1. Lagen om tillsyn över förmedlingstjänster på nätet
5 §. Informationsutbyte mellan myndigheter.
Utskottet gör en språklig korrigering i den finska versionen av 1 mom.
8 §. Undantag från rätten att få uppgifter och granska när det gäller advokater och andra rättegångsombud och rättegångsbiträden.
Den föreslagna paragrafen innehåller ett undantag för advokater och andra rättegångsombud och rättegångsbiträden från de behöriga myndigheternas rätt att få och granska information. Syftet med undantaget är att trygga det förtroliga förhållandet mellan rättegångsombudet eller rättegångsbiträdet och klienten.
Grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande om propositionen att den advokathemlighet som anknyter till 21 § 2 mom. i grundlagen av hävd har förknippats med rättegångar, men den har betydelse också i förvaltningsförfaranden och kan anses utgöra en del av kraven på god förvaltning. Grundlagsutskottet framhöll vidare att den föreslagna bestämmelsen bör ändras så att det entydigt framgår att advokathemligheten skyddas också när det är fråga om ett administrativt förfarande.
Utskottet instämmer i grundlagsutskottets ståndpunkt i frågan och har gjort en ändring i lagförslaget så att det i paragrafens 1 mom. uttryckligen hänvisas till det administrativa förfarandet.
13 §. Vite.
Enligt 13 § 1 mom. i lagförslaget kan den behöriga myndigheten förena en skyldighet enligt lagen med ett vitesföreläggande riktat till en leverantör av förmedlingstjänster eller en annan person som avses i artikel 51.1 a i förordningen om digitala tjänster.
Förfarandet för föreläggande av vite är förenat med den behöriga myndighetens tillsynsbeslut, där den behöriga myndigheten ålägger en leverantör av förmedlingstjänster att upphöra med överträdelsen av förordningen och att rätta till sitt fel eller sin försummelse inom skälig tid. I lagförslagets 13 § om vite hänvisas det förutom till leverantörer av förmedlingstjänster också till andra personer som avses i artikel 51.1 a i förordningen om digitala tjänster och som kan gälla till exempel myndighetens föreläggande om rätt att få information.
Utskottet anser utifrån inkommen utredning att det är nödvändigt att till det föreslagna 1 mom. foga en hänvisning till 10 § om den behöriga myndighetens tillsynsbeslut och till andra förelägganden som meddelas med stöd av denna lag.
Utskottet anser det vara ytterst viktigt att vitesföreläggande vid behov kan tillämpas i fråga om alla skyldigheter enligt förordningen om digitala tjänster.
Enligt 2 mom. får det vite som föreläggs en leverantör av förmedlingstjänster uppgå till högst 5 procent av leverantörens genomsnittliga globala dagsomsättning eller dagsinkomst under den föregående räkenskapsperioden per förseningsdag.
Momentet hänvisar till omsättningen under föregående räkenskapsperiod, men det framgår varken av paragrafen eller specialmotiveringen till paragrafen vad räkenskapsperioden ska föregå. Utskottet har därför preciserat 2 mom. för att närmare definiera vilken räkenskapsperiod omsättningen ska avse. Enligt utskottets förslag anger ordalydelsen i momentet att det är fråga om den årliga globala omsättningen under den räkenskapsperiod som föregår beslutet om föreläggande av vite. Dessutom kompletterar utskottet utifrån inkommen utredning 2 mom. med en bestämmelse om beräkning av omsättningen i en situation där bokslutet ännu inte har färdigställts när vite föreläggs eller om affärsverksamheten nyss har inletts och något bokslut inte finns tillgängligt. I en sådan situation kan omsättningen uppskattas på basis av annan tillgänglig utredning.
15 §. Påföljdsavgift för en värdtjänstleverantör.
Sakkunniga har fäst uppmärksamhet vid den föreslagna 3 punkten, som hänför sig till artikel 18 i förordningen om digitala tjänster och till förutsättningen att en överträdelse sker upprepade gånger. Enligt artikel 18 i förordningen ska leverantörer av värdtjänster omedelbart underrätta den berörda medlemsstatens eller de berörda medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter eller rättsliga myndigheter om information som ger anledning att misstänka att ett brott har skett, håller på att ske eller sannolikt kommer att ske och utgör ett hot mot en eller flera människors liv eller säkerhet.
