Allmänt

Den aktuella kulturpolitiska redogörelsen är ett välkommet inspel inför utformningen av de kulturpolitiska åtgärderna fram till 2040. Redogörelsen är ett högklassigt och brett förberett politikprogram som kompletteras av de befintliga sektorspecifika strategierna, vilket också konstateras i miljöutskottets utlåtande (MiUU 2/2025 rd). 

Kulturutskottet inledde behandlingen av den kulturpolitiska redogörelsen med en offentlig utfrågning den 27 februari 2025. Därefter har utskottet hört ett stort antal aktörer. Utskottet instämmer i det som sägs i sakkunnigyttrandena och betonar att kulturen inte är en separat ö i samhället. Kulturen är själva det urberg som vårt samhälle i många avseenden bygger på. Kultur och konst har ett egenvärde, men också många positiva effekter på människors hälsa och välbefinnande samt på främjandet av våra gemensamma värden. Konst och kultur bidrar till dialog mellan olika grupper i samhället och stöder integrationen och gemenskapen. Kulturen och de kreativa branscherna i allmänhet har också en ekonomisk betydelse och utgör i det sammanhanget en outnyttjad potential. Det bör också noteras att konst och kultur har en sammanhållande och resiliensstärkande funktion i tider av geopolitisk osäkerhet. Också därför är det viktigt att det finländska kulturlivet vilar på en stabil grund och fungerar som en garant för mental beredskap. 

Utskottet har granskat redogörelsen utifrån dess syfte, med ett framåtblickande perspektiv, och framför i detta betänkande sina synpunkter som bör beaktas vid beredningen av redogörelsens genomförandeplan. 

En hållbar grund för kulturen och en blomstrande verksamhetsmiljö

En bred kulturförståelse

Den kulturpolitiska redogörelsen stärker den gemensamma förståelsen för konstens och kulturens betydelse. Kulturen har i redogörelsen tolkats brett, så att den omfattar de andliga och materiella kännetecken som är typiska för ett samhälle eller en social grupp. Utskottet anser att ett brett kulturbegrepp är motiverat och anser att det borde vara ännu vidare än vad som framförs i redogörelsen. Till exempel bör kulturarvet beaktas i högre grad. Kulturarvet bör ses som en resurs med egenvärde, inte enbart som råmaterial i kulturens värdekedja. Kulturarvet skyddas bland annat genom att upprätthålla offentliga institutioner: till exempel de nationella kulturinstitutionerna utgör en infrastruktur som gör Finland till en kulturaktör av större betydelse än landets storlek antyder. 

Centrala aktörer inom kulturarvssektorn är även arkiv och museer. Denna roll för kulturarvet har inte uppmärksammats tillräckligt i redogörelsen. Museerna är en viktig del av bildkonstens strukturer. Med hjälp av dem förbättras tillgången till konst och stöds konstnärsgemenskaperna, bland annat genom att konsten görs synlig. Museerna har tilldelats betydande offentliga investeringar, vilka även har främjat den regionala ekonomin, till exempel som en del av kulturturismen och konstnärspolitiken. Dessa investeringar bör utnyttjas så effektivt som möjligt. 

Arkiven har fått begränsad uppmärksamhet i redogörelsen. Som självständig verksamhet har arkiven inte alls lyfts fram. Utskottet anser det viktigt att dokumentmaterialets betydelse och tryggande beaktas i genomförandet av redogörelsen, till exempel som en del av kulturens framtidshållbara grund (redogörelsens avsnitt 3.1). Utskottet fäster också uppmärksamhet vid arkivens möjligheter att ansvara för digitaliseringen av kulturarvet. Det är ett viktigt sätt att trygga kulturens tillgänglighet och livskraft. Vid beredningen av redogörelsens genomförandeplan är det också nödvändigt att förtydliga begreppen digitalt kulturarv och datadriven publikrelation. 

Vid sidan av museer och arkiv bör även andra aktörer som fungerar som brobyggare för kulturen och dess synliggörande beaktas i genomförandet av redogörelsen. Till dessa hör gallerister, kuratorer, agenter, producenter, översättare, formgivare och andra motsvarande aktörer. Dessa utför ofta osynligt arbete för att göra konstnärers verk synliga. Samtidigt stöder de kulturens värdekedja på ett sätt som gör det möjligt för de kreativa aktörerna att fokusera på de delar där de kan skapa mest värde. 

Utskottet understryker dessutom bibliotekens betydelse. De är en central aktör när det gäller att upprätthålla kulturell jämlikhet i hela landet. Ett heltäckande biblioteknät ger alla möjlighet att bekanta sig med olika områden inom kulturen, få tillgång till information och underhållning, utveckla sin kreativitet och känna delaktighet i samhället. 

