Regeringen planerar frysa indexhöjningarna för flera år i ett läge när unga och studerande med låga inkomster redan har det ekonomiskt svårt på grund av den höga inflationen. Enligt utvärderingsrapporten om grundtrygghetens tillräcklighet minskade den tilltagande inflationen 2020—2022 och de indexhöjningar som genomförts med fördröjning förmånernas reella nivå. Genom de indexfrysningar som nu planeras försvagas stödtagarnas köpkraft avsevärt jämfört med tidigare. I praktiken innebär propositionen att den uteblivna justeringen av förmånerna och beloppen påverkar den reella nivån på förmånerna och beloppen med upp till 10,2 procent.
Under 31 års tid har indexhöjningar av studiepenningen genomförts endast 2014 och 2015 samt sedan år 2020. Totalt alltså sex gånger. I och med att indexhöjningarna uteblir har studiepenningen redan före den nu aktuella propositionen förlorat sin köpkraft till ett värde av cirka 160 euro. I och med att studiepenningens köpkraft har försämrats har också dess motiverande effekt försvagats. Studiepenningen uppmuntrar alltså inte längre till samma studieprestationer som tidigare. Eftersom studiestödet är bundet till studieprestationerna har ändringar i nivån på studiepenningen också utbildningspolitiska konsekvenser som bör beaktas vid bedömningen av konsekvenserna av lagförslaget. Av de studerande som besvarade Amisbarometern 2022 svarade rentav 25 procent att studierna har framskridit långsammare än planerat på grund av utmattning. Om de studerandes försörjning försämras ytterligare i fortsättningen kan man anta att antalet utmattade studerande ökar. Studiestödet ska möjliggöra studier på heltid och göra det möjligt för studerande att koncentrera sig på sina studier och avlägga examen enligt planerad tidtabell.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har i sina slutsatser från juni 2023 rekommenderat att Finland undviker sådana nedskärningar i de sociala förmånerna som påverkar barn som löper risk för fattigdom och utslagning. Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter bör reaktionära åtgärder under ekonomiska kriser endast övervägas när alla andra alternativ har betraktats och det har säkerställts att konsekvenserna i sista hand drabbar barn, särskilt barn i utsatt ställning. Det här har inte gjorts i propositionen. Frysningen av indexjusteringarna försämrar i stor utsträckning barnfamiljernas försörjning. Det är särskilt oroväckande att en del av frysningarna drabbar redan utsatta barnfamiljer.
När studerandenas försörjning försämras blir det ännu svårare än tidigare att studera på heltid, i synnerhet för de studerande som till exempel på grund av studiernas krävande natur, hälsoproblem eller en familjesituation inte har möjlighet att komplettera sin utkomst genom arbete. För andra heltidsstuderande kan ökat arbete leda till att man använder mindre tid för studier och studierna därmed fördröjs. Också incitamenten att övergå till att studera försvagas, eftersom påbörjandet av studier skulle innebära att de månatliga inkomsterna försämras kraftigt.
Redan 2022 uppgav 15 procent av de studerande som svarade på Amisbarometern att deras studietakt hade avtagit på grund av dålig ekonomi. Siffran kan förväntas öka om nedskärningarna i utkomsten genomförs. Bland dem som svarade på Amisbarometern uppgav 10 procent att förvärvsarbete har fördröjt framstegen i studierna.
Omkring var fjärde yrkeshögskolestuderande sköter ett minderårigt barn hemma. Över 60 procent av de studerande som har familj arbetar också vid sidan av sina studier för att klara av sina obligatoriska kostnader. Studerande med familj angav också att arbetet var den största orsaken till att studierna fördröjdes. En betydande nedskärning i utkomsten kan direkt också påverka beslutet att söka sig till högskoleutbildning. Att nivån på studiepenningens försörjarförhöjning höjs som en separat åtgärd är inte en tillräcklig grund för att frysa indexjusteringarna. Försörjarförhöjningen har redan länge legat på en låg nivå, och försörjarförhöjningens indexbundenhet skyddar en studerande med familj också när levnadskostnaderna stiger.
