Motivering

Allmänt

Utskottet konstaterar i enlighet med redogörelsen att regeringen har uppställt som mål att balansera statsekonomin och åstadkomma en klar minskning av statsskulden i förhållande till totalproduktionen före valperiodens utgång. För att nå målen har regeringen förbundit sig att genomföra anpassningsåtgärder i fråga om statens inkomster och utgifter samt förnya ekonomins strukturer i syfte att stärka förutsättningarna för en kraftigare tillväxt än de ekonomiska prognoserna förutser. I fråga om jord- och skogsbrukets näringsgrenar betonar utskottet att en bioekonomi baserad på förnybara naturtillgångar i framtiden intar en ytterst central ställning med avseende på den allmänna ekonomiska utvecklingen och också med avseende på en ekonomisk återhämtning, såväl i Finland som inom EU.

Som en generell iakttagelse om redogörelsen nämner utskottet att informationen om den statliga ekonomins ramar är mycket knapp och att det finns begränsat med siffror om anslagsnivåerna vilket gör det svårare att bedöma redogörelsen.

Jordbruk

Det är viktigt att främja jordbrukets och landsbygdsnäringarnas konkurrenskraft och strukturella utveckling, anser utskottet. Jordbrukspolitiken bör stödja en lönsam verksamhet på aktiva gårdar, garantera att jordbrukarnas inkomster utvecklas positivt och bidra till att produktionen av livsmedel med inhemska råvaror håller nuvarande nivå. Det är viktigt att familjejordbruket utvecklas mot bättre produktivitet och konkurrenskraft. Den nationella försörjningsberedskapen bör säkerställas genom mångsidig jordbruksproduktion och genom framställning av finländska produkter.

I redogörelsen står det att EU:s gemensamma jordbrukspolitik och fiskeripolitik samt EU:s landsbygdsprogram och program för strukturstöd inom fiskerisektorn är föremål för reformer. Många av de nationella stödsystemen förnyas också. Vid beredningen utgår man från det sammanlagda beloppet av den nationella finansieringen enligt ramen och det största möjliga beloppet av EU-finansieringen.

I en utredning som utskottet har tagit del av konstateras att politiksektorerna för utveckling av landsbygden och jordbruket (kapitel 10 och 20) i jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel 30 inte blir föremål för nya sparåtgärder under ramperioden jämfört med regeringens rambeslut av den 4 april 2012. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har inte avancerat som avsett och verkställandet av de nya stödsystemen inleds huvudsakligen först 2015. Regeringens rambeslut möjliggör att de stödsystem som används 2014 kan förbli i bruk med samma innehåll också 2014.

Utskottet observerar i enlighet med det ovan konstaterade att alla betydande EU-stöd och nationella stödsystem för jordbruket och utvecklingen av landsbygden förnyas under de första åren av EU:s nya finansieringsperiod som inleds 2014. Under 2013 ska också programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland för 2014—2020 beredas och föreläggas Europeiska kommissionen för godkännande. Under 2013 förs dessutom förhandlingar med kommissionen om en fortsättning på det nationella stödet för Södra Finland och det nationella tilläggsstödet till kompensationsbidraget (artikel 141) från 2014. Fullmakterna att betala stödet enligt artikel 142 ses över 2014.

På grundval av erhållen utredning noterar utskottet att EU:s jordbrukspolitik kommer att ändras bl.a. i det avseendet att jordbruksstöden enligt EU-systemet i själva verket kommer att minska något och stödets andel av jordbrukets totala avkastning minskar. Behovet av nationella jordbruksstöd och stöd för investeringar kommer således att kvarstå. Den snabba prisstegringen på produktionsinsatser, särskilt foder men också arbete och energi samt maskiner och byggmaterial har lett till att jordbrukets lönsamhet har försvagats. Trenden kommer inte att vända under de närmaste åren, om inte priserna på jordbruksprodukter vänder uppåt ordentligt. Efterfrågan på mat och särskilt s.k. mervärdesprodukter gynnas inte av att det tidvis har rått recession i Europa och att tillväxtutsikterna på längre sikt försvagas, medan priserna på energi och närrelaterade produktionsinsatser kommer att stiga kraftigt om den globala ekonomin återhämtar sig och växer. Asien och tillväxtekonomierna ökar i betydelse för efterfrågan och priserna på jordbruksprodukter.

Med hänvisning till det ovan anförda konstaterar utskottet att den finländska jordbruksproduktionens lönsamhet och omfattning är allt mer beroende av den globala marknaden och trenderna för efterfrågan. Utvecklingen kan visserligen fortfarande styras i någon utsträckning, men endast begränsat med investeringsstöd och genom villkoren för och nivåerna på investeringsstöden. Men inte ens höga investeringsstöd kan upprätthålla produktionen och investeringarna om marknadsutsikterna är ogynnsamma länge. En tillräcklig självfinansieringsandel är samtidigt en förutsättning för en i grunden sund företagsamhet och kostnadsstruktur.