Utskottet fäster, i likhet med miljöutskottets utlåtande (MiUU 2/2015 rd), uppmärksamhet vid att bevarandet av kulturmiljöer som grund för kulturen i hela landet kräver kontinuerliga insatser. Bevarandet av kulturmiljön har en viktig roll när det gäller att skapa ett ekonomiskt, kulturellt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Kulturmiljön bör, vid sidan av byggnadsarvet och byggnadsskyddet, ingå i genomförandet av redogörelsen. Det är viktigt att det fortsatta arbetet beaktar Finlands arkitekturpolitiska program för åren 2022–2035. Byggnadsarvet och det befintliga byggnadsbeståndet bör vårdas långsiktigt och planmässigt, med hänsyn även till landsbygden och glest befolkade områden. För att detta ska lyckas måste det säkerställas att det finns tillräcklig kompetens inom restaurering och traditionellt byggande. 

Kultur uppstår också genom icke-professionell verksamhet. Det är verksamhet som stärker gemenskap och individer och skapar gemenskaper och individer, skapar samhörighet och ger upphov till lokal kulturverksamhet. Till helheten hör även människors relation till naturen. Det har i redogörelsen beaktats bland annat genom att det lyfts fram att kulturen stöder utvecklingen av människors relation till naturen, så att vi även i framtiden har en välmående natur som kulturarv. Kulturarvet kan också vara immateriellt och innefatta traditioner, seder och föreställningar. Utskottet anser med hänvisning till jord- och skogsbruksutskottets utlåtande (JsUU 8/2025 rd) att även den nationella matkulturen och de rena råvaror som odlas i Finland och erbjuds av naturen bör erkännas som en del av kulturen. 

Kulturens tvärsektoriella karaktär

Redogörelsen visar att det behövs djupare samförstånd och ökat samarbete mellan olika politikområden, ministerier och andra förvaltningsstrukturer. De beslut som fattas utifrån redogörelsen gäller de flesta samhällspolitiska sektorer och aktuella frågor. Utskottet ser det som positivt att redogörelsen uppmärksammar den tvärsektoriella karaktären hos den finländska kulturpolitiken och även föreslår nya strukturer för att stärka denna. De politiska åtgärderna inom olika sektorer kompletterar varandra. 

Kultur, natur och miljö har nära samspel. I redogörelsen förbises betydelsen av jakt-, fiske- och vildmarkskultur, särskilt jaktföreningarnas och fiskelagens roll när det gäller att värna om kulturen och stödja bysamhällen. Dessa aktörer har en viktig roll när det gäller att upprätthålla levnadsvanor och fritidsaktiviteter i glesbygden. Redogörelsen behandlar inte heller vilken betydelse allemansrätten och rätten att röra sig i naturen har för finländarnas relation till natur. Likaså förbigås jakthundarnas och andra traditioners roll, som det är viktigt att beakta som en del av den kulturpolitiska redogörelsen. Utskottet anser att olika slags traditioner som är kopplade till naturen och vildmarksliv hör till det immateriella kulturarvet. 

I stället för att fokusera på enskilda funktioner bör man sikta till en mer strategisk utveckling och starkare strukturer som skapar gemensamma mål. Mångfalden bör främst komma till uttryck i kulturens innehåll och former, snarare än i förvaltning och stödsystem. Genom samarbete mellan aktörer inom kulturområdet och mellan olika förvaltningsområden samt genom FoUI-partnerskap stärks och diversifieras kulturens värdenätverk. 

Redogörelsen lyfter fram tvärsektoriell verksamhet, bland annat modeller för kulturhälsa, där kultur, konst och konstbaserade metoder har integrerats i främjandet av välfärd och hälsa samt i social- och hälsovården. Som konstateras i redogörelsen har konst och kultur bevisligen en positiv inverkan på människors välfärd, hälsa och delaktighet. 

Främjandet av välfärd är en lagstadgad uppgift för både kommunerna och välfärdsområdena. Utskottet välkomnar med hänvisning till sitt utlåtande KuUU 1/2025 rd redogörelsens förslag om att stärka den multiprofessionella specialkompetens som behövs när kulturens positiva inverkan på välbefinnandet ska utnyttjas och gör denna kompetens till en permanent del av verksamheten inom alla välfärdsområden. I detta arbete är det viktigt att beakta de framgångar som redan uppnåtts. Ett exempel på detta är det tvärsektoriella främjandearbetet för kultur och välfärd som bedrivits av undervisnings- och kulturministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet. Tvärsektoriellt samarbete ger också möjlighet att använda resurser ändamålsenligt och att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan kommuner och områden i arbetet med kulturell välfärd. Den tredje sektorn har också en viktig roll i främjandet av kulturhälsa och bör inkluderas i verksamheten och dess utveckling. Det bör även uppmärksammas att kulturen är en betydande faktor för arbetsvälbefinnande i alla arbetsmiljöer. 

Kultursektorn producerar tjänster som är centrala med tanke på den psykiska välfärden och vars utveckling är avgörande för ett meningsfullt liv, arbetets produktivitet och en positiv samhällsutveckling. Polarisering, ökande ojämlikhet, urholkning av demokratin, förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar och ökade utrikespolitiska spänningar kan försvaga framtidstron. Dessa samhälleliga utmaningar understryker kulturens centrala roll i att hantera svåra frågor och skapa positiva framtidsutsikter. 

