Detaljmotivering

1. Lag om ändring av strafflagen

34 kap. Om allmänfarliga brott

11 §. Kapning.

Den gällande paragrafen om kapning av fartyg föreslås bli kompletterad bl.a. med att ett spårfordon i spårtrafik eller ett motordrivet fortskaffningsmedel i kollektivtrafik kan bli föremål för gärningen och att brottsrekvisitet justeras så att det svarar mot det nya innehållet.

Vad avser ett motordrivet fortskaffningsmedel i kollektivtrafik förutsätts att bemäktigandet av fortskaffningsmedlet sker på ett sätt som allvarligt äventyrar trafiksäkerheten. Det som sägs i 3 mom. om kapning enligt 1 mom. 2 punkten som medför endast obetydlig fara för den övriga trafiksäkerheten står i strid med detta villkor. Därför föreslår utskottet att lydelsen i 3 mom. ses över.

34 a kap. Om terroristbrott

1 §. Brott som begås i terroristiskt syfte.

I paragrafen räknas de handlingar upp som ger förhöjt straff om de begås i terroristiskt syfte, dvs. är ägnade att allvarligt skada en stat eller en internationell organisation.

I paragrafen föreslås ingen särskild bestämmelse om straffbarhet för försök. I motiveringen (s. 32/I) påpekas att när det gäller de gärningar som uppräknas i paragrafen är försök i de flesta fall belagda med straff även annars, antingen som försök eller jämställda med fullbordade gärningar. Undantag från detta är olaga hot, falskt alarm, framkallande av fara, sprängämnesbrott och grov miljöförstöring.

Det faktum att försök inte kriminaliseras särskilt kan anses vara konsekvent med tanke på lagstiftningstekniknen i paragrafen. Men utskottet anser att det vore klarare om det föreskrivs att försök bestraffas särskilt. Det vore inte heller helt konsekvent om det i 2 § föreskrivs att t.ex. förberedelse till uppsåtligt framkallande av fara i terroristiskt syfte och förberedelse till uppsåtlig grov miljöförstörelse är straffbara men om försök till dem inte vore straffbart. Utskottet föreslår därför ett nytt 3 mom. om straffbarhet för försök.

2 §. Förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte.

I paragrafen föreskrivs att förberedelse till brott i terroristiskt syfte är straffbart. I 1 mom. 2 och 3 punkten nämns biologiska och kemiska vapen. Enligt 11 kap. 7 a § strafflagen är brott mot förbudet mot kemiska vapen straffbart. Brott mot förbudet mot biologiska vapen föreslås bli straffbart enligt samma kapitels 7 b §. Bestämmelserna i paragrafen gäller dessutom toxiska vapen. Utskottet föreslår att biologiska och toxiska vapen nämns särskilt också i 2 och 3 punkten.

Enligt 3 punkten bestraffas anskaffning av anordningar o.likn. som behövs för att tillverka de i bestämmelsen uppräknade vapnen som förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte. Men formuleringen i bestämmelsen är inte helt klar på den punkten om där avses anskaffning av en kärnladdning eller anskaffning av anordningar som behövs för att tillverka en kärnladdning. Meningen är att 2 punkten skall gälla bl.a. förvärv av en kärnladdning och 3 punkten anskaffning av anordningar som behövs för tillverkning och därför föreslår utskottet att formuleringen i 3 punkten preciseras.

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att gärningar som gäller explosiva varor, vapen eller andra farliga föremål eller ämnen inte bestraffas som förberedelse, om gärningen är straffbar enligt 1 § 1 mom. eller 4 § 2 punkten.

I den allmänna motiveringen(s. 45/I) anses bestämmelsen behövlig för att regleringen av terroristbrott i det föreslagna kapitlet är rätt komplicerad. Utskottet omfattar åsikten om att regleringen är komplicerad. Men föreslagna 2 mom. gör den inte ett dugg klarare. Enligt principerna om lagkonkurrens är det klart att en kriminalisering av förberedelse är sekundär i relation till en fullbordad gärning och försök till sådan. Utskottet föreslår att momentet stryks som obehövligt.

Straffskalan för förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte föreslås vara böter eller fängelse i högst tre år. Straffskalan måste stå i proportion till gärningarna i 1 § 1 mom. 2—7 punkten, inte minst straffen för försök till dem. Försök till en gärning enligt föreslagna 1 § 1 mom. 2 punkt kan bestraffas med fängelse i högst tre år. För konsekvensens skull kan ett strängare maximistraff inte föreslås för förberedelse. Dessutom skall straffskalan stå i rätt proportion till övriga kriminaliseringar av förberedelse i strafflagen.

Den föreslagna straffskalan har kritiserats för att den inte medger användning av de metoder för inhämtande av information för att förhindra eller avslöja brott som finns i polislagen, som teknisk avlyssning eller teknisk övervakning.

Det är exceptionellt att förberedelse till brott kriminaliseras. I likhet med försök till brott är också förberedelse till brott straffbart bara när det föreskrivs särskilt i lag. I motsats till vad som gäller försök måste rekvisitet och straffskalan för förberedelse anges i lagen. Denna omständighet har möjligen bidragit till uppfattningen att polisens metoder för att inhämta information för att förhindra eller avslöja terroristbrott inte vore tillgängliga. Utgångspunkten vid brottsförebyggande är normalt ett fullbordat brott, inte vare sig försök eller förberedelse. Därför bestäms möjligheterna att tillgripa metoderna i polislagen enligt straffskalan för fullbordat brott.

3 §. Ledande av terroristgrupp.

Paragrafen föreskriver att ledande av terroristgrupp är straffbart. Där används uttryck som hänvisar till brott som en terroristgrupp begått. I finländsk straffrätt är en brottsling alltid en fysisk person, också när det är fråga om en juridisk persons straffansvar. Utskottet föreslår en omformulering av paragrafen så att den avser ett brott som begåtts inom ramen för en terroristorganisations verksamhet.

Rambeslutet förpliktar att föreskriva att maximistraffet för de grövsta gärningarna i samband med att leda en terroristgrupp är fängelse i minst 15 år. I Finland är den maximala längden på ett tidsbestämt fängelsestraff 12 år, utom då ett gemensamt fängelsestraff döms ut för flera brott. I så fall är maximilängden 15 år. Paragrafens 3 mom. avser att uppfylla denna förpliktelse så att ledaren för en terroristgrupp döms inte bara för att leda en terroristgrupp utan också för ett brott som terroristgruppen under hans ledning begått i sin verksamhet i terroristiskt syfte eller för försök till eller förberedelse av ett sådant brott.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att lydelsen i 3 mom. är missvisande. Den bör enligt grundlagsutskottets mening justeras så att det framgår att det inte är fråga om objektivt straffansvar. Lagutskottet föreslår en sådan omformulering av momentet att det svarar mot syftet i motiveringen (s. 48/I) att straffansvar skall grunda sig på subjektivt tillräknande.

4 §. Deltagande i en terroristgrupps verksamhet.

Med stöd av paragrafen straffas den som på det sätt som anges i paragrafen handlar i avsikt att främja en terroristgrupps brottsliga verksamhet eller som handlar med vetskap om att han eller hon främjar denna verksamhet. Ett villkor är att gärningen inte skall bestraffas som ett brott som begås i terroristiskt syfte eller som förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte eller att ett lika strängt eller strängare straff för gärningen inte föreskrivs på något annat ställe i lag. Paragrafen kräver inte att det inom ramen för verksamheten i en terroristgrupp begås ett brott, ett straffbart försök till brott eller förberedelse till brott.

I sitt utlåtande om rambeslutet (LaUU 20/2001 rd) ansåg lagutskottet det vara ett problem att ett brott eller ett straffbart försök till brott i verksamheten inom en terroristgrupp inte är ett villkor för att deltagande i eller stöd till verksamheten inom en terroristgrupp är straffbara gärningar. Utskottet motiverar detta med att hänvisa till en proposition som riksdagen höll på att behandla. Propositionen innehöll bestämmelser som kriminaliserade deltagande i kriminella organisationers verksamhet och i propositionen ansågs denna typ av kriminalisering strida mot straffrättens allmänna principer (RP 183/1999 rd, s. 8, första spalten).

Grundlagsutskottet har bedömt den föreslagna bestämmelsen med avseende på den straffrättsliga legalitetsprincipen. I den straffrättsliga legalitetsprincipen ingår ett krav på exakthet i bestämmelserna. Enligt principen måste brottsrekvisiten för varje brott uttryckas tillräcklig noggrant i lagen så att det utifrån bestämmelserna skall kunna utläsas om en verksamhet eller en försummelse är straffbar. I sin praxis har grundlagsutskottet understrukit att kravet på exakthet accentueras om delaktighet i brott kriminaliseras på ett sätt som avviker från de vedertagna delaktighetsbegreppen inom straffrätten (GrUU 7/2002 rd, s. 2, andra spalten). I dessa sammanhang har utskottet fäst avseende vid om det straffbara deltagandet har varit aktivt, om det har varit fråga om deltagande i gruppens brottsliga verksamhet, om deltagande, för att vara straffbart, kräver att ett brott begåtts som huvudgärning och om deltagande är straffbart bara när det är uppsåtligt.

Grundlagsutskottet påpekar vidare att deltagande i en terroristgrupps verksamhet är ett självständigt brott som för att vara straffbart inte, i motsats till ledande av terroristgrupp i 3 §, kräver att gruppen skall ha begått eller försökt begå ett brott enligt 1 § eller att gruppens verksamhet skall innebära förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, straffbart med stöd av 2 §.

På grundval artikel 2.2 skall varje medlemsstat straffbelägga deltagande i en terroristgrupps verksamhet. Rambeslutet säger emellertid ingenting om på vilket sätt kriminaliseringen skall göras, utan medlemsstaterna får själva avgöra på vilket sätt de kriminaliserar deltagande i en terroristgrupps verksamhet.

I den finländska straffrätten är kriminalisering av deltagande i verksamheten inom grupper som bildats för att begå brott något nytt, påpekar grundlagsutskottet. På grund av bristande reglerings- och tillämpningserfarenheter för detta med sig nya osäkerhetsfaktorer när det gäller den exakta avgränsningen av kriminaliseringen. Detta märks till exempel i samband med begreppen terroristgrupp och terroristiskt syfte. I denna situation är det viktigt med avseende på exaktheten att straffbarheten i fråga om deltagande i en terroristgrupps verksamhet i enlighet med den regleringsmodell som tillämpas i 3 § kopplas till att det kan påvisas att gruppens verksamhet har avancerat åtminstone till förberedelse för ett brott som begås i terroristiskt syfte.

Artikel 2 i rambeslutet förpliktar medlemsstaterna att föreskriva att ledande av en terroristgrupp och deltagande i en terroristgrupps verksamhet är straffbara. I propositionens motivering framhålls att ledande av terroristgrupp förutsätter att gruppen gjort sig skyldig åtminstone till straffbar förberedelse. Enligt motiveringen finns det inga motsvarande grunder för att ta detta som utgångspunkt för straffbestämmelsen om deltagande i en terroristgrupps verksamhet, utan deltagande skall straffbeläggas också när själva gärningen eller förberedelsen till den ännu inte har utförts (s. 50/I).

Lagutskottet anser att varken formuleringen eller skrivsättet i artikel 2 i rambeslutet ger stöd åt den syn som framförs i propositionens motivering utan tvärtom att båda gärningarna har samma straffbarhetsvillkor. Därför föreslår lagutskottet att paragrafen ändras så att villkor för straffbarhet är att en terroristgrupp i sin verksamhet begår ett brott eller ett straffbart försök till brott enligt 1 § eller en gärning som avses i 2 §.

Enligt motiveringen till propositionen (s. 50, första spalten) avses med terroristgrupp en grupp som handlar för att begå brott i terroristiskt syfte som avses i 1 och 2 §. Eftersom detta inte framgår av lagförslaget föreslår lagutskottet att bestämmelsen preciseras i enlighet med syftet i motiveringen.

För att gärningarna skall vara straffbara måste gärningsmannen ha för avsikt att främja eller vara medveten om att hans verksamhet främjar terroristbrott som begås av en terroristgrupp. Utöver detta allmänna krav på tillräknande skall gärningsmannen enligt 5 punkten ha för avsikt att genom sin gärning gynna en terroristgrupp. Utskottet föreslår att konstaterandet om gärningsmannens avsikt stryks i punkten, eftersom den är onödig.

