Allmän motivering

Allmänt

Skogsbruksmarken uppgår i Finland till 26,3 miljoner hektar och täcker därmed 86 procent av landets yta. Av skogsbruksmarken ägs 52 procent av enskilda skogsägare, 35 procent av staten, 8 procent av företag och 5 procent av kommuner, församlingar och andra samfund.

Från 1920-talet framåt har aktörer som räknas till den s.k. indirekta statsförvaltningen fått överta uppgifter som handlar om att främja och övervaka det privata skogsbruket. De nuvarande 13 skogscentralerna är landsskapsbaserade, medan Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio (nedan utvecklingscentralen) bedriver rikstäckande verksamhet. De här aktörerna bildar tillsammans den organisation som i dagsläget ska främja och utöva tillsyn över skogsbruket. Deras verksamhet grundar sig på lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (, nedan den gällande skogscentrallagen). Verksamheten finansieras till övervägande del genom ett årligt anslag i statsbudgeten. Skogscentralerna och utvecklingscentralen arbetar för en hållbar skötsel och användning av skogarna, för att bevara skogarnas mångfald och för att främja skogsbruket. Skogscentralerna har även anförtrotts vissa myndighetsuppgifter.

I den nuvarande skogscentrallagens 1 a § finns bestämmelser om skogscentralernas offentliga förvaltningsuppgifter. Uppgifterna är indelade i två grupper i paragrafen: uppgifter som inte innefattar utövning av offentlig makt (främjande uppgifter) och uppgifter som innefattar utövning av offentlig makt (myndighetsuppgifter). Skogscentralerna och utvecklingscentralen iakttar de centrala allmänna förvaltningsrättsliga författningarna när de har hand om offentliga förvaltningsuppgifter. Utvecklingscentralen har inte några myndighetsuppgifter.

Skogscentralerna och utvecklingscentralen bedriver också kundfinansierad affärsverksamhet. Till skogscentralernas viktigaste kundfinansierade tjänster hör att utarbeta lägenhetsspecifika skogsplaner och bedömningar utifrån informationen om skogstillgångarna och att planera och genomföra skogsförbättringsarbeten som utförs med statligt finansieringsstöd. Utvecklingscentralens affärsverksamhet innefattar bl.a. sakkunnigtjänster för skogsbruket, publikationsverksamhet, utbildning och auditering samt produktion av skogsträdsfrön.

Enligt propositionsmotiven uppgick intäkterna från skogscentralernas kundfinansierade affärsverksamhet till ca 40,6 miljoner euro 2009. Skogscentralerna utförde grundlig förbättring av drygt 1 500 kilometer skogsväg, byggde 188 kilometer ny skogsväg och utförde iståndsättningsdikning på ett område om ca 44 000 hektar. De upprättade också ca 9 300 lägenhetsspecifika skogsplaner för ett sammantaget område om 550 000 hektar. Utvecklingscentralen lade ner 30 årsverken på affärsverksamhet, som inbringade i runt tal 4,5 miljoner euro. År 2009 uppgick personalnumerären till 1 081 och antalet årsverken till 993 vid skogscentralerna. Vid utvecklingscentralen var antalet årsverken 91, av vilka 61 hänförde sig till statsunderstödd verksamhet och 30 till affärsverksamhet. Med tanke på statens produktivitetsprogram uppställs i statsbudgeten produktivitetsmål för både skogscentralerna och utvecklingscentralen. I 2010 års budget var målet att öka arbetets produktivitet så mycket att personalbehovet minskar med 21 årsverken.

Enligt en inventering som gjorts av landets skogar möjliggör skogstillväxten en större virkesanvändning än för närvarande. Den årliga tillväxten ligger kring 100 miljoner kubikmeter. Under de senaste åren har avverkningen av gagnvirke bara varit ungefär 75 procent av vad en hållbar avverkning hade medgett. Det är möjligt att årligen avverka 72 miljoner kubikmeter gagnvirke utan att virkesproduktionens hållbarhet äventyras. Det är främst i privatägda skogar som mer virke kan tas ut. Behovet av skogsvårdsåtgärder är betydligt större än det konkreta skogsvårdsarbete som utförts, och behovet ökar ytterligare om inhemskt virke börjar användas i större utsträckning. Dessutom förekommer det stora regionala variationer när det gäller skogsföryngringens kvalitet och föryngringsmetoderna.

Med tanke på de klimat- och energipolitiska målen och självförsörjningen av energi är det viktigt att produktionen av förnybar energi utökas, understryker utskottet. Dessutom kan skogarnas förmåga att fungera som kolsänkor förbättras genom lämplig vård vid rätt tidpunkt och genom föryngring. Att öka användningen av skogsflis i värmeanläggningar och utveckla cellulosafabrikernas bioförädlingskoncept förefaller vara de mest lovande metoderna att få användningen av träbaserad energi att öka. I och med att skogsflisen vinner terräng behövs det mer resurser för virkesupphandlingskedjan och en effektivare kedja överlag.

