Motivering
Bemyndigande att utfärda förordning
Bemyndigandena att utfärda förordning i lagförslaget
uppfyller i det stora hela kraven i 80 § 1 mom. i grundlagen
och motsvarar grundlagsutskottets praxis i fråga om lagstiftning
om jordbruksstöd (GrUU 25/2005 rd, s. 4—5,
GrUU 48/2001 rd, s. 3—4, GrUU 47/2001
rd, s. 2—3, se också GrUU 46/2001 rd,
s. 2).
Utskottet vill i alla fall ta upp sista meningen i 3 § 3
mom. i lagförslag 1. Där sägs att det
ska föreskrivas genom förordning av statsrådet
om införandet och varaktigheten av stödsystemet
i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning och inom ramen
för de medel som är disponibla av stödsystemet.
Utan någon närmare styrning förefaller
bestämmelsen ganska öppen, eftersom det ändå handlar
om en mycket betydande befogenhet att utfärda förordning.
Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen lämpligen
bör kompletteras med ytterligare epitet som styr eller
begränsar denna befogenhet.
Enligt 64 § 1 mom. i lagförslag 4 utfärdar statsrådet
vid behov närmare bestämmelser om de omständigheter
som enligt Europeiska gemenskapens lagstiftning har överförts
på medlemsstaten att bestämma. Bestämmelsen är
onödigt öppen med tanke på kravet på exakthet
och noggrann avgränsning. Grundlagsutskottet menar att
det utifrån 80 § 1 mom. i grundlagen krävs
mer än bara en förordning för att utfärda bestämmelser
om omständigheter som enligt Europeiska gemenskapens lagstiftning
har överförts på medlemsstaten att bestämma.
Det är skäl att skriva in begränsningar
i befogenheten att utfärda förordning i lagen.
Motsvarande begränsningar kan med fördel övervägas
också i 6 § 3 mom. och 7 § 4 mom. i lagförslag
1 och 10 § 4 mom. i lagförslag 4.
Upplysningsskyldighet
Bestämmelser om stödtagarens upplysningsskyldighet
gentemot arbetskrafts- och näringscentralen föreslås
i 22 § 1 och 2 mom. i lagförslag 1. De är
betydelsefulla med tanke på skyddet för privatlivet
i 10 § 1 mom. och egendomsskyddet i 15 § 1 mom.
i grundlagen. Det framgår inte av 1 mom. om uppgifter ska
lämnas på eget initiativ eller på begäran.
Föreslagna 2 mom. är onödigt diffust.
För att bestämmelserna ska uppfylla kraven på exakthet
och noggrann avgränsning bör de enligt grundlagsutskottets
uppfattning preciseras t.ex. så att 1 och 2 mom. sammanställs
till en helhet som individualiserat föreskriver hurdana
förändringar i omständigheterna stödtagaren
självmant ska lämna upplysning om och exakt anger
vilka omständigheter arbetskrafts- och näringscentralen
kan begära uppgifter om av stödtagaren. Det avgörande
vid gränsdragningen bör vara om det är
naturligast att stödtagaren förutsätts
anmäla en sak på eget initiativ eller om det är
lämpligare att arbetskrafts- och näringscentralen
till exempel med jämna mellanrum uppmanar stödtagaren
att lämna upplysningar, om de är nödvändiga
för att avgöra någon fråga (GrUU
15/2002 rd, s. 3/I—II).
När utbetalningen av stöd får avbrytas
och stödet återkrävas
Arbetskrafts- och näringscentralen är skyldig
att avbryta utbetalningen av stödet och att kräva
det tillbaka på de grunder som anges i 46 § i
lagförslag 1. Enligt 1 mom. 1—3 punkten ska det
ske när villkoren för att bevilja eller betala
ut stödet inte har uppfyllts, stödtagaren har
gett felaktiga eller bristfälliga uppgifter som i väsentlig
grad har inverkat på att stöd har beviljats eller
betalats ut eller om stödvillkoren inte har iakttagits.
Strukturstöden måste ses som ytterst betydelsefulla
förmåner med förmögenhetsvärde,
för att inte säga som faktiska villkor, för
möjligheterna att bedriva jordbruksnäring, för
de utgör ett centralt inslag i gårdarnas grundläggande
inkomst. Beslut om att avbryta utbetalningen av stöd och att återkräva
dem måste bedömas mot 18 § om näringsfrihet
i grundlagen (GrUU 46/2006 rd). Bedömningen
bör göras mot proportionalitetsprincipen, som är
en allmän princip som möjliggör begränsningar
i de grundläggande fri- och rättigheterna. Tanken är
att det krävs mer än obetydliga fel, brister eller
försummelser för att utbetalningen av stöd
ska kunna avbrytas eller stöd återkrävas.
När frågan om återkallande av tillstånd
har behandlats i lagstiftningen om näringsverksamhet, har
grundlagsutskottet brukat hävda att proportionaliteten
kräver att det finns en koppling till allvarliga eller
väsentliga förseelser eller försummelser
och att eventuella anmärkningar och varningar till tillståndsinnehavaren
inte har lett till att bristfälligheter i verksamheten
skulle ha avhjälpts samt att åtgärder inte
vidtas förrän den berörda personen har
fått tillfälle att rätta till felet (GrUU
41/2006 rd, s. 3/I, GrUU 48/2005 rd,
s. 2/I, GrUU 7/2005 rd, s. 9, se också GrUU
28/2006 rd, s. 3/I, GrUU 12/2006 rd,
s. 2—3, GrUU 44/2004 rd, s. 3/I). Utskottet
anser att bestämmelserna lämpligen bör
ses över till denna del.