Utskottet betonar att främjandet av barns och ungas välbefinnande och delaktighet genom kultur bör tryggas med tillräckligt verkningsfulla åtgärder. Utskottet anser att redogörelsens åtgärd att utarbeta ett åtgärdsprogram för barns och ungas välbefinnande och delaktighet är motiverad, och konstaterar att innehållet i programmet bör samordnas med andra åtgärdsprogram som under regeringsperioden utarbetats för att främja barns och ungas välbefinnande. 

Utskottet välkomnar att redogörelsen behandlar kulturens ekonomiska och näringspolitiska dimensioner på ett heltäckande sätt. Redogörelsen utgör en god utgångspunkt för att stärka de kreativa branschernas ställning som en del av den finländska näringspolitiken och som en del av den växande industrisektorn. De kreativa branscherna bidrar också till livskraft, sysselsättning samt regional attraktions- och hållkraft. Dessa faktorer bör därför beaktas bättre i den finländska ekonomiska politiken och industripolitiken (se KuUU 5/2025 rd). 

I ekonomiutskottets utlåtande (EkUU 9/2025 rd) och i ett sakkunnigyttrande till utskottet framhålls att den tillväxt- och konkurrenspotential som finns inom kultur och de kreativa branscherna inte har förståtts eller utnyttjats tillräckligt i Finland. Redogörelsen innehåller en detaljerad beskrivning av kulturens värdekedja, där varje del stärker kulturens värde och genomslagskraft. En OECD-rapport från 2022 visar på de kulturella och kreativa sektorernas styrka som betydande skapare av sysselsättning och som drivkrafter för ekonomin. De har också en stark tillväxtpotential. Inom de kreativa sektorerna skalas insatserna upp på ett betydande sätt också i Finland. Sektorn är redan större än många traditionella industrigrenar (BNP-andel 3,1 % år 2022). De kulturella och kreativa branscherna ökar samhällsekonomins storlek och mervärde. 

Utskottet anser att kulturbranschernas och de kreativa branschernas ekonomiska potential i högre grad bör erkännas som ett investeringsobjekt och som en källa till värdeskapande. Satsningar på branschens affärsförutsättningar bör också ses som lönsamma och tillväxtfrämjande investeringar. Den tillväxtstrategi för de kreativa branscherna som är under beredning har en viktig roll och bör genomföras i samverkan med den kulturpolitiska redogörelsen. 

Den immateriella egendom som uppstår ur kultur har inte utnyttjats tillräckligt i Finland. Enligt ett sakkunnigyttrande bygger affärsverksamheten i världens största börsbolag till största delen på immateriellt värdeskapande, såsom kunskap, kompetens, kreativitet, patent, upphovsrätt, design och förbättrade tjänsteupplevelser. De kreativa branscherna har en central roll i att producera dessa immateriella värden. Enligt utskottet förutsätter deltagande i denna tillväxt att de kreativa branschernas roll i innovations- och näringspolitiken stärks. I ett sakkunnigyttrande framhålls också att betydelsen av kreativ kompetens accentueras inom FoUI-politiken, i takt med att det ekonomiska mervärdet allt oftare uppstår som avkastning på immateriella investeringar. 

I Finland har det varit svårt att utnyttja immateriell egendom, bland annat eftersom den sällan har kunnat värderas och användas som säkerhet vid företagsfinansiering. Svårigheterna är kopplade både till tillgången till privat finansiering och till ansökan om olika stöd. Utskottet stöder redogörelsens förslag om att skapa gemensamma principer för värdering av det immateriella kapitalet och för att öka dialogen mellan branschföretagen och finansiärerna. Utskottet betonar med hänvisning till ekonomiutskottets utlåtande (EkUU 9/2025 rd) vikten av att bättre identifiera och utveckla innovationsverksamhet i anslutning till immateriella rättigheter som en del av Business Finlands FoUI-finansiering. 

Utskottet anser det vara viktigt att konstförvaltningen, näringscentralerna, undervisnings- och kulturministeriet samt arbets- och näringsministeriet samarbetar smidigt för att synliggöra och utnyttja de kreativa branschernas ekonomiska potential. Enligt uppgift främjas detta mål också i tillväxtstrategin för den kreativa ekonomin, som bereds av delegationen för den kreativa ekonomin. Syftet med strategin är att förbättra investeringar i och utnyttjande av immateriella produktionsfaktorer i Finland. I ett sakkunnigyttrande påpekas det att investeringar i skapandet av immateriell egendom är svåra att omvandla till ekonomiskt värde utan exportmöjligheter som möjliggörs genom fungerande distribution och marknadsföring. Därför är det viktigt att långsiktigt och målinriktat trygga förutsättningarna för kulturexport. 