Observeras bör också att skogarna är den primära livsmiljön för mer en tredjedel av landets utrotningshotade arter. Därför måste vi värna om skogarnas mångfald. Särskilt viktigt är det hantera ekonomiskogar med hänsyn till mångfaldsaspekten.

Behovet av ändringar

Bland faktorer med de största konsekvenserna för skogscentralerna och utvecklingscentralen nämner propositionen reformen av statens regionförvaltning, den ökade produktiviteten inom förvaltningen, de möjligheter som den nya tekniken öppnar när det gäller rådgivning och kontakter med förvaltningen samt behovet att främja konkurrensen på marknaden för skogsnära tjänster.

Såväl det nationella skogsprogrammet 2015 som slutrapporten från arbetsgruppen för skogsindustrins och skogssektorns verksamhetsbetingelser (Statsrådets kanslis publikationsserie 19/2008) föreslår en större konkurrens inom skogssektorn. Jämlika konkurrensmöjligheter för skogscentralerna och andra aktörer som bedriver samma slags affärsverksamhet var en av de frågor som togs upp när förutsättningarna för att öka konkurrensen dryftades.

Som det redan konstaterats måste rådgivningen till skogsägarna bli effektivare och skogsvården förbättras för att de allmänna skogspolitiska målen ska nås. Det är bl.a. viktigt att skogsägarna är ajour med avverkningsmöjligheterna och behovet av skogsvård. För det krävs bättre tillgång till aktuella uppgifter om skogstillgångarna och e-tjänster att anlita. Nya kontaktsystem och en gemensam databas gör det möjligt att smidigt tillhandahålla enhetliga tjänster i hela landet.

För att de organisationer som har hand om offentliga förvaltningsuppgifter i anknytning till skogsbruket ska kunna styras bättre och vara produktiva är det viktigt att utveckla ny teknik och se över servicestrukturerna, påpekar utskottet med hänvisning till propositionsmotiven. Likaså måste tilldelningen av resurser och resultatstyrningen vara enkel och välfungerande och organisationen vara förnuftig. För att förenkla och effektivisera den organisation bestående av de nuvarande skogscentralerna och utvecklingscentren som har till uppgift att främja och utöva tillsyn över det privata skogsbruket föreslår regeringen att det grundas en landstäckande skogscentral. Målet är framför allt att ge Finlands skogscentral en stark strategisk roll när det gäller att främja de skogsbaserade näringarna och förbättra verksamhetsprocesserna.

Utskottet framhåller att reformen också bör leda till en tydligare verksamhet och konkurrensneutralitet. Det är angeläget att utifrån ett medborgar- och kundorienterat synsätt göra verksamheten effektivare och resultatrikare med iakttagande av principen om god förvaltning.

Den som handhar offentliga förvaltningsuppgifter ska följa lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (, nedan offenlighetslagen) och vara opartisk. Därför måste skogscentralens offentliga förvaltningsuppgifter tydligt skiljas åt från dess affärsverksamhet. Uppsplittringen sker enligt propositionen i ekonomiskt, personellt och funktionellt hänseende. Också de befogenheter och det ansvar som hänför sig till affärsverksamheten ska skiljas åt. Utskottet vill understryka att den åtskilda affärsverksamheten inte i något avseende får äventyra skogscentralens opartiskhet och oavhängighet. Affärsverksamheten innebär att bjuda ut kommersiella tjänster till skogsägarna.

Det är i högsta grad angeläget att konkurrensneutraliteten garanterar lika villkor för alla marknadsaktörer. De nuvarande skogscentralerna har tack vare lagstiftningen något bättre möjligheter att planera och inrikta marknadsföringen av sina kundfinansierade tjänster, eftersom de har tillgång till heltäckande uppgifter om skogsägarna och deras skogstillgångar. Genom att de offentliga förvaltningsuppgifterna och den kundfinansierade affärsverksamheten skiljs åt tydligare blir det lättare att konkurrera på marknaden för skogsnära tjänster. När den påbörjade totalreformen av skogslagstiftningen fortsätter bör bl.a. frågan om skogsvårdsföreningarnas ställning på marknaden diskuteras för att trygga konkurrensneutraliteten på marknaden för skogsnära tjänster.

När de nuvarande 13 skogcentralerna fusioneras till en rikstäckande aktör kan de knappare resurserna användas effektivare och mer rationellt. Detta blir möjligt när Finlands skogscentral inför gemensamma processer och enhetliga lösningar för hela landet. Det är angeläget att förvaltningens resurser avsätts för att betjäna skogsägarna och att uppgifter och samarbete sköts flexibelt över de nuvarande skogscentralsgränserna. Också samarbetet med närings-, trafik- och miljöcentralerna (nedan NMT-centralerna) och landskapsförbunden måste intensifieras. Det öppnar för en integrering av skogsförvaltningen i övrig förvaltning när dessa aktörer sitter med i skogscentralens regiondelegationer och skogcentralens regiondirektörer deltar i NTM-centralernas ledningsgrupper.