I en utredning till utskottet konstateras att det har gällt förr och det gäller i framtiden att lönsamhet i jordbruket kräver att arbetsinsatserna i stor utsträckning ersätts med kapitalinsatser, med andra ord med maskiner, byggnader och anordningar. Den övergripande produktiviteten växer således betydligt långsammare än arbetsproduktiviteten. Antalet gårdar väntas fortsatt minska nära nog i samma takt som 1995—2010, vilket innebär att mängden kreatursgårdar halveras en gång vart tionde år och att samtliga gårdar minskar med ca en tredjedel per decennium.

Både inkomst- och strukturstöden är viktiga för jordbrukets utveckling även om det bromsar upp måluppfyllelsen i fråga om jordbrukens inkomst och lönsamhet att jordbruksstödet rekapitaliseras i åkerpriset. Att åkerinnehavet är splittrat innebär också problem för jordbruket. Ändringar i stödvillkoren kan inverka på ägandet, utbudet på mark och lönsamheten i fråga om investeringar i markförbättring. De har betydelse också för produktiviteten och för uppnåendet av miljömålen för landsbygden.

En utredning till utskottet visar också att antalet generationsväxlingar som det betalats stöd för under flera års tid har varit klart under 1 000 per år vilket tyder på att jordbruken kommer att minska snabbare och att också produktionen minskar. Hittills har produktionen av jordbruksprodukter varit stabil med undantag för en långsam minskning i produktionen av nötkött och under de senaste åren en nedgång i produktionen av svinkött. Utskottet poängterar att det anses vara ett betydande hinder för investeringar och tillväxt inom jordbruken att tillgången på åkermark är dålig och att arrendena är höga, liksom att det är olönsamt att göra investeringar. En orsak till att utbudet på åkermark är dåligt är stöden som grundas på åkerareal. Priset på åkermark kan också stiga betydligt om det finns lokala koncentrationer av husdjursproduktion.

Utskottet konstaterar att jordbruket har tilldelats en central position när det gäller att uppnå flera samhällsmål såsom att minska belastningen på vattendragen, trygga biodiversiteten och minska utsläppen av växthusgaser. Det blir en utmaning att avgöra hur jordbrukets konkurrenskraft ska förbättras parallellt med de varierande målen då finansieringen för jordbruket samtidigt minskar.

Enligt regeringsprogrammet ska det säkerställas att strukturstödet till jordbruket är tillräckligt. I rambeslutet ingår inga skrivningar om Gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera). Av redogörelsen framgår att den utvärdering av Makeras funktionsduglighet, struktur och ställning som förutsätts i regeringsprogrammet blev färdig 2012. I utredningen till utskottet konstateras att de tillgängliga medlen väntas räcka för ramperiodens inledande år. Den strukturella utvecklingen inom jordbruket höjer framför allt arbetsproduktiviteten, men lönsamheten och jordbruksinkomsten förbättras först på sikt för en gård som gjort investeringar, observerar utskottet. Det är viktigt att snarast möjligt få ett beslut om fortsatta strukturstöd. De största investeringsbehoven finns inom mjölkproduktionen, där många gårdar måste fatta beslut om att fortsätta eller upphöra med produktionen på grund av jordbrukarnas åldersstruktur men också med hänsyn till byggnadsbeståndets ålder.

Jordbrukets struktur och gårdarnas output/inputrelation behöver utvecklas positivt och priserna på jordbruksprodukter stiga och jordbrukets konkurrenskraft förbättras för att stöden inte ska spela en så avgörande roll för de totala intäkterna av jordbruk, konstaterar utskottet. För att garantera en positiv strukturutveckling på lång sikt och se till att inkomstnivån inte sjunker krävs det så stabila och långsiktiga jordbruksstöd som möjligt. Utskottet ser det som ytterst viktigt att regeringen ger akt på hur lönsamheten utvecklas på unga jordbrukares gårdar och gårdar som bedriver ett aktivt jordbruk inom alla produktionsområden och att den i förekommande fall skrider till åtgärder för att säkra verksamhetsvillkoren. För att nå målen bör man framför allt gallra i kostnaderna för administrationen inom jordbruket.

Utskottet vill betona att primärproduktionen måste få en starkare ställning i livsmedelskedjan genom bättre distributions- och handelsvillkor för sina produkter, och i det sammanhanget måste beredningens och handelns dominerande roll utvärderas på nytt. Målet bör vara en bättre balans på marknaden med avseende på primärproduktionen. Det måste också effektivare insatser till för att främja exporten av jordbruksprodukter.

