Motivering
Allmänt
Utskottet menar i likhet med regeringen att unionens lagstiftningsprocess
i sin helhet bör vara så öppen och effektiv
som möjligt och resultera i högkvalitativa lagar.
Bästa möjliga expertis bör engageras
i att bereda rättsakter och alla parter höras
i ett så öppet förfarande som möjligt.
Rådets och parlamentets beslutsfattande bör göras effektivare
inte minst i medbeslutandeförfarandet, och kommissionens
och medlemsstaternas uppgifter bör förtydligas
i verkställigheten av rättsakter. Utskottet understryker
framför allt att ett viktigt mål för
reformen bör vara att minska byråkratin. Institutionerna
skall koncentrera sig på sina primära uppgifter
utifrån befogenheterna i fördragen.
Öppenhet
Utskottet menar i linje med vitboken att unionens institutioner
måste gå in för större öppenhet
i sin verksamhet. Samtidigt understryker utskottet att öppenheten
bör förstås i vid bemärkelse.
Det betyder att också handlingars offentlighet och informationen
måste förbättras i institutionerna. Ett
viktigt inslag i öppenheten är dessutom en adekvat
information om frågor under beredning.
Delaktighet
Utskottet ser det som viktigt att kommissionen tar hänsyn
till regional och lokal expertis i beredningen av olika politikområden.
Detta främjas av en regelmässig dialog med europeiska
och nationella sammanslutningar av regionala och lokala myndigheter
och möjliggör att hänsyn samtidigt kan
tas till särdragen i varje medlemsstats konstitution. Större
hänsyn till den regionala och lokala förvaltningen
till exempel i beredningen av olika stödsystem för
jordbruket skulle sannolikt göra besluten mer acceptabla
och begripliga på regional och lokal nivå. Men
utskottet understryker att det är medlemsstaternas regeringar
och andra politiska institutioner som skall delta i beslutsfattandet
i unionen.
Tydlig ansvarsfördelning
Utskottet noterar att vitboken är rätt fåordig
när det gäller befogenhets- och ansvarsfördelningen.
Där framhålls visserligen att rollfördelningen
i den lagstiftande och verkställande verksamheten måste
bli tydligare och att detta gäller medlemsstaternas lika
väl som alla deras uppgifter och ansvar som är
med om att bereda och verkställa unionens politik på olika
nivåer. Utskottet anser att det centrala i alla fall är
att det blir en tydligare ansvarsfördelning mellan olika institutioner.
Framför allt bör ansvarsfördelningen
mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet avgöras
snabbt och på ett bestående sätt.
Effektivitet
I vitboken framhålls att detaljrikedomen i EU-lagstiftningen
gör det svårare och mer tidskrävande
att anpassa den till ny teknik och ändrade marknadsförhållanden.
Följden blir bristande flexibilitet och sämre
effektivitet. Men det är viktigt att se en bättre
effektivitet som ett mycket bredare mål som i sig inbegriper
en ambition att göra systemet mindre byråkratiskt
för medborgarna, menar utskottet. Den största
bristen med vitboken är att den inte noterar behovet av minskad
byråkrati. I jord- och skogsbruksutskottets arbete har
frågan om minskad byråkrati kring jordbruksstöden
haft en central plats under hela vårt EU-medlemskap. Utskottet
lämnade den 15 december 1999 ett utlåtande om
saken (JsUU 25/1999 rd), som sändes till jord-
och skogsbruksministeriet för kännedom. Efter
utlåtandet har utskottet fortsatt att höra sakkunniga
i saken och har sänt deras utlåtanden till jord-
och skogsbruksministeriet för kännedom den 30 april
2001, varefter ministeriet kommit med sitt utlåtande den
15 maj 2001. Ärendet är under fortsatt behandling
i utskottet. I detta sammanhang vill utskottet ta fasta på alla
de missförhållanden med förvaltningen
och övervakningen av stöden som det redan tidigare
uppmärksamgjort ministeriet på.
Vitboken nämner bättre och enklare rättsakter
som en särskild åtgärd för att
förbättra effektiviteten. I detta sammanhang vill
utskottet dessutom peka på hur viktigt det är
att rättsakterna är på rätt
nivå. I anknytning till detta föreslår
vitboken att ett slags ramdirektiv införs. Ramdirektiv skall
finnas till för enkla frågor, vilket gör
dem lättare att genomföra i medlemsstaterna. Utskottet
ser förslaget som mycket viktigt och poängterar
att frågan om författningsnivån (förordning,
direktiv, beslut) inom jordbruksförvaltningen kräver
större uppmärksamhet på gemenskapsnivå.
Trots att förordningar avser att garantera en tillräckligt
stor enhetlighet på gemenskapsnivå kan man dock
fråga sig, med beaktande av proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna,
om de frågor som gäller den gemensamma jordbrukspolitiken
alls bör beslutas på förordningsnivå i
nuvarande omfattning. Utskottet menar att direktiv bör
tillgripas oftare i regleringen eftersom det då är
lättare att ta hänsyn till olika länders
krav på verkställande av bestämmelserna.
Konsekvens
Enligt utskottets mening är de mycket viktigt att unionen
fäster tillräckligt avseende vid att dess politik är
konsekvent, inte minst jordbrukspolitiken. Producenterna måste
kunna investera och planera på sikt i förlitan
på att jordbrukets verksamhetsförutsättningar
inte omstruktureras i grunden med kort varsel när det gäller
stöd eller andra bestämmelser. Vidare understryker
utskottet att kommissionens roll som garant för en konsekvent
politik är avsevärd. Den bör i allt högre
grad ta hänsyn till förhållandena i olika medlemsstater
och lägga upp politiken utifrån dem. En konsekvent
och välmotiverad jordbrukspolitik är det enda
som kan göra gemenskapen trovärdig och effektiv
i producenteras och medborgarnas ögon över lag.
Bättre styrelseformer och beslutsfattande
Enligt vitboken innebär de fem ovan nämnda principerna
att större hänsyn tas till proportionalitets-
och subsidiaritetsprincipen. Utskottet inskärper hur viktiga
dessa principer är och påpekar att de har haft
och fortfarande har en central ställning i vår
förvaltningslagstiftning. Därför menar
utskottet att proportionalitetsprincipen bör vägas
in i alla åtgärder inom jordbrukspolitiken och
att det måste ses till att metoderna inte står
i disproportion till målen. Också subsidiaritetsprincipen,
som anger omfattningen av lämpliga åtgärder
och lagstiftningsnivån i gemenskapen i relation till medlemsstaterna,
bör alltid beaktas i beslutsfattandet. Men vitboken preciserar
inte på något vis betydelsen av dessa principer,
vilket utskottet ser som en brist.
Hänvisande till det ovan sagda vill utskottet dessutom
framhålla att de nuvarande beslutsprocesserna och lagstiftningen
i unionen är invecklade. Det bör speciellt ses
till att lagstiftningen är begriplig och klar. Redan rättssäkerhetsprincipen
som tillämpas allmänt i medlemsstaterna kräver
att lagstiftningen är klar och så exakt som möjligt. Å andra
sidan får flexibiliteten i lagstiftningen inte gå förlorad
på grund av exakthetskravet.
Vad gäller beslutsprocessen konstaterar utskottet vidare
att Amsterdamfördraget innebar att medbeslutandeförfarandet
infördes bland annat i veterinära och fytosanitära
frågor. Det är viktigt att medbeslutandeförfarandet
utvecklas i en enklare och effektivare riktning. Också lagstiftningsprocessen
bör göras snabbare i både rådet
och parlamentet.