Allmän motivering

Av de orsaker som nämns i propositionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet propositionen nödvändig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen baserar sig på ett uttalande av biträdande justitieombudsmannen i juni 2001. Biträdande justitieombudsmannen påpekar bland annat att det bara föreskrivs i förordning om så kallade strukturförsök inom ramen för studentexamen och att de viktigaste bestämmelserna utfärdas genom beslut av undervisningsministeriet. Detta uppfyller inte kraven i 80 § 1 mom. grundlagen, som trädde i kraft den 1 mars 2000. Grundlagen föreskriver att det genom lag skall utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter och om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Genomförandet av och innehållet i vår rikstäckande studentexamen är enligt biträdande justitieombudsmannen frågor som i mycket hög grad påverkar de studerandes rättsliga ställning. Därför föreslår regeringen att bestämmelserna om strukturen och det viktigaste innehållet i studentexamen skrivs in i lag.

I enlighet med ett beslut av riksdagen lämnade grundlagsutskottet sitt utlåtande om propositionen till kulturutskottet den 4 december 2001 (GrUU 58/2001 rd). I utlåtandet förutsatte grundlagsutskottet vissa preciseringar och ändringar för att lagförslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Därför föreslår kulturutskottet vissa ändringar och preciseringar i propositionen.

I detta sammanhang hänvisar utskottet till sitt betänkande om propositionen med förslag till lagstiftning om utbildning och sina ståndpunkter där angående gymnasiet:

"I vårt skolsystem är gymnasieutbildningen allmänbildande utbildning som räknas till utbildning på det så kallade andra stadiet. Gymnasieutbildningens mål är att garantera en bred allmänbildning som ger de studerande goda möjligheter och en bra grund för fortsatta studier samt färdigheter som de behöver för att klara sig i livet. En bred allmänbildning omfattar kännedom både om samhällets humanistiska grund och naturvetenskaperna. Genom kännedom om samhällets historia och filosofisk-etiska grundvärden stödjer en bred allmänbildning de studerandes möjligheter att utveckla sig till goda och harmoniska människor och samhällsmedlemmar. Allmänbildningen består av allsidiga kunskaper som berör och förklarar människan, samhället och naturen och som ständigt behöver utvecklas och fördjupas såväl tidsmässigt som med hänsyn till olika livsområden. Den är också en på kunskaper, färdigheter och värden baserad förmåga att anta tidens och omgivningens utmaningar samt att mogna till att ta ansvar för sig själv, sina medmänniskor och miljön. För en individ innebär allmänbildningen kunskaper, färdigheter och värden som stödjer hans livslånga psykiska utveckling och förbättrar hans självkänsla och den vidsträckta betydelsen av hans liv. Hit hör speciellt också psykologi, gymnastik och hälsolära som bland annat ger de studerande nödvändiga kunskaper och färdigheter som behövs i fortsatta studier, arbetslivet, i olika hobbyer och i personlighetsutveckling. Genom allmänbildningen kan en medborgare på ett upplyst sätt påverka skötseln av de gemensamma angelägenheterna. Med hänsyn till samhället avses med allmänbildningen de kunskaper, färdigheter och värden genom vilka samhällsmedlemmarna förstår varandra och är kapabla till ett resultatinriktat samarbete" (KuUB 3/1998 rd, s. 35). Studentexamen spelar också en viktig roll för uppfyllelsen av dessa mål.

Realprovet.

Enligt propositionen fogas till 18 § i gymnasielagen en bestämmelse om vilka prov som ingår i studentexamen. I propositionen går regeringen också in på de förslag som studentexamensnämndens arbetsgrupp för utveckling av realprovet har lagt fram. Därför behandlar utskottet också realprovets roll för studentexamen. Utskottet går inte närmare in på någon exakt modell för realprovet, men vill framhålla följande saker.

Studentexamen har en styrande effekt på elevernas gymnasiestudier. Tanken är att de skall avlägga prov på de kunskaper och färdigheter som gymnasielagen ställer på en allmänbildande gymnasieskola och visa att de har den mognad som målen förutsätter. Realprovet bör följaktligen omstruktureras i riktning mot ett prov som i så många hänseenden som möjligt mäter hur målen uppfylls. Utskottet håller med om kritiken av det nuvarande realprovet på den punkten att provet i sin nuvarande form inte i tillräckligt hög grad mäter hur eleverna tillägnat sig gymnasiets allmänbildande kunskapsblock. Med avseende på en jämlik utbildning måste studentexamen samordnas så mycket som möjligt i hela landet. Realprovet får inte leda till regional ojämlikhet, påpekar kulturutskottet. Små och medelstora gymnasier har mycket begränsade möjligheter att tillhandahålla ett tillräckligt brett utbud på kurser i realämnen. De bör kunna stärka sin verksamhet bland annat med hjälp av nätverkssamarbete skolorna emellan. Det är enligt utskottet nödvändigt att i fortsättningen se till att gymnasierna kan uppfylla sitt allmänbildande åtagande på lika villkor i hela landet. Detta måste göras dels med hjälp av en samordnad och heltäckande examen på riksnivå, dels med hjälp av adekvata resurser.