Det har konstaterats ovan att stödet till jordbruket bör fokuseras så att det gagnar såväl konkurrenskraften som målen för jordbruket. För det krävs det stark kompetens, som bör inta en nyckelroll i beredningen av politikprogram och åtgärder. Upplägget är en stor utmaning också för den jordbruks- och livsmedelsekonomiska forskningen, som ska arbeta fram en integrerad syn på hur den politiska styrningen påverkar målen, allt ifrån potentialen på gårdsnivå till marknadens utveckling. Långsiktiga forskningsstrukturer genererar stark kompetens inom jordbrukspolitiken, jordbruket och landsbygdsutvecklingen i ett bredare perspektiv. Det är viktigt att det avsätts adekvata medel för forskning och att sådana utbildnings- och rådgivningstjänster som jordbruket behöver tryggas. Enligt redogörelsen inrättas från och med den 1 januari 2015 en Naturresurscentral inom förvaltningsområdet för att öka genomslagskraften och effektiviteten inom forskningen.

Skogsbruk

I redogörelsen konstateras att förbättrandet av konkurrenskraften och lönsamheten i fråga om de näringar som utgår från skogarna fortsätter genom riktlinjerna och åtgärderna i det nationella skogsprogrammet. På grund av de utgiftsbesparingar som överenskommits är det nödvändigt att se över stödsystemen för skogsbruket: ändringar görs i det vilka arbeten som ska stödjas, i stödvillkoren och i stödnivåerna. Totalt görs nedskärningar i Kemera-stödet, energistödet för klenträd och genomförandet av Metso-programmet till ett belopp av 21 miljoner euro år 2014. År 2017 uppgår inbesparingen till 33 miljoner euro. Enligt en utredning till utskottet kommer målen för arbetsvolymen inom skogsvård och förbättring i privata skogar enligt nationella skogsprogrammet inte att nås.

Utskottet konstaterar att skogsbrukets anslag redan har varit otillräckliga i de senaste årens statsbudgetar. Därför vill utskottet lyfta fram att de minskade anslagen har förorsakat en ytterst svår situation. Skogsbruk är långsiktigt arbete: grunderna för dagens tillväxt med mer än 100 miljoner kubikmeter i våra skogar lades genom det arbete som utfördes 1960—1980. Nivån på skogsvården och skogsförbättringsarbetet måste tryggas på lång sikt.

Skogsklustret sysselsätter direkt ca 50 000 finländare inom cellulosa-, pappers- och trävaruindustrin och tiotusentals inom andra branscher inom skogsklustret. Finlands skogsindustri står för ca 18 procent av arbetstillfällena inom Finlands industri. Skogsindustrin är en central näring i många landskap. År 2012 utgjorde värdet på skogsindustrin omkring 20 procent av Finlands totala export. Därför konstaterar utskottet att skogsklustrets omvärldsvillkor måste främjas inom samtliga förvaltningsområden.

Utskottet vill understryka att i ett nationalekonomiskt perspektiv och för att trygga landets exportinkomster är det nödvändigt att främja ett hållbart skogsbruk och säkra den framtida virkesproduktionen. På lång sikt kommer efterfrågan på inhemskt virke att öka när produktionen görs mångsidigare och maskinerna förnyas inom träförädlingen. En effektivare produktion av virke förbättrar skogsbrukets lönsamhet och incitament som aktiverar skogsskötseln aktiverar också till att utnyttja möjligheterna till avverkning och att bedriva virkeshandel. Förtroendet för tillgången på inhemska råvaror är en nyckelfråga när vi ser till träförädlingens omvärldsvillkor och expansionsmöjligheter framöver.

Utskottet menar att särskilt unga plantskogar inte får en tillfredsställande skogsvård. Bara en knapp tredjedel av plantskogarna och de unga odlade skogarna kan anses vara av god kvalitet. Utifrån resultaten av skogsinventeringar finns det stora behov att öka alla typer av arbeten inom skogsvård och markberedning. Det kommer att visa sig om några decennier i mängden och kvaliteten i fråga om utbudet av råvaror på marknaden.

Utskottet konstaterar att dagens stödsystem för skogsbruk kombinerat med allt mindre resurser har gjort att tillståndet i våra skogar inte är så bra som det bör vara. Därför anser utskottet att det är dags för en totalreform av stödsystemet. För att stödet till vård av ungskog ska ha effekt måste det huvudsakligen riktas till vård av plantbestånden.

Ett hållbart skogsbruk bidrar också till att tygla klimatförändringen och till att förbättra möjligheterna att använda förnybar virkesråvara och energi, observerar utskottet. Finland har åtagit sig att höja andelen energi från förnybara källor från nuvarande 28 till 38 procent fram till 2020. Skogsflisen ska stå för mer än hälften av åtagandet. Nu planeras en rad projekt för bioraffinaderier som kommer att leda till betydligt ökad användning av träråvara när de står färdiga. Målet i den nationella energi- och klimatstrategin är att öka användningen av förnybara energikällor och deras andel av den totala energiförbrukningen. Den mängd skogsflis från klenvirke och gallring i ungskog som används för energi ska enligt målet öka till 13,5 miljoner m³ (från dagens ca 7,5 miljoner m³).