Studiepenningen med försörjarförhöjning är för närvarande sammanlagt 401,43 euro per månad. Efter det att den temporära höjningen avslutats och den planerade höjningen på 30 euro trätt i kraft kommer nivån på studiepenningen med försörjarförhöjning att vara cirka 421 euro år 2024. Om indexhöjningarna 2024—2027 skulle genomföras på denna nivå, skulle studiepenningens nominella värde stiga med cirka 43 euro. Köpkraften för den studiepenning som vårdnadshavaren får försvagas alltså med cirka 13 euro 2023—2027, även om en separat höjning på 30 euro beaktas.
Propositionen riktar sig med andra ord kraftigt också till barn. I hushållen med låga inkomster fanns det 121 800 barn år 2021, vilket var 11,9 procent av alla personer under 18 år. Antalet barn i hushåll med låga inkomster uppskattas öka med omkring 3 900. Förslaget ökar alltså hushållen med låga inkomster, såväl bland barnfamiljerna som bland hela befolkningen. Enligt Folkpensionsanstaltens uppskattning kommer antalet barn som bor i familjer med låga inkomster att öka med 2,8 procent på grund av propositionen. I Finland lever redan nu omkring 120 000 barn i familjer med låga inkomster och barnfattigdom är vardag för alltför många barn och unga. Fattigdom i barndomen kan försämra hälsan, delaktigheten och anknytningen till samhällets funktioner genom hela livet och rentav över generationer. För att i ett senare skede kompensera för de negativa effekterna av fattigdom i barndomen, till exempel sociala problem eller hälsoproblem, krävs det korrigerande åtgärder, vilket är dyrare för samhället.
Ungefär 54 procent av dem som får studiestöd får också allmänt bostadsbidrag. Indexfrysningen av det allmänna bostadsbidraget är därför också en försämring som i betydande grad påverkar de studerandes försörjning. Också indexjusteringarna för rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering och för unga kommer att frysas, vilket särskilt påverkar utsatta unga och deras möjligheter att studera och få arbete. De vanligaste orsakerna till beviljandet av rehabiliteringspenning för unga är psykisk ohälsa och beteendestörningar.
De föreslagna nedskärningarna i de sociala förmånerna bidrar till att polariseringen över generationerna ökar. Föräldrar i välbärgade familjer har många direkta och indirekta sätt att stödja sina barn ekonomiskt under studietiden, medan en del av föräldrarna inte har möjligheter att stödja sina barns studier. Det finns också de unga som inte har föräldrar. Att arbeta tar resurser från studierna. Dessutom minskar förmånsbeloppen när arbetsinkomsterna överstiger en viss summa, vilket inte sker i fråga om det indirekta stöd som föräldrarna ger. De föreslagna försämringarna i eftervården inom barnskyddet ökar ytterligare denna polarisering i fråga om de mest utsatta.
Det uppstår också skillnader mellan unga som studerar inom olika branscher. När det gäller återbetalning av lån befinner sig unga som klarar sig utmärkt och söker sig till konkurrensutsatta branscher i en ojämlik ställning i förhållande till dem som hamnar i branscher med högre arbetslöshet eller sämre inkomster. I samhället finns det ett behov av att utbilda arbetstagare som kan svara mot varierande och delvis ännu okända behov i arbetslivet. Risken för sysselsättningssvårigheter ska inte överlåtas på individen. När förmånerna anhopas ökar det ekonomiska trångmålet och därmed risken för polarisering och för att polariseringen fördjupas. Riskerna ökar särskilt bland dem som drabbas av arbetslöshet, sjukdomar eller rehabiliteringsbehov samt bland kvinnor som föder barn. Polariseringen kan å sin sida leda till segregation av samhället och också till kraftiga reaktioner på grund av frustration samt till att man söker sig till subkulturer där det finns personer i samma situation.
Den totala effekten av att förmånernas indexjusteringar inte genomförs bör ytterligare bedömas i förhållande till unga som hör till mer specifika grupper, till exempel på grund av hälsa eller etnisk bakgrund och unga med invandrarbakgrund. I praktiken kan det vara svårt att studera med endast lån och behovet av stöd kan vara större än hos andra. Flera försämringar på en och samma gång kan alltså ha kraftiga konsekvenser.
De sammantagna konsekvenserna av regeringens nedskärningar drabbar allra mest sådana unga personer under 35 år som bor ensamma. De ungas utkomst beräknas försämras klart mer än för övriga.