Allmän motivering
Utskottet noterar att kommissionens beslut 2001/167/EG,
som gällde stöd 2002—2003 på grundval
av artikel 141 i anslutningsfördraget, hade tillåtit
Finland att inom A- och B-stödregionerna bevilja investeringsstöd
upp till en stödnivå på 75 %.
Finland utnyttjade inte denna möjlighet, eftersom det inte
ansågs nationellt ändamålsenligt. Rådets
förordning (EG) nr 1257/1999 beträffande
landsbygdsutveckling tillåter att investeringsstöd
beviljas upp till en stödnivå på 50 % och,
när det gäller unga jordbrukare, ända
upp till 55 % (stödnivån höjdes
till 60 % i fråga om unga jordbrukare i samband
med beslutet i juni 2003 att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken,
se rådets förordning (EG) nr 1783/2003).
Under perioden 2000—2003 tillämpades i Finland
i regel lägre stödnivåer än
vad den nämnda förordningen hade tillåtit.
Enligt EG-kommissionen lät Finland i fråga om
investeringsstöd bli att utnyttja betydande möjligheter
att stödja jordbruksproduktionen i södra Finland.
Enligt ingressen till kommissionens beslut 2000/167/EG
ska inkomststöd som betalas på grundval av artikel
141 i anslutningsfördraget endast ses som ett komplement
till strukturanpassningspolitiken. Kommissionen anser att Finland
handlat mot andan i beslutet när inkomststödet
betalats till så gott som fullt belopp, medan investeringsstöd
endast betalats till en viss del.
Förhandlingarna mellan Finland och kommissionen om
hur artikel 141-stödet ska fortsätta efter 2003
ledde till att Finland förväntas utnyttja de möjligheter
till statligt stöd som gemenskapspolitiken tillåter
fullt ut inom de sektorer där direktstöd enligt
artikel 141 i anslutningsfördraget betalas ut. Inom mjölk-,
nötkötts-, får- och getsektorerna kan
dessutom förhöjt investeringsstöd betalas
(stödnivå på 70 % för
unga jordbrukare och 65 % för andra jordbrukare)
för investeringar i bättre produktionsstruktur
och teknikinvesteringar.
Vår lagstiftning bör i så stor utsträckning
som möjligt stödja strukturutvecklingen inom vårt jordbruk
i enlighet med gemenskapens beslut, och därför
kommer utskottet med hänvisning till det ovan anförda
att föreslå tekniska preciseringar i 17 § 1
mom. 1 punkten för att undanröja mångtydigheter
i den föreslagna bestämmelsen.
Utskottet betonar att även bestämmelserna
på lägre nivå ska utfärdas skyndsamt
efter det att lagen har godkänts, så att stöden
kan börja sökas så snart som möjligt.
Samtidigt måste det ses till att ingen förlorar
rättigheter till följd av ansökningsförbud.
Lagens ikraftträdande i fråga om Finlands stödregioner
C1—C4, vilka avses i artikel 142 i anslutningsfördraget,
fastställs emellertid genom förordning av statsrådet.
Det är nödvändigt att förfara
på detta sätt eftersom EG-kommissionen ännu
inte hade godkänt stödprogrammet för de
avsedda regionerna när propositionen avläts. Utskottet
anser det vara viktigt att stödprogrammen kan införas
inom landets alla regioner så snart som möjligt.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning
anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget men med
anmärkningarna ovan och följande ändringar.
Detaljmotivering
17 § 1 mom. 1 punkten.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår
utskottet att "för uppförande av produktionsbyggnader,
grundlig renovering och ökning av produktionskapaciteten"
ersätts med "för nybyggnad, utbyggnad och grundlig
renovering av produktionsbyggnader". Praxis i de nationella författningstexterna
har varit att nybyggnad, utbyggnad och grundlig renovering har nämnts
var för sig, eftersom det i vissa fall endast är
möjligt att stödja en av dessa byggformer. Utskottet
föreslår också att det finska "peruskorjaukseen"
ersätts med "peruskorjaamiseen" så att språkdräkten
på finska blir enhetlig (uudisrakentamiseen, laajentamiseen).