Tillgång till kultur samt kulturens tillgänglighet

En hållbar grund för kulturen förutsätter att dess tillgång och tillgänglighet tryggas genom tillräckliga åtgärder. Utskottet anser att dessa åtgärder bör ta hänsyn inte bara till de sektorspecifika särdragen inom kultur och konst, utan även till regionala och lokala särdrag och olikheterna mellan dem samt även till jämlikhetsaspekter. Dessa faktorer påverkar även förutsättningarna för kultur- och konstutövare att utföra sitt arbete och skapa möjligheter för människor att ta del av kultur och de kulturella rättigheter som hör därtill. 

Utskottet betonar att tillgången till kultur och kulturens tillgänglighet bör tryggas i hela landet, med särskild uppmärksamhet på glest befolkade områden, där möjligheterna för konst- och kulturutövare att verka och få sysselsättning – och därmed publikens tillgång till kulturtjänster – kan vara mer begränsade än i övriga delar av landet. I utvecklingen av kulturverksamhet på landsbygden spelar föreningar en viktig roll. Ett mångsidigt medborgarengagemang har överlag stor betydelse för kulturproduktionen. Vid tryggandet av förutsättningarna för att skapa och ta del av kultur bör behoven hos både finsk- och svenskspråkiga beaktas, liksom möjligheterna att ordna kulturservice enligt närserviceprincipen. Det är också viktigt att uppmärksamma bevarandet och främjandet av samisk kultur. 

Som det konstateras också i redogörelsen är en mångsidig och tillgänglig kultur en rättighet för alla. Kulturen tillhör alla människor, oavsett bakgrund. Kulturens tillgänglighet bör förbättras även inom sjukhus och vårdinrättningar. Vårdmiljöer är inte en tillfällig förvaringsplats för konst, utan kan i bästa fall vara miljöer där konsten kommer till sin rätt och ges möjlighet att öppna nya perspektiv. 

Fostran och utbildning som en del av kulturverksamhetens grund och framtid

Bildning är grunden för ett fungerande samhälle, och kulturen är en väsentlig del av denna. Det mål som ingår i redogörelsen – att varje individ ska ha rätt att delta i skapandet och upplevelsen av konst och kultur – bör förverkligas i så stor utsträckning som möjligt. Målet stöder tillgodoseendet av befolkningens kulturella rättigheter och är också en förutsättning för tillväxt inom kulturbranscherna. Enligt utskottet bör från fritidsverksamhetens, fostrans, utbildningens och den aktivt deltagande publikens perspektiv synliggöras starkare och mer systematiskt i genomförandet av redogörelsen. För att kulturen ska kunna förverkligas och upprätthållas som en del av tryggandet av de kulturella rättigheterna krävs långsiktigt arbete, med början i barns kulturfostran. 

Varje barn ska ha möjlighet att delta i grundläggande konstundervisning och fritidsverksamhet, oberoende av familjens ekonomiska situation. Kulturen ska vara tillgänglig också för barn och unga i utsatt ställning. Genom kulturfostran tryggas bildning, läskunnighet, allmänt välbefinnande och samhällets resiliens, samtidigt som barn och unga vägleds till aktivt medlemskap i samhället. I det fortsatta arbetet med den kulturpolitiska redogörelsen bör därför långsiktig konst- och kulturfostran beaktas också som en del av övningen i framtidsfärdigheter, utöver de ovan nämnda faktorerna. Det bör skapas modeller som gör det möjligt för barn att delta i långsiktiga konst- och kulturhobbyer oberoende av familjens ekonomiska resurser. Det bör också uppmärksammas att barn, vid sidan av att utveckla sina kulturfärdigheter, ska ses som både mottagare och skapare av kultur. 

I redogörelsen konstateras det att skolan är Finlands största kulturinstitution. Stärkandet av konst- och kulturfostran sker där som en del av verksamheten enligt läroplanen, och stärker alla barns och ungas delaktighet. Konst- och kulturverksamheten stöder också lärare och pedagoger i deras uppfostrings- och undervisningsarbete. Utskottet instämmer i redogörelsens mål att systematiskt främja samarbetet mellan aktörerna inom kulturområdet samt konstfostran och undervisning, där både offentliga och privata aktörer deltar. 

Enligt utskottet bör kulturens möjligheter också granskas utifrån olika utbildningsnivåer. Konstfostran och utbildning inom konstområden utgör grunden för kulturen och är samtidigt byggstenar för framtiden. Utskottet ser det som positivt att redogörelsen uppmärksammar läskunnighetens stora betydelse, men fäster uppmärksamhet vid att andra medborgarfärdigheter för kulturellt deltagande inte behandlas. Enligt ett sakkunnigyttrande främjar till exempel stödjandet av sång och musik inte bara konstnärligt uttryck och kreativitet utan också allmänna inlärningsförutsättningar och ger därmed verktyg för att utveckla kognitiva och motoriska färdigheter samt koncentrationsförmåga. Det är viktigt att genomförandeplanen beaktar olika åtgärder för att stärka alla befolkningsgruppers delaktighet i konstfostran och konsthobbyer. 