Utskottet anser utifrån inkommen utredning att det i vissa fall kan röra sig om så allvarliga situationer som gäller människors liv och säkerhet eller till exempel terrorism, att det i bestämmelserna inte finns skäl att ange att en förutsättning för att påföljdsavgift påförs är att överträdelsen upprepas. Utskottet har ändrat den föreslagna 3 punkten enligt detta.
18 §. Påföljdsavgiftens storlek.
Enligt det föreslagna 2 mom. får den påföljdsavgift som påförs en leverantör av förmedlingstjänster uppgå till högst 6 procent av leverantörens globala årsomsättning under den föregående räkenskapsperioden. Sakkunniga har påpekat att det i momentet hänvisas till den årliga globala omsättningen under föregående räkenskapsperiod, men att det varken av paragrafen eller specialmotiveringen till den framgår vad räkenskapsperioden ska föregå.
Av ovan nämnda anledning har utskottet preciserat paragrafens 2 mom. för att närmare definiera vilken räkenskapsperioden omsättningen gäller. Enligt utskottets förslag gäller momentet den årliga globala omsättningen under den räkenskapsperiod som föregår beslutet om påföljdsavgift och omsättningen under den räkenskapsperiod som föregår framställningen om påföljdsavgift. Dessutom har utskottet utifrån inkommen utredning till 3 mom. fogat en bestämmelse om beräkning av omsättningen om det inte finns tillgång till något bokslut för den räkenskapsperiod som avses i bestämmelsen. I en sådan situation kan omsättningen uppskattas på basis av annan tillgänglig utredning.
19 §. Avstående från påföljdsavgift.
Enligt propositionen kan påföljdsavgift i princip också påföras myndigheter. I Finland har bestämmelserna i förordningen om digitala tjänster i begränsad utsträckning bedömts gälla förvaltningen av fi-domänregistret (Transport- och kommunikationsverket) och ax-domänregistret (Ålands landskapsregering). Förordningen om digitala tjänster innehåller enligt erhållen utredning inget nationellt handlingsutrymme med stöd av vilket en medlemsstat kan föreskriva att bestämmelserna om påföljdsavgifter inte alls ska tillämpas på myndigheter.
Grundlagsutskottet betonade i sitt utlåtande om propositionen att en administrativ påföljdsavgift som påförs en myndighet är ett främmande förfarande utifrån vårt allmänna rättssystem. Enligt grundlagsutskottet bör kommunikationsutskottet försäkra sig om omfattningen av handlingsutrymmet och, om förordningen möjliggör det, ändra och avgränsa bestämmelserna.
Kommunikationsutskottet instämmer i grundlagsutskottets synpunkt. Enligt erhållen utredning kan ingen annan än en myndighet i Finland förvalta ett domännamnsregister, eftersom uppgiften på lagnivå har ålagts en myndighet. Att påföljdsavgifter inte kan påföras den som för domännamnsregistret i Finland påverkar således inte konkurrensförhållandena i Finland, och därför kan bestämmelserna i fråga om dem som förvaltar domännamnsregister enligt erhållen utredning bedömas höra till det nationella handlingsutrymmet i den nationella lagstiftningen om påföljdsavgifter. Enligt uppgift medger förordningen om digitala tjänster således att nationella bestämmelser utfärdas så att påföljdsavgift inte kan påföras den som förvaltar ett domännamnsregister.
Utskottet har därför kompletterat paragrafen med ett nytt 4 mom., enligt vilket påföljdsavgift inte kan påföras myndigheter som förvaltar ett domännamnsregister enligt 163 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). I den bestämmelse som utskottet föreslår avses både Transport- och kommunikationsverkets register över domännamn med landskoden fi och Ålands landskapsregerings register över domännamn med landskapskoden ax.
