Motivering

Riksdagens godkännande och behandlingsordningen

I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin som antogs inom Europarådet 1997 och de senare upprättade tilläggsprotokollen om förbud mot kloning av människor och om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung.

Utifrån 94 § 1 mom. i grundlagen godkänner riksdagen fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande.

Konventionen innehåller flera grundläggande bestämmelser som avser att säkerställa att aspekter på de mänskliga rättigheterna blir beaktade inom biomedicin. Beskrivande för konventionen är dess artikel 2, där det sägs att människans intresse och välfärd ska gå före samhällets eller vetenskapens egna intressen. I konventionen finns en lång rad bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och som i många fall har kopplingar exempelvis till skyddet av människans värdighet och personliga integritet. I propositionens motivering redovisas de konventionsbestämmelser i detalj som hör till området för lagstiftningen.

Tilläggsprotokollen om förbud mot kloning av människor och om transplantation av vävnader och organ av mänskligt ursprung kompletterar förpliktelserna i konventionen inom sina respektive områden. Också de innehåller en lång rad bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och som likaledes har redovisats i detalj i propositionens motivering.

Godkännandebeslutets räckvidd

Enligt artikel 152.4 a i EG-fördraget kan rådet besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat. På grund av denna befogenhet för gemenskapen anses det i propositionens motivering att konventionen och tilläggsprotokollet om transplantation av vävnader och organ omfattas av delad behörighet.

Godkännandeklämmen i propositionen har formulerats så att riksdagen godkänner konventionen och tilläggsprotokollen "till de delar de hör till Finlands behörighet". Detta svarar mot det etablerade sättet att skriva beslut om riksdagens godkännande när de frågor som omfattas av konventionsförpliktelserna delvis hör till Europeiska gemenskapens befogenhet (se t.ex. GrUU 14/2005 rd, s. 2/II).

Grundlagsutskottet påpekar i alla fall att denna klämformulering också täcker in tilläggsprotokollet om förbud mot kloning av människor, som ändå inte omfattas av delad behörighet. Därför har social- och hälsovårdsutskottet enligt grundlagsutskottets mening anledning att justera klämmen så att det blir klart att riksdagen godkänner tilläggsprotokollet mot kloning av människor i dess helhet.

Relation till grundlagen

De bestämmelser i konventionen och tilläggsprotokollen som hör till Finlands befogenhet gäller inte grundlagen i den mening som avses i dess 94 §. Beslut om godkännande av dem tas således med enkel majoritet.

Förslaget till lag om ikraftsättande

Beslut om ett förslag till lag om att sätta i kraft en internationell förpliktelse fattas utifrån 95 § 2 mom. i grundlagen i vanlig lagstiftningsordning. Men om förslaget gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium ska riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Lagförslag 1 i propositionen innehåller en sedvanlig blankettlag genom vilken de bestämmelser i konventionen och tilläggsprotokollen som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. Eftersom bestämmelserna inte är problematiska i konstitutionellt hänseende och det inte heller i övrigt finns något att anmärka på med tanke på grundlagen kan lagförslag 1 behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Förslaget till lag om ändring av strafflagen

Enligt lagförslag 2 i propositionen kompletteras rekvisiten för diskrimineringsbrott i 11 kap. 11 § och 47 kap. 3 § i strafflagen med genetiskt arv och funktionsnedsättning som grund för diskriminering i båda paragraferna. Regeringen föreslår att det ska föreskrivas om lagens ikraftträdande genom förordning av republikens president.

Det handlar inte om att sätta i kraft en internationell förpliktelse i förslaget utan om ändring av nationell lagstiftning för att den ska motsvara nya konventionsförpliktelser. Det betyder att man i princip skulle kunna föreskriva om lagens ikraftträdande genom förordning av statsrådet (jfr GrUU 16/2004 rd, s. 8). Men det krävs ett särskilt skäl enligt 79 § 3 mom. i grundlagen för att tidpunkten för lagens ikraftträdande ska kunna bestämmas genom förordning. Något sådant skäl framgår inte av propositionen. Därför anser grundlagsutskottet att ikraftträdandebestämmelsen måste ändras till den vanliga formen, dvs. att dagen för ikraftträdande kompletteras när lagen stadfästs. Analogt bör bemyndigandet att utfärda förordning strykas.