Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men anför följande anmärkningar och ändringsförslag.

Utskottet konstaterar att enligt de sakkunniga är den planerade affärsverksmodellen i princip ett bra förslag, eftersom verksamheten effektiviseras och tjänsterna därmed kan utvecklas även med de nuvarande resurserna. Lagförslaget beaktar den regionala utvecklingen bl.a. genom att sjöfartsdistrikten bevaras samt grunderna för farledsavgifterna och vintersjöfarten inte ändras.

Farledsavgifter.

Farledsavgifterna används till att finansiera farledshållningen för handelssjöfarten längs kusten och assistansen av vintersjöfarten. Omorganisationen medför att assistansen av vintersjöfarten blir överskådlig i förhållande till farledsavgifterna. Detta beror på att även avskrivningar och räntor skall betalas i samband med serviceavgiften vid köp av isbrytningstjänster. För närvarande ingår avskrivningarna och räntorna för både farledshållningen och isbrytningen i farledsavgiften. Användningen av intäkterna från farledsavgifterna blir därmed mer överskådlig, eftersom avskrivningarna och räntorna på investeringar ingår i priset på isbrytning och de tjänster som ingår i farledsavgifterna.

Regeringen har meddelat att farledsavgiften kan sänkas, om det sker en bestående höjning av farledsavgiftens kostnadseffektivitet. Det är positivt att Sjöfartsverket har föreslagit att en arbetsgrupp skall tillsättas bl.a. för att utreda denna fråga. Utskottet understryker att farledsavgifterna bör tas ut så att alla hamnar behandlas lika.

Utskottet pekar på kommunikationsministe-riets utredning MINU 1/2002 rd om farledsavgifterna, där ministeriet i ett brev av den 11 februari 2003 ansåg att utredningsarbetet avseende farledsavgifter som inte tagits ut på grund av oklarheter i isklasserna kan fortsätta i huvuddrag på det sätt som Sjöfartsverket föreslagit. Vidare ansåg ministeriet att uppbörd i efterskott är viktigt och att eventuella ändringar av lagstiftningen om farledsavgifter som kan visa sig nödvändiga bör läggas fram för ministeriet så snart utredningsarbetet framskridit tillräckligt. Enligt kommunikationsutskottet var de föreslagna åtgärderna ett steg i rätt riktning. Det bör dock betonas att oklarheterna måste utredas innan reformen av sjöfartsverket genomförs. Behovet att ändra lagstiftningen kräver också att nödvändiga åtgärder vidtas. Därför föreslår utskottet ett uttalande där det krävs att regeringen ser till att oklarheterna avseende farledsavgifterna utreds före den avsedda reformen, och att regeringen dessutom vidtar de lagstiftningsåtgärder som utredningsarbetet visar vara påkallade. (Utskottets förslag till uttalande).

Övervakning av säkerheten.

Enheten för fartygssäkerhet fick självständig beslutanderätt och blev även i övrigt oavhängig i förhållande till Sjöfartsverkets direktion och generaldirektör genom en ändring av lagen om sjöfartsverket från 1997. Orsaken var att oavhängighet avseende beslutsfattande inte hade genomförts på författningsnivå i fråga om enhetens, d.v.s. sjöfartsavdelningens, chef. I motiveringen till regeringens proposition RP 145/1997 rd räknade regeringen upp många olika frågor som gäller fartygssäkerheten och som sjöfartsavdelningen avgör i situationer då verket självt är en viktig redare. Om Rederiverket inrättas i enlighet med förslaget kommer största delen av Sjöfartsverkets redaruppgifter att överföras på Rederiverket och därmed finns det enligt regeringens proposition inte längre någon orsak att separera enhetens uppgifter från den övriga verksamheten.

Enligt de sakkunniga uppstår det jävsproblem redan i och med att Sjöfartsverket beställer fartygstjänster och samtidigt övervakar fartygssäkerheten avseende dessa fartyg. Kommunikationsministeriet menar att jäv inte är ett problem i sammanhanget och att eventuella problem av det slaget i vilket fall som helst enligt normal förvaltningspraxis bör lösas på något annat sätt än genom att enheternas verksamhet hålls isär. Således medför reformen att den tidigare orsaken till att separera enheternas verksamhet inte längre existerar. Ministeriet har också uppgett att det saknar resurser att följa och övervaka enhetens verksamhet och att det inte har rätt att avgöra frågor som enligt lagen hör till Sjöfartsverkets uppgifter.

Utskottet betonar med eftertryck fartygssäkerhetens betydelse och vill se till att övervakningen av fartygssäkerheten även i fortsättningen håller en hög nivå. Det har med tanke på Sjöfartsverkets enhetlighet och samarbetet mellan dess enheter emellertid ansetts vara bättre att alla enheter lyder under direktionen och generaldirektören på samma sätt. Detta medför ansvar i fartygssäkerhetsfrågor för direktionen och generaldirektören, vilket bör beaktas när direktionen utnämns. När regeringen utnämner direktionen bör den därför se till att medlemmarna utöver god kännedom om verksamhetsområdet och regionen även har kunskaper om faktorer som påverkar säkerheten, betonar utskottet.

Lotsningen.

Enligt uppgift är Lotsverket en försiktig lösning där den nuvarande monopolställningen avseende tjänsteproduktion överförs på ett affärsverk. Det bästa sättet att garantera sjösäkerheten är att ha separata organisationer för den myndighet som ansvarar för säkerheten och de lotsningsansvariga som sköter tjänsteproduktionen. Vidare har det ansetts viktigt att göra lotsningsverksamheten mer överskådlig och därmed även förbättra kostnadseffektiviteten. I detta sammanhang bör det påpekas att lotsningen bör betraktas farleds- och regionspecifikt och inte längre endast som en helhet eftersom hamnarna skall behandlas jämlikt.

Utskottet har gjorts uppmärksamt på lotsarnas arbetstider. Lotsningspersonalens arbetstider är organiserade enligt principen en vecka arbete, en vecka ledigt. Både arbetsgivaren och de anställda har ansett att detta är det optimala när det gäller resursanvändning och effektivitet. Arrangemanget förefaller enligt uppgift från de sakkunniga inte vara möjligt om lotsningspersonalen direkt överförs till att omfattas av den nuvarande arbetstidslagstiftningen. Resursbehovet skulle omedelbart komma att öka och även kostnadsstrukturen skulle påverkas direkt. Effektiviteten i lotsningen skulle inte heller längre kunna uppnås.

Kommunikationsministeriet har meddelat att en arbetsgrupp utreder frågan. Även lotsningspersonalen är representerad i arbetsgruppen. Avsikten är att tillsammans med finansministeriet undersöka möjligheterna att genom lagstiftning, avtalsförhandlingar eller andra motsvarande åtgärder komma fram till en ordning där arbetet kan organiseras lika effektivt som tidigare och vars kostnadsverkningar inte skiljer sig från dagsläget.

Enligt regeringens proposition skall tjänsterna för de personer i tjänsteförhållande som övergår till Lotsverket i och med reformen bli tjänster vid affärsverket. Utskottet noterar emellertid att målet med regeringens proposition är att hela personalen skall gå över till arbetsavtalsförhållanden när kollektivavtalen har ingåtts. I detta sammanhang understryker utskottet att det genom nödvändiga avtal bör tillses att arbetet organiseras effektivt och utan kostnadsverkningar innan lotsningspersonalen överförs från tjänsteförhållande till arbetsavtalsförhållande.