Allmän motivering

Den gällande lagen om samfällda skogar är från 2003. Den då aktuella lagstiftningsreformen utgick från det arbete som utförts av jord- och skogsbruksministeriets arbetsgrupp för utveckling av formerna för samägande av skog (arbetsgruppspromemoria JSM 1999:5) som tillsatts den 9 mars 1998. Gruppen utredde i vilken utsträckning de olika formerna av samfällt ägande, dvs. dödsbo, jord- och skogsbrukssammanslutning enligt lagen om samfälligheter, samfälld skog och aktiebolag, lämpar sig för skogsbruk som bedrivs för gemensam räkning och hur de kunde utvecklas. Utifrån fastighetsindelningen, ägarfördelningen och ägarstrukturen beträffande skogarna ville arbetsgruppen klarlägga hur de olika formerna av samfällt ägande kunde utvecklas för att göra skogsbruket mer attraktivt och ekonomiskt med ett mindre splittrar skogsägandet och en bättre skogsfastighetsstruktur som resultat. Här vill utskottet inflika att det faktiskt finns gott om välskötta små skogsbruksfastigheter i Finland.

Det finländska skogsbruket är familjeskogsbruk där skogsbruksfastigheterna vanligtvis är små, ca 30 hektar. Storleken är ett betydande problem både när det gäller privatskogsbrukets lönsamhet och virkesförsörjningen inom industrin. Skogshemmanen fortsätter att splittras upp. Den här trenden väntas bli allt starkare de 20—30 närmaste åren när de stora årskullarna överlåter sina hemman till nästa generation.

Samlad erfarenhet ger vid handen att samfälld skog kan anses vara en mycket lämplig form av skogsbruk. Fastän marken i samfällda skogar är avsevärt sämre än i enskilda skogar i allmänhet, är skillnaderna inte speciellt stora när det gäller genomsnittlig volym och tillväxt i trädbeståndet. I förhållande till avverkningsmöjligheterna är den mängd virke som säljs från samfällda skogar större än den som säljs från enskilda skogar. I samfällda skogar är de resurser som investeras i skogsvårds- och skogsförbättringsarbeten per hektar i genomsnitt större än i de enskilda skogarna. Sett ur skogsbruksperspektiv har stora skogshemman bättre möjligheter att beakta den biologiska mångfalden än medelstora hemman. Utskottet framhåller därför de samfällda skogarnas betydelse när man försöker förebygga de negativa konsekvenserna av att skogshemmanen splittras upp. Det är angeläget att man underlättar ägararrangemangen och tillämpningen av lagstiftningen om samfällda skogar för att skogsägarna ska uppmuntras att bl.a. leverera virke och vidta skogsvårdsåtgärder, understryker utskottet.

Det krävs också skatteincitament för att det ska uppstå samfällda skogar. De samfällda skogarna bör i likhet med skogsbruket över lag inte omfattas av de minimis-bestämmelserna. På den här punkten vill utskottet hänvisa till sitt utlåtande om regeringens proposition med förslag till vissa ändringar av skogsbeskattningen (RP 206/2008 rd — JsUU 27/2008 rd).

Regeringen föreslår nu en sådan ändring i bestämmelserna om revision i lagen om samfällda skogar att revionslagen ska tillämpas på revision av delägarlag för samfällda skogar. I propositionsmotiven konstateras det att eftersom delägarlaget för den samfällda skogen inte äger det område som hör till den samfällda skogen, måste delägarlagets bokföring ordnas så att den beskriver det gällande rättsläget. Därför har det område som hör till den samfällda skogen inte beaktats i delägarlagets balansräkning. Dessutom är det inte många samfällda skogars delägarlag som har avlönad personal. I normala fall sköts även relativt stora samfällda skogar utan ingångna arbetsavtal med arbetsinsatser från förvaltningsnämndens medlemmar och upphandlade tjänster. Bland annat av de här orsakerna föreslår regeringen att ett delägarlag inte ska behöva välja revisor och låta utföra revision, om omsättningen eller motsvarande avkastning underskrider att fastlagt belopp. Enligt lagförslaget behöver delägarlaget inte välja revisor och inte låta förrätta revision, om omsättningen eller motsvarande avkastning varken under den avslutade räkenskapsperioden eller under den som omedelbart föregår denna överstiger 200 000 euro.

I motiven sägs det att man på basis av den genomsnittliga arealmässiga virkesförsäljningsavkastningen riktgivande kan uppskatta att omsättningen för en samfälld skog inte överstiger 200 000 euro, om dess skogsareal med en sedvanlig utvecklingsklassfördelning i södra Finland är under 800 hektar och i norra Finland under 2 000 hektar. Utskottet poängterar att de delägarlag som är befriade från revisionsskyldigheten givetvis får välja en revisor, om de tror att den nytta som en revision medför för verksamheten överstiger revisionskostnaderna. Regeringen bedömer i motiven att den slopade revisionsskyldigeten kan ge en årlig kostnadsbesparing i storleksklassen 800—1 300 euro i mindre samfällda skogar.

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar.