Allmänt
Propositionen är en fortsättning på det tidigare arbetet att se över bestämmelserna om överklagande inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Målet är att utvidga tillämpningsområdet för omprövningsförfarandet och ge förfarandet ökad tyngd vid administrativa tvister. När omprövning kan tillämpas på fler ärendegrupper, förväntas det bli lättare att koncentrera den administrativa rättssäkerheten till ett så tidigt stadium som möjligt av förfarandet. Därmed är det tänkt att överklagandetidens totala längd ska förkortas och förvaltningsdomstolarna få bättre arbetsvillkor.
Bestämmelser om omprövning föreslås bli fogande till handelskammarlagen (878/2002), lagen om tillståndsplikt för indrivningsverksamhet (517/1999) och semesterlagen för sjömän (433/1984).
Också tillämpningsområdet för besvärstillstånd till högsta förvaltningsdomstolen utvidgas. Målet är att högsta förvaltningsdomstolen mer ska få status av en domstol med en styrande funktion för rättspraxis.
Bestämmelser om besvärstillstånd ska tas in i lagen om ädelmetallarbeten (1029/2000), lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler (1075/2000), lagen om tillståndsplikt för indrivningsverksamhet (517/1999), lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (308/2006), lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006), semesterlagen för sjömän (433/1984), lagen om Patent- och registerstyrelsen (578/2013), arbetsavtalslagen (55/2001), lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) och lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven (920/2005).
I det här sammanhanget föreslår regeringen inga ändringar i bestämmelserna om omprövning eller besvärstillstånd i de lagar som håller på att ändras eller som enligt planerna kommer att ändras inom en snar framtid. I dessa fall har behovet att ändra bestämmelserna om överklagande bedömts eller kommer det att bedömas i samband med lagberedningsprojektet i fråga.
Utskottet noterar att målet med bestämmelserna om vidgat tillämpningsområde för omprövningsförfarandet och om besvärstillstånd för fler ärendegrupper är att överklagandetidens totala längd ska förkortas, högsta förvaltningsdomstolens roll utvecklas och reglerna om överklagande samordnas. Målen är både motiverade och viktiga, anser utskottet. Redan i ett utlåtande 2012 uppmanade grundlagsutskottet statsrådet att bedöma möjligheten att vidareutveckla högsta förvaltningsdomstolens roll i riktning mot en domstol som styr förvaltningsprocessen genom avgöranden i högsta instans (GrUU 32/2012 rd). Den aktuella propositionen ligger i linje med det målet.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser (AjUU 9/2016 rd) förslagen vara riktiga. Samtidigt framhåller det att arbets- och näringsministeriet bör följa upp hur lagändringarna utfaller. Också ekonomiutskottet (EkUU 39/2016 rd) finner det motiverat att fokus vid överklagande i förvaltningsärenden flyttas till ett så tidigt stadium som möjligt av handläggningen.
Sammantaget sett tillstyrker lagutskottet lagförslagen men med följande kommentarer och ändringsförslag.
Hänvisning till viteslagen
Utskottet påpekar att bestämmelserna om överklagande i viteslagen (1113/1990) inte förklaras närmare i propositionen. Regeringen föreslår inga ändringar i viteslagen. Frågan har dock en viss relevans eftersom de lagar som föreslås bli ändrade ger möjlighet att förena huvudförpliktelsen med vite enligt viteslagen.
I 24 § 1 mom. föreskriver viteslagen att ändring i beslut som gäller föreläggande av vite eller föreläggande av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande får sökas enligt vad som föreskrivs om sökande av ändring i ett beslut som gäller huvudförpliktelsen. Den principen är i och för sig inget problem med avseende på de lagar i propositionen som innefattar möjligheten att förena huvudförpliktelsen med vite enligt viteslagen. Om det krävs besvärstillstånd för att kunna överklaga huvudförpliktelsen till högsta förvaltningsdomstolen, ska också besvär över föreläggande av vite i samband med huvudförpliktelsen förutsätta besvärstillstånd.
Ett beslut som gäller utdömande av vite eller verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande får däremot enligt 24 § 2 mom. i viteslagen överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Besluten när domen faller begränsas således inte i viteslagen med ett förfarande för besvärstillstånd.
För tydlighetens skull bör de lagar som hänvisar till viteslagen kompletteras med en motsvarande hänvisning också i samband med överklagande. I detaljmotiveringen föreslår utskottet preciseringar i lagförslag 1, 3, 4 och 5 och motiverar förslagen närmare.
Besvärstillstånd och beslut av marknadsdomstolen
I avsnittet om nuläget beskriver regeringen överklagande till högsta förvaltningsdomstolen och högsta domstolen (RP, s. 9). Det sägs bland annat följande: ”I lagstiftningen för arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde finns ärendegrupper i vilka besvär över marknadsdomstolens beslut anförs hos högsta förvaltningsdomstolen. Sådana är konkurrens- och tillsynsärenden, upphandlingsärenden samt ärenden som gäller administrativ registrering av immateriella rättigheter. Besvärstillstånd krävs för anförande av besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Bestämmelser om detta finns i 7 kap. 1 och 2 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013)."
Utskottet framhåller att det som sägs ovan är felaktigt. Det krävs inte besvärstillstånd för att överklaga beslut av marknadsdomstolen till förvaltningsdomstolen, om de gäller exempelvis konkurrens eller offentlig upphandling. Också ekonomiutskottet tar upp frågan (EkUU 39/2016 rd). För närvarande behandlar riksdagen en proposition med förslag till lagstiftning om upphandlingsförfarandet (RP 108/2016 rd). Propositionen har beröringspunkter med förslagen till bestämmelser om överklagande inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Bestämmelserna om offentlig upphandling föreslås bli ändrade. Det ska i fortsättningen krävas besvärstillstånd för att anföra besvär över ett beslut av marknadsdomstolen.