Motivering

Propositionens centrala mål är att utvidga tilllämpningsområdet för lagen om kontrollavgift till att omfatta hela landet. Det ska bli möjligt att i större omfattning än förr ta i bruk kontrollavgiftssystemet i de fall då en kommun bedömer det motiverat och då de i lagen uppställda förutsättningarna uppfylls. Utskottet konstaterar att utvidgningen i praktiken påverkar busstrafiken; all spårvägstrafik omfattas redan av systemet.

Vid utfrågning av sakkunniga har noterats med tillfredsställelse att systemet med kontrollavgifter öppnar för tillämpning av öppen betalning, vilket väntas försnabba kollektivtrafiken, någonting som vid utfrågningen av sakkunniga framstått som det grundläggande målet för utvecklande av kollektivtrafiken. Genom att utvidga tilllämpningsområdet för lagen om kontrollavgift vill man således förbättra kollektivtrafikens funktionsbetingelser. Också jämlikhetsrelaterade orsaker talar för en utvidgning av tilllämpningsområdet.

Vid hörande av sakkunniga har utskottet gjorts uppmärksamt på att det nuvarande systemet med kontrollavgift inte ens i den aktuella formen ger tillräckliga möjligheter att ingripa mot passagerare som fortlöpande reser utan biljett. Utskottet anser därför att man fortsättningsvis aktivt bör undersöka möjligheterna att göra det straffbart att fortlöpande och uppsåtligt resa utan biljett. Regeringen konstaterar i propositionen att kriminaliseringen i så fall kan tänkas rikta sig mot den mindrebemedlade delen av befolkningen. Utskottet menar dock att biljett krävs av alla passagerare på lika grunder. Möjligheterna för folk i olika social ställning att anlita kollektivtrafiken stöds redan i form av bl.a. olika biljettyper. Dessutom erbjuder samhällets allmänna stödkonstruktioner möjligheter att skaffa biljett också när ekonomin sviktar. Att vara mindre bemedlad är inget berättigande och får inte bli ett berättigande för att resa utan biljett; därför får det inte ges särskild betydelse när man bedömer hur klandervärd en enskild fripassagerares gärning är.

Utskottet har också gjorts uppmärksamt på att den fattigdomsrelaterade grunden i propositionens motiveringar endast utgör en synpunkt bland flera. Andra faktorer som talar mot en kriminalisering är systemöverlappning och principiella problem i relation till avgränsning av straffbarheten samt svårigheten att inrikta straffet mot den mest klandervärda strävan efter ekonomisk nytta. Dessutom betonas att redan nu kan de allvarligaste fallen vara straffbara gärningar såsom bedrägeri, betalningsmedelsbedrägeri, lämnande av oriktiga personuppgifter eller förfalskning. Utskottet anser dock fortlöpande vanemässigt resande utan biljett som likgiltighet för lagbestämmelser av den grad att man bör kunna ingripa mot det på annat sätt än enbart genom att ta ut kontrollavgift. Därför föreslår utskottet att lagutskottet i sitt betänkande tar upp detta problem.