Motivering
Enligt 19 § i lagen om studiestöd från
1994 beaktas föräldrarnas inkomster då det
gäller andra studerande än högskolestuderande
och studerande som har rätt vuxenstudiepenning när
studiepenning beviljas, om den studerande inte har fyllt 20 år,
och när bostadstillägg beviljas, om den studerande
inte har fyllt 18 år. Däremot beaktas föräldrarnas
inkomster inte om den studerande är gift eller underhållsskyldig.
Studiepenningen för en studerande under 20 år
på andra stadiet påverkas av föräldrarnas
inkomster, även om den studerande bor självständigt
i eget hushåll och även om föräldrarnas
inkomster inte överstiger medelinkomsten i Finland. Föräldrarnas
inkomster ger inte heller en riktig bild av deras förmåga
att finansiera sitt barns studier på främmande
ort. Det är överhuvudtaget inte skäligt
att kräva att föräldrarna ska vara skyldiga
att finansiellt bidra till ett myndigt barns studier, med hänsyn
till att deras lagfästa underhållsskyldighet upphört
när barnet fyllde 18 år.
Gränsen för föräldrarnas
inkomster vid beviljande av studiestöd har alltsedan studiestödsreformen
varit den samma. En ens den minsta indexjustering har gjorts. I
praktiken har det lett till att behovsprövningen de facto
stramats åt, vilket tar sig uttryck i att studiepenningen
till studerande under 20 år i snitt blivit mindre och att
antalet stödtagare årligen minskat. Studiepenningen
blir mindre så snart båda föräldrarnas sammantagna årsinkomst överstiger
27 300 euro. Kalla handen till en ansökan om studiestöd blir
det när båda föräldrarna förtjänar
ca 1 700 euro i månaden. Avslag blir det alltså vid
en inkomst som klart ligger under medellönen hos oss.
Trots goda inkomster finns det många föräldrar
som inte stöder sina barns studier. Det nuvarande systemet
ger upphov till situationer som skapar konflikter inom familjen.
Många familjer utgår från att ett myndigt
barn själv ska stå för sitt uppehälle.
Detta gör det svårt för den unga att
klara av studierna. På andra stadiet kan exempelvis utgifterna
för studiematerial vara större än i högskolor.
Studiepenningen för självboende högskolestuderande
under 20 år påverkas inte av föräldrarnas
inkomster. Därmed diskrimineras studerande på andra
stadiet helt grundlöst jämfört med högskolestuderande.
Enligt sakkunniga som utskottet hört finns det inget fog
för en sådan särbehandling.
Inom de närmaste åren kommer det att uppstå en
svår brist på arbetskraft när de stora årskullarna
går i pension. Alldeles särskilt kommer efterfrågan
på yrkesutbildade att vara stor. Att studerande vid olika
läroinrättningar behandlas olika ökar åtminstone
inte ungdomars intresse för yrkesinriktade studier.
Den på föräldrarnas inkomster baserade
orättvisa behovsprövningen av studiepenningen
bör slopas också för självständigt
boende personer under 20 år som studerar på andra
stadiet. Det skulle göra det något lättare
för dessa studerande att klara sig ekonomiskt. Resultatet
blir ett enhetligt studiestödssystem samtidigt som de studerande
likabehandlas, oavsett skolstadium. Grundlagens 6 § 2 mom. är
entydig: "Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas
på grund av kön, ålder, ursprung, språk,
religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd
eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller
hans eller hennes person".
En rad ledamöter har väckt lagmotioner för
att missförhållandet ska bli åtgärdat.
Bland dem kan nämnas Unto Valpas LM 140/2003 rd
och Antti Rantakangas LM 89/2001 rd.