20 §. Påföljdsavgift för överträdelse av bestämmelserna om undersökningsförfarande.
Grundlagsutskottet fäste i sitt utlåtande om propositionen uppmärksamhet vid att enligt paragrafens ordalydelse är också dataombudsmannen behörig att påföra påföljdsavgift för överträdelser som gäller undersökningsförfarandet. Grundlagsutskottet har tidigare i samband med bedömningen av lagstiftning som kompletterar EU:s allmänna dataskyddsförordning (förordning (EU) 2016/679) slagit fast att det genom lagstiftning om att ett kollegialt organ är behörigt att fatta beslut om att påföra påföljdsavgift säkerställs att förfarandet för att påföra påföljdsavgifter är behörigt, oavhängigt och rättvist på det sätt som 21 § i grundlagen kräver. Grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande om den aktuella propositionen att behörigheten att påföra påföljdsavgift också till de delar som nu föreslås i 20 § ska tillkomma ett kollegialt organ och inte dataombudsmannen. Det är fråga om en så kallad konstitutionell anmärkning.
Utskottet har gjort en ändring i paragrafen på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter. Paragrafen kompletteras således med ett nytt 5 mom., enligt vilket det påföljdskollegium som avses i 24 § 1 mom. i dataskyddslagen påför en påföljdsavgift när det är fråga om undersökningsförfaranden som hänför sig till tillsynen över efterlevnaden av de bestämmelser som nämns i 3 §.
22 §. Förhindrande av tillgång till en tjänst.
I paragrafen föreslås bestämmelser om myndigheternas befogenheter enligt artikel 51.3 i förordningen om digitala tjänster att som en sista utväg ingripa i synnerligen allvarliga och fortsatta överträdelser av förordningen där en i Finland etablerad leverantör av förmedlingstjänster till exempel upprätthåller eller förmedlar sådant innehåll i sin tjänst som orsakar allvarlig skada och som myndigheten inte kan ingripa i med hjälp av de befogenheter som föreskrivs i unionens andra rättsakter eller i den nationella lagstiftningen. Om en leverantör av förmedlingstjänster fortsätter att bryta mot förordningen om digitala tjänster och orsakar allvarlig skada, kan myndigheten enligt 2 mom. begära att tingsrätten förordnar leverantören av förmedlingstjänster i fråga eller en annan leverantör av förmedlingstjänster, till exempel ett teleföretag som förmedlar information, att tillfälligt begränsa tjänstemottagarnas tillgång till den förstnämnda förmedlingstjänsten eller onlinegränssnittet. Enligt propositionen ska tingsrätten höra parterna i ärendet, om inte ärendets brådskande natur kräver något annat.
Vid utfrågningen av sakkunniga betonades det att tingsrätten alltid ska höra parterna, eftersom processen, som består av många steg, i detta skede redan har framskridit så långt att ärendet i praktiken inte längre kan anses brådskande. Enligt erhållen utredning är det mycket viktigt att till exempel teleföretag kan ge tingsrätten sin syn på till exempel tekniska metoder för att förhindra tillgången till innehållet.
Utskottet har utifrån inkommen utredning preciserat det föreslagna 4 mom. om hörande av parter så att ordalydelsen ”om inte ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver något annat” i slutet av momentet stryks. I och med ändringen ska också tingsrätten i de situationer som avses i bestämmelsen alltid ge parterna tillfälle att bli hörda.
6. Lagen om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter
Ingressen.
Utskottet har korrigerat lagförslagets ingress på grund av att samma bestämmelse, efter det att den aktuella propositionen RP 70/2023 rd lämnades, har ändrats i samband med proposition RP 50/2023 rd.
1 §. Lagens tillämpningsområde.
Utskottet har i syfte att samordna propositionerna RP 50/2023 rd och RP 70/2023 rd som 1 § 2 mom. 28 punkten skrivit in en hänvisning till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Den föreslagna 1 § 2 mom. 28 punkten blir därför ny 29 punkt. Dessutom stryker utskottet 1 § 2 mom. 27 punkten. I den punkten görs inga ändringar i detta skede.