Arbetet för att främja kulturen bör också inbegripa utveckling av mediefärdigheter, såsom medieläskunnighet, i enlighet med de nationella riktlinjerna för mediefostran. Utskottet påpekar med hänvisning till sitt tidigare utlåtande KuUU 2/2024 rd att informationspåverkan baserad på desinformation och misinformation i värsta fall kan underminera det förtroende som håller samman samhället. Medieläskunnighet är ett centralt verktyg för att stärka samhällets säkerhet och en fungerande demokrati. Dessutom skapar främjandet av medieläskunnighet en grund för hela samhällets kristålighet. 

Forskning och kunskapsunderlag

Kunskap utgör en del av grunden för kulturens värdekedja. Kunskapsuppbyggnad förutsätter forskning om kultur och konst samt konstnärlig forskning. Enligt ett sakkunnigyttrande är de finländska universiteten internationellt erkända föregångare i utvecklingen av konstnärlig forskning. Konstnärlig forskning behandlar inte nödvändigtvis konsten i sig, utan kan även belysa fenomen och frågor inom andra områden med hjälp av konstnärliga metoder. Dessa forskningsobjekt finns ofta i gränsområdet mellan olika vetenskapsfält. Konstnärlig forskning strävar efter att väcka dialog med publiken. Det förutsätter djupgående och professionell förståelse för konstnärligt skapande. 

Utskottet konstaterar att uppbyggnaden av aktuell och forskningsbaserad kunskap om kulturområdet förutsätter tillräcklig statistik och möjligheter att använda den i forskningssyfte. Detta bör säkerställas genom tillräckliga resurser och en ändamålsenlig arbetsfördelning. Kunskapsbehovet är kopplat både till kulturforskning och till produktion av information som ska användas vid genomförandet av redogörelsen. Exempelvis vid beslut om genomförande av kulturens lokala och regionala tillgång och tillgänglighet krävs aktuell information om kulturens tillstånd i olika kommuner och regioner i Finland. Forskningsbaserad kunskap behövs både för att förbereda genomförandet av redogörelsen och för att bedöma dess förverkligande, effekter och genomslag. 

Finansiering

Finansieringen av kultur tryggas i samarbete mellan olika aktörer. Som det konstateras i redogörelsen uppgår det gemensamma stödet från staten och kommunerna till över 2 miljarder euro per år. Hushållen är den största finansiären av kultur, med cirka 5 miljarder euro årligen. Även stiftelser och företag har en central roll i finansieringen av kultur. Finland är alltså inte ett land med en enda modell. Det offentliga stödet är en viktig hävstång för att öka den privata finansieringen. Det skapar bland annat förutsättningar för högklassig konst som lockar publik och ökar biljettintäkterna. 

Enligt utskottet är strävandena att öka kulturens och de kreativa branschernas andel av BNP, att stärka branschernas offentliga finansiering och strukturer samt att förbättra finansieringens förutsägbarhet och långsiktighet avgörande för att kulturområdet ska kunna växa och utvecklas. Även om de offentliga finanserna ställer strikta ramar för finansieringen, behöver kulturen inom ett litet språk- och kulturområde tillräcklig offentlig finansiering som komplement till den ekonomiska grund som skapas genom privat konsumtion. Det handlar också om att korrigera en marknadsbrist: endast i Finland skapas finländsk kultur. 

Behoven hos aktörer inom kulturområdet och de kreativa branscherna bör beaktas redan i det inledande skedet av planeringen av statlig FoUI-finansiering. Detta sker bäst genom att sakkunskapen inom nämnda branscher utnyttjas i planeringsarbetet. 

I ett sakkunnigyttrande har EU-finansieringens betydelse för den finländska kulturverksamheten lyfts fram, särskilt den finansiering som enligt CAP-planen riktas till verksamhet på landsbygden. I den samlade finansieringen av kulturen bör det beaktas att EU-medfinansierade kulturprojekt sedan 1990-talet har varit en främjande faktor för det finländska kulturlivet, vid sidan av den traditionella statliga och kommunala kulturpolitiken. 

Utskottet konstaterar att det vid genomförandet av redogörelsen är nödvändigt att överväga hur mer permanenta och planmässiga samarbetsstrukturer kan skapas mellan olika finansiärer av kultur, såsom staten, kommunerna och privata aktörer. Som en del av möjliggörandet av tillväxt inom branschen bör aktörernas egna intäkter stärkas, kapitalstrukturen utvecklas och avdragsrätt för donationer införas. För att kulturverksamheten ska kunna upprätthållas behöver vi även i fortsättningen flera finansieringssystem och nya hållbara sätt att finansiera kulturen. Sammantaget blir det allt viktigare att kunna kombinera de bästa egenskaperna hos olika finansiärer. Här bör hänsyn tas till verksamhetens karaktär och skillnaderna mellan olika delområden inom branschen samt till de krav som den regionala tillgången och efterfrågan ställer. Samtidigt bör konkreta mekanismer för att främja nya privata investeringar identifieras. Utvecklingen av finansieringssystemet förutsätter samarbete mellan olika finansiärer och ett strategiskt helhetstänkande. 