Den föreslagna organisationen

Enligt propositionen ska skogscentralen vara en utvecklings- och verkställighetsorganisation för det privata skogsbruket som täcker in hela landet. Denna helhet, som i huvudsak finansieras av staten (enheten för offentliga tjänster) består av en centralenhet och flera regionenheter och har till uppgift att sköta offentliga förvaltningsuppgifter. Affärsverksamheten, som är åtskild från dessa funktioner, utgör en fristående enhet (affärsverksamhetsenheten).

Det är viktigt, menar utskottet, att affärsverksamheten skiljs åt i funktionellt hänseende när Finlands skogscentral inleder sin verksamhet den 1 januari 2012. Det betyder att affärsverksamheten skiljs åt organisatoriskt från skogscentralen i övrigt. Ledningen av verksamheten — direktören i spetsen för enheten för offentliga tjänster och affärsverksamhetsdirektören i spetsen för affärsverksamheten — och resurserna för stödtjänster och skötsel av andra affärsverksamhetsuppgifter och offentliga förvaltningsuppgifter måste skiljas åt för att skiljelinjen mellan affärsverksamhetsenheten och enheten för offentliga tjänster ska vara absolut.

På det ekonomiska planet innebär det bl.a. att affärsverksamhetens och den övriga skogscentralens kassaflöde och kapital separeras. För närvarande är de nuvarande skogscentralernas användning av statsunderstöd åtskild från affärsverksamheten. Men det är viktigt att denna separation görs ännu striktare i enlighet med propositionen så att även användningen av stödtjänstresurser och andra gemensamma resurser inom skogscentralen delas upp explicit mellan enheten för offentliga tjänster och affärsverksamheten. Enligt propositionen ska en särskild balansräkning upprättas för skogscentralens affärsverksamhet, och överlag skärps skyldigheten att hålla tillgångarna isär när det gäller affärsverksamheten respektive den statsunderstödda verksamheten. Ekonomin ska vara åtskiljd senast den 31 december 2014.

Skogscentralens högsta organ är direktionen (9 medlemmar). Varje regionenhet har en regiondelegation (7 medlemmar). Underställda direktionen finns en direktör som leder enheten för offentliga tjänster och en affärsverksamhetsdirektör som leder affärsverksamhetsenheten. Under sig har direktören för enheten för offentliga tjänster samtliga regiondirektörer som basar för regionenheterna. Utskottet påpekar att det är statsrådet som fattar beslut om regionenheternas antal och om var centralenheten ska placeras. I lagförslaget (8—10 §) anges uppgifterna för centralenheten och regionenheterna och för direktionen och regiondelegationerna separat.

Utskottet noterar att regiondirektörens uppgifter ser radikalt annorlunda ut än de uppgifter som direktörerna för skogscentralerna har i dag. Enligt lagförslaget får regiondirektören inte ha någon som helst anknytning till den affärsverksamhet som skogscentralen eventuellt bedriver inom området, eftersom organiseringen och beslutsfattandet kring affärsverksamheten genomgående sker under skogscentralsdirektionens och affärsverksamhetsdirektörens ledning. Regiondirektören har endast hand om offentliga förvaltningsuppgifter.

Till de frågor som regiondelegationerna ska besluta om hör frågor som gäller det regionala samarbetet, typ godkänna regionala skogsprogram och anta riktlinjerna för det strategiska samarbetet med landskapsförbunden och NMT-centralerna.

Utskottet konstaterar att personalen i arbetsavtalsförhållande vid de nuvarande skogscentralerna övergår som gamla arbetstagare till Finlands skogscentral. Det gör också personalen på Tapio. Samtycke av den anställda behövs inte om överföringen sker inom samma pendlingsregion. På överföringen tillämpas bestämmelserna om överlåtelse av rörelse i arbetsavtalslagen. Reformen av skogscentralsorganisationen gäller därmed inte som uppsägningsgrund. Vakanta befattningar kan enligt förslaget tillsättas med personer inom organisationen, utom om de inbegriper utövning av offentlig makt. På den här punkten föreslår utskottet nedan en ändring i lagförslaget.

Från utvecklingscentralen överförs till Finlands skogscentral uppgifter som avses i lagen om Finlands skogscentrals system för skoglig information samt uppgifter som har samband med utvecklandet och upprätthållandet av skogscentralens IT-förvaltning och IT-system. Alla anknytande tillgångar, skulder, avtal och andra förbindelser samt rättigheter och skyldigheter övertas av Finlands skogscentral.

För utvecklingscentralens del förblir den nuvarande skogscentralslagen () i kraft till och med den 31 december 2014 men så att dess uppgift ska vara att fungera som en utvecklings- och sakkunnigorganisation för skogsbruket och tillhandahålla jordbruks- och skogsbruksministeriet och andra instanser tjänster. De verksamhetsblock som inte överförs till skogscentralen ska under övergångsperioden omorganiseras till helstatliga bolag. Enligt propositionsmotiven ska ett bolag upplagt efter mönster från Motiva Oy ta hand om utvecklingscentralens utvecklings- och sakkunnigfunktion. Detta helstatliga bolag ska fungera som en enhet knuten till statens centralförvaltning och producera tjänster för statsförvaltningen.

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen nedan.