Motivering

Allmänt

I artikel 7.2 a föreskriver Wienkonventionen om traktaträtt att utöver statsöverhuvud också regeringschefer och utrikesministrar i kraft av sin ställning anses representera sin stat i traktatfrågor. Vid ratificeringen avgav Finland en förklaring, där det framhålls att bestämmelserna i artikel 7.2 inte avser att ändra parternas interna bestämmelser om behörigheten att ingå fördrag. Syftet var att klarlägga konsekvenserna av konventionen genom att framhålla att det i Finland är republikens president som har behörighet att ingå traktater och att vår författning inte ändras i det hänseendet av konventionen. I 2 § 1 mom. i förordningen angående bringande i kraft av Wienkonventionen om traktaträtten (454/1980) sägs att Finland avgett en förklaring om att punkt a i stycke 2 av artikel 7 endast tillämpas på statsöverhuvudet, varvid statsministern och ministern för utrikes-ärendena kan vara företrädare för Finland endast om republikens president gett dem uttrycklig fullmakt för uppdraget.

Utskottet håller med regeringens åsikt i propositionens motivering att förklaringen inte längre behövs. Bestämmelserna i den nya grundlagen om behörighet i internationella frågor bekräftar denna uppfattning, även om behovet att återkalla förklaringen inte nödvändigtvis beror på grundlagen. När förklaringen återkallas kan också statsministern och utrikesministern i kraft av sin ställning och utan särskild fullmakt av presidenten representera Finland i frågor som gäller ingående av traktat.

Riksdagens samtycke

Enligt 94 § 1 mom. grundlagen krävs riksdagens godkännande för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande. Riksdagens godkännande krävs också för uppsägning av sådana förpliktelser.

Med en reservation, en förklaring eller en liknande åtgärd till en konventionsbestämmelse kan Finland påverka innehållet och omfattningen av de internationella förpliktelserna. Enligt utskottets uppfattning krävs det riksdagens samtycke, om en reservation eller en liknande åtgärd påverkar bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller innehållet eller omfattningen av en fördragsbestämmelse som annars kräver riksdagens godkännande (se GrUU 45/2000 rd). Det krävs också samtycke av riksdagen för återkallande av en reservation eller en liknande åtgärd, när riksdagen har godkänt den eller när riksdagen hade kunnat besluta om godkännande.

Förklaringen till Wienkonventionen gäller de till ingående av fördrag anknytande konventionsbestämmelserna om vem som är behörig att representera Finland i kraft av sin ställning. Förklaringen gäller en konventionsbestämmelse som hör till området för lagstiftningen och avgivits med riksdagens medverkan (GrUU 1/1977 rd och UtUB 4/1977 rd). Det krävs således riksdagens samtycke för att förklaringen skall kunna återkallas.

Beslut om godkännande

Enligt 94 § 2 mom. skall beslut om godkännande av en internationell förpliktelse fattas med enkel majoritet. Om ett förslag om godkännande gäller grundlagen skall beslutet dock fattas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Förklaringen gäller punkt a i Wienkonventionens artikel 7.2 och den gäller inte statens interna bestämmelser om behörighet att ingå traktater (GrUU 1/1977 rd). Återkallandet omfattas alltså inte av grundlagen i den mening som avses i 94 § 2 mom. grundlagen. Riksdagen kan därför besluta om återkallandet med enkel majoritet.