Paragrafens 6 punkt innehåller en bestämmelse där gärningsformen är opreciserad. Enligt bestämmelsen bestraffas den som på något annat lika allvarligt sätt som i 1—5 punkten arbetar till förmån för en terroristgrupp.

Grundlagsutskottet anser 6 punkten vara betänklig med hänsyn till exaktheten i bestämmelserna. Den vaga formuleringen leder till att begreppet terroristgrupp och i sista hand den berörda personens subjektiva syfte avgör gärningens straffbarhet. Grundlagsutskottet anser att det är skäl att överväga om 6 punkten bör strykas.

Lagutskottet anser att 6 punkten inte är tillräckligt noggrant avgränsad med tanke på exakthetskravet i den straffrättsliga laglighetsprincipen. Utifrån bestämmelsen är det omöjligt att veta på förhand vilka gärningar som är straffbara enligt den. I motiveringen nämns som exempel på gärningar som enligt 6 punkten vore straffbara penningtvätt av medel som en terroristgrupp förvärvat genom brott och skötsel av en terroristgrupps ekonomi eller ekonomisk rådgivning av vikt för gruppens verksamhet. Vidare framhålls där att biträda en terroristgrupps medlem vid rättegång, att ge medlemmen juridiska råd eller annan rättshjälp inte anses vara deltagande i en terroristgrupps verksamhet (s. 53). Utskottet föreslår att punkten preciseras genom att där som gärningsformer nämns att ha hand om viktiga ekonomiska frågor för en terroristgrupp och ekonomisk och juridisk rådgivning av synnerligen stor betydelse för gruppens verksamhet.

Vidare föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med en ny 7 punkt. Enligt denna punkt skall den som begår ett häleribrott enligt 32 kap. 1 § 2 mom. 1 eller 2 punkten i strafflagen i syfte att gynna en terroristgrupps brottsliga verksamhet enligt 1 eller 2 § bestraffas. Riksdagen godkände den 26 november 2002 en lagändring om häleribrott som ännu inte har stadfästs. Genom denna ändring separeras brott som avser penningtvätt från häleribrott till ett särskilt rekvisit. Hänvisningen till bestämmelserna i 32 kap. måste ses över längre fram med anledning av detta.

Utskottet föreslår ytterligare att paragrafen kompletteras med ett 2 mom. som begränsar 1 mom. 6 punkten. Enligt detta 2 mom. är det inte fråga om en gärning enligt 6 punkten när någon handhar ett uppdrag som rättsligt biträde eller ombud vid förundersökningen eller domstolsbehandlingen eller straffverkställigheten av ett brott. Momentet avgränsar straffbestämmelsen såtillvida att den inte ingriper i det i 21 § i grundlagen tryggade rättsskyddet eller det särskilda förtroendeförhållande mellan ett rättegångsbiträde eller ombud och dennes huvudman som skyddas genom förbudet mot att kräva vittnesmål i 17 kap. 23 § 1 mom. 4 punkten i rättegångsbalken.

Lagutskottet föreslår att brottsrubriceringen ändras för att bättre motsvara innebörden i paragrafen.

5 §. Finansiering av terrorism.

Genom en lag som trädde i kraft i juli i år har finansiering av terrorism blivit en straffbar gärning. I sitt betänkande (LaUB 14/2002 rd) om lagförslaget framhåller lagutskottet att också sådana gärningar bestraffas som finansiering av terrorism som inte har någonting med terroristbrott att skaffa. Utskottet ansåg att bestämmelsen absolut krävde precisering när den föreliggande propositionen behandlades. Straffbestämmelsen har preciserats i detta hänseende.

I sitt betänkande uppmärksammade utskottet vidare att för att en gärning skall vara straffbar förutsätter konventionen om förebyggande av finansieringen av terrorism att medel har insamlats eller tillhandahållits uppsåtligen och rättsstridigt. Avsikten med villkoret för lagstridig gärning är att ställa humanitärt bistånd i krisområden utanför bestämmelsens räckvidd, när det bland befolkningen kan finnas kriminella som klassificeras som terrorister, men biståndsorganisationernas resurser inte räcker till för att skilja dem från den övriga befolkningen.

Straffbestämmelsens rekvisit omfattar inte villkoret att gärningen skall vara lagstridig, eftersom det med hjälp av den inte har ansetts möjligt att dra en klar gräns för när t.ex. insamlingar i anknytning till humanitärt bistånd inte är straffbara. Utskottet underströk då att verksamhet av det slaget klart hamnar utanför gränsen för straffbarhet, eftersom finansieringen av terrorism förutsätter vetskap om att medlen avses bli använda för ett eller flera terrordåd. De ändringar som nu föreslås i paragrafen inverkar inte på dessa avgränsningar.

Utöver det ovan sagda konstaterar utskottet att de bestämmelser i nämnda konvention som hör till området för lagstiftningen gäller som lag i Finland. I tolkningen av straffbestämmelsen i strafflagen gäller det således att ta hänsyn till konventionsbestämmelserna.

Åtal för finansiering av terrorism kan precis som för andra terroristbrott väckas bara av riksåklagaren. Avsikten med denna exceptionella åtalsordning är att säkerställa att det uttalande som antagits i samband med rambeslutet fullföljs, dvs. att det utifrån rambeslutet inte är möjligt att åtala sådana personer för terrorism som utövar sin lagliga rätt att uttrycka sin åsikt även om de därvid gör sig skyldiga till brott. Beslut om att väcka åtal måste fattas med beaktande av om brottet begåtts i terroristiskt syfte och eventuellt också i vilket förhållande verksamheten står till utövandet av grundläggande fri- och rätttigheter. Bestämmelsen om åtalsrätt avser att garantera att åtal för terroristbrott prövas med nödvändig och särskild omsorg som tillgodoser de grundläggande fri- och rättigheterna.

6 §. Definitioner.

Enligt 1 mom. 3 punkten har en gärningsman ett terroristiskt syfte om han eller hon har för avsikt att bl.a. upphäva eller orättmätigt ändra en stats konstitution. Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen måste ändras för att bara avsikten att "olagligt" upphäva en författning kan vara terroristisk. Lagutskottet föreslår att bestämmelsen ändras i enlighet med grundlagsutskottets precisering.

8 §. Juridiska personers straffansvar.

I enlighet med rambeslutet föreslås juridiska personers straffansvar utsträckas till alla terroristbrott i 34 a kap.

Dessutom förpliktar artikel 7.1 i rambeslutet medlemsstaterna att vidta åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer skall kunna hållas ansvariga för något av de brott med anknytning till terroristverksamhet som anges i artikel 3. Av dessa brott ingår stöld, grov stöld, utpressning och grov utpressning i 34 a kap. 1 § och 2 § 1 mom. 3 punkten samt förfalskning och grov förfalskning i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2—7 punkten och 2 mom., 2 § 1 mom. 3 punkten och i 4 och 5 §.

För att kraven i rambeslutet skall kunna uppfyllas föreslår utskottet att paragrafen får ett nytt 2 mom., som utsträcker juridiska personers straffansvar till de brott med anknytning till terroristverksamhet som avses i rambeslutet.

Ingressen.

År 1998 antog riksdagen en ändring av 1 kap. 7 § (RSv 214/1998 rd), där paragrafen får ett nytt 2 mom. Lagen skall sättas i kraft genom en förordning av republikens president samtidigt som lagarna i den aktuella propositionen. Utskottet har kompletterat ingressen med den tidigare godkända lagen och samtidigt gjort några andra justeringar.

2. Lag om ändring av tvångsmedelslagen

5 a kap. Teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation

2 §. Förutsättningar för teleavlyssning.

Utskottet föreslår att förteckningen över brottsrubriker kompletteras med terroristbrott, där maximistraffet är minst fyra års fängelse. De nya straffrubrikerna föreslås bli nya 1 och 9 punkter.

Riksdagen godkände den 26 november 2002 en lagändring om samma paragraf som ännu inte har stadfästs. För samordning av ändringarna föreslår lagutskottet att de nya brottsrekvisiten placeras i ett nytt 2 mom. i paragrafen.

På grundval av utskottets ändringsförslag bör lagförslagets ingress ändras.