Enligt 49 § i lagförslag 1 kan arbetskrafts-
och näringscentralen helt eller delvis avstå från
att driva in belopp som betalats felaktigt eller utan grund eller
ränta som betalats på beloppet, om det som en
helhet betraktat med hänsyn till stödtagarens
omständigheter och verksamhet är oskäligt
att driva in det fulla beloppet. När det gäller
lagstiftningens proportionalitet ser grundlagsutskottet vissa problem
med att arbetskrafts- och näringscentralen får
pröva ("kan ... avstå") om en återindrivning
som helhet betraktat är oskälig eller inte (GrUU
13/2007 rd, s. 2/II, GrUU 41/2006
rd, s. 3/II). Bestämmelserna bör ses över
så att det betalade beloppet eller räntan inte
drivs in när det är oskäligt.
Organ som beviljar förhandsgodkännande
Enligt 58 § 1 mom. i lagförslag 1 kan jord-
och skogsbruksministeriet för viss tid eller tills vidare
bemyndiga ett organ att bevilja förhandsgodkännande
för byggprodukter som är avsedda att användas
inom jordbruket. Utifrån samma paragrafs 3 mom. tillämpas
på övervakning och återkallande av organets
bemyndigande 24 § 2—4 mom. och 25 § i
lagen om godkännande av byggprodukter. Enligt propositionens
motivering ska organet vara en sammanslutning som har förutsättningar
att utföra uppgifterna på ett sakkunnigt, tillförlitligt,
solitt och oavhängigt sätt. Om bemyndigandet återkallas,
inverkar det på rätten att utöva näring,
som är tryggad i 18 § 1 mom. i grundlagen. Att
hänvisningsbestämmelserna tilllämpas
"i tillämpliga delar" uppfyller dåligt kravet
på att en lag ska vara exakt och noggrant avgränsad.
De måste enligt grundlagsutskottets mening preciseras.
Besvärsförbud
Ett beslut av arbetskrafts- och näringscentralen som
avses i 20 § 2 och 3 mom. i lagförslag 1 får enligt
66 § inte överklagas separat genom besvär.
Med stöd av 20 § 2 mom. får stödobjektet inte
användas för andra ändamål på fem år
och inte heller överlåtas utan tillstånd.
Utifrån 3 mom. är det förbjudet
att lägga ned eller väsentligt inskränka
den företagsverksamhet som stöds eller överlåta
verksamheten på någon annan utan tillstånd
av arbetskrafts- och näringscentralen. Om överlåtelsetillstånd
vägras, är det enligt propositionens motivering
inte ett sådant slutgiltigt avgörande i sak som
gäller stödtagarens rätt och skyldighet
och som har omedelbar verkan. Om överlåtelse sker
trots ett negativt tillståndsbeslut, får beslutet
verkningar så fort ett beslut fattas om att avbryta utbetalningen
eller kräva tillbaka stödet. I så fall
räcker det om man får överklaga det sistnämnda
beslutet. Bestämmelserna måste bedömas
mot egendomsskyddet i grundlagens 15 §, rätten
att fritt välja näring i 18 § 1 mom.
och rättsskyddet i 21 §.
Egendomsskyddet omfattar utöver rätt att disponera
och använda sin egendom också rätt att bestämma över
den. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande
fri- och rättigheterna skyddas avtalsfriheten således
i viss mån av bestämmelserna om tryggad egendom
(RP 309/1993 rd, GrUU 41/2006 rd,
s. 2/II). Tillståndsplikten är inte i
sig ett problem för egendomsskyddet eller näringsfriheten,
utan det viktigaste är att det föreskrivs om tillståndsplikt
genom lag och att bestämmelserna är exakta och noggrant
avgränsade och att tillståndsvillkoren och innehållet
framgår av lagen. Dessutom spelar det en viss roll om tillståndet
bestäms enligt bunden prövning eller ändamålsenlighetsprövning
(GrUU 31/2006 rd, s. 2/I, GrUU 6/2006
rd, s. 3/I, GrUU 33/2005 rd, s. 2).
Tillstånd för överlåtelse
kräver enligt 20 § 2 och 3 mom. i lagförslag
1 att överlåtelsemottagaren uppfyller villkoren
för att få tillstånd och att den stödda
företagsverksamheten inte ändrar karaktär
i väsentlig grad. Tillståndsvillkoren anges exakt
och med noggrann avgränsning i kapitel 3—4 och
kapitel 6. Men de rättsliga villkoren för tillståndsbeslutet
måste bedömas som en självständig
rättslig fråga, som bör kunna överklagas.
Stödtagarens och överlåtelsemottagarens
rättssäkerhet sätts på spel
om beslutet om huruvida tillståndsvillkoren uppfylls eller
inte kan tas upp till behandling i ett oavhängigt rättskipningsorgan
först i samband med ett beslut om återkrav eller
avbrytande av utbetalningen av stödet. Eftersom det handlar
om en inskränkning i ägarens bestämmanderätt,
som omfattas av egendomsskyddet, och i individens rättigheter
och skyldigheter, är det lämpligt att beslutet om
huruvida villkoren för tillstånd har uppfyllts eller
inte tas upp till behandling i ett oavhängigt rättskipningsorgan
så som föreskrivs i 21 § 1 mom. i grundlagen.
Också själva tillståndsbeslutet begränsar
stödtagarens möjligheter att överlåta
sin egendom och tangerar därmed individens rättigheter
och skyldigheter. Därför måste också det
kunna överklagas. Detsamma gäller ett beslut av
arbetskrafts- och näringscentralen enligt 27 § 2
mom., om det gäller ändring av vissa lånevillkor.
Ett sådant tillståndsbeslut inverkar på avtalsfriheten.
Grundlagsutskottet anser att de tillståndsvillkor som avses
i 20 § 2 och 3 mom. samt 27 § 2 mom.
måste strykas i 66 § i lagförslag 1.