Detaljmotivering

3 §. Förberedelse till narkotikabrott (Ny).

Enligt punkt 1 d i artikel 2 i rambeslutet ska medlemsstaterna straffbelägga tillverkning, transport eller distribution av prekursorer, där den som ägnar sig åt detta är medveten om att prekursorerna ska användas i eller för olaglig framställning eller tillverkning av narkotika. De här gärningarna är sedan tidigare straffbara som förberedelse till narkotikabrott som avses i 50 kap. 3 § i strafflagen. Enligt punkt 1 i artikel 3 i rambeslutet ska också försök till dessa gärningar straffbeläggas. Regeringen föreslår dock inte att försök till förberedelse till narkotikabrott ska bli straffbart.

Förberedelse till brott är straffbart bara i undantagsfall. Straffbarheten gäller då i regel de allvarligaste brotten. I strafflagen har försök till förberedelse till brott inte tidigare varit straffbart. Men det finns inget principiellt hinder för att kriminalisera försök till förberedelse till narkotikabrott. De gärningar som är straffbara i form av förberedelse till narkotikabrott utgör ett självständigt brottsrekvisit i förhållande till huvudbrottet, dvs. narkotikabrottet. De gärningar som nämns i brottsrekvisitet är också av den typen att de kan förbli på försöksstadiet.

Förberedelse till narkotikabrott sker genom samma gärningar som främjande av narkotikabrott. Försök till främjande föreslås bli straffbart. Skillnaden mellan främjande och förberedelse är bara att främjande har samband med ett brott som någon annan begår, medan föreberedelse utgörs av gärningsmannens egna brottsliga handlingar. Rambeslutet gör ingen skillnad mellan sådana här fall utan förutsätter att försök till gärningar som innefattar behandling av prekursorer ska vara straffbart i båda fallen.

Med hänvisning till det ovanstående konstaterar lagutskottet att straffbarheten blir exceptionellt omfattande om försök till förberedelse kriminaliseras. En sådan straffbestämmelse kan också leda till problem med bevisningen. Om förberedelsen har stannat på försöksstadiet kan det vara svårt att påvisa att gärningsmannen på det sätt som beskrivs i bestämmelsen har haft för avsikt att begå ett narkotikabrott. För att rambeslutet ska bli tillbörligen verkställt när det gäller detta bör försök till förberedelse till narkotikabrott enligt utskottets uppfattning straffbeläggas. Men att straffbarheten blir så här omfattande betyder inte att kraven på hur övertygande bevisning en fällande dom kräver skulle vara lägre än i brottmål i allmänhet, understryker utskottet.

Rambeslutet förutsätter bara att försök till gärningar som hänför sig till behandling av prekursorer ska kriminaliseras. Trots detta är det konsekvent att låta straffbestämmelsen om försök till förberedelse till narkotikabrott gälla gärningar som inbegriper prekursorer och dessutom också gärningar som hänför sig till redskap och tillbehör som kan användas till att begå narkotikabrott. Det här motsvarar det som regeringen föreslår när det gäller försök till främjande av narkotikabrott.

På ovannämnda grunder föreslår utskottet att paragrafen utökas med ett nytt 2 moment som kriminaliserar alla slags försök till förberedelse till narkotikabrott.

4 a §. Grovt främjande av narkotikabrott.

Utskottet föreslår att ordalydelsen i 1 mom. 2 punkten i paragrafen preciseras. Det ska tydligt framgå att kriterierna för eftersträvande av avsevärd ekonomisk vinning som avses i denna punkt kan uppfyllas i fall där sådan vinning eftersträvas genom främjande och också i fall där vinningen eftersträvas genom det huvudbrott som främjas.

Om också de andra kriterierna i bestämmelsen uppfylls, gör gärningsmannen sig skyldig till grovt främjande av narkotikabrott då han eller hon eftersträvar avsevärd ekonomisk vinning genom eget handlande, t.ex. genom att finansiera ett narkotikabrott. Bestämmelsen gäller också fall där gärningsmannen inte genom eget handlande eftersträvar avsevärd ekonomisk vinning men nog är medveten om att han eller hon genom sitt eget handlande främjar ett narkotikabrott med vilket avsevärd ekonomisk vinning eftersträvas.

Utskottet kompletterar detaljmotiveringen i propositionen genom att konstatera att gärningsmannen döms för grovt främjande av narkotikabrott endast om gärningen inte är straffbar som delaktighet i narkotikabrott eller grovt narkotikabrott. Det beror på subsidiaritetsklausulen i brottsrekvisitet för främjande av narkotikabrott i 50 kap. 4 § i strafflagen. På samma sätt som när det gäller grundformen av gärningen förbigås alltså bestämmelsen om främjande av narkotikabrott om gärningsmannen har bidragit till brottet så mycket att han eller hon måste anses som medgärningsman eller delaktig i narkotikabrott eller grovt narkotikabrott.

Problemet med subsidiaritetsklausulen är att t.ex. medhjälp till narkotikabrott bestraffas klart lindrigare än främjande av narkotikabrott. Skillnaden mellan maximistraffet för medhjälp till narkotikabrott och det föreslagna maximistraffet för grovt främjande av narkotikabrott är ännu större. Skillnaden mellan straffen för medhjälp och främjande påtalades redan när de gällande bestämmelserna utfärdades (RP 180/1992 rd, s. 26). Då ansåg man att det ska vara fråga om grovt narkotikabrott i fall där maximistraffet för medhjälp till narkotikabrott verkar vara otillräckligt. Ännu säkrare är det att den här bedömningen stämmer i fall där bestämmelsen om grovt främjande av narkotikabrott förbigås på grund av subsidiaritetsklausulen.

Utskottet har justerat ordalydelsen i 2 momentet i paragrafen för att förtydliga på vilka villkor som grovt främjande av narkotikabrott är straffbart redan på försöksstadiet.