Kulturarbetarna

Kulturen bygger på sina aktörer

Kulturens värdekedja är beroende av att konstnärernas verksamhetsförutsättningar upprätthålls och utvecklas. Utan konstnärer och andra yrkesverksamma inom konst och kultur finns det inget att bygga de övriga delarna av värdekedjan på. För att aktörerna ska kunna definiera utgångspunkterna för sitt arbete självständigt är det viktigt att den konstnärliga friheten tryggas även i finansieringssystemen. 

Utskottet välkomnar att tryggandet av konstnärernas verksamhetsförutsättningar har lyfts fram som en central del av genomförandet av redogörelsen (kapitel 3.2). Enligt redogörelsen ska arbetsmarknadspositionen för aktörerna inom de kulturella och kreativa sektorerna stärkas genom att förbättra funktionaliteten för systemen för ersättningar, arvoden och social trygghet, stödja utvecklingen av verksamhetsmodeller och nätverk och övergångarna mellan värdenätverkens olika delar och stärka inkomstmöjligheterna inom plattforms- och upphovsrättsekonomin. Det är viktigt att redogörelsens mål och åtgärder omfattar olika typer av aktörer inom konst och kultur – både konstnärer som verkar i den kreativa kärnan och andra yrkesverksamma inom konst- och kultursektorn samt det arbete som utförs av olika samfund och organisationer inom konst- och kulturområdet. 

Utskottet understryker att det i beredningen av åtgärder för att förbättra konstnärernas arbetsförutsättningar, som ingår i redogörelsens fortsatta åtgärder, är viktigt att beakta både konst- och kulturfältet i dess helhet och skillnaderna mellan olika konstområden. Som konstateras i redogörelsen skiljer sig konstområdena avsevärt från varandra, vilket har påverkat bland annat deras verksamhets-, utvecklings- och finansieringsstrukturer. Inom scenkonsten arbetar man till exempel i nära samverkan med andra, medan bildkonst och litteratur är så kallade individuella konstformer. 

I redogörelsens beskrivning av nuläget lyfts oron över konstnärernas försörjning fram. Yrkesverksamma inom den kreativa sektorn arbetar ofta för flera olika arbetsgivare. Frilansande konstnärers inkomster består av en kombination av lönearbete och företagsverksamhet, stipendier, arvoden, försäljning av verk och upphovsrättsersättningar, vilka ofta betalas ut med fördröjning. Inkomstflödena är svåra att förutse och de är oregelbundna. Det finns betydande behov av utveckling när det gäller frilanskonstnärers arbetsvillkor, stödformer och sociala trygghet. Utskottet betonar att hållbara lösningar måste hittas för att åtgärda dessa brister. Atypiska anställningar, varierande inkomstbildning och ett bättre anpassat socialskydd är faktorer som också tryggar tillgången till yrkesverksamma inom den kreativa sektorn och deras möjligheter att arbeta professionellt. 

Det bör beaktas att kompetensutvecklingen för både studerande och yrkesverksamma inom kultursektorn måste ske i enlighet med aktuella kompetensbehov. Utbildningen ska svara mot både aktörernas och företagens behov och följa med i förändringarna. Åtgärder som ger de yrkesverksamma inom de kulturella och kreativa sektorerna ökad kompetens inom företagande och ekonomisk verksamhet bidrar sannolikt också till förbättrad försörjning och därmed till en högre nivå på den inkomstbaserade sociala tryggheten när behov uppstår. Kompetensen i fråga om immateriella rättigheter och utnyttjande av immateriellt kapital bör stärkas hos företagare, utvecklingsaktörer och finansiärer inom sektorn. Den omvälvning som artificiell intelligens medför kräver snabb anpassning och kompletterande utbildning redan under de närmaste åren. 

Upphovsrätt och teknisk utveckling

Utskottet ser det som positivt att redogörelsen uppmärksammar upphovsrätten, bland annat genom att framhålla att användning av verk alltid ska medföra ersättning till upphovspersonen. Utskottet instämmer i redogörelsens mål att upphovsrättslagstiftningen och upphovsrättssystemet bör utvecklas och upprätthållas så att upphovspersonernas ekonomiska och ideella rättigheter tryggas, och att lagstiftningen och systemet stöder effektiv licensiering av rättigheter samt innovativ utveckling av inkomstmodeller. Även målen om bättre balans mellan avtalsparterna i upphovsrättsfrågor och om effektiv övervakning av rättigheter är motiverade. 