Handlingsprogrammet för mångfald i skogarna i södra Finland (Metso) har varit en framgång, konstaterar utskottet. Skogsägarna har tagit det till sig och erbjudit en lång rad nya områden som är viktiga för naturens mångfald, för både permanent och temporärt skydd. Jord- och skogsbruksministeriet finansierar åtgärder i ekonomiskogar och miljöministeriet finansierar åtgärder inom skyddsområden. Hittills har jord- och skogsbruksministeriet finansierat omkring 40 procent och miljöministeriet ca 60 procent av programmet. Då inemot 90 procent av skogarna i Finland är ekonomiskogar, spelar de en central roll i att värna mångfalden trots att det bör observeras att de åtgärder för att vårda skogsnaturen som används i dag väsentligen främjar biodiversiteten i skogarna utan statlig stödfinansiering. I programmet Metso ingår ett minimimål om 82 000 ha senast 2020 för arbeten i syfte att trygga mångfalden i ekonomiskogarna. För att de övergripande målen ska nås är det viktigt att jord- och skogsbruksministeriets finansieringsandel av programmet Metso kan tryggas.

Att främja näringar inom skogsbruket är ett prioriterat område hos Skogscentralen. Satsningar på effektiv användning av information om skogstillgångar och på e-tjänster är ett strategiskt val som ska förbättra konkurrenskraften hos den finländska skogssektorn. Finlands skogscentral bör få tillräckligt med resurser så att de viktiga utvecklingsprojekten i branschen kan genomföras och alla aktörer snabbt kan dra nytta av dem.

Det är viktigt att resultatmålen för Forststyrelsens affärsverksamhet inte riskerar en förnuftig förvaltning och användning av de tillgångar som Forststyrelsen besitter.

De senaste åren har skogsforskningen fått ökad betydelse för förnyelserna inom skogssektorn och dess strategiska roll har framhävts. I dag finns det inom sektorn allt större behov av nya lösningar och handlingsmodeller som forskningen kan generera. Forskning är mycket långsiktigt arbete och det tar år innan resultaten visar sig. Det är påkallat att trygga anslagen för forskningen, anser utskottet.

Vägar

Ett välfungerande vägnät är av central betydelse för all verksamhet på landsbygden, framhåller utskottet. Det är också en grundläggande förutsättning för virkesproduktionen och virkesförsörjningen. De enskilda vägarnas skick spelar dessutom en stor roll både för dem som bor vid dem och för landsbygdsnäringarna. Det måste satsas tillräckligt på att rusta upp vägarna.

Vattenhushållning

Ju frekventare extrema väder- och vattenförhållanden blir till följd av klimatförändringen, desto större växer sig behovet att vara förberedd inför översvämningsrisker och särskilda situationer inom vattenförsörjningen. Samtidigt ökar behovet att grundligt renovera vattenbyggnadskonstruktioner. Genom statsbudgeten främjas regionalt vattenförsörjningssamarbete, beredskapsplaner för särskilda situationer och vattenförsörjning på landsbygden. Där finns också anslag för bättre beredskap för stora översvämningar och bättre skydd för bosättningen. Det är viktigt att se till att det fortsatt finns tillräckligt med finansiering för vattenhushållningen.

4H-verksamhet

Utskottet vill framhäva 4H-verksamhetens viktiga roll i fråga om att främja landsbygdens livskraft och attraktivitet genom att organisationen ordnar varierad fritidssysselsättning och serviceverksamhet, sysselsätter unga och ger dem möjlighet att pröva på företagsamhet i sin hemtrakt. Det anslag som anvisats för ändamålet vid riksdagsbehandlingen av statens budgetproposition har upprepade gånger blivit höjt. Riksdagen har förutsatt (RP 116/2008 rd — RSv 20/2008 rd) att regeringen beaktar dess anslagstillägg av mer eller mindre permanent karaktär och att de permanentas på en sådan nivå att riksdagen inte varje år är tvungen att åtgärda anslagen i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Därför är det viktigt med adekvata anslag för 4H-verksamheten i statens budgetproposition.

Ägoregleringar

Utskottet konstaterar att efterfrågan på ägoregleringar fortfarande ökar eftersom gårdsbruken splittras upp trots att deras storlek ökar. Behovet av nyskiften har därför ökat kraftigt och permanent. Det är viktigt att se till att det fortsatt finns finansiering för ägoregleringsförrättningar.