklig grund endast kan sträcka sig över fyra generationer, anser HFD att den tidpunkt då förfäderna till en person som ansöker om att bli upptagen i vallängden har antecknats som lapp i de register som avses i 3 § 2 punkten inte kan sträcka sig hur långt tillbaka i tiden som helst och i alla fall inte längre än den språkliga grund som är den huvudsakliga grunden i definitionen av same. Annars kan tillgodoseendet av den rätt till kulturell autonomi som samerna som urfolk har enligt grundlagen och sametingslagen äventyras. Därmed kan en person vars förfader senast fanns antecknad som lapp i jordeboken 1762 inte enbart med stöd av detta anses vara same (HFD:1999:55). Å andra sidan var en sökande vars farmors eller mormors far hade antecknats som lapp i mantalslängden 1870 same på denna grund (se HFD 22.9.1999 liggare 3181).

HFD har senare i enlighet med vad kommittén för övervakning av konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering rekommenderar fäst mera vikt än tidigare vid hur personen själv identifierar sig och vid en helhetsbedömning som går tillbaka till vägande av olika synvinklar som stöder sig på de objektiva grunderna i definitionsbestämmelsen (HFD:2011:81). HFD har i sitt avgörande HFD:2011:81 ansett att en person som i sig på ett äkta sätt identifierade sig som same inte var en i lagen avsedd same endast på den grunden att han enligt ett intyg av en arkivmyndighet var efterkommande till en person som hade antecknats som fjällapp i 1825 års jordebok och uppbördslängd och att han hade presenterat en utredning om att hans morfar hade lärt sig ett samiskt språk som hemspråk. Men då man samtidigt som helhet beaktade hur ändringssökanden, som bodde i Enare inom samernas hembygdsområde, identifierade sig med allt samiskt och den samiska livsstilen, måste han ändå betraktas som same och därmed enligt sin begäran tas upp i vallängden för kommande val. HFD fäste alltså i detta avgörande vikt vid hur ändringssökanden själv identifierade sig och vid en helhetsbedömning av ärendet.

I likhet med högsta förvaltningsdomstolen ger utskottet bland annat självidentifikationen och en helhetsbedömning av ärendet samt en positiv tolkning av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna stor vikt. Utskottet framhåller rättssäkerhetens betydelse och ser det som viktigt att den osäkerhet som rått om definitionen av same elimineras. Utskottet att definitionen i 3 § 1 mom. 2 punkten i lagförslaget, enligt vilken det förutsätts att en person har tillägnat sig samekulturen via sin släkt och upprätthållit kontakten med denna kultur, är alltför mångtydig med hänsyn till att också begreppet samekulturen är vagt. Enligt utskottets uppfattning kan den föreslagna nya formuleringen leda till osäkerhet, och paragrafens 2 moment skulle i alltför hög grad betona gruppidentifikationen. Därför föreslår utskottet att 3 § inte ändras, utan gällande lydelse står kvar oförändrad.

Utskottet ser det som viktigt att man vid tillämpningen av definitionen av same genuint beaktar mångfalden i den samiska kulturen och sörjer för samtliga samegruppers rättigheter.

Valnämnd

Regeringen föreslår att bestämmelserna om valnämnden justeras så att valnämnden utöver ordföranden har sex andra ledamöter i stället för nuvarande fyra och att olika samiska språk och samernas olika kulturformer ska vara representerade i valnämnden. Förstärkningen av valnämnden är mycket angelägen, liksom det att olika samiska språk och kulturer ska vara representerade. Utskottet understryker att valnämnden och sametinget har ett stort ansvar för att tillämpningen av den i 3 § nämnda definitionen av same genuint beaktar mångfalden i den samiska kulturen så att också de som hör till mindre samegrupper tillförsäkras sin rätt att bli upptagna i vallängden på det sätt som avses i lagen.

På grund av frågans stora betydelse ser utskottet det som motiverat att omprövning i ett beslut som gäller anteckning i vallängden i fortsättningen ska sökas hos sametingets sammanträde i stället för som tidigare hos sametingets styrelse. Vidare ser utskottet det som viktigt att stärka medborgarnas företroende för att besluten i sametingets sammanträde är opartiska och genomskinliga. Utskottet menar att en ledamot i valnämnden inte ska delta i sametingets sammanträde när detta behandlar en omprövning i ett beslut av valnämnden som ledamoten själv deltagit i.Utskottet föreslår därför att det till regleringen gällande valnämnden fogas en bestämmelse enligt vilken en ledamot i valnämnden inte får vara ledamot eller ersättare i sametinget. Vidare föreslår utskottet att den som kandiderar till sametinget inte kan delta i valnämndens arbete. Utskottet föreslår att det till 20 § i lagförslaget fogas ett nytt moment med dessa ändringar. På sametinget tillämpas enligt 4 a § förvaltningslagen, så dessutom ska de allmänna jävsbestämmelserna i förvaltningslagens 27 och 28 § tillämpas på valnämndens arbete.

I nuläget behandlar valnämnden ansökningar om upptagande i vallängden endast under valår. Enligt 23 § 2 mom. i lagförslaget ska valnämnden behandla en ansökan om att tas upp i vallängden utan ogrundat dröjsmål. Det betyder enligt motiven till paragrafen att valnämnden kommer att samlas för att behandla ansökningar några gånger per år. Utskottet ser ändringen som angelägen och understryker att valnämnden i fortsättningen ska utnämnas genast när ett nytt sameting samlas, liksom de övriga organen, och det ökande antalet möten ska på behörigt sätt beaktas också vid beslut om anslag för sametinget.

