Regeringen föreslår ändringar i lagen om Finlands deltagande i Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet 66/2021(nedan EPPO-lagen). EPPO-lagen trädde i kraft i juni i fjol när Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO) inledde sin verksamhet. EPPO-lagen och den aktuella propositionen grundar sig på rådets förordning (EU) 2017/1939 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (nedan EPPO-förordningen).
I propositionen föreslås det att det fogas en ny 4 a § till EPPO-lagen. Enligt paragrafen tillämpas i fråga om lön som EPPO betalar vad som föreskrivs om de sociala förmåner och socialförsäkringsavgifter som bestäms utifrån ersättning som betalats som försäkringslön och som lön för motsvarande arbete i Finland. Enligt förslaget ska Åklagarmyndigheten betala arbetsgivaravgifterna för lönen. Den europeiska delegerade åklagaren ska å sin sida betala arbetstagarens avgifter och premier till Åklagarmyndigheten, som redovisar dem till statens pensionsfond och Sysselsättningsfonden. Åklagarmyndigheten är också skyldig att göra anmälningar om löner och betalda avgifter och premier till det inkomstregister som avses i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018).
Utredning till utskottet visar att de delegerade åklagarnas sociala förmåner, såsom pensionstillväxten, och de socialskyddsavgifter som tas ut av deras löner efter den föreslagna ändringen uppfyller kraven enligt EPPO-förordningen och motsvarar de nationella åklagarnas förmåner, premier och avgifter. Förslaget grundar sig på artikel 96.6 i EPPO-förordningen. Enligt den punkten ska det säkerställas att det finns tillräckliga arrangemang för att de europeiska delegerade åklagarnas rättigheter med anknytning till social trygghet, pension och försäkringsskydd enligt nationell lagstiftning kan bibehållas.
Social- och hälsovårdsutskottet har enligt sitt utlåtande (ShUU 4/2022 rd) inget att anmärka med anledning av propositionen.
Lagutskottet konstaterar att i överensstämmelse med vad som konstateras i propositionen (s. 8) har de europeiska delegerade åklagarna, eftersom de är varaktigt bosatta i Finland, på normalt sätt rätt till förmåner som bestäms på grundval av bosättning och till de tjänster som ordnas av hemkommunen. EPPO:s arrangemang för lönebetalning påverkar den inkomstrelaterade sociala tryggheten för de europeiska delegerade åklagarna. Enligt gällande lagstiftning är det inte möjligt att betala arbetsgivarnas och arbetstagarnas lagstadgade socialförsäkringsavgifter av den lön som EPPO betalar, och man kan inte heller få förmåner som grundar sig på inkomst. Lagutskottet instämmer i det som konstateras i social- och hälsovårdsutskottets utlåtande (ShUU 4/2022 rd, s. 2), nämligen att den föreslagna lagändringen på grund av det som sägs ovan är nödvändig för att ordna de europeiska delegerade åklagarnas sociala trygghet.
Av propositionen (s. 10) framgår att Finland utnämnt två europeiska delegerade åklagare. En europeisk delegerad åklagare som sköter EPPO-ärenden på heltid inledde sitt uppdrag i juli 2021. Den andra europeiska delegerade åklagaren sköter EPPO-ärenden på deltid och inleder sitt uppdrag när EPPO och Åklagarmyndigheten har ingått ett avtal om saken. De föreslagna ändringarna gäller således en mycket liten grupp människor, påpekar lagutskottet. Utskottet anser därför, liksom social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 4/2022 vp, s. 2), att den föreslagna regleringen är motiverad och lagtekniskt enklare än den alternativa lösning som beskrivs i propositionen, dvs. att föreskriva om de delegerade åklagarnas socialskyddsavgifter i den nationella förmånslagstiftningen, vilket skulle kräva ändringar i ett flertal lagar om social trygghet och dess finansiering.
Sammantaget anser lagutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Lagutskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.