Utskottet betonar att skyddet för upphovsrätten måste tryggas även i framtiden. Upphovsrätten har en central betydelse för inkomstbildningen inom de kreativa branscherna, både för enskilda upphovspersoner och företag. Som det konstateras i ett sakkunnigyttrande finns det ingen blomstrande plattforms- och upphovsrättsekonomi utan stark upphovsrätt och avtalsfrihet. 

Det system av exklusiva rättigheter som bygger på lag, direktiv och avtal utgör kärnan i upphovsrätten och ska fortsatt vara grunden för upphovsrättssystemet. Detta system kompletteras av individuella och kollektiva licensieringsformer och lösningar, som tryggar rättvis ersättning till rättsinnehavare, skyddar investeringar och insatser samt säkerställer tillgången till skyddat material för användare och nyttjare. Användning av verk och annat innehåll bör även framöver baseras på avtal. 

För närvarande är det särskilt svårt att kombinera upphovsrätten och artificiell intelligens: regleringen släpar efter, samtidigt som upphovspersoner och andra rättsinnehavare saknar verktyg för att reagera på uppenbara fall av olovlig användning av verk. Den kulturpolitiska redogörelsen förhåller sig försiktigt positivt till användningen av AI inom kreativ verksamhet. Enligt redogörelsen krävs särskilda åtgärder för att främja tillväxt inom de kulturella och kreativa branscherna, stärka användningen av ny teknologi och säkerställa att den immateriella egendom som skapas stannar i Finland och gynnar den finländska ekonomin. Redogörelsen lyfter också fram att AI kan utvidga det kreativa uttrycket och nå nya publikgrupper, och betonar att AI i bästa fall fungerar som katalysator för kreativa processer och tillväxt. Vidare framhålls att användningen av AI bör ske balanserat med respekt för upphovsrätten och konstnärligt arbete. 

AI kommer att vara en möjlighet och ett användbart verktyg inom de kreativa branscherna, men enligt ett sakkunnigyttrande hotar den också att försämra konstnärers möjligheter till arbete och försörjning. Ett exempel på detta är användningen av människoskapade verk för att träna AI. Utskottet betonar att tvivelaktiga metoder för AI-träning måste motverkas effektivt. Eftersom ekonomin inom kulturområdet bygger på upphovsrätt, måste ett starkt upphovsrättsskydd och fungerande rättsskyddsåtgärder tryggas i takt med den teknologiska utvecklingen. Upphovspersoner vars verk används som träningsdata för AI bör kompenseras på ett proportionerligt sätt, och information om det material som används i träningsprocessen bör vara öppet tillgänglig. Det är också viktigt att beakta att det krävs tillstånd av rättsinnehavaren för att använda upphovsrättsskyddat innehåll för att utbilda en AI-modell. Enligt ett sakkunnigyttrande kräver de utmaningar som generativ AI medför en snabb utveckling av upphovsrättens digitala infrastruktur. 

Upphovsrättsinfrastrukturen kan beskrivas som upphovsrättens kunskapsbaserade ryggrad. Inom upphovsrättsområdet har kunskap och praxis inom de kreativa branscherna under de senaste 20 åren harmoniserats och standardiserats för att stödja branschspecifik verksamhet, snarare än för att säkerställa upphovsrättssystemets allmänna funktion. Upphovsrättsinfrastrukturen har utvecklats som ett separat informationssystem, men är en förutsättning för att upphovsrätten bakom affärsverksamheten inom de kreativa branscherna ska kunna förverkligas i praktiken. Dess kvalitet och täckning varierar mellan olika branscher, vilket har påverkat exempelvis hur väl upphovspersoner har fått ersättning för att deras verk används i digitala miljöer. 

Ett fungerande upphovsrättssystem förutsätter effektiv rättighetsförvaltning även i AI-eran. Enligt uppgift påverkas lägesbilden inom EU av det förberedande arbete som arbetsgrupper under EU:s AI-styrelse utför gällande uppförandekoder för skyldigheter enligt AI-förordningen och sammanställningar om träningsdata. 

Enligt utskottet bör genomförandeplanen för redogörelsen beakta Finlands aktiva roll i att säkerställa effektiv upphovsrättsförvaltning både inom EU:s inre marknad och nationellt. För branschens framtid är det avgörande att reglerna är rättvisa för upphovspersoner även i digitala miljöer. Upphovsrättssystemets aktualitet måste tryggas genom kontinuerlig uppdatering av upphovsrättslagstiftningen och upphovsrättspolitiken. 

Kulturen är både nationell och internationell

I redogörelsen konstateras det att konst och kultur är en del av vår bildning och vårt arv från tidigare generationer till kommande och att finländarna kan vara stolta över sitt mångsidiga kulturarv. Den finländska kulturen har ett egenvärde och skyddar nationen också i en instabil säkerhetsmiljö. En stark kulturell identitet i sin tur utgör grunden för en sund självkänsla och mental kristålighet. Det hjälper oss att förstå oss själva som en del av världen. 

