Motivering
Allmänt
Syftet med lagförslag 1 om deponering och förvaring
av kulturmaterial är att utvidga det nuvarande systemet
med friexemplar och den permanenta förvaringen av ljud-
och bildupptagningar så att den också omfattar
både elektronisk publikationsverksamhet i dess olika former
och radio- och teveprogram. Ambitionen är att för kommande
generationer bevara de nationella kulturmaterial som har gjorts
tillgängliga för allmänheten och samtidigt
att trygga villkoren för vetenskaplig forskning. I lagförslaget
ingår bestämmelser om skyldighet att överlåta
och lagra tryckalster och upptagningar (4 §), nätmaterial (8 §),
radio- och teveprogram (11 §) och filmer (14—15 §).
Ett lagfäst antal exemplar av tryckalster eller upptagningar
ska enligt förslaget överlåtas för
arkivering.
Den föreslagna lagen är betydelsefull med tanke
på egendomsskyddet i grundlagens 15 §, som omfattar
upphovsrätt i anknytning till immateriella rättigheter
med egendomsvärde. Detta gäller framför
allt ekonomiska rättigheter som anknyter till upphovsrätt
(GrUU 28/2004 rd, s. 4), t.ex. rätt
att bestämma om kommersiell eller annars ekonomiskt betydelsefull
användning av ett alster (GrUU 7/2005
rd, s. 2). Bestämmelserna har också kopplingar
till grundlagens 16 § 3 mom. om vetenskapens, konstens
och den högsta utbildningens frihet. De bör bedömas
mot de allmänna principerna för inskränkning
av de grundläggande fri- och rättighetena.
Ett fungerande arkiveringssystem och ambitionen att bevara den
nationella kulturen för kommande generationer och att värna
forskningen uppfyller så vitt grundlagsutskottet kan se kraven
på att lagstiftningen har ett godtagbart syfte och tillgodoser
ett tungt vägande samhälleligt behov. Ett bra
arkiveringssystem är också grunden för
vetenskapens, konstens och den högsta utbildningens frihet.
Orimlighet
Utifrån 24 § 1 mom. i lagförslag
1 kan Nationalarkivet bevilja lättnader i eller befrielse
från skyldigheten att överlåta tryckalster
eller upptagningar, om skyldigheten ska anses vara uppenbart orimlig.
I 2 mom. föreslås att Nationella audiovisuella
arkivet ska ha likadana befogenheter när det gäller
antalet upptagningar som innehåller film.
Proportionalitetsprincipen, som ska tillämpas vid inskränkningar
i de grundläggande fri- och rättigheterna, kräver
att inskränkningarna är nödvändiga
för att uppnå ett godtagbart syfte. En inskränkning
får inte heller vara mer genomgripande än vad
som är motiverat med hänsyn till hur tungt vägande
det bakomliggande samhälleliga intresset är i
relation till det rättsobjekt som ska inskränkas
(GrUU 25/1994 rd). Detta betyder vanligtvis
att inskränkningarna inte får vara oskäliga
för ägaren (GrUU 42/2006 rd,
s. 4, GrUU 45/2005 rd, s. 2, GrUU
9/2004 rd, s. 5).
Så vitt grundlagsutskottet kan se är det uppenbart
att de kulturella värden som här avses inte kan
lagras och förvaras om förpliktelserna är lindrigare än
vad som föreslagits, och att lagförslaget därmed
uppfyller proportionalitetskravet på nödvändighet.
Men för de grundläggande fri- och rättigheterna är
det ett problem att Nationalbiblioteket och Nationella audiovisuella
arkivet ges prövningsrätt ("kan" bevilja befrielse)
visavi en uppenbart orimlig överlåtelseskyldighet. Utskottet
vill att 24 § 1 och 2 mom. i lagförslag 1 ändras
t.ex. genom att momenten delas upp i två meningar. Den
första meningen föreslås gälla lättnader
i överlåtelseskyldigheten. Utifrån den andra
meningen ska befrielse beviljas, om överlåtelseskyldigheten
ska anses vara uppenbart orimlig. Dessutom bör uttrycket
"uppenbart orimlig" preciseras ytterligare genom att binda upp det
t.ex. till kostnader och liknande faktorer.
Enligt 15 § i lagförslag 1 finns det inte
någon skyldighet att lagra en visningskopia av en film som
framställts för annat ändamål än
enbart för televisionen, om det finns bara en visningskopia av
filmen. Förslaget motiveras med att det i vissa situationer
kan betyda mycket stora utgifter för producenten att lagra
en visningsduglig kopia av filmen.
Grundlagsutskottet uppmärksammar att om antalet visningsdugliga
kopior av filmer är mycket litet, kan det med hänsyn
till framställningskostnaderna vara oskäligt att
kräva att kopior lagras. Därför vill
utskottet med hänvisning till egendomsskyddet att skyldigheten
att lagra film preciseras t.ex. så att ingen skyldighet finns,
om det bara finns en visningskopia av filmen eller det på grund
av de kostnader som uppkommer i övrigt ska anses vara uppenbart
orimligt.
Bindande planer
Undervisningsministeriet ska enligt 9 § 1 mom. och
13 § 1 mom. i lagförslag 1 på förslag
av Nationalbiblioteket och Nationella audiovisuella arkivet fastställa
en plan för i vilken omfattning nätmaterial ska
hämtas och lagras och för överlåtelse
av nätmaterial, liksom för i vilken omfattning
televisions- och radioprogramutbud ska lagras och för lagringen
av dem. Enligt propositionens motivering ska planen kopplas till
resultatavtalen mellan dels ministeriet och Nationalbiblioteket,
dels ministeriet och Nationella audiovisuella arkivet. Meningen är
att väga in tekniska och ekonomiska resurser, forskningens
behov samt hur lämpligt det material som ska överlåtas
eller lagras är och att se till att de överlåtelse-
och lagringsskyldiga blir lika behandlade.
Det framgår inte av lagstiftningen om planen omfattar
bindande normgivning. Paragrafformuleringarna och propositionens
motivering kan emellertid ge det intrycket att planen är
bindande och har kopplingar till individens rättigheter och
skyldigheter. Grundlagsutskottet anser att om planen omfattar yttre
bindande förpliktelser, bör det i linje med 80 § 1
mom. i grundlagen föreskrivas om dem genom lag. Om planen
däremot inte avses vara bindande, bör
författningstexten formuleras på ett sådant
sätt att planens bindande effekt framgår direkt
av lagen (se GrUU 58/2006 rd, s. 8 och GrUU
20/2005 rd, s. 4).