Motivering
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget,
men med följande kommentarer och ändringsförslag.
Allmänt
Regeringen föreslår att fängelselagen ändras
så att uppgifterna vid inledande av verkställigheten
av fängelsestraff koncentreras till Brottspåföljdsmyndigheten.
För närvarande är uppgifterna fördelade
mellan Brottspåföljdsmyndigheten och utsökningsväsendet.
Brottspåföljdsmyndigheten ska enligt förslaget
kontakta den dömde, höra den dömde i
det civila samt tillställa den dömde ett anmälningsföreläggande.
Enligt utredning till utskottet skulle processen inför
straffverkställighet effektiviseras, förenklas
och försnabbas om de uppgifter som hänför
sig till att verkställigheten inleds koncentreras till
Brottspåföljdsmyndigheten. På så sätt kunde
man undvika onödiga arbetsprocesser och överlappande
arbete hos två olika myndigheter. Om beslut om tidpunkten
för att förpassa en dömd person till
fängelse eller beslut om uppskov fattas av en och samma
myndighet leder det till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar. De
föreslagna ändringarna minskar behovet att ansöka
om uppskov men också möjligheterna att undvika
verkställighet. Brottspåföljdsmyndigheten
skulle likaså ha fördelar av att en dömd person
skulle kunna placeras i ett med avseende på säkerhetsstandard
och funktioner lämpligt fängelse direkt från
det civila.
Inräkning av hörande i strafftiden
I samband med utfrågningen av sakkunniga har det framhållits
att den dömdes besök hos en myndighet för
att höras inför straffverkställigheten
skulle kunna räknas som strafftid i en dag i fråga
om personer som faktiskt besöker någon av Brottspåföljdsmyndighetens
enheter och har ett systematiskt samarbete med en tjänsteman
vid Brottspåföljdsmyndigheten före strafftiden.
Detta skulle motivera den dömde till samarbete och till
att planera utnyttjandet av strafftiden på ett sätt
som motverkar återfall i brott. Reformen skulle kräva
ett nytt moment i 3 kap. 7 § i fängelselagen.
Utskottet menar att en dömd persons motivation att
infinna sig till hörandet skulle öka och att en
lagändring på denna punkt också kunde
tänkas ha andra positiva effekter. Men ändringen skulle
samtidigt ha vissa problematiska följder när det
gäller att beräkna strafftiden. Ändringen kräver
att det i samband med hörandet görs noggranna
anteckningar om själva hörandet och om omständigheter
som påverkar inräkningen av hörandet
i strafftiden. Det skulle inte vara nödvändigt
att fatta ett separat beslut om inräkning av hörandet
i strafftiden utan detta skulle noteras när ett sådant
strafftidsbeslut som avses i 3 kap. 7 a § fattas. I de
fall då hörandet inte räknas in i strafftiden
skulle det däremot krävas ett särskilt överklagbart
beslut. Hörandet av en dömd person kan ske i samband
med dennes besök hos myndigheten eller skriftligt eller
muntligt per telefon eller videouppkoppling. Med tanke på likabehandling
av dömda skulle det inte heller vara helt oproblematiskt
om hörande av en dömd person i samband med beredning
av samhällspåföljderna samfundstjänst
eller övervakningsstraff inte skulle inräknas
i strafftiden. Utskottet förhåller sig därför
avvisande till den föreslagna ändringen. Hela
frågan borde utredas grundligt som ett komplex och gälla
alla straffarter.
Bemyndigandebestämmelsen (4 kap. 11 § i fängelselagen)
Den gällande paragrafen föreslås
bli ändrad så att antalet tjänstemän
som kan besluta om planer för strafftider och placering
i fängelse utökas. För närvarande är
det endast direktören för ett bedömningscentrum
som har beslutanderätt i dessa ärenden. Enligt
förslaget ska beslutanderätten kunna utövas
också av en tjänsteman som i bedömningscentrumets
arbetsordning har förordnats till direktörens
ställföreträdare. Genom ett förordnande
i brottspåföljdsregionens arbetsordning kan beslutanderätten
enligt förslaget också överföras
på direktören för en byrå för samhällspåföljder.
