Utgångspunkter för bedömningen
(1) Regeringen föreslår att arbetsavtalslagen och lagen om sjöarbetsavtal ändras. Det föreslås att bestämmelserna om uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person i arbetsavtalslagen och lagen om sjöarbetsavtal ändras så att det i fortsättningen räcker med ett sakligt skäl för att upphäva ett arbetsavtal, i stället för ett vägande sakskäl som för närvarande. Enligt propositionen ska det föreskrivas mer exakt än för närvarande om de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av uppsägningsgrunden. De föreslagna bestämmelserna i arbetsavtalslagen och lagen om sjöarbetsavtal motsvarar i sak varandra. Kommentarerna nedan om arbetsavtalslagen gäller således också lagen om sjöarbetsavtal.
(2) De föreslagna bestämmelserna är betydelsefulla främst med avseende på grundlagens 18 § 3 mom. Enligt momentet får ingen avskedas från sitt arbete utan laglig grund. Enligt motiveringen till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna betonar bestämmelsen den i arbetsrätten etablerade principen om skydd för den svagare parten. Enligt motiveringen kräver bestämmelsen att man i lagen nämner de grunder som gör uppsägning, hävning eller återgång av ett arbetsavtal möjligt. Lagstiftaren är dessutom bunden av det förbud mot godtycklighet som härleds ur jämlikhetsprincipen (RP 309/1993 rd, s. 73). Grundlagsutskottet har ansett att det stämmer väl överens med bestämmelsens syfte att avskedande heltäckande avser att en anställning i någon annans tjänst de facto upphör (GrUU 11/1996 rd, s. 2).
(3) Relevant för bedömningen av den föreslagna regleringen är också artikel 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4–6 i Internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention (n:o 158), som gäller uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ, och artikel 24 i den reviderade europeiska sociala stadgan.
Regleringens exakthet
(4) Vid bedömningen av det förslag som ledde till att arbetsavtalslagen stiftades fäste grundlagsutskottet uppmärksamhet vid att förslaget till arbetsavtalslag innehöll heltäckande bestämmelser om grunderna för avskedande i fråga om anställningar (uppsägning, hävning och permittering på viss tid). Förslagen är delvis flexibelt formulerade, men i sitt rätta saksammanhang preciseras de i alla fall tillräckligt till exempel utifrån gamla tolkningar (GrUU 41/2000 rd, s. 7/I).
(5) I sin bedömning av ett lagförslag om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av uppsägningsgrunder har grundlagsutskottet noterat att med avseende på 18 § 3 mom. i grundlagen kan det inte anses relevant att regleringen om uppsägning som följd av en lagändring blir oklar och väsentligen lämnas beroende endast av uppfattningar som uttrycks i motiven och en senare rättspraxis som kanske preciseras först efter flera år (GrUU 47/2018 rd, s. 3).
(6) Grundlagens 18 § 3 mom. föreskriver att bestämmelser ska utfärdas genom lag. Det är förenat med ett krav på att regleringen på lagnivå ska vara exakt och noggrant avgränsad. Den nu föreslagna regleringen om ett sakligt skäl som grund för uppsägning i 7 kap. 2 § 1 mom. i arbetsavtalslagen är inte särskilt exakt. Momentet innehåller visserligen en exempelförteckning över vad som kan anses vara ett sakligt skäl. Förteckningen är dock öppet formulerad (”Som ett sakligt skäl kan åtminstone betraktas”).
(7) I propositionen (s. 68) sägs det ut att syftet med den föreslagna ändringen är att sänka uppsägningströskeln. Enligt propositionen är det således möjligt att tillämpningspraxis för gällande lagstiftning i någon mån förlorar sin betydelse. Grundlagsutskottet påpekar att den föreslagna regleringen till stor del kommer att preciseras först senare, kanske först efter många år, genom rättspraxis. Det gör tolkningen av uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person mindre förutsägbar, vilket inte är problemfritt med avseende på 18 § 3 mom. i grundlagen.
(8) Grundlagsutskottet anser det dock stå klart att det i lagen inte är möjligt att uttömmande och exakt föreskriva om alla omständigheter som ska beaktas vid uppsägningar. En ändring av lagstiftningen leder också oundvikligen inledningsvis nästan alltid till någon form av rättslig osäkerhet och oförutsägbarhet. Utskottet noterar dessutom att det tidigare vid bedömningen av arbetsrättslig reglering har ansett att en viss grad av flexibilitet i de uttryck som används i lagen är möjlig trots grundlagens krav, åtminstone när uttrycken preciseras i sitt sammanhang som i rättspraxis (se GrUU 41/2000 rd, s. 7, GrUU 47/2018 rd, s. 3).
(9) I motiveringen till 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen (s. 60) står det att kravet på saklighet måste bedömas ur två synvinklar. Uppsägningsgrunden ska för det första i sak vara sådan att den berättigar till uppsägning. För det andra förutsätter kravet på saklighet en bedömning av hur allvarliga de bakomliggande skälen till uppsägningen är (saklighet som följer av skälets allvar). Grundlagens 18 § 3 mom. föreskriver inte om nivån på uppsägningsskyddet. Enligt grundlagsutskottets uppfattning framgår bedömningen av hur allvarligt skälet är dock inte tillräckligt tydligt av bestämmelsens ordalydelse med avseende på grundlagens 18 § 3 mom. om kravet på bestämmelser i lag, utan den blir beroende av motiveringen. Av konstitutionella skäl bör regleringen preciseras exempelvis med det omnämnande som ingår i motiveringen (s. 60), att brister eller fel av ringa betydelse i arbetstagarens verksamhet inte utgör ett sakligt skäl till uppsägning. Vid bedömningen av hur allvarligt skälet är kan man enligt utskottet fästa uppmärksamhet vid den omständighet som nämns i motiveringen till lagen (s. 62), nämligen att samma allvar hos arbetstagarens förfarande inte ska krävas om det är fråga om enskilda förseelser som vid upprepad verksamhet.
Tydliga bestämmelser
(10) Grundlagsutskottet noterar att uttrycket ”sakligt skäl” i och med lagförslagen får en ny innebörd i regleringen av uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person jämfört med den gällande lagstiftningen. Däremot ska sakligheten hos det skäl som ligger till grund för uppsägning i bestämmelserna om uppsägning av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker tolkas på samma sätt som nu i ljuset av motiveringen till bestämmelsen (s. 65). Med avseende på tydlig reglering påpekar utskottet att ett möjligt uttryck utifrån internationella avtal kunde vara ”giltigt skäl” i stället för "sakligt skäl" i 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen och 8 kap. 2 § i lagen om sjöarbetsavtal.
(11) Grundlagsutskottet noterar dessutom att den föreslagna regleringen blir mycket svårbegriplig och tungläst. Utskottet anser att denna omständighet kan medföra risk för att såväl arbetstagarnas som arbetsgivarnas rättsskydd försämras. Betydelsen av en tydlig reglering accentueras i det här sammanhanget, där bestämmelserna också tillämpas av många arbetsgivare som inte kan förutsättas ha specifik juridisk kompetens.
(12) I 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen och 8 kap. 2 § i lagen om sjöarbetsavtal föreslås bestämmelser om uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person, omständigheter som ska beaktas vid den samlade bedömningen och procedurkrav. Regleringen blir enligt grundlagsutskottets uppfattning tydligare om det i en separat paragraf föreskrivs om den samlade bedömningen, de omständigheter som ska beaktas vid den och procedurkraven. Grundlagsutskottet uppmanar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att överväga att förtydliga regleringen till exempel på detta sätt.