Sametingets sammansättning

Det föreslås att antalet ledamöter i sametinget höjs från 21 till 25, eftersom det totala antalet samer har ökat. Samtidigt föreslås ändringar i de s.k. kommunvisa kvoterna, vilka fastställer det minsta antalet ledamöter som ska väljas från de olika kommunerna. Det föreslås att minst fem ledamöter ska väljas från Enare kommun, minst fyra från Utsjoki kommun, tre från Enontekis kommun och två från Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun. Därutöver ska en ersättare väljas från varje kommun. Dessutom föreslås att sametinget ska ha minst en medlem och en ersättare utanför samernas hembygdsområde. Enligt den gällande lagen väljs minst tre ledamöter och en ersättare från varje kommun i hembygdsområdet.

De föreslagna bestämmelserna tar bättre än i dag hänsyn till den regionala spridningen bland samerna och förbättrar därmed den regionala representativiteten i sametinget. Utskottet förordar ändringsförslagen och ser det som viktigt att sametingets regionala representativitet säkerställs genom att kvotbestämmelserna bättre än tidigare tar hänsyn till hur samerna är fördelade mellan de olika kommunerna i hembygdsområdet. Samtidigt vill utskottet fästa uppmärksamhet vid att det bör utredas om förhållandet mellan sametingets sammanträde och dess styrelse kan utvecklas i en riktning som motsvarar förhållandet mellan kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.

Berättelse till riksdagen

Sametinget ska enligt 7 § i lagförslaget årligen utarbeta en berättelse till riksdagen om hur de frågor som gäller samerna har utvecklats. I dag lämnar sametinget berättelsen till justitieministeriet, som fogar berättelsen som sådan till regeringens årsberättelse. Enligt motiven (s. 18/II) bidrar inte det gällande förfarandet till att ge samiska frågor mer synlighet i riksdagen.

Enligt 46 § 2 mom. i grundlagen kan det bestämmas genom lag om berättelser som ska ges till riksdagen, så försalget är inte problematiskt med tanke på grundlagen. Utskottet menar att en berättelse som lämnas direkt till riksdagen ger riksdagen bättre möjligheter än tidigare att göra en samlad bedömning av tillståndet för och utvecklingen av ärenden som särskilt berör samerna.

Språkliga rättigheter

Utskottet fäster uppmärksamhet vid de bestämmelser i samiska språklagen () genom vilka sametingslagens definition av same kan anknyta till en persons rätt att få tjänster på samiska språket. Enligt 3 § 2 punkten i samiska språklagen avses med same en same enligt 3 § i sametingslagen. Enligt 7 § har en same som enligt lagen om hemkommun har hemkommun i Finland rätt att anmäla samiska som sitt modersmål för registrering i befolkningsdatasystemet. I lagens 4 och 12 § föreskrivs om en sames rätt att använda samiska i kontakt med myndigheterna.

Enligt 11 § 2 mom. i lagen om barndagvård () ska kommunen sörja för att dagvård står till buds på barnets modersmål, då detta är finska, svenska eller samiska. Barnets vårdnadshavare avgör om de ska söka finsk, svensk eller samisk dagvårdsplats. I regel söks dagvård på det språk som motsvarar det som i befolkningsdatasystemet angetts som modersmål. Enligt inkommen utredning litar dagvårdsmyndigheterna i regel på det föräldrarna uppger om barnets modersmål. Eftersom kommunen är skyldig att ordna dagvård på samiska endast för vars modersmål är samiska, kan kommunen i fråga om denna skyldighet i praktiken stödja sig på vad som anges om modersmålet i befolkningsdatasystemet.

Det pågår försök att stimulera samiskan (skolt-, nord- och enaresamiska) genom samiska språkbon. Med detta avses verksamhet för den språkliga minoriteten eller ett urfolk, där allt sker enbart på det aktuella språket även om deltagarna inte alls behärskar det. Språkbona är avsedda för barn vars modersmål inte är samiska och som inte alls endast i någon mån behärskar samiska. Språkboverksamheten ordnas under olika former, till exempel som klubbverksamhet. Om språkboverksamheten utnyttjas i dagvården ska den följa bestämmelserna om barndagvård.

I motiven till samiska språklagen (RP 46/2003 rd) fästs uppmärksamhet vid att det enligt sametingets undersökningar finns fler samiskspråkiga än vad den officiella statistik som bottnar i befolkningsdatasystemet anger. Som möjliga orsaker till detta nämns gångna decenniers myndighetspraxis och att personer som hörde till språkminoriteterna då kunde anmälde finska som sitt modersmål, även om detta inte stämde överens med verkligheten. Den felaktiga språkstatistiken kan delvis också bero på att man kan registrera endast ett språk som sitt modersmål. Det kan leda till problem för tvåspråkiga. Om modersmålsuppgiften för en person som lärt sig samiska som första språk införs som finska i befolkningsdatasystemet kan det medföra att hans eller hennes släktingar i rakt nedstigande led inte anses som samer även om de i verkligheten motsvarar samedefinitionens språkmässiga kriterier.

Utskottet ser det inte som motiverat att barnets rätt att få dagvård på samiska begränsas genom bestämmelserna i samiska språklagen, som sammanbinder definitionen av same i 3 § i sametingslagen och rätten att i befolkningsdatasystemet uppge samiska som modersmål. Enligt 13 § 1 mom. 20 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster () ska modersmålet och det kontaktspråk som personen har uppgett registreras i befolkningsdatasystemet. Utskottet menar att det också för samernas del ska räcka att med att personen själv uppger modersmål eller att vårdnadshavarna uppger barnets modersmål. I analogi med detta menar utskottet att inte heller rätten att använda samiska i kontakter med myndigheterna ska knytas till definitionen av same i sametingslagen.

Utskottet ser det som nödvändigt att regeringen snabbt utreder behovet att ändra samiska språklagen i enlighet med detta.