Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 25 oktober 2005 en proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om kontrollavgift i kollektivtrafik, 17 kap. 6 § i strafflagen och 1 § i lagen om ordningsvakter (RP 167/2005 rd) till lagutskottet för beredning och bestämde samtidigt att kommunikationsutskottet ska lämna utlåtande till lagutskottet.
Utskottet har hört
lagstiftningsråd Ilari Hannula, justitieministeriet
regeringsråd Tuula Ikonen, kommunikationsministeriet
överinspektör Riitta Aulanko, inrikesministeriet
chef för kontrollavgiftsbyrån Petri Lumijärvi, Banförvaltningscentralen
inspektör Reijo Hyvänen, polisinrättningen i Helsingfors
verkställande direktör Matti Lahdenranta, Helsingfors stads trafikverk
verkställande direktör Matti Rainio, Tammerfors stads trafikverk
chef för förvaltningsenheten Terhi Wainio-Biese, Huvudstadsregionens samarbetsdelegation (SAD)
förvaltningsdirektör Pertti Saarela, VR-Group Ab
Tillämpningsområdet för lagen om kontrollavgift i kollektivtrafik utvidgas till att omfatta hela landet. För att minska på resandet utan biljett föreslås ett effektiviserat samarbete mellan de offentliga samfund som beviljats rätt att ta ut kontrollavgift, möjlighet att använda ordningsvakter som hjälp vid biljettkontroller och vid avlägsnande av passagerare som färdas utan biljett och en höjning av det högsta tillåtna beloppet för kontrollavgiften. Dessutom preciseras bestämmelserna om beviljande och återkallande av rätten att ta ut kontrollavgift, om biljettkontrollör och om ändringssökande. Smärre ändringar görs i strafflagen och lagen om ordningsvakter.
Propositionens centrala mål är att utvidga tilllämpningsområdet för lagen om kontrollavgift till att omfatta hela landet. Det ska bli möjligt att i större omfattning än förr ta i bruk kontrollavgiftssystemet i de fall då en kommun bedömer det motiverat och då de i lagen uppställda förutsättningarna uppfylls. Utskottet konstaterar att utvidgningen i praktiken påverkar busstrafiken; all spårvägstrafik omfattas redan av systemet.
Vid utfrågning av sakkunniga har noterats med tillfredsställelse att systemet med kontrollavgifter öppnar för tillämpning av öppen betalning, vilket väntas försnabba kollektivtrafiken, någonting som vid utfrågningen av sakkunniga framstått som det grundläggande målet för utvecklande av kollektivtrafiken. Genom att utvidga tilllämpningsområdet för lagen om kontrollavgift vill man således förbättra kollektivtrafikens funktionsbetingelser. Också jämlikhetsrelaterade orsaker talar för en utvidgning av tilllämpningsområdet.
Vid hörande av sakkunniga har utskottet gjorts uppmärksamt på att det nuvarande systemet med kontrollavgift inte ens i den aktuella formen ger tillräckliga möjligheter att ingripa mot passagerare som fortlöpande reser utan biljett. Utskottet anser därför att man fortsättningsvis aktivt bör undersöka möjligheterna att göra det straffbart att fortlöpande och uppsåtligt resa utan biljett. Regeringen konstaterar i propositionen att kriminaliseringen i så fall kan tänkas rikta sig mot den mindrebemedlade delen av befolkningen. Utskottet menar dock att biljett krävs av alla passagerare på lika grunder. Möjligheterna för folk i olika social ställning att anlita kollektivtrafiken stöds redan i form av bl.a. olika biljettyper. Dessutom erbjuder samhällets allmänna stödkonstruktioner möjligheter att skaffa biljett också när ekonomin sviktar. Att vara mindre bemedlad är inget berättigande och får inte bli ett berättigande för att resa utan biljett; därför får det inte ges särskild betydelse när man bedömer hur klandervärd en enskild fripassagerares gärning är.
Utskottet har också gjorts uppmärksamt på att den fattigdomsrelaterade grunden i propositionens motiveringar endast utgör en synpunkt bland flera. Andra faktorer som talar mot en kriminalisering är systemöverlappning och principiella problem i relation till avgränsning av straffbarheten samt svårigheten att inrikta straffet mot den mest klandervärda strävan efter ekonomisk nytta. Dessutom betonas att redan nu kan de allvarligaste fallen vara straffbara gärningar såsom bedrägeri, betalningsmedelsbedrägeri, lämnande av oriktiga personuppgifter eller förfalskning. Utskottet anser dock fortlöpande vanemässigt resande utan biljett som likgiltighet för lagbestämmelser av den grad att man bör kunna ingripa mot det på annat sätt än enbart genom att ta ut kontrollavgift. Därför föreslår utskottet att lagutskottet i sitt betänkande tar upp detta problem.
Kommunikationsutskottet anför
att lagutskottet bör beakta vad som sagts ovan.
Helsingfors den 2 december 2005
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Mika Boedeker