Propositionen om ändring av lagen om fiske baserar sig på ett läge där det influtna beloppet av fiskevårdsavgifterna är cirka 2 miljoner euro lägre än vad som beräknades vid reformen av lagen om fiske, och antalet årsavgifter har under de senaste 15 åren minskat med en tredjedel, dvs. med cirka 100 000.
Propositionen om ändring av lagen om fiske höjer priset på fiskevårdsavgiften med cirka 15 procent från och med 2018. Förslaget till höjning väntas öka det årliga inflödet från avgifterna med 1,4 miljoner euro. Enligt propositionen behövs det mer pengar för tillräcklig finansiering av de användningssyften som anges i lagen om fiske och som inte nödvändigtvis går att genomföra med det nuvarande inflödet av avgiftsmedel.
I budgetpropositionen sägs att de extra medel som ska insamlas genom höjningen ska användas för att förbättra vården av fiskevatten. Men av summan föreslås det i jord- och skogsbruksutskottets betänkande att 70 procent ska gå till ägarna av vattenområdena som ersättning för fiskebelastningen. Genom att höja ersättningssumman vill man lyfta ersättningarna till ägarna till den nivå som gällde enligt den gamla lagen om fiske.
Vid utfrågningen av sakkunniga framgick det inte några grunder för att öka ersättningarna till ägarna. När den nya lagen om fiske har trätt i kraft betalas ersättningar inte längre för avgiftsfritt mete och pilkfiske. Belastningen av avgiftsbelagt handredskapsfiske har i sin tur inte ökat.
Ägarna till fiskevattnen kan använda sina ersättningspengar utan någon som helst skyldighet att vårda sina vatten. Ägarna till fiskevattnen, såsom delägarlagen, har baserat sin vård av fiskevattnen nästan helt på utplantering av fisk, vilket strider mot målen i lagen om fiske. Målet för vården av fiskevatten bör vara att främja fiskbeståndens naturliga förökning. Det finns inga garantier för att medlen för ersättningar till ägarna används för att vårda fiskevattnen i överensstämmelse med målen enligt lagen om fiske.
Reformen garanterar inte att inflödet från avgifterna ökar som önskat. Att höja priser minskar alltid betalningsbenägenheten och ökar samtidigt populariteten för kortvariga tillstånd på bekostnad av årstillstånd. Utöver de mest betalningsobenägna, det vill säga de som lägger ut mjärdar eller fiskar tillfälligtvis, kan också aktiva fiskare underlåta att köpa tillstånd om höjningen styrs till ersättningar till ägarna utan garantier för att de används för att vårda fiskevattnen.
Det bör också beaktas att det har gått en ytterst kort tid sedan lagen om fiske ändrades senast. Det saknas därför erfarenhetsbaserad kunskap som grund för att bereda nya lagändringar.
Vi anser att regeringen i stället för att höja avgiften ska fästa särskild uppmärksamhet vid att öka intresset för fiske och vid att effektivisera rådgivningen och övervakningen i fråga om de fiskare som har lämnat fiskevårdsavgiften obetald för att öka inflödet från avgifterna till målnivån enligt reformen av lagen om fiske.