Utskottet anser att redogörelsen på ett förtjänstfullt sätt identifierar den nationella kulturens betydelse för att stärka demokratin, det samhälleliga förtroendet och den mentala bärkraften. Samtidigt har behovet av att värna om det finländska kulturarvets livskraft lyfts fram. Den finländska kulturen växer och stärks när allas röster får höras. Ett stabilt och välmående samhälle måste värna om allas delaktighet. Det är viktigt inte bara för den finländska kreativiteten, utan också för framgång i en internationell kontext. 

Redogörelsen beskriver kulturens internationella interaktivitet, bland annat genom att lyfta fram stödsystem, finansieringsinstrument och nätverksbyggande. Utskottet ser det som positivt att genomförandeplanen för redogörelsen kommer att genomföras i samverkan med internationaliseringsstrategin för kulturen. Strategin ska utarbetas i samarbete mellan ministerierna (UKM, UM och ANM) och andra aktörer inom kultursektorn. Strategin ska innehålla bland annat prioriteringar för internationaliseringen, mål, metoder för att stärka ekosystemen samt centrala åtgärder. Vid beredningen av målen och åtgärderna för internationalisering bör särskild uppmärksamhet ägnas åt en planmässig utveckling av internationaliseringen inom de kreativa branscherna: Finland har internationellt erkända aktörer och talanger, men enligt ett sakkunnigyttrande står de ofta ensamma i sina internationaliseringssträvanden, eftersom stödsystemen är otillräckliga. 

Redogörelsen identifierar också kulturens betydelse för utformningen av Finlands landsbild. Landsbilden har direkt samband med landets attraktionskraft som boendeland, studieland, turistmål och till och med som investeringsobjekt. Bilden av ett land formas ofta utifrån dess kulturprodukter. Också ur denna synvinkel har kulturen en viktig roll i Finlands internationella verksamhet. 

För att inom kulturområdet upprätthålla en kompetens och yrkesskicklighet som håller internationell nivå krävs kontinuerlig interaktion och nätverksbyggande. Filmer, spel, musik, mode och audiovisuella produktioner skapas i samarbete mellan flera internationella aktörer, och dessa nätverk måste ständigt utvidgas. Sådana samarbeten tillför kompetens till Finland, och spridningen av finländsk kompetens internationellt stärker i sin tur vår landsbild som ett land med hög utbildningsnivå. Det är också viktigt att förbättra möjligheterna för yrkesverksamma inom kultur- och kreativa branscher att arbeta och nätverka både i Finland och utomlands. 

Enligt utskottet bör kulturen också utnyttjas som en del av utrikesrelationerna för att stärka det globala ansvaret och de bilaterala och multilaterala samarbetsrelationerna. Kulturen möjliggör upprätthållande av dialog även i tider då konflikter försvårar direkta möten. Genom konst och kultur kan även svåra ämnen synliggöras och förståelse skapas över språkgränser. 

Den senaste tidens kriser har visat att internationell solidaritet ofta uppstår genom kultur och konst. I ett sakkunnigyttrande har det framhållits att exempelvis händelserna i Ukraina visar att kultur skapar nationell resiliens och är ett medel för att mobilisera internationellt stöd. Vid genomförandet av redogörelsen är det viktigt att säkerställa metoder för att sprida kunskap om Finlands berättelse, värderingar och kulturella särdrag så brett som möjligt. 

Genomförandeplan för redogörelsen

Utskottet betonar – med hänvisning till den allmänt framförda uppfattningen i sakkunnigyttrandena – att den genomförandeplan som ska utarbetas efter riksdagsbehandlingen av redogörelsen är av avgörande betydelse för att målen i redogörelsen ska nås. Genomförandeplanen bör utarbetas i bred samverkan med olika aktörer. Det är ändamålsenligt att planen bereds tvärsektoriellt i samarbete mellan ministerierna inom de berörda förvaltningsområdena samt övriga aktörer inom kulturområdet. Det säkerställer att olika aktörers behov identifieras och underlättar det praktiska genomförandet av planen. 

Utskottet anser att det är av grundläggande vikt att den plan som utarbetas blir tillräckligt konkret för att uppnå redogörelsens mål. Kulturen bör i planen erkännas som en central nationell infrastruktur, inte som en sektor som endast sporadiskt behöver ekonomiskt eller funktionellt stöd. Planen bör vara ett dokument som möjliggör en långsiktig och tydlig framåtrörelse. Den ska också innehålla en finansieringsplan som dimensionerats så att målen kan nås. 

Utskottet betonar att genomförandeplanen i fortsättningen bör styra allt beslutsfattande som är relevant för kulturen, oberoende av förvaltningsgränser. Genomförandet av planen bör förankras inom de olika förvaltningsområdena och sträcka sig över valperioderna. Utskottet stöder redogörelsens förslag om att inrätta ett statsrådsorgan med mandat över valperioderna för att följa upp och utvärdera genomförandet av redogörelsen samt för att ta initiativ till främjande av kultur. Det vore ytterst viktigt för att stärka kulturpolitikens roll.