Modellen med ett ämnesspecifikt realprov bygger delvis på det nuvarande realprovet eftersom de studerande redan nu kan koncentrera sig på de ämnen i gymnasiet som de tänker skriva i realprovet. Det ämnesspecifika realprovet kan utformas så att det bättre kan tillämpas på intagningen till högskolorna. Realprovet kunde till exempel splittras upp till prov i flera enskilda realämnen. Flera enskilda prov ger examinanderna bättre möjligheter att utnyttja djupare kunskaper och sin fallenhet för realämnen.

Med hänvisning till det ovanstående anser utskottet att modellerna för realprovet ytterligare bör förbättras och utvärderas noggrant innan något beslut om dem fattas. Det kunde till exempel vara lämpligt att införa ett allmänt realprov kombinerat med ett extra prov i ett eller flera realämnen. Då mäter frågorna och uppgifterna i det allmänna realprovet hur eleverna analytiskt kan tillämpa kunskaperna i respektive ämne och deras sektorsöverskridande slutledningsförmåga, eventuellt också deras förmåga att utnyttja olika kunskapskällor.

I detta sammanhang vill utskottet också understryka vikten av att samarbetet i enlighet med lagarna om gymnasieutbildning och yrkesinriktad utbildning förbättras och breddas och påpekar att studentexamen bör omstruktureras med hänsyn till effekterna av samarbetet.

Strukturförsöken.

Med stöd av ett beslut av undervisningsministeriet har det sedan 1995 pågått ett försök med större valfrihet i studentexamen. I försöket deltar 29 gymnasier. Sista gången studentexamen ordnas inom ramen för strukturförsöket är hösten 2003. Propositionen tillåter att försöket fortsätter.

En parlamentariskt tillsatt arbetsgrupp för utveckling av studentexamen har framhållit i sitt betänkande (Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior 19:2000) att studentexamen måste förnyas eftersom den nuvarande uppbyggnaden är dåligt avvägd mellan behoven i gymnasiestudierna och behoven i samhället. En majoritet i arbetsgruppen anser att studentexamen fortfarande skall innefatta fyra obligatoriska prov, vari ingår provet i modersmålet och provet i det andra inhemska språket.

Det andra inhemska språket har blivit en knäckfråga i strukturförsöket. I betänkande 2 (UVM:s arbetsgruppspromemorior 5:2002) säger uppföljningsgruppen att tendensen att välja bort det andra inhemska språket ökar något i de skolor som deltar i strukturförsöket. År 1996 lät 8,16 av examinanderna bli att skriva provet i det anda inhemska språket, 1998 utgjorde de 10,02 procent och 2001 var andelen uppe i 13,26 procent. Skillnaderna mellan könen är markanta bland de som väljer bort matematik och det andra inhemska språket.

Statsrådets språklagskommitté överlämnade sitt betänkande den 15 juni 2001 (KB 2001:3). I betänkandet tar kommittén inte ställning till skolpolitiska frågor, men framhåller att vårt land behöver en språkreserv för efterlevnaden av de krav som grundlagen ställer. I utfrågningen av de sakkunniga har det kommit fram att den allmänna språklagen som bygger på kommittébetänkandet borde ha stiftats före dessa ändringar i gymnasielagen.

Uppföljningsgruppen för strukturförsöket har föreslagit att en omstrukturerad studentexamen utifrån erfarenheterna från strukturförsöket skall införas i den finländska studentexamen. Arbetsgruppen motiverar sitt förslag bland annat med att de ökande internationella kontakterna kräver större flexibilitet i vår nationella studentexamen. När examen tillåter större valfrihet är det lättare för elever som studerar på främmande språk och elever som är befriade från det andra inhemska språket att avlägga studentexamen.

Utskottets förslag till bestämmelse om examensförsök kan tillämpas också i andra sammanhang än vid strukturförsök av det slag som nu pågår. Försöken skall överensstämma med ambitionen i gymnasiets allmänbildande uppdrag och med andan i gymnasielagen.

Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att giltighetstiden för bestämmelserna om strukturförsök måste begränsas. De bör gälla bara den korta tid som krävs för försöket. Med hänsyn till att strukturförsöket har pågått sedan 1995, anser utskottet att det nuvarande försöket inte bör fortgå så länge till. Det enda som talar för ett fortsatt försök är att det bör vara tillräckligt representativt. Utskottet föreslår därför att försök i syfte att förbättra studentexamen skall få genomföras fram till utgången av 2007.

Kulturutskottet omfattar grundlagsutskottets ståndpunkt att regeringen snabbt bör vidta åtgärder för att anpassa lagstiftningen om studentexamen till kraven i grundlagen också när det gäller andra delar än de som behandlas ovan.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om studentexamensförsök. (Utskottets förslag till uttalande).