För klarhetens skull föreslås det att
bestämmelsen också ska innefatta beslut om tidpunkten
för när den dömde ska anmäla
sig i fängelset.
Enligt utredning till utskottet talar praktiska behov för
att ytterligare utvidga kretsen av tjänstemän
som kan utöva beslutanderätt i dessa frågor.
Grundlagsutskottet har ansett att reglering om användningen
av grundläggande fri- och rättigheter bör
vara så noggrant avgränsad att det klart framgår
av lagbestämmelserna bland annat vem som kan vara behörig
i frågor som gäller de grundläggande
fri- och rättigheterna (GrUU 12/1998 rd). Med
hänsyn till detta är det nödvändigt
att det framgår av lag åtminstone vilken den lägsta
tjänstemannanivå är till vilken man inom myndigheten
kan delegera beslutanderätt. Lagen saknar en definition
av vilka tjänstemän som ska betraktas som ledande.
Det är därför otänkbart att
bestämmelser om vilka tjänstemän som har
beslutanderätt regleras enbart i exempelvis enhetens eller
brottspåföljdsregionens arbetsordning.
Enligt propositionen skulle det vara möjligt att genom
brottspåföljdsregionens arbetsordning, som fastställts
av direktören för regionen, delegera beslutanderätt
till direktören för en byrå för
samhällspåföljder. För att arbetet
vid byråerna för samhällspåföljder
ska löpa smidigt är det motiverat att vid behov överföra
beslutanderätt även till vissa tjänstemän
på biträdande chefsnivå.
Lagutskottet anser att det sammantaget finns skäl att ändra
bestämmelsen så att behörighet att fatta
sådana beslut som avses här ska ges även
de tjänstemän som är ställföreträdare
för direktören för en byrå för
samhällspåföljder. Utskottet föreslår
därför att slutet av 4 kap. 11 § 1 mom. får
följande lydelse: "...eller av en i brottspåföljdsregionens
arbetsordning förordnad direktör för
en byrå för samhällspåföljder
eller av en tjänsteman som är ställföreträdare
för direktören för en byrå för
samhällspåföljder." Utskottet konstaterar
att formuleringen motsvarar andra behörighetsbestämmelser
i fängelselagen.
Ikraftträdandebestämmelsen
Enligt 2 mom. i den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen
ska i ärenden som gäller verkställighet
av fängelsestraff och beredningen av verkställigheten
gällande bestämmelser tillämpas när beslut
fattas eller andra verkställighetsåtgärder vidtas.
Bestämmelserna i denna lag ska dock tilllämpas
om ärendet efter lagens ikraftträdande tas upp
till ny behandling på grund av förändrade
förutsättningar eller av någon annan
motsvarande orsak.
En ordagrann tolkning skulle t.ex. innebära att den
nya lagen skulle tillämpas på ett uppskovsärende
som har blivit anhängigt vid ett utsökningsverk
före lagens ikraftträdande men som avgörs
först efter ikraftträdandet. Enligt den nya lagen är
emellertid en utmätningsman inte längre behörig
att fatta beslutet, vilket gör att bestämmelsen
blir problematisk.
Avsikten med bestämmelsen är att verkställigheten
av en dom ska ske med iakttagande av de bestämmelser som
gällde vid lagens ikraftträdande om ett verkställighetsförordnande
har sänts till utsökningsverket före
lagens ikraftträdande. Det ska alltjämt vara utmätningsmannen som
ska se till att den dömde förpassas till fängelse
om inte verkställighetsförordnandet återförs
till Brottspåföljdsmyndigheten.
Enligt utskottets uppfattning krävs det därför ett
nytt 3 mom. enligt vilket de bestämmelser som gällde
vid lagens ikraftträdande ska tillämpas på ett
uppskovsärende som blivit anhängigt före
